Månen växer och på söndag är den full. Januarimåne. Kall, klar måne.
I helgen som gick vandrade jag på Söderåsen med en Vän. Det var frost och is överallt, men det höll på att smälta. Moder Jord renande världen. Det porlade vatten under istäckta små bäckar och rann vatten längst stammarna. Ändå blev vi inte särkilt blöta. Men rena blev vi. Vi pratade och skvallrade non-stop samtidigt som vi tog in vyerna. Rensade ut året, återknöt och med jämna mellanrum stannade vi till och konstaterade:
"Där ska vi sitta och trumma när det blir varmare"
"Därnere är Hels klyfta, dit ska vi gå i sommar"
Jag älskar den här årstiden. Allt är så stilla och klart. Det som varit rinner iväg, och det som är nytt känns otvingande och luftigt. Det finns så mycket att se framemot, men inget har riktigt satt igång. Vi är ensamma med krafterna och kan se hur långt som helst.
Luften är klar, månen växer, ljuset kommer tillbaka.
Skadi och Saga dansar tillsammans i gryningen och skymningen. En har pälsklädda vandringsstövlar, en har ögon som lyser som silver. Jungfrun är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar