Fullmånelöfte i Halvtid.

Fullmånelöften var att leva helt efter mina impulser, med de enda undantagen av att gå till jobbet och göra vad jag ska, samt stå för dom träffar jag redan bestämt. Så hur går det då, detta mystiska i vuxenvärlden, att leva efter impuls och infall, som om jag hamnat i något barnsligt sommarlovstillstånd?
- Jo tack bra, är svaret.
Mycket bra till och med.
Det har tagit lite dividerande med mig själv. Vill jag verkligen det? Borde jag inte se till att ta mig iväg någonstans den här dagen jag är ledig? Osv. Men övning ger färdighet. Nu börjar jag bli riktigt skicklig på att följa minsta motståndets lag: vila vid minsta trötthet, hoppa på projekt vid första glada tanke, äta när jag är hungrig, skita i vad som blir gjort och inte, vägra planera. Som resultat har jag märkt några intressanta saker:

• Oplanerade dagar blir sällsynt långa. På ett nästan magiskt sätt så fortsätter dom och fortsätter från det ena till det andra. Jag tror att inrutningen förminskar tiden, men om vi tar bort inrutningen kan tiden sträckas ut och välla över alla kanter.
• Jag får väldigt mycket gjort. Naturligtvis tar man med detta löfte risken att mycket blir liggande i ett månvarv (vilket inte vore någon stor katastrof i och för sig), men snarare gör jag mer än vanligt. För jag känner verkligen för att göra många saker, både kreativa och praktiska. Och massor av små ting som blivit liggande till sen, röjs av sådär i farten.
• Jag avskyr att träna disciplinerat, men älskar att röra på mig. Nog misstänkte jag att styrketräning och joggande skulle väljas bort vid första bästa tillfälle, men jag hade inte fattat att hela mitt jag vill cykla, dansa och yoga. Så det är ingen hemlighet vilka träningsformer som kommer att gälla även efter detta månvarv. Kanske skulle jag anmäla mig till den där afrikanska dansen som så många systrar har tjatat om?
• Det mesta som jag fyller mitt liv med gillar jag verkligen och har inte behov av så mycket mer. Men när saker görs spontant blir de intensivare: maten blir godare, sällskapet sötare, upptäcktsfärden per cykel mer spännande och sexet sexigare.

Det är sommar och jag är mitt inne i världens bästa fullmånelöfte. Jag skulle gärna rekommendera det, men orkar inte riskera alla invändningar: Det låter ju bra, men jag måste faktiskt det och det. Så jag njuter istället av det helt egocentriskt. Och om någon skulle bli inspirerad så är det inte mitt fel.