Nygamla Favoriter

Man har dom där böckerna i bagaget som ändrar ens liv. Det är en alldeles sann kliché.
Dom böckerna är så klart skrivna av någon. Det är också en sanning så självklar att den inte bör behöva sägas. Ändå kan jag ibland glömma att författarna till favoritböckerna såklart har skrivit andra böcker - som säkert också innehåller massor av inspiration och kunskap. Men nyligen bröt jag mig ur denna glömska och införskaffade (för mig) nya böcker av gamla husgudar. Till mitt bibliotek tillkom därmed:

Hela din framtid; läk det förflutna och finn ditt högre syfte med soul retrival av Alberto Villoldo, 2008
the Radiant Coat; Myths and Stories about the Crossing Between Life and Death av Clarissa Pinkola Estés 1991
the Pagan Book of Living and Dying; Practical rituals, Prayers, Blessings and Meditations on Crossing over av Starhawk 1997

Jag ser fram emot att fördjupa mina kunskaper inom ovanstående områden, ta del av dessa kloka människors världsbild, erfarenheter och språkbruk.

Länge leve boken.

Nedstigning

Månen avtar och blir mörkare. Vi övergick just till Fiskarnas tecken; de djuplodande, vattenlekande och förvirrande djuren blixtrar med fjällen och drar oss djupare ner i oceanen. Om jag inte har helt fel har vi under veckans första dagar befunnit oss i Skorpionens månfas; zodaikens svartaste magiker. Jag tycker mig ha känt både djup, mörker, gamla sår och nytt ljus.

Hittade en gammal dikt som passar bra även tio år efter att den skrevs:

Pälsen glänser i skenet från månen
ligger hopkrupen i ett hörn och sover

vaknar av ett ljud i natten
vi är ett
Blodspårskatten
hittar spåren
känner lukten av såren

sammansmält skelett
ögonen glänser, av sådant vi sett

en av de vänliga smeker vårt skinn
sluter ögonen, låter smekningen gå in

sen ryggar vi undan, därför att vi vet
under huden finns det dom inte ser
hittar alltid spåren
och den vänliga handen
färgas röd av såren

Vi är samma
drömmer för mycket

vi är samma
sliter drömmen i stycken

står bland gömda lik i natten
vi är ett
blodspårskatten

(Dikt från Dikter från ett tidigare liv - 94 till- 99. Bild: Descent av David Mckean)

Till Alla Sjörövarflickor mellan ett och hundra

Ni vet vilka ni är. Ni som också dras till de kosmiska haven och ständigt letar efter öar där ni äntligen kan få vara precis som ni är.
Ni som känner hur skinnet kryper av begrepp som: parmiddagar, pensionsplaner, heminredning, och äktenskap. Ni som ställer er och sjunger vid fönstret när kollegorna berättar om de senaste tvprogrammen. Ni som nästan inte kan låta bli att sticka fingret i magen och ropa pikabuu när människor tror att dom är mycket viktiga. Ni som älskar människor ur alla möjliga kulturer, åldrar, och subgrupper, men som ínte kan förstå att så många mänskliga varelser envisas med att vara så enormt tråkiga. Ni som inte passar in i de flesta vardagliga ,sociala sammanhang. Ni som längtar efter Skönhet, Frihet och friska vindar. Ni som vill ha söta kyssar och choklad. Ni som pratar med Varelser från alla världar. Ni som hör Berättelser i vinden. Ni som känner hjärtat rusa när koltrasten sjunger. Ni som har sparat penntrollen men inte dagboken. Ni som klär er i färggranna band, lager av kjolar och har ringar i öronen. Ni som är sakletare och är mer intresserade av en kontainer än av IKEA. Ni om tror att märkeskläder betyder kläder med mystiska symboler på. Ni som har fjädrar, benknotor och stenar i varje hörn. Ni som har havet brusande i era ådror.
Till er vill jag säga följande:
Var inte oroliga. Men var starka. Det finns inget annat val än att klättra upp i skutan och lära sig segla. Låt kraftdjuren och favoritkitteln följa med. Lämna resten bakom er. Segla med solen i ryggen och vinden i håret. Styr dit ni vill. Det finns öar där magin lever stark fortfarande; platser där systrar och bröder från alla världar samlas till dans; milt belysta stenöar där ni kan sitta alldeles ensamma och lyssna på havets sorl; öar där Gudinnetemplen byggs igen och mångfald är idealet. Platser där ni är välkomna med öppna armar.
Paradoxen är denna; vi måste lära oss att segla själva; att vara trygga och stolta över vår egenart, innan vi kan hitta platser där vi hör hemma.
Gör det, gör det. Jag lättar ankar idag. Kraftdjuren har redan hoppat ombord, och kistan är fylld av kläder för alla väder. Möt mig på öarna i det kosmiska havet.

Fia Sjörrövare på de Sju Haven

Fredag den Trettonde - Gudinnans Dag

Det är Fredag den Trettonde. Den stora Gudinnans dag. Läs mer på Månsystrars Klan.

När man Borde Sova

Hela denna natt

Har jag legat på bar mark
Och Skogens Dam har talat frankt
- försök inte bära världens förändring
Ragnarök gör sitt, ett tag i sänder
En uppgift kan du göra själv
du kan väcka hela ditt Själv
hela ditt Jags mottagande och sändning
du kan vara ärlig och helt Sann
och låta det lysa fram

Och Självet, och Jaget vällde fram
blåsvart från min inre Hall,
porlade under Hennes hand
Hela natten har jag legat på bar mark
vid Skogens Dam, vid skogens kant
Djuret med sin svepande röda svans
vassa tänder och bytbar hamn
har skrattat sig till kramp
Hela natten har jag legat på bar mark
när Själen och Jaget vällt fram

(bild av Brian Froud)

Poesi är Andlighetens Språk

Vi nämner och benämner utifrån kärlek till vår världsbild. Vi lyssnar noga och hör marken, och årstiderna viska. Orden vi uppfattar är olika beroende på vem vi är och vilken tid vi lever i. Ändå är det inte regellöst. Orden utgår från markens, månens, planeternas, och stjärnornas rytmer. Vi återger i poesi; det som inte är ord, men som kan ombildas till association till association till association i våra hjärnor.
Poesi är andlighetens språk; med poetiska benämningar gräver vi oss djupare ner i minnet, i marken, i våra kroppar, i de naturliga rytmerna. Med associativa omskrivningar fångar vi en liten skärva av alvernas språk, eller jättarnas.
Den som säger ”Så här heter det! Så här är det”. Den ska vi ha medkännande med. För stigen ner i andligheten är för den personen en trasig trappa, och hon försöker desperat klänga sig fast vid stora ord som begränsar rädslan.
Barden var erkänd på sin tid. Nu måste vi agera barder och poeter lite till kvinns och mans. Om vi vill forma en andlighet i samklang med Naturen. Men vi har också rätt att ställa allt på huvudet; att visa paradoxen som lever även i Naturen. I vårens tidiga, ljuva löften kan dödsskräcken breda ut sig som en avgrund framför våra fötter. Kroppen protesterar mot förändringen och vill vänta en stund till.
Poesi är andlighetens språk. Ett språk som följer rytmerna, som skapar förståelse för naturlig ordning, som återför vissheten att allt är ande. Allt som har liv har ande, och allt som har ande kan kommunicera. Säg vackra saker om stenar, hästar och högtider. Besjung månvarven med rika beskrivningar. Då är chansen större att de visar sina hemligheter; att de sjunger tillbaka, mer tydligt för var gång.

(Delerium från the Sandman series)

Leende, Lysande LejonMåne

I natt drömde jag att jag var i ett rum fyllt med spindelväv och många spindlar i olika storlekar. Vissa spindlar ramlade ner för min nacke och några bet mig. Jag blev alltmer stressad och försökte ta mig ur rummet. Då får jag syn på ett sovande lejon som såg underbart nöjd ut. Han log faktiskt i sömnen. Den här leeden, nöjda varelsen är vad denna Fullmåne får stå för i min värld.
Det är Fullmåne i Lejonets tecken. Det är den energi jag behöver när ödet spinner många trådar, och nornorna försöker fånga min uppmärksamhet på många områden i mitt liv.
Jag har själv månen i Lejonet. Från ett medelmåttigt intresse, har jag alltmer börjat titta närmare på de astrologiska tecknens verkan. Just tecknen i fullmåne är särskilt intressant då jag gillar att arbeta med månens cykler. De ger en extra dimention till Hennes växande och avtagande (rekommenderar Mind Light av Silver Raven Wolf, för mer inspiration).
Fullmånen i februari är på måndagen - Månens egen dag. En dag tidigt har jag haft en ceremoni tillsammans med en kompis och fokuserat på delar av Lejonets egenskaper. Lite extra eld fick vi av att lägga ceremonin på Sunnas dag. Fullmånen bidrog med sina skinande, helande, klarögda energier. Den som vill arbeta med Lejonets magi under fullmånen kan fokusera på:
mod, framgång, välgång, humor, hjärtat i centrum, att vara postitiv, ledarskap, karisma, vänlighet, självförtroende och generositet.
Mer om detta månvarvs Fullmåne finns att läsa i Månsystrars klan.

