Ibland måste vi vara mer känsliga för vad som rör sig i luften än annars. Som när kylan biter i men ljuset viskar att det är vår. Som när vi vårrensar, avslutar och vårstädar, men på himlen blir månen mer och mer full och visar på det som växer.
Det är då vi måste sträcka ut våra tentakler och vifta dem prövande i etern. Det är vår, är det inte? Det är växande, sprudlande, kreativ måne, är det inte? Det är uppvaknandets tider, är det inte?
Det är det.
Det är det.
Det är det.
2 kommentarer:
Vi ser tecken på vår även här. Trots över en halv meter snö. Fåglarna kvittrar som galna, det droppar från taket och man kan känna att solen värmer. Äntligen!
Visst är den här. Trots allt. värme från Malmö
Skicka en kommentar