Jag tänker mycket på tid. Att just tid är det egentliga kampfältet för ekonomiska och politiska krafter. Den som inte tycker sig ha tid konsumerar mer - köper mer saker och äter mer ute. Den som inte tycker sig ha tid ifrågasätter inte lika mycket, åtminstone inte på på ett reflekterande och djupgående sätt. Den stressade nutidsmänniskan ger många möjlighet att skrapa guld med täljkniv.
Det gamla vänsterkravet 6 timmars arbetsdag frammålas med svepande drag som flummighetspolitikens paradhäst av såväl skribenter som politiker, inte bara från höger. "Det blir inte fler jobb med 6 timmars dag. Det blir inte bättre produktivitet. Det blir inte mer tillväxt" Med andra ord är 6 timmarsdagen är meningslös.
Och faktum är att för dem som sjunger tillväxtspolitikens lov har den ingen poäng. Om människor arbetar mindre skulle de förmodligen inte handla mer, eller be andra städa deras toaletter i någon högre grad. Det kanske inte ens skulle skapa fler arbetstillfällen. Men det skulle skapa något annat.
Tid är det viktigaste vi har. Vi borde sätta ett pris på det - utanför löneramar och produktionsramar. Ett eget pris - exklusivt för var och en av oss. Vad är min tid värd för mig? Är den värd så mycket i livskvalité, vila och emotionell näring att jag avstår från den där tröjan, eller den där resan och helt enkelt arbetar mindre istället. Det finns många starka samhällskrafter som vill få oss övertygade att tröjan och resan är livskvalité. Ingenting annat. Det vi kan köpa skapar livskvalité, vi kan till och med köpa oss tid - om vi bara arbetar tillräckligt mycket. Lyckan är små reklamskimmrande stunder vi slitigt oss till och förtjänar.
Jag arbetar deltid. Jag gör det inte för att jag har barn, eller städar särskilt mycket, eller håller middagsbjudningar, eller något annat som förväntas. Jag gör det för att jag värderar min tid högt. Den är värdefull för mig. Och om någon undrar saknar jag inte en platt-tv det minsta, trots att det var förra årets julklapp.
Vi kan gilla våra jobb och våra kollegor. Men de är inte utbytbara mot långa stunder vid frukostbordet, att sitta och stirra på stearinljusen som brinner på kvällen, spontankreativa projekt, vara utomhus och andas djupt, långa pass av fysisk träning, långa bad, eller vad vi nu tycker om att göra. För där - i den där oplanerade tiden som mest bara är - finns det viktigaste du någonsin kommer äga : guldglänsande och magiskt skimrande är den världens viktigaste vara. Men det kommer ingen reklammakare någonsin tala om för dig. Att du förstår det är den rådande maktens största skräck.
1 kommentar:
Väldigt bra skrivet! Jag håller med! Därför har jag inte jobbat heltid på flera år! Jag har inte lika mycket pengar som andra, men jag mår bättre! Kram
Skicka en kommentar