Det kräver sin människa att få ro att skriva när livet drar i många riktningar. Ett rum måste skapas, en plats karvas ut. Med inspiration från Alvsyster M. och hjälp från presenter av nära kära har jag börjat arbeta med betingning. Precis som Pavlo fick sina hundar att dregla med bara ljudets hjälp, ska jag träna min hjärna att manifestera skrivandets och skapandets utrymme genom doft, känsel och syn.
Ett bärbart altare är skapat i klargult pennfodral med kamferträolja i flaska, mjukdjursuggla och vacker resevoarpenna i guldmelerad blanksvart. Ett fast altare finns i röda rummet där jag bor bestående av ett rött blockljus, copalrökelse och en porslinsuggla. Varje gång det ska skrivas, hemmavid eller på annan plats, plockas altaret fram, ljuset tänds eller en droppe kamfer hamnar på handleden och snusas in. Ugglorna, pennan, färgerna, doft och eldelementen bidrar med sin symbolik och känsla. För varje gång blir det lättare för hjärnan att fokusera, för tankarna att flyga fritt, för orden att strömma ...
är det tänkt.
Vi får se hur det går. Experiment pågår. Vi är trots allt djur, och det är inte så bara.
2 kommentarer:
Det går säkert jättebra, Pavlov är suverän! Men ta hjälp av Skinner också försäkerhets skull och belöna dig själv efteråt, så ökas sannolikheten för att skrivandet ska upprepas i framtiden :)
BRA ide. Jag visste att det fanns en god anledning att jag köpte all den där chokladen häromdagen. :) kramen
Skicka en kommentar