Älskade Vänner

Älskade Vänner.
Älskade kämpande, kreativa, fantastiska, starka, svaga, söker-efter-svar, försöker-bli-en-bättre-varelse, trallande, skrattande, förbannade, levande, döende, livsviktiga, tramsande, poetiska, sjungande, fnittrande, roliga, arga, förbittrade, nu-djävlar-ska-ingen-någonsin-sätta-sig-på-mig-igen Vänner.
Jag älskar er.
Ni är fantastiska.
All denna styrka, denna värme, denna kraft, denna surrande, burrande, samlande, söta, blöta, emotionella, vibrerande närvaro.
Var kommer den ifrån? Vad kan den inte åstakomma?
Ni som bär Drömmen om en bättre värld i era armar som vore den skör glasbubbla. Ni som dra urkraft direkt ur jorden och slungar den i ansiktet på den som behöver. Ni som vaknar på morgonen och tänker: Idag ska jag fanimej- fixa-så-barnen-får-den-vård-dom-behöver, kräva-att-socialtanten/läkaren/försäkringssnubben/kronofogden-förklarar situationen-för-mig-på-ett-sätt-jag-förstår, se-till-att-mormor-inte-behöver-ta-så-många-mediciner-som-hon-uppenbarligen-mår-så-dåligt-av. Och sen skriver en artikel om det hela, för dom som inte vågar göra samma sak.
Ni som vaknar med en darrande rädsla att inte hinna, inte göra bra nog, inte duga, inte få vara med den här gången heller. Men som ändå stiger upp, kokar ert kaffe och öppnar hjärtat mot solen. Det går nog. Det löser sig. Om jag gör på det här sättet? ...
Ni som försöker, som fortsätter, som ger det bästa ni har. Som lever, andas, fortsätter rensa skräpet samhället så generöst öst över er livet igenom. Som lever, andas och fortsätter rensa i världen runt er.
Jag älskar er.
Ni är fantastiska.
Och när natten faller far jag kacklandes runt på min kvast och strör stjärnljus bara för er. Bara för er.
Håll huvudet högt. Fortsätt. Världen behöver er.