Varje gång månen avtar vandrar våra sinnen ner i underjorden. Om vi är uppmärksamma finner vi de skatter som väntar där; tystnad, vila, bortglömt bråte och kvarglömda ting. I sumerisk myt finns en underbar berättelse om den himmelsgudinnan Inanna som vandrar ner till sin syster Ersekigal i underjorden. Inanna står för allt som livfullt och passionerat, hon är vacker och självupptagen. Men en dag behöver hon uppsöka Ersekigal, hennes kalla, blåhudade syster. Det är en mörk berättelse på ett sätt, Inanna måste klä av sig all sin världsliga prakt för att till sist hängas att ruttna på en köttkrok i sin systers tempel. Men det är en myt om livets nödvändighet. Det går inte att arbeta med Gudinnan utan att acceptera mörkret och förruttnelsen. Det levande måste ge tribut till det döda. Så hålls balansen i världen och det levande blir därigenom desto mer vibrerande.
(utdrag ur Nordiska Gudinnor - en Häxas tolkning
som blir bok under våren)
4 kommentarer:
Åh! Den boken ser jag fram emot att läsa <3
Så bra! Jag lägger ut lite ibland för att peppa mig själv att skriva vidare ... ;)
Låter helt klart som en bok jag ska läsa!
Riktigt bra!
Skicka en kommentar