Oktobermånen avtar. Vi går mot mörkret.
Jag är Gammelhäxan idag, med olikfärgade strumpor, lappad tröja och allskön dingeldangelsmycket och långa kjolar.
Jag går mot den sjätte riktningen, ned i Underjorden.
Följ med.
Vägarna neråt kan man sjunga många sånger om. Sjunga och tända bloss för dom som irrar runt därnere. Vissa vägar är blankslitet berg. Vissa vägar är igenvuxna av rötter och slingrande murgröna. Minnen vilar under varje sten. Förmödrar och förfäders fält dyker upp där du minst anar. Svartalvernas rike måste du muta dig igenom. De tycker om glitter och kakor, de små i jorden, men mjölk och honung ännu mer.
Djupt nere i Underjorden väntar den Svarta Gudinnan. Det sägs att Oden slängde ner henne där att styra över nio riken, tills Ragnarök kommer. Och visst hänvisade patriarkerna och deras söner ner Hel i Underjorden. För hennes kunskaper var farliga för varje makthavare. De mest egalitära kunskaperna av alla. Alla ska vi åldras, alla ska vi dö, alla är vi jämlika och beroende.
Den svarta Gudinnan är en tålamodig härskarinna. Hon väntar på oss. I årtusenden, i århundraden och i månader. Hon sitter stillsamt med händerna i knät. Hennes leende liknar inget annat.
Kom, vi går. Hel väntar. Det är dags för resan inåt.
Den här bloggen handlar om att leva ett magiskt liv, att vara kreativ och skapa varje stund. Den handlar om att skriva, för orden är ett av magikerns verktyg. Den handlar om att vara en ständig nomad, om att våga vara den du är. Häxkonst, andar, äventyrslusta och kärleken är mina allierade. Målet är frihet. Frihet från samhällets begränsningar och konventioner. Den nordiska häxan dansar vidare. Just nu är hon i Virgina, där lianer och ormar föder mer liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar