19 februari 2009

Till Alla Sjörövarflickor mellan ett och hundra

Ni vet vilka ni är. Ni som också dras till de kosmiska haven och ständigt letar efter öar där ni äntligen kan få vara precis som ni är.
Ni som känner hur skinnet kryper av begrepp som: parmiddagar, pensionsplaner, heminredning, och äktenskap. Ni som ställer er och sjunger vid fönstret när kollegorna berättar om de senaste tvprogrammen. Ni som nästan inte kan låta bli att sticka fingret i magen och ropa pikabuu när människor tror att dom är mycket viktiga. Ni som älskar människor ur alla möjliga kulturer, åldrar, och subgrupper, men som ínte kan förstå att så många mänskliga varelser envisas med att vara så enormt tråkiga. Ni som inte passar in i de flesta vardagliga ,sociala sammanhang. Ni som längtar efter Skönhet, Frihet och friska vindar. Ni som vill ha söta kyssar och choklad. Ni som pratar med Varelser från alla världar. Ni som hör Berättelser i vinden. Ni som känner hjärtat rusa när koltrasten sjunger. Ni som har sparat penntrollen men inte dagboken. Ni som klär er i färggranna band, lager av kjolar och har ringar i öronen. Ni som är sakletare och är mer intresserade av en kontainer än av IKEA. Ni om tror att märkeskläder betyder kläder med mystiska symboler på. Ni som har fjädrar, benknotor och stenar i varje hörn. Ni som har havet brusande i era ådror.
Till er vill jag säga följande:
Var inte oroliga. Men var starka. Det finns inget annat val än att klättra upp i skutan och lära sig segla. Låt kraftdjuren och favoritkitteln följa med. Lämna resten bakom er. Segla med solen i ryggen och vinden i håret. Styr dit ni vill. Det finns öar där magin lever stark fortfarande; platser där systrar och bröder från alla världar samlas till dans; milt belysta stenöar där ni kan sitta alldeles ensamma och lyssna på havets sorl; öar där Gudinnetemplen byggs igen och mångfald är idealet. Platser där ni är välkomna med öppna armar.
Paradoxen är denna; vi måste lära oss att segla själva; att vara trygga och stolta över vår egenart, innan vi kan hitta platser där vi hör hemma.
Gör det, gör det. Jag lättar ankar idag. Kraftdjuren har redan hoppat ombord, och kistan är fylld av kläder för alla väder. Möt mig på öarna i det kosmiska havet.

Fia Sjörrövare på de Sju Haven

6 kommentarer:

Willenda sa...

HEj SjörövarFia! Ditt upprop väcker många tankar, minnen och funderingar. Jag har t. ex seglat på riktigt mycket hela mitt liv men aldrig lärt mig segla själv. Varför undrar jag idag. Jag som hela mitt liv levt under "kan själv" parollen. Varför var inte detta viktigt? Eller var det det enda sammanhang där jag tryggt kunde lämmna över rodret till någon annan och bara njuta av vindens dans i seglen? Skall genast hem och leta reda på färglada band.....

A. LIND sa...

Vad härligt det låter! Önskar jag hade modet o styrkan att segla iväg Helt o fullt Försöker anpassa mig i de raka leden men känner mig bara Fel fel fel...Snart levt i 50 år och har en inre längtan att få vara Mig Själv. Visst är det hemskt att normer o annat ska sitta så hårt? kram

Megana sa...

Ja, Snäckan! Låt våra möten bli på de magiska öarna i det oändliga havet. Är gärna skeppsbruten och sakletare tillsammans med dig och min andra Klansyster på dessa öar.

Kram till Pippi från Annika

Anonym sa...

Dessvärre fyllde jag 102 häromdagen så jag står här på stranden och vinkar av er...

Lycka till på färden! :-)

Anonym sa...

Bland det bästa du har skrivit! KRAMAR!

Sofia sa...

Hej allihopa!

Jag älskar att få så här mycket respons. Det får mig att sträcka på mig och känna mig alldeles alldeles ............ nöjd

stora kramar
och kämpa på Mooncandle, att hitta rätt tar tid för de flesta av oss