1 september 2012

Årsrunan - bilder från en resa


Årshjulet snurrar - väldigt, långsamt, ostoppbart, . Vinter blir vår, vår blir sommar, sommar blir höst; högtider löser av varandra: Alvablot, Jul, Ljuslågefest, VårFrudagen ... Gudarna stiger fram och sjunker tillbaka: Skade, Oden, Saga, Idun, Freja, Ran, Frej, Nornorna, Hel, den väldiga kosmiska kon ... ljuset, mörkret, skymningen, gryningen, igen, igen och igen.

Freja blåser frön över marken, de flyger i olika riktningar och landar där de landar. Freja skrattar åt sin syster Sunna som värmer jorden, blinkar konspiratoriskt åt småfolket som arbetar för att fukta, söva, väcka och beskydda. Freja begraver fröna i sin famn och håller dem nära genom vintern - håller alla varelser nära med sina skyddande händer och viskar till alla som lyssnar,
- våren kommer, våren kommer, våren kommer när tid är.

Eken är väldig och hem för många varelser. När hösten kommer dignar grenarna av dess frukter, som blir mat och näring till tusentals. Ett ekollon faller från den stora eken, blir bortburet, tappat och rullar ner i en mossklädd skreva. Här finns fukt och mylla. Dagarna går, det regnar och sen skiner solen. Ekollonet gonar sig i fukt och värme, slår rot och låter en fin stjälk leta sig upp. Åren går och den unga plantan växer, barken hårdnar, grenarna blir fler. Flera hundra år går och det unga trädet är nu en jätte, lika vis och väldig som sin anfader: en plats att hitta skugga, en plats att finna näring och en plats för rikedom.

Den unga människan har arbetat hårt och finner sig plötsligt se sig om i köket där hon befinner sig. För lönen hon tjänat har hon köpt mat som hon nu packar upp på bordet. Bordet som hon tidigare sandpapprat och oljat så att ytan glänser i solljuset. Där står också plantan hon för flera år sedan fick som skott, som hon planterat om, gett näring och vattnat, tills den nu växt sig stor och blommande. Det är inga världsomstörtande resultat hon ser, men det är lön för mödan, resultatet av det egna praktiska arbetet och av ett generöst universum. Och den unga människan översköljs av en ovan stolthet.
- Jag har gjort det här, tänker hon, och världen har gett mig förutsättningarna.


2 kommentarer:

Falköga sa...

vackert och gripande skrivet min Vän <3

Sofia sa...

Tack! Väl mött i Väven