Den Animaliska Kraften

Det är Svartmåne i Skyttens tecken. Skytten som är oberäkneligt, äventyrligt och rolig.
Själv känner jag mig mer svart än äventyrlig. Mer tillknäppt än rolig. Så svartmånen regerar.
Jag är lite grinig för att veckorna varit packade och det inte funnits tid för lek. "All work and no play makes Fia ...."
Då är jag tacksam för de varelser som ger mer kraft än råd; som delar med sig av sina överlevnadsinstinkter och knep. Jag pratar så klart om Kraftdjuren, om Drömdjuren och Hjälparna från djurriket.
Fjärran fåfänga och högmod lär de oss ta oss fram i världen utan att gå sönder. Ovärderliga på en trumresa visst; men lika ovärderliga i VarDagsLivets kringelikrokar. Vi kan orma oss igenom trassliga situationer, nosa oss fram där vägen är osäker, vädra och spetsa öronen, hellre fly än skada sig i slagsmål, hellre gömma sig än bli upptäckt och behöva springa, vila så fort vi blir trötta, ta oss fram med minsta möjliga ansträngning, finta när vi måste, höra andetagen bakom orden, se rakt in i våra fienders hjärta - och finna oss själva därinne, som vi var eller riskerar bli.
När månen är svart och dagen tung går Mitt Kraftdjur så nära att jag känner pälsen mot benen. Ibland släpar han mig i nackskinnet över marken. Han är mitt Hjärta. Jag är hans människa. Tillsammans har vi vandrat över många marker. Och vandrar många dagar än. Hans päls mot mina fingrar, och allt känns lättare. En sång för honom och dagen börjar ljusna.
Det finns trick, det finns sätt. Fjärran fåfänga och högmod. Vi vandrar, äter, vilar och sover nos mot nos. Dag för dag, timme för timme, sekund för sekund. Genom svartmånar och fullmånar, när det finns gott om byte och när tiderna är knappa. En enda rytm. Två hjärtan som slår som ett.

Vad är Kraft

Jag har blivit inspirerad att tänka mer på min kost. En mage som ofta krånglar tar bort en del av orken, vilket är onödigt. Så jag gjorde bovetegröt till frukost, och åt med frukt, bär och havremjölk. Det smakade helt ok, och var som sammet i magen. Tittade på inspelat komediprogram till frukosten tillsammans med den - jag - älskar. Vi är insnöade på allt som får oss att skratta.
Hur väcker vi kraften?
Alla delar måste få sitt; magen, glädjen, kärleken.
Tar oss iväg till Simhallen trots att det tar emot lite. Väl där njuter jag av att låta vattnet bära mig, att snurra, simma ryggsim och bröstsim; molnen spricker upp och vattenytan glittrar plötsligt av solsken. Magen lyser varmt gul av ett glatt solar plexus.
Var hittar vi kraften?
I elementen, i det som är, i rörelsen, genom att inte arbeta mot, utan med. Vatten omfamnar, lösgör, bär och bevarar. Elden väcker vår energi och våra cellers ugnar.
Jag simmar så att andetagen måste djupna, avslutar simturen med att stretcha ut kroppen. Sen duschar jag varmt, tar inpackning i håret och sätter mig i bastun. Jag tänker på alla kulturer som haft och har olika former av bastu som metod att stärka både kropp och själ. Gör en chakrameditation i värmen. Efter bastun duschar jag kallt.
Hur bevarar vi kraften?
Genom disciplin och enkelhet. Göra det som tar emot lite, när vi vet att det lyfter oss. Flyta med i skeenden och plocka upp det goda när det kommer i vår väg. Minnas det som är klokt, och ta del av det. På vårt eget sätt.
På bussen hem pratar vi om politik och miljö. Om visionen av en bilfri innerstad och ett friskt Östersjön. Lösa idéer om vad som krävs och vilka metoder som kan användas. Jag konstaterar att om jag får uppleva dessa två ting innan jag dör så kommer jag att dö lugn. För det innebär att världen faktiskt ha förändrats till det bättre.
Hur inspirerar vi till att gå utöver oss själva.
Allt måste få sitt: intellekt, tanke, framtidsvison. Vi måste ha hopp att saker kan förändras till det bättre. Annars tar hopplösheten över och luckrar upp vår sparade energi och vår vilja.
När vi kom hem gjorde jag en liten borstning av auran med svanfjäder, ugglefjäder och salvia. Nu ska jag snart gå och arbeta. Få ihop lite pengar till tak över huvudet och mat. Det är en bra sak att jag kan göra det, och baschakrat lyser stadigt av den vetskapen.
När är kraften närvarande?
När varje chakra lyser klart och är fyllt av energi. När kroppen är stark och väl omhändertagen. När auran är ren och skir. När anden pulserar och tror på en fortsättning. När rötterna går djupt och man minns all klokskap som funnits före.
Ett litet steg i taget. En liten bit i taget. Och kraften växer stadigt. Sakta, men stadigt.

