Igår upplevde jag det märkliga att få se ord jag skrivit bli återupprepade intryckta i ett silverhjärta som hängde runt halsen på en Vän. Det var smickrande och rörande men framförallt tankeväckande.
Om man tänker sig att alla ord vi säger med gott syfte blir inskrivna i silver, eller någon annan ädel metall; då vore vi nog mycket vördnasfulla inför hur vi använder dom. Och om vi tänker alla ord som vi fräser ur oss i irritation och ilska som inbankade i järn och stål; då skulle vi var mycket försiktiga med vad vi låter ramla ur våra munnar.
Jag tänker att det fungerar så i den andliga dimensionen. Att allt vi säger står kvar som inmejslade bokstäver runt omkring oss, som vi ser med tredje ögat och läser om och om igen. Det är viktigt då att tänka över om vi bankar in hårda ord i järn, eller trycker in mjuka ord i ett silverhjärta att hänga om halsen.
2 kommentarer:
Ja precis så måste det vara men också tvärtom. När jag vill säga ifrån eller behöver försvara mig i någon situation kan jag tänka att nu SKRIKER jag i JÄRN istället för att tiga i silver"
Jamen visst. Så klart. En järnbalk med meterhöga NEJ bokstäver vid behov :)
Skicka en kommentar