Det har tagit tid, men nu börjar skrivandet få mer utrymme. Kanske är det inte så lång tid sen sist, men i min värld känns det som en evighet jag väntat att få sätta mig med texterna om Idun. Nu är de första kapitlen om Idun klara. Och det är perfekt tajming för jag hör vårfåglarna sjunga därute och den här totala oförmågan att sitta still, liksom detta ständiga dansande kan inte vara något annat än vårkänslor. Vårkänslor av årstiden, och vårkänslor från tiden i mitt liv. Jag hämtade hem en efterlängtad gestalt på en av mina själsresor nyligen. Den finns ingen som helst kontroll över henne. Men så varnade hon mig också. Och jag accepterar effekterna av denna själsåtervinning. Det är som flickan med de röda skorna, om nu någon minns denna ganska otäcka saga. Men jag ska undvika att få fötterna avhuggna tänkte jag. Snarare dansa in vårkänslor i varje cell tills jag är många år yngre, och många år modigare.
(bidl: accordion girl av Lindy Kehoe)
2 kommentarer:
Tack för underbar Idun läsning.
Kram
Tack min Pärla
Skicka en kommentar