Gudinneföreningen Vanadis blogg

Gudinneföreningen Vanadis har nu en blogg. Gå gärna dit och titta på vad som händer inom föreningen och annat. Här finns också info. om hur man blir medlem. Själv är jag redan medlem såklart!

Marken rör sig under mina fötter

Marken rör sig under mina fötter.
Så bokstavligt det kan vara i en eterisk verklighet.
Jag känner hur den sjunker och höjer sig, jag kastas plötsligt ner i ett hål.
Jag känner vågor av sorg i mitt blod, av vrede, av genombrott.
Det är inte mina känslor egentligen, utan själva jorden som skakar, människokollektivet som suckar och kokar över, andra släkters själar som vänder sig utochin.
Världen förändrar sig. Alla nio världar förändrar sig, och de är egentligen en värld.
Överalltifrån kommer rapporter om övergrepp, utbrott av felriktad fientlighet, förlorade slag mot stora troll, troll som blottar sig.
Allt kommer ut i ljuset.
Som de gruvarbetare som steg fram ur underjorden och visade mänsklighetens bästa sida - solidaritet, kamratskap. Och företaget som slarvat med säkerhet och vägrat lyssna på arbetarnas röster står där med skammen.
Många är heroiska, många står med skammen.
Det pågår ett krig. Ett andligt krig. Tro inget annat.
Det handlar om det djupaste av allt, om det viktigaste vi har:
vår fria vilja.
Vad värderar vi, vad accepterar vi, vilken sorts värld vill vi ha?
Marken rör sig under mina fötter, blodet vänder sig och flyter bakåt.
Det pågår ett krig. Ett andligt krig. Tro inget annat.

Fina fullmåne

Fina Klansyster gör fint fullmåneinlägg som jag helt enkelt lånar då jag skriver så hemskans mycket annat just nu.

Styrkan i LivsModern

Det sägs att män är rädda för kvinnors styrka. Det må vara sant. Men i min erfarenhet är kvinnor själva minst lika rädda för det dom har inom sig. Med tanke på kraften som vilar i LivsModern ser jag det som förståeligt att vissa arbetar hårt för att skjuta upp dess frisläppande. Men vänta inte för länge. En dag finns ingen tid och ork kvar att verkligen stå upp för sig själv. Och då lämnar vi istället bördan till nästa generation. Vilken inte är en särskilt rolig gåva att få i knäet.

Hel säger

Hel säger:

Sök inte bekräftelse. Stäng av telefonen och datorn för en stund. Ge istället bekräftelse. Lyssna djupt och skapa något åt en Vän som behöver bli sedd i mörkret.
Skapa varsamt, med känsla, varje skapelse är en magisk akt. Eller skapa bara med tanken, och med theångans klokskap.
Gör något ovanligt, djupt och märkligt. Sök i grumliga brunnar från förr, sy långsamma stygn, fläta in ben i silkesband.
Finn trekorsningen och välj den tredje vägen, som vare sig leder till himmel eller helvete utan till något betydligt mer intressant.
Tänd ljus för dem som behöver hitta hem. Tänd också ett ljus för din egen själ. Och kanske för en ny vän från annan värld.
Älska dom som dött, för vi kan tala med dom genom hjärtat men ingen annanstans.
Rönnbärsband, svarta ljus och pentagram, benknotor och mörk humor, skräckfilmer och spindelväv. Var inte rädd för fysiska manifestationer av de mest skilda slag, alla omfamnar natten på sitt eget sätt.
Dansa en tango med förmödrarna - här finns blodskunskap att hämta.
Arbeta innerligt och väl, var inte rädd att förkovra dig i det till synes vanliga.
Finn stillheten och håll den nära. Finns stillheten och håll. Finn stillheten. Finn.

Häxdansen

Jag dansar vidare. Det går mot mörker och det finns tid. Tid att arbeta, tid att vila, tid att skapa, tid att leka. Snart är det dags för mig att göra om altaret, ja, byta ut ljusen i hela hemmet mot svarta och kanske ett blodrött eller två. Inte därför att ett datum i kalendern säger det utan för att det känns i luften och i blodet.
Vi har också en växande måne. Det är ungefär en vecka kvar till fullmåne. Jag som har gett ett fullmånelöfte - ett mycket konkret sådant - har de kommande dagarna på mig att färdigställa det. Det är skönt att veta att jag arbetar hand i hand med månen, hon drar och hjälper till.
Jag dansar vidare. Häxdansen. Här finns allt jag behöver.

(Bild - Spirit dancer av Brian Froud)

Så indoktrinerar man befolkningen, eller Så säger dom att feminismen inte behövs längre

Titta på den här och tänk en stund över hur mycket vi påverkas av att kvinnor i alla dessa filmer vi ser så sällan har någon identitet och något att säga varandra som inte rör deras relation till män. Fundera över vad det gör med oss, med vår förmåga till vänskap, vad det säger våra döttrar ... bland mycket annat man kan fundera över.



och tack Elin för tipset. Nu ska jag fortsätta min quest för märkliga, otypiska filmer som inte borde vara varken märkliga eller otypiska. Men den konventionella nöjesindustrin är helt enkelt bara dödsångestkonservativ och helt enkelt ... helt enkelt ... skittråkig.

Edge of night

Nu sjunger jag den här sången:

Home is behind
the world ahead
and there are many paths to tread
through shadow
to the edge of night
until the stars are all alight

mist and shadow
cloud and shade
all shall fade
all shall fade

Vila i frid älskade extramormor

Min Gammelmoster Ella - Mormors tvillingsyster, min extramormor, mammas extramamma - har gått över till Sommarlandet.
Hon var 103 år gammal, fick somna i sin egen säng i sitt eget hem. Jag är tacksam för det.
Det finns inga omständigheter i världen som kan tyckas särskilt sorgliga. Egentligen. Hon levde väl och dog lugnt. Det sista kortet jag skickade till henne hann fram. Jag är glad att tänka att det fanns en blomma från mig hemma hos henne, om än i vykortsform.
Ella skrattade mycket, och spelade gärna kort och tog ett glas vin då och då. Hon var alltid så fint klädd och hade kammar i det silvervita håret. Men mest av allt minns jag skrattet. När mormor levde skrattade de alltid tillsammans. Sen fick Ella nöja sig med att skratta med mamma, och mig och mina systrar, och säkert många många andra. Hon skrattade hjärtligt, ofta åt sig självt, men mest för att hon var smart och såg humorn i våra mänskliga tillkortakommanden.
Hon var min sista länk till den generationen.
Jag saknar henne redan. Det är tomt.

Vila i frid min älskade Ella

Hedendomen etablerar sig

Sådär ja. Nu rör det på sig.

Druiderna får religionsstatus - DN

Svart katt

Att ha en katt är att få umgås med den ljuvligaste av varelser. Vila, sträcka på sig, leka, jaga, leka, äta, vila ... det är medicin för själen att vara med. Och den där lilla nosen, svarta pälsen, svassande gången, långa svansen, gulgröna ögonen. Som hon pratar. Kräver sin plats och breder ut sig i knät, över skrivbordet, över datorn. Mjuka tassar, len päls, mjukt spinnande - inte högt, precis innan motorn sätter igång.
Svart katt, en bringare av lycka, i varje hem och på varje gård.

(the swamp king av Ann-Julie Aubry)