Fri Magi

Från en renodlad helg med magiskt arbete dundrade jag rakt in i praktik, arbete, hemtenta i ett ständigt flöde. Ibland är jag faktiskt bara hemma och vänder under några timmar. Till naturen inte nödvändigtvis lat - men i stort behov av ensamma timmar och massor av treats - kunde jag ha surat till. Men jag bestämde mig i stället för att det här - det är också livet; och om jag kan hålla energinivån jämn och god så kan dagarna bli nog så magiska.
Jag flyger.
Det är en enorm frihet att kunna röra sig bland massor av människor, lära sig mängder med saker, men vara kvar i styrkan, hålla huvudet klart och känna pirret i skinnet. Jag vet inte om det är mitt överdrivna häxhalsband med kristaller, drakar och pentagram om halsen, eller den lilla månspegeln i skinnpåsen över hjärtat, eller vetskapen att jag har dragit Dagaz som årsruna, eller att Saga bor innanför huden. Förmodligen är det alltihop, liksom att jag tar en stund framför altaret och mediterar när jag kommer hem för dagen, liksom bränner lite salvia på morgonen och sträcker på mig som en katt och dansar ett par steg. Jag föreställer mig att jag höjer vibrationsnivån i hela kroppen och därför gör jag faktiskt det.
Mina nygamla häxkamrater här nere i Söder har planer som känns friska. De går också med Jungfrugudinnor, vilket passar i tiden. Vi är rörande överens om att vi vill arbeta för att lyfta in mer magi i vardagen, och leva magin varje dag. Det är med stolhet jag presenterar vår gemesamma blogg MånSystrars Klan , vilket såklart också är namnet på vår grupp.
Jag tvättar trosor för hand som har silverfjäril över halva sidan. De hänger på elemetet till imorgon då jag kan ta på mig dem och veta att jag bär fjärilens energier med mig. Jag har lagt en Krystollasten i jeansfickan.
Jag flyger.
Idag har sett folk som bor i marginalen av samhället, klappat deras hundar, pratat med drogberoenden, lärt mig vart Stadens vattenhål för hemlösa finns. Imorgon ska jag vara på boende för hemlösa kvinnor, och sedan gå direkt till arbetet där min brukare väntar. Jag ser så mycket, jag lever, jag är ödmjuk inför allt jag får veta. Det är magi på hög nivå.

(Bild: Flying goddess av Lindy Kehoe)

Disirhelgen och Systrar i Väven

Jag har bott i en liten stuga, vid en liten stenkulle tillsammans med fem Systrar i Väven och pratat med både stenfolk och vattenfolk. Jag har lekt med mina Urdabrunnsystrar och folket i Alvriket. Låter det som en saga? Det är det på sätt och vis. Sejd på stenhällar, trumma och meditiation i kåta, resa i sinnet till forsens sång, disablotceremoni i gnistrande kyla; men också fullt mänskliga varelser som ska äta, orka, prata, planera och sova tillsammans.
Hemma visste jag att två andra Systrar i Väven firade Disablot på sitt sätt. Med många inslag som liknade mina, och på så sätt var jag sammankopplad även med dem. Nu är jag nyfiken på att höra hur de har haft det.
Vad är Systrar i Väven?
Roliga, busiga, bullriga, skränande, magiska, energirika, hämningslösa, naturliga, Natur-iga, djuriska, spröda, känsliga, behövande, generösa, kantiga, rika, en klar blick i rätt sekund: delad smärta, plötslig sorg, kanal till bergen, öppnare av Väven, fnittrande, dansande, prövande steg, nya tag, medföljare, vägvisare, förebilder, delade misstag, visdomsbärare, visdomsspridare, en snabb kram i exakt rätt ögonblick: fantasirika, läkande, berättande, lyssande, idéspridare, kraftdjursvänner, djurvänner, undersökare, avslipare av kanter, öppnare av hjärtats kammare, vägen ner till nornorna, ett vänligt ord i exakt rätt stund.
Vad är Systrar i Väven?
Allt ovan och mer. Och på grund av dem, och på grund av helgen vi delat; högtiden vi öppnat upp för, är allt klart som rinnande vatten och gnistrande is. Jag vet precis vad jag behöver göra.