Hon tar form. Får liv. DrömVäktaren.
Hon tar oss till djupare vatten. Eller friskare om så behövs. Får oss andas lugnare i natten, vakar över blodomlopp och andarnas rörelser.
Hon påminner mig om alla stränder jag varit: hur vågorna vaggar sinnena till ro, hur vi driver mellan världar till rytmen av bruset, hur tidvattnet drar i våra kroppar och löser upp gränserna mellan.
Jag är den som tar dig i handen, drar ner dig i djupen, leder vägen i mörkret, skyddar dig från trycket, tar dig upp till ytan i takt med avkomprimeringens lagar.
Drömmen är som att resa, att gå på en strand utan hus, att simma utan kompass, att flyga utan land i sikte. DrömVäktaren vakar. Hon har kartan över havsbottnarna. Och himlarna. Hon finner vägarna mellan vågorna. Vet hur man räknar sandkornen. Och jag vet, jag vet. Jag vet hur vågorna låter där denna livsresa tar slut.
samt Progreso strand, Mexiko, från 2014)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar