Igår under fullmånekväll färgade jag en kjol på spisen. Den blev lila, den blev mörkblå och så slutligen någon sorts pepprig blandblå. På kjolen ska jag måla Kunskapsträdet med Häxans fem utgångspunkter i runskrift. Så kan jag bära det med mig närhelst jag vill.
Kläder är en av de enklaste och mest hudnära uttrycksformer vi har. Ändå ser jag mycket likriktning och kopior vart jag än går. Varför lämnas det vi visar utåt till klädföretag och självutnämnda modevetare? Varför utgår vi från rådande normer med det vi bär på kroppen, som ungdom, skönhet, lagom sexuell attraktionskraft och makt.
Med kläder kan vi uttrycka många saker: sorg, revolution, barnslighet, humor, sårbarhet, galenskap, konstnärskap, kraft, vilja. Som hedning kan man också passa på att hylla den cykel man vill framhäva: närmaste årshögtid, dagens gud eller gudinna, månens fas. Eller den kraft man arbetar med; Att vägra klä sig i något annat än svart i ett halvår hjälper till att dra Dödsgudinnan till sig, liksom att visa andra vart man befinner sig, till exempel. Som hedning kan man passa på att föra lite magi in i världen och visa sina troskamrater att man finns. Varje gång jag ser en kvinna i långa kjolar som dryper av pentagram blir jag glad och tänker: "Där är Du". Om jag ser en man som klär sig dylikt blir jag ännu gladare.
Det finns hedningar som är mycket noggranna med att hålla isär det profana och det heliga. Ceremonikläderna får inte smutsas ner med daglig verksamhet. Vardag är vardag och där behöver ingen veta vika de är och vad de står för. Jag har full förståelse för behovet av rena ceremonikläder, men kan inte låta bli att tycka att det är synd att inte fler uppenbara hedniska kamrater syns på stan. Och om man nu lever ett liv där torshammare om halsen eller runbältet om midjan skulle göra att jobbet och det sociala livet är i fara. Borde man inte tänka över vilken omgivning man vill ha omkring sig?
Det finns också individer som gärna påtalar att det viktiga och sanna finns på insidan, inte på utsidan. Varför då? Jag sniffar patriarkal splittring här, där kroppen och det fysiska är lite sämre än ande och själ. Tänk om vi kan spegla anden med tyg. Tänk om det vi bär speglas in till själen och förändrar den.
Hedning eller inte. Om du vill göra mig glad: Röj i second-hand butikerna, blanda tidsepokerna, sy om och måla på dina kläder, bär symboler som skyddar och stärker, var motsträvig, driv med stereotyper, vägra idealen, eller omfamna dem om det passar. Om inte annat - Alltid retar det någon.
Cirkel:
www.ettklickforskogen.se
Den här bloggen handlar om att leva ett magiskt liv, att vara kreativ och skapa varje stund. Den handlar om att skriva, för orden är ett av magikerns verktyg. Den handlar om att vara en ständig nomad, om att våga vara den du är. Häxkonst, andar, äventyrslusta och kärleken är mina allierade. Målet är frihet. Frihet från samhällets begränsningar och konventioner. Den nordiska häxan dansar vidare. Just nu är hon i Virgina, där lianer och ormar föder mer liv.
21 februari 2008
14 februari 2008
Tidiga Vårkänslor
Dagsljuset växer och månen växer. Det känns i varje cell att våren är om hörnet och samtidigt håller den kalla världen sitt grepp och manar oss stilla. Nog för vem som helst att gå i spinn.
I det växande kalla ljuset syns allt alltför tydligt. Så det vårstädas i det här hemmet. Och på fönsterblecket ligger ugglefjädern som används flitigt på energikroppen. I samma fönster hänger kristallen som brukar vila i halsgropen och lapar sol efter ett reningsbad. Det mesta behöver renas och luftas nu.
Samtidigt kräver de djupa Berättelserna att få komma till tals; de privata, de som vill komma på pränt, andras berättelser som vill höras. Det är Sagas tid och jag lyssnar mitt i städning och under långa promenader.
På gården står nyinköpt, begagnad cykel och väntar på ett lager färg och framlykta. Det blir snart långa turer med trumman i cykelkorgen och fika på pakethållaren. Men ett tag till ska jag lyssna; rensa ut även bland Berättelserna och bestämma vilka som ska fångas upp och vilka som ska få virvla vidare, vilka som ska släppas och vilka som ska levas.
I det växande kalla ljuset syns allt alltför tydligt. Så det vårstädas i det här hemmet. Och på fönsterblecket ligger ugglefjädern som används flitigt på energikroppen. I samma fönster hänger kristallen som brukar vila i halsgropen och lapar sol efter ett reningsbad. Det mesta behöver renas och luftas nu.
Samtidigt kräver de djupa Berättelserna att få komma till tals; de privata, de som vill komma på pränt, andras berättelser som vill höras. Det är Sagas tid och jag lyssnar mitt i städning och under långa promenader.
På gården står nyinköpt, begagnad cykel och väntar på ett lager färg och framlykta. Det blir snart långa turer med trumman i cykelkorgen och fika på pakethållaren. Men ett tag till ska jag lyssna; rensa ut även bland Berättelserna och bestämma vilka som ska fångas upp och vilka som ska få virvla vidare, vilka som ska släppas och vilka som ska levas.
6 februari 2008
Svartmånar och Morgonböner
Svartmåne: slänga, bränna, ge bort, göra sig av med. Rensa en av pappershögarna på skrivbordet, gå igenom den där lådan och kasta det som är trasigt eller ta en kasse kläder till Myrorna. Det är också en utmärkt tid att laga trasiga plagg, lappa, stoppa hål i strumporna. Nål och tråd är heliga verktyg om de används rätt.
Jag fick en förfrågan om jag kan dela med mig av min morgonbön. Och visst kan jag det. Dessutom vill jag inte säga nej till Wynja, som betyder glädje och inte ska förnekas.
Morgonbönen är en av de få dagliga ceremonier jag inte hoppar över. Det krävs disciplin för att få ut något av ett magiskt liv, men det får inte bli alltför inrutat och stelt. Men morgonbönen tror jag på för det sätter så att säga tonen för dagen. Oberoende om jag ska till brödfödejobb eller göra trumresor hela dagen ger ett samtal med krafterna något att ta med sig. Vilka böner eller sånger det rör sig om har varierat över tid. För tre-fyra år sedan sjöng jag en lånad sång om Solens resa över himlen och ner i Underjorden. Det var en djupt transformatorisk sång som passade mig under en ganska så besvärlig period. Sen blev morgonsceremonin en hälsning till alla krafter jag arbetade med. För inte så länge sedan kände jag behov av mod och uppmuntran då jag var ifärd med att börja visa upp texter och åsikter för fler än skrivbordslådan. Då kom följande bön till mig som har följt mig sen dess.
Varje chakra lyser klart,
ryggen är stark och rak.
Saga berättar, Hel vet
Audhumblas mjölk strömmar ned.
Freja - lev i min kärlek,
Skadi - värna min frihet,
Och Oden du gamle, du gamle från Öst,
runorna du sände vilar tryggt i mitt bröst.
Så ska jag möta världen
jag har allt jag behöver för färden.
Jag fick en förfrågan om jag kan dela med mig av min morgonbön. Och visst kan jag det. Dessutom vill jag inte säga nej till Wynja, som betyder glädje och inte ska förnekas.
Morgonbönen är en av de få dagliga ceremonier jag inte hoppar över. Det krävs disciplin för att få ut något av ett magiskt liv, men det får inte bli alltför inrutat och stelt. Men morgonbönen tror jag på för det sätter så att säga tonen för dagen. Oberoende om jag ska till brödfödejobb eller göra trumresor hela dagen ger ett samtal med krafterna något att ta med sig. Vilka böner eller sånger det rör sig om har varierat över tid. För tre-fyra år sedan sjöng jag en lånad sång om Solens resa över himlen och ner i Underjorden. Det var en djupt transformatorisk sång som passade mig under en ganska så besvärlig period. Sen blev morgonsceremonin en hälsning till alla krafter jag arbetade med. För inte så länge sedan kände jag behov av mod och uppmuntran då jag var ifärd med att börja visa upp texter och åsikter för fler än skrivbordslådan. Då kom följande bön till mig som har följt mig sen dess.
Varje chakra lyser klart,
ryggen är stark och rak.
Saga berättar, Hel vet
Audhumblas mjölk strömmar ned.
Freja - lev i min kärlek,
Skadi - värna min frihet,
Och Oden du gamle, du gamle från Öst,
runorna du sände vilar tryggt i mitt bröst.
Så ska jag möta världen
jag har allt jag behöver för färden.
1 februari 2008
Imbolc/Disablot
Det keltiska Imbolc och det nordiska Disablot var länge för mig helt okända fenomen. Nu har årscykeln ruckats i det medvetna och högtiden har tillsammans med Samhain blivit den viktigaste. Det beror på att jag lägger löften som kommer att påverka mitt liv ett helt år framöver. Jag frågar också en Gudinna om hon vill gå med mig under året och det påverkar energierna fundamentalt. Men det är också något mer i denna högtid, som inte låter sig förklaras, men som känns i luften och marken. En renhet, ett löfte, poesi och helande. Kvinnliga andeväsen börjar röra sig i vattnet, i flamman och i träden och viskar - snart, snart, snart.
Jag ska beskriva en reviderad version av en ceremoni jag lärde mig av en mäktig kvinna för sex -sju år sedan som jag firat sedan dess. Det är ett förslag på firande men alla gör på det sätt som passar dem bäst, vilket är självklart. Den är skriven för kvinnor, men kan med några enkla ändringar användas även av män. Ceremonin går bra att göra själv, eller tillsammans med andra. Det går bra att göra hela inkallningsceremonin, eller bara dra en enkel cirkel och andas djupt för fokusering. Jag skulle rekommendera att man har koll på väderstrecken, för det finns en poäng i att ställa sig mot det väderstreck som den "valda" Gudinnan kan tänkas komma ifrån.
Förberedelser: Passande färg är blå, elementen eld och vatten, utsmyckning klara kristaller och prismor samt vita och blå ljus. En skål med vatten kommer att behövas, gärna i något naturligt material. Ställ ett eller flera ljus i vattnet som är högt/höga nog att brinna, alternativt flytljus. Häll några droppar olja i vattnet, gärna med doft, frankincence eller cypress doftar superbt.
Ceremonin: