...

Regn och rusk, regn och rusk
grått, grått, grått
tusen fuktiga droppar, innanför min hud
står inte ut
med det

tur då att den Andra världen glimmar så skönt
guldskimrande och alvgrönt
kranium av skinande ben
kraftdjur med päls så len
starka steg och runor alla
jag hör dem kalla, hör dem kalla
broar av marmor
broar av sten
visa mer, mer och mer
lämna hemmet, gråheten och fuktens kalla
lämna allt därhän
se hur dom kråmar sig
känn hur dom åmar sig
vänner i Andevärlden
vattnet viskar
plantorna talar
blommorna fnissar

ett alldeles särskilt lugn i mitten
där jag går
där dom springer

när jag återvänder

i rummen färgerna återvänt
ser ande i ljus och matta
murgrönans spår runt min arm
utanför höst
i hjärtat alla årstiders arv