(Bild: the snake within av Sara Glass)

Frejas Krigare

Jag känner riktiga miljökrigare. Såna där människor som är en riktig Pain in the Ass för exploaterande företag och arbetstillfälles-religionen. Som ifrågasätter, tar reda på, talar om, ringer, skriver artiklar, protesterar utanför byggnader. Ja, allt man kan tänka sig. Några av de mest eminenta kämpar sedan en tid tillbaka arbetar för ett område som heter Ojnare på Gotland. Skog och mark som har en alldeles särkild biotop på flera sätt. Den ena är det fantastiska ekosystemet; det andra är att det bor drakar där. Jag svär det är sant.
Ojnarekämparna behöver fler medlemmar till sin förening. Det kostar femtio kr. Mer miljökrig för denna ynka summa går inte att hitta.
Postgiro: 228961-9
mer info på Föreninges blogg
http://ojnareskogen.blogspot.com/
och på den livfulla bloggen
http://trummaforojnare.blogspot.com/

Allt gott i rusket för alla Krigare, alla Varma och Godhjärtade varelser

Kanske åker vi till Gotland en dag och träffar Du-vet-vilka

Sofia

Det ligger i Tiden - Ljusmagi

När det är mörkt vill vi tända många stearinljus för både värme och skönt ljus. Passa på och utför extra mycket ljusmagi.
Jag har tre altare i mitt hem, var och ett med sin betydelse. Varje gång jag tänder ljusen på dem lyser jag upp altarets mening och position.
Att arbeta med ljusmagi är att arbete med Eldelementen. Energi, värme, mod och beskydd behöver vi för det mesta. Vi kan helt enkelt tända ett stearinljus med en bön att bli välsignad med Eldens goda egenskaper. Det går också att ladda ljuset med önskningar och särskilda energier. När ljuset tänds sprids dessa önskningar och energier genom etern.
Doft, form och färg är effektiva sätt att förstärka ett särkilt syfte. Jag droppar aromoljor i blockljus och värmeljus för doftens skull såväl som den särkilda aromoljans egenskap. Kanelen är värmande och ger både kraft och mod. Den förstärker eldelementet och passar till att göra hemmet tryggt och välkomnande. Apelsin sprider glädje och välmående. Även den harmoniserar med eldelementet. Eucalyptus brukar ses som den ultimata healingoljan och är bra om man känner sig krasslig. Rosmarin har stärkande och läkande egenskaper. Här blandas eld och vattenelementen.
Ljusets färg påverkar så klart. Om det inte finns något särkilt pockande behov brukar jag låta årstiden styra över färgval. Vad behövs och passar under vissa årstider? I mitt hem har de orange ljusen brunnit upp, de svarta är på sluttampen och benvita liksom mörkröda har tagit över.
Formen på ljuset har jag tidigare inte tänkt så mycket på. Men till fullmåne köpte jag ett klotrunt, benvitt ljus. Och tala om att det såg ut som en liten fullmåne när det tändes. Det är extra roligt att det nu är ett ljus i avtagande - helt i samklang med månen - efter hand det brinner upp. Det finns också avancerat stöpta ljus i olika former: jag har sett ljus av Jungfru Maria, ljus i form av djur och blommor. Förr tänkte jag att det kändes lite hemskt att dessa små stearinstatyetter smälte ner. Men nu tänker jag att man så att säga frigör formen och gör den rörlig. Ett Marialjus kan symbolisera Gudinnekraft, en stearinuggla visdom etc. Genom att sätta dem på våra altare och låta dem brinna sprider vi dessa krafter.

En av de bästa sidorna jag känner till kring örter, växter och oljor är Shenet:
http://www.shenet.se/

Det här är en okomplicerad och bra sida om färgernas betydelse:
http://www.puser.se/F%C3%A4rgernas%20betydelse.htm

Tänd ett ljus, viska en önskan, dra in doften, beundra färgen. Svårare än så behöver det inte vara.

Hel och Adjö

Här är då ett mer eller mindre klart Helkapitel (för nu). Och med det så känner jag att Hels tid, enligt min egen cykel mellan mig själv, Årshjulet och gudinnorna, snart är till ända.

http://www.sofiaaxelsson.se/gudinnor%20foto%20hel.html

Väl mött

Den just nu hårt arbetande

Skönhet, helande, magisk kraft - Fullmånedag och fullmånenatt

Att bara ta emot. Det är svårt nog. Att sitta och tanka månkraft så här på fullmåne. Vilken utmaning för en aktiv en.
"Men ska jag inte göra någonting".
Jag och ett par kamrater hade prickat in en förmiddags fullmånemeditation på distans. Vi bestämde att vi framför allt skulle ta emot det fullmånen har att ge: skönhet, helande, magisk kraft. Det blev en skön stund. Men det var ändå svårt.
Det är svårt, därför har jag bestämt mig för att fortsätta hela dagen. Stund per stund stanna till och känna in: Skönhet obegränsat, och överallt. Helande för kropp som själ. Magisk kraft: rytmisk, växande, suggestiv, lekfull.
Det finns där: nära och tillgängligt. Det krävs inga konstigheter eller mystiska ritualer. Bara en stunds stillhet, några djupa andetag och vissheten att månen är lyser klart och stadigt.
Även om den gömmer sig bakom molnen.
Djupt andetag
Skönhet
Djupt andetag
Helande
Djupt andetag
Magisk kraft
Så enkelt.
Meditationen innehöll också ett moment där vi skickade positiva önskningar mot ett gemensamt mål. Jag visualiserade solrosor som växte, vissande, tappade sina frön, blev nya solrosor. Så fick jag ändå göra något trots allt. Men det tänker jag inte fortsätta med. Det här kan bli en skön vana. Nu när jag börjar bli van.
Djupt andetag
Skönhet
Djupt andetag
Helande
Djupt andetag
Magisk kraft

En underbar dag, med lite övning.
(bild: Harpgirl av Lindy Kehoe)

Återställare för Kropp och Själ

När man har en kropp som skulle diagnostiseras som "bränn och värk kärring" (fast med finare ord) om man brydde sig om diagnoser, och dessutom har ett sinne som gärna befinner sig på minst tre ställen samtidigt. Då behöver man återställa sig ofta. Ibland blir återställare en upplevelse i sig. Så här kan det gå till en dag som denna:
Jag sätter mig i på fårskinnet i Vita fåtöljen med trumman i knät. Altarljusen är tända. Försöker trumma, men orkar inte utan far direkt iväg på en resa. Vandrar i tanken i vacker skog, hittar knivskarp metall på marken. Förstår vad den betyder så jag ställer mig och drar upp långa, kantiga, vassa metallbitar. Det tar tid. Men det är värt tiden för när jag äntligen har en jättehög brevid mig och marken är ren så vet jag att något tråkigt i mig är borta för alltid. Jag ber dom som vet hur man smider att ta hand om metallen. Jag slutar nu se bilder och vilar bara i ett vitt brus av energi. När jag kommer tillbaka till fåtöljen är det dags för trumma. Jag trummar och sjunger på en nykläckt sång; orden hamnar mer och mer på plats.
Det var Anden, nu är det Kroppen tur. Sätter på Marie Bione på hög volym. I en timme gör jag fri dans/kraftdjursdans/hathayoga/kundaliniyoga i en enda låg rörelse. Kroppen talar om precis vad den behöver och jag följer efter.
Under tiden har det mörknat. Tänder fler ljus, men inga lampor. Tänder även värmeljus inne i badrummet. Häller Eucalyptusolja och Rosmarinolja på ljusen. Dofterna blandas med det varma vattnet från duschen. Av med allt gammalt. Ren och nöjd smörjer jag in mig med hemmagjord kräm. Den doftar underbart.
Nu är jag tillbaka i balans igen. Det måste få ta tid att återställa sig ibland. För både Kroppen och Själen.

Vargar, häxsystrar och andra magiska varelser

Det var en gång - för inte så länge sedan - tre kvinnor som träffades för att fira Hels afton. I en värld mellan de levande och döda, mellan den fysiska verkligheten och den andliga talade de tre med varelser av alla sorter. En av de tre berättade om en bild av röda vargögon som lyste i kylan och mörkret.
De avslutade ceremonin och firade kvällen med mat och vin och prat och skratt - som sig bör en kväll när de döda söker människovärme och människoljus.
De delade på sig och var och en återgick till sitt. Men en av dem kunde inte glömma bilden av de röda vargögonen. Hon såg dem innan hon skulle somna på kvällen, de lyste klara i mörkblå dimmor och hypnotiserade henne. Och hon tittade närmare och närmare, tills hon såg vem de tillhörde. Nästa dag kom sagan till henne och hon skrev ner varje ord. Här är den. Inspirerad av en häxsyster, eller kanske av Hel själv. Det var en gång en varg, och vargen hette Fenris ...

http://www.sofiaaxelsson.se/mellan%20is%20och%20eld.html

Drömtiden

Varje år upptäcker jag med förtjusning att vissa tidsperioder är bättre än jag trott, och vissa blir bättre för varje år. Så den gamla höstmänniskan har börjat tycka om våren, dyrka sommaren, blivit barnsligt förtjust i julen. Kanske är det åldern, kanske är den magins friska vibrationer som blåser nytt liv i varje årstid. Nu har turen kommit till den här tiden. Den som är så anonym att den nästan inte har ett namn. Efter Hels afton och innan Yule. Den svartaste och mörkaste; när höstens sprakande färger bleknat, men utan att vinterns gnistrande kyla kommit. Med Hel har jag gått ner mot underjorden och mött döden. Jag skulle ljuga om jag påstod att det varit helt lätt att koncentrera sig på uppgifter som involverat många människor; eller att skriva halvakademisk lingo med sinnet riktat mot den Svarta Gudinnans domäner. Men nu är tiden vid praktikplatsen slut och jag återgår för en stund till mitt ensamma kvälls och natt jobb. Och uppsatsen är inlämnad. Hel har jag mött. Vid Yule föds ljuset åter. Vad är däremellan?
Drömtiden. Som jag just vaknat till. Jag är klarvaken, men ser tydligt kosmoskatter som tassar runt knuten och drakar blåser mig i nacken. Sagor och myter rör sig i mitt liv, som vore dom människor av kött och blod. Stjärngudinnan öser ljus ur sin skål och gör eoner av tid till ögonblick bara. Jag är klarvaken och ser vilka varelser jag har runtomkring mig. Ser vilka dom är under skalet, vem dom varit och vilka dom ska bli.
Med Hel somnade jag. Till Drömtiden vaknade jag, och här ska jag vara till ljuset kommer åter. Färgerna är starka och luften frisk. Ni kanske tror ni ser en alldeles vanlig kvinna, men ni har fel. Jag är Drömmerskan nu; sagor och myter lever hos mig; strömmar genom mitt blodomlopp; gör mig frisk och ny. Snart ska jag berätta en av dessa sagor för dig.

(bild: The cat and the dragon, av Lindy Kehoe)