Vännen med dom helande händerna var här större delen av Sunnas dag och initierade mig Munay-ki. Munay-ki kommer från språket quecha och betyder jag älskar dig, eller var den du är. Det är nio invigningsriter från Peru, översatta och introducerade till väst av representanter från peruanskt ursprungsfolk i samarbete med den medicinske antropologen och mystikern Alberto Villoldo och organisationen Four Winds society.
Jag har arbetat med Alberto Villoldos texter en stor del av våren, och nu var det dags för hands på. Det var en kraftfull men ändå subtil upplevelse. Det var uppenbart att saker hände i mitt energisystem. Samtidigt kändes det självklart. Som om jag och Syster har gjort det här förut, som om jag blev påmind om något, som om saker äntligen lades på plats i mitt system.
Därför blev steget inte sräkilt långt för en fornnordiskt inriktad häxa att arbeta med gamla, andliga tekniker från Peru. Det är något allmänmäskligt över dessa riter, över hela idésystemet så långt jag förstått det. Och framför allt, så långt jag upplevt det. Något jag känner igen, av den del av självet som inte sitter fast i tid och rum.
Så känner jag mig annorlunda idag, uppfylld av gudomlig frid och sällhet? Ja, jag känner mig annorlunda, men inte riktigt på det sättet. Jag känner mig framför allt klar. Nyvaken, förutsättningslös och kristallklar. Inte över vad jag ska göra med resten av mitt liv, men över Nuet, över Världen, över min plats i den. Små dilemman jag skjutit upp ter sig ganska plötsligt enkla att lösa. Det kan hända att jag måste ta i lite på en plats, såra någon tillfälligt på en annan. Men alternativet att skjuta upp saker, eller ducka undan ter sig som en avlägsen möjlighet.
Så jag tar den här klarheten med mig och vandrar ut för att köpa stora krukor och jord. Att förfina den lilla innergården utanför är ett bra, praktiskt och i allra högsta grad andligt arbete. En bra manifestation, ett tack till Skapelsen att jag får vara här som MedSkapare till världarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar