Kärleken väckte oss mitt i natten
"Hur kom du hit?", viskar du
"Jag reste över haven", viskar hon
"genom underjorden, genom lavan. Jag hittar alltid fram till slut."
"Var var du, när världarna föll?" viskar du
"Vad spelar det för roll", svarar hon (och rycker på axlarna)
"Jag var upptagen med dem som behövde mig mest. Jag är här nu."
Sen fnittrar hon, som bara Kärleken kan fnittra
Kärleken låter sitt ansikte lysa mot dig, och visar dig nåd
Kärleken vänder sitt ansikte mot dig, och ger dig frid
Oavsett religion
eller andlighet
eller biologiska förklaringsmodeller
Hon bryr sig inte ett skvatt, vem du är, eller var du kommer från
"Jag är här nu", viskar hon
när morgonen vaknar,
"Natt som dag,
dag som natt."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar