Som Färgerna från ett Prisma

Under Disablot väljer många en Gudinna att vandra bredvid. Själv valde jag - eller blev vald - redan till Vintersolståndet. Men under Disablot kommer jag ändå att visa extra uppmärksamhet gentemot denna nya del av mitt liv.
Om Gudinnan i singular är den allomfattande, är Gudinnorna i plural som färgerna från ett prisma. Att välja en särskild Gudinna handlar om att ge fokus; att tappa in på den kraft vi behöver och vars egenskaper vi vill använda att påverka världen. Det finns inga hierarkier mellan Gudinnorna; orange är inte bättre än blå, även om det finns folk som faktiskt argumenterar att så är fallet. En Gudinna kan därmed inte vara för mycket eller för lite för oss. Hon är vad hon är. Hennes sidor är inte okända då Gudinnorna speglas i vårt inre, men vi har olika personligheter och vissa krafter känns ovana och till och med skrämmande.
Gudinnorna är inte människor. Att ge Gudinnornas egenskaper mänsklig form är vår uppgift, inte deras. De ger dålig respons til vädjande och böner. De slutar lika lite vara vad de är som färgen gul slutar vara gul för att vi ber om det. Det är därför klokt att verkligen tänka efter vem vi vill vandra med. Och lyssnar noga vem som kallar på oss. Hel kommer att ge efterverkningar i vårt liv, men tro mig då jag säger att Idun kanske gör det än mer.
Namnet Disablot är en sammanslagning av blot och Diser. Det vill säga blota till Diserna, de kvinnliga gudomarna. Vi umgås med och offrar till de kvinnliga gudomarna. Vissa välkomnar en ny livledsagare och säger adjö till en gammal. Vissa ger tribut till sin Gudinna och lär känna henne bättre.
Att Gudinnan har många former skapar rikedom i vårt andliga liv. Man ska inte bry sig alltför mycket om vad som skrivits om gudinnorna, utan själv söka vad som är äkta.
Själv går jag med Saga i år. Hon valde mig och jag sa ja. Jag har inte tänkt så djupt på Saga tidigare, men jag upplever redan att vi känt varandra i långa tider. Och det har vi kanske. Hur kan jag inte ha arbetat med denna Gudinna som är så familjär och ändå som något helt friskt och nytt. Låter det som en förälskelse? Det är det. Att gå nära sin Gudinna har alla inslag av en kärleksaffär.
Saga betyder 'den som Ser' eller 'den Seende'. Hon lever vid brusande, friska vatten. Hon kommer lära mig stilla mitt sinne, meditera och se klart. Det ger sen ge återklang i allt annat jag gör: skrivandet, sången, magin, vännerna, familjen, Naturen, livet. Jag är glad att känna mig utvald. Vilket jag hoppas alla Gudinnetroende får uppleva.