I den sista runan finns en känsla av fullbordan, att ha allt och sakna inget. Här finns tacksamhet som flödar över, för skörd i alla dess former: för familj, vänner, mat på bordet, tak över huvudet, allt inom räckhåll.
Det är framförallt en materiell runa, som kan användas för att dra till sig pengar och tillgångar. Den kommer därför också med en utmaning. Det materiella kan glimma och glittra som alvskatter, men när dagen gryr förvandlas de ofta till löv och mossa. Runans utmaning är att tillåta sig rikedom utan att bli girig och vilja ha mer. Att njuta av stunden utan att försöka kontrollera flödet utifrån rädsla att inte ha nog.
Fä eller boskap var en gång den största rikedom som tänkas kan. Den som hade boskap hade mjölk och kött även när vintern bet. Djurhållning kräver kunskap och hårt arbete. Det är rikedom som resultat av den långa vandringen genom runraden, genom misslyckanden och insikter, förlust och framgång men framförallt av ihärdighet och trofasthet. Plötsligt inser vi att det vi bett om är här, att det vi arbetat mot är något vi nått fram till. Den står därför även för slutet på en cykel, något som tagits så långt det kan tas. För den perfekta tidpunkten att räkna sina tillgångar och framgångar, göra bokslut och bestämma sig för nästa steg.
I fullbordan finns också avslut. Mättnad blir fort övermättnad. Runan ställer frågan vad du verkligen behöver, vad som har tagits så långt som det kan tas. Den som bemästrar runornas kunskaper vet också när det är dags att släppa taget. Njut av festen men gör något annat dagen efter. Den som är rik är inte rädd att hitta nya vägar. Hon delar också med sig utan att be om något tillbaka. Ge en del av din lön till någon utan hem och pengar när lönen kommer. Laga en middag till en vän som är trött och behöver lite omvårdnad. Spendera en dag och arbeta ideellt för något du tror på. Och glöm inte att hälla en del av mjödet på marken när bägaren flödar över.
Jag placerar Färunan ovanför mitt huvud, som en krona. En manifestation av det som varit, det som är och det som kommer.
Det är framförallt en materiell runa, som kan användas för att dra till sig pengar och tillgångar. Den kommer därför också med en utmaning. Det materiella kan glimma och glittra som alvskatter, men när dagen gryr förvandlas de ofta till löv och mossa. Runans utmaning är att tillåta sig rikedom utan att bli girig och vilja ha mer. Att njuta av stunden utan att försöka kontrollera flödet utifrån rädsla att inte ha nog.
Fä eller boskap var en gång den största rikedom som tänkas kan. Den som hade boskap hade mjölk och kött även när vintern bet. Djurhållning kräver kunskap och hårt arbete. Det är rikedom som resultat av den långa vandringen genom runraden, genom misslyckanden och insikter, förlust och framgång men framförallt av ihärdighet och trofasthet. Plötsligt inser vi att det vi bett om är här, att det vi arbetat mot är något vi nått fram till. Den står därför även för slutet på en cykel, något som tagits så långt det kan tas. För den perfekta tidpunkten att räkna sina tillgångar och framgångar, göra bokslut och bestämma sig för nästa steg.
I fullbordan finns också avslut. Mättnad blir fort övermättnad. Runan ställer frågan vad du verkligen behöver, vad som har tagits så långt som det kan tas. Den som bemästrar runornas kunskaper vet också när det är dags att släppa taget. Njut av festen men gör något annat dagen efter. Den som är rik är inte rädd att hitta nya vägar. Hon delar också med sig utan att be om något tillbaka. Ge en del av din lön till någon utan hem och pengar när lönen kommer. Laga en middag till en vän som är trött och behöver lite omvårdnad. Spendera en dag och arbeta ideellt för något du tror på. Och glöm inte att hälla en del av mjödet på marken när bägaren flödar över.
Jag placerar Färunan ovanför mitt huvud, som en krona. En manifestation av det som varit, det som är och det som kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar