Fullmånen var så starkt inatt, att den snötäckta skogen var upplyst. Naturens egen nattlampa fick landskapet att skina i isande blått.
Trädandarna sov under mjuka snötäcken, förutom gran och tall, som gärna pratar om man har gott om tid.
Jag gick ut i natten: liten skottad snöstig ner till källarvåningen, och slängde in vedklabbar i pannan. Eldanden som bor i källaren, vilar i trädådringar och dansar med flammor, välkomnade mig avmätt; hypnotiserad av sig Själv.
Drack te med rom, läste ord om makt och kraft.
Kom ihåg varför. Jag gör det jag gör.
Fullmånen var så stark inatt. Inatt, inatt, fullmånenatt. Föll in i mig själv. Andar och ord är samma. Själen är den plats dom samlas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar