I fredags natt dräptes eller mördades min granne som bodde i lägenheten mitt över från vår. Det är tomt därinne, och polisens 'utredning pågår' skylt har plockats ner.
Jag har inget som helst intresse att helgonförklara dom nyligen döda. Min granne var en alkoholiserad man i övre medelåldern som för några år sedan brukade bråka med sin exfru så att väggarna skakade. På senare år var hans relation med henne i det närmaste harmonisk. De diskuterade hårt och högljutt, men jag lärde mig med tiden att det oftast var bara diskussioner. Ibland var jag skitirriterad för att de rökte så mycket i trappuppgången att det letade sig in i vår hall.
Vi pratade knapphändigt, då hans svenska var klart begränsad. Vår kommunikation bestod mestadels av nickningar och gester. De senaste åren har jag lekt hustomte på vår lilla gård och han hängde på. Ibland hjälpte han mig att vattna och häromdagen rensade han den där rabatten som jag gått och tittat på men inte orkat. Han talade om för mig att han grävt ner lökar så att det kunde komma upp blommor nästa år.
En kväll när jasminen blommade kom han ut i trädgården och plockade några stycken. Han log brett och sa med inlevelse och polsk brytning,
- Jag älskar blommor.
Idag fick jag äntligen ett bra tillfälle att göra det jag ville för min granne. Utanför hans fönster har jag ställt en glasburk med vita rosor, tänt några gravljus och rosenrökelse. När altaret gjort sitt ska jag plantera en liten vit samling blommor som är hans. För att han var min medhustomte, och för att han hjälpte mig att vattna. Men framförallt för att han på stapplande svenska tog sig tiden att med eftertryck berätta för mig att han älskade blommor.
Det är tomt i fönstret i lägenheten brevid. Jag behöver inte längre reta mig på cigarettrök som letar sig in i hallen. Rökelsen luktar bättre, men det är onödigt tomt. Sådär tomt som bara oväntat död är. Jag har ingen som kommer att hjälpa mig att vattna mer. Jag hoppas att han tycker om sina vita rosor. Och att han fortsätter att älska blommor var han än är.
3 kommentarer:
Både vacker text och vacker handling!
Ja det var en vacker handling till en blomälskande själ.
Andra tänker men
Prästinnan GÖR.
Skicka en kommentar