29 juni 2008

Den Blå Trollslända


Häromveckan spenderade jag min första semstervecka i hednakamraters sällskap. Det var trumma, sagoberättande och sejd om vartannat. Det var också vin på verandan, skratt och sång. Alla goda stunder till trots är det här det som starkast fastnat i mig:
Vi är tre stycken som bestämt oss för att rena våra sinnen sittandes i forsen. Ett litet, friskt vattendrag med stenar mitt i vattnet. Jag slår mig ner med fötterna i vattnet och snart driver mitt sinne med bruset och soldiset. När jag slår upp ögonen sitter en trollslända på en sten framför mig. Den liknar ingenting jag sett tidigare och sanningen att säga tror jag först det är en vision. Kroppen är lysande metallikblå och vingarna - vingarna är mörkt blå. Det är en sagoslända, en drömbärare, en livs levande illusion.
När jag sluter ögonen kan jag fortfarande se den, ibland i vanlig storlek och ibland med gigantiska vingar som breder ut sig över mitt huvud. Som en liten hyllning till denna tillfälliga vän i djurriket har jag rotat fram en gammal trollsländebrosch och fäst på min väst. Vad trollsländan viskar till mig är följande:
Det finns fortfarande platser där unika arter får finnas. För varje art som dör, dör en hel värld. Men än finns det hopp för en rik värld, med rik flora, rik djurvärld och många sorters sinnen. Än finns små reservat där artrikedomen är stor. Lev ditt eget naturliga reservat där den mänskliga artfikedomen tillåts froda. Var rädd om världen. Än finns nya sätt att upptäckas. Än finns tid. Kämpa för fler naturreservat. Allt i naturen speglas i människan, allt i människan speglas i naturen. Ge din energi till det ovanliga, det oväntade och skydda det. Bygg ut dom naturliga reservaten omkring dig. Artrikedom är överlevnad.
(Bild: Dragonflie av Ana Danielsson)

4 kommentarer:

Anonym sa...

sjung och tänka salta tårar när du tänker på den plats där både arter och vatten är hotade...

Wynja sa...

Jag har för evigt en trollslända på mitt ben, som uppmaning att använda min andlighet :)Wynja

Sofia sa...

jag är trött på att gråta. Jag håller fanan högt och räddar det som räddas kan....

Och ja - Trollsländan som en påminnelse om att använda sin andlighet. Det gillar jag.

mittisommarstädningenSofia

Anonym sa...

Jag saknar ord. och jag är oxå trött på att gråta men börjar inse att även det är underskattad häxkraft...