Den här bloggen handlar om att leva ett magiskt liv, att vara kreativ och skapa varje stund. Den handlar om att skriva, för orden är ett av magikerns verktyg. Den handlar om att vara en ständig nomad, om att våga vara den du är. Häxkonst, andar, äventyrslusta och kärleken är mina allierade. Målet är frihet. Frihet från samhällets begränsningar och konventioner. Den nordiska häxan dansar vidare. Just nu är hon i Virgina, där lianer och ormar föder mer liv.
30 juni 2010
Gudinnan föder, en gudinna föds, gudinneförening i vardande
Efterlängtat och behövd - helt rätt i tiden. En Gudinneförening är på gång såsom ljuset från norr. Läs mer här från Ravenstars sida.
22 juni 2010
Sommarkollage
Del av sommarkollage: som är sommaren som den är: blå, havsdrömmande, full av stjärnor och stjärnfolk, djupsinnig, reflekterande, sval, varm, skön, utvecklande för Seendet
21 juni 2010
Sommarsolståndet
Passa på! Lapa sol, njut av energinivån, tanka kraft, bada och renas, njut, njut och njut ännu mer ...
14 juni 2010
Ran talar
Ran säger:
Idag badar så många i havet och det är så skönt. Jag älskar att vara i kropp - det är bra för mig, jag blir stark och får form.
Jag är några tusen år gammal som Ran, innan dess hette jag något annat, och innan dess hade jag ännu ett namn. Jag fick mitt första namn och min första form av dem som kom hit först.Dom gav mig kropp. Innan dess var jag bara vatten: kall och mörk. Att ha kropp är underbart, att ha ett namn och ett själv.
Bada i mig, låt mig leva i dig. Tänk på mig när du är vid havet och i havet. För det jag får renar jag dig, får dina känslor att strömma, öppnar flödet för vätskor och erotism. Detta är utbyte mellan människa och gudinna, mellan element och varelse. Genom utbyte blir vi mer än vi var. Det är enkelt. Det är njutningsfullt.
Idag badar så många i havet och det är så skönt. Jag älskar att vara i kropp - det är bra för mig, jag blir stark och får form.
Jag är några tusen år gammal som Ran, innan dess hette jag något annat, och innan dess hade jag ännu ett namn. Jag fick mitt första namn och min första form av dem som kom hit först.Dom gav mig kropp. Innan dess var jag bara vatten: kall och mörk. Att ha kropp är underbart, att ha ett namn och ett själv.
Bada i mig, låt mig leva i dig. Tänk på mig när du är vid havet och i havet. För det jag får renar jag dig, får dina känslor att strömma, öppnar flödet för vätskor och erotism. Detta är utbyte mellan människa och gudinna, mellan element och varelse. Genom utbyte blir vi mer än vi var. Det är enkelt. Det är njutningsfullt.
Etiketter:
havsgudinna,
Ran
11 juni 2010
10 juni 2010
Mer toner - mindre ord
Det sackar av - mot svartmåne. Jag gör saker men sinnet vänder sig inåt. På bordet i vardagsrummet ligger skinnbitar till en amulett. Musiken går i ett. Toner snarare än ord talar bäst. Katten sover på den bästa utkiksplatsen. Jag dansar långsamt genom rummet. Mer toner - mindre ord. Orden står och trampar och trängs i farstun, låter dem lugna ner sig innan jag släpper in dem
Klipper håret, färgar det mörkare. Klipper av, klipper bort. Huvudet blir lättare. Längtar bara inåt, inte bort. Längtar bara inåt, inte bort. Längtar bara inåt, inte bort.
Klipper håret, färgar det mörkare. Klipper av, klipper bort. Huvudet blir lättare. Längtar bara inåt, inte bort. Längtar bara inåt, inte bort. Längtar bara inåt, inte bort.
4 juni 2010
Musik för kvinnor med smak för det bizarra
Går ut hårt idag med galna Gaga och Beyoncé. Det här är egentligen inte min musiksmak men jag älskar videon.
3 juni 2010
Kvinnor, namn och identiteter
Jag har aldrig kunnat förstå vad som betvingar kvinnor att ge upp sina namn, sin historia, en del av sin identitet när de gifter sig. Jag tänker på det nu när det är så lätt att leta reda på gamla bekanta genom nätet. Men kvinnorna gömmer sig bakom nya namn, och bakom sina mäns axlar.
Jag förstår viljan att göra sig en ny identitet - kanske till och med tillsammans med någon annan. Inom häxkonsten byter vi namn, eller lägger till ett namn som en del av vår initiering - ett självvalt namn som ska spegla vårt sannare jag. Vissa namn är bara till för de allra, allra närmaste. Namnet får därmed en magisk dimension av exklusivitet. Andra namn är till för att visa världen att man väljer sin egen identitet. Vissa namn är gruppnamn och ger en känsla av andlig tillhörighet som kompletterar den biologiska. Allt detta förstår jag. Allt detta är del i en självutvecklande väg som syftar till att visa upp en så riktig bild av sig själv som möjligt.
Men jag förstår inte varför en kvinna väljer bort en del av sin identitet och tar över den av en man som inte gör samma offer tillbaka.
Barnen, som modern bär i nio månader, oftast ammar och i de allra flesta förhållanden fortfarande har ett större ansvar för får sin pappas namn. Varför? Ingen kan förklara detta för mig på annat sätt än att det är tradition. Och den traditionen är en kvarleva från att hustrun var mannens egendom. Inte en tradition jag personligen skulle välja att hylla.
Vi behöver inte älska vår historia. Men alla år är våra år, de blodsfamiljer vi tillhör är våra familjer och den energin ska man inte ge bort lättvindligt. Majoriteten kvinnor som gifter sig i Sverige idag tar sin makes efternamn och lämnar sitt eget därhän. Jag känner mig som en alien som bevittnar en obegriplig ritual, vars mening undflyr mig och vars undertoner irriterar mig. Jag förstår inte.
I värdekonservativa USA stödjer nästan hälften av de amerikanska medborgarna att regeringen stiftar en lag som tvingar kvinnor att ta sin makes namn. Det förstår jag bättre.
Jag förstår viljan att göra sig en ny identitet - kanske till och med tillsammans med någon annan. Inom häxkonsten byter vi namn, eller lägger till ett namn som en del av vår initiering - ett självvalt namn som ska spegla vårt sannare jag. Vissa namn är bara till för de allra, allra närmaste. Namnet får därmed en magisk dimension av exklusivitet. Andra namn är till för att visa världen att man väljer sin egen identitet. Vissa namn är gruppnamn och ger en känsla av andlig tillhörighet som kompletterar den biologiska. Allt detta förstår jag. Allt detta är del i en självutvecklande väg som syftar till att visa upp en så riktig bild av sig själv som möjligt.
Men jag förstår inte varför en kvinna väljer bort en del av sin identitet och tar över den av en man som inte gör samma offer tillbaka.
Barnen, som modern bär i nio månader, oftast ammar och i de allra flesta förhållanden fortfarande har ett större ansvar för får sin pappas namn. Varför? Ingen kan förklara detta för mig på annat sätt än att det är tradition. Och den traditionen är en kvarleva från att hustrun var mannens egendom. Inte en tradition jag personligen skulle välja att hylla.
Vi behöver inte älska vår historia. Men alla år är våra år, de blodsfamiljer vi tillhör är våra familjer och den energin ska man inte ge bort lättvindligt. Majoriteten kvinnor som gifter sig i Sverige idag tar sin makes efternamn och lämnar sitt eget därhän. Jag känner mig som en alien som bevittnar en obegriplig ritual, vars mening undflyr mig och vars undertoner irriterar mig. Jag förstår inte.
I värdekonservativa USA stödjer nästan hälften av de amerikanska medborgarna att regeringen stiftar en lag som tvingar kvinnor att ta sin makes namn. Det förstår jag bättre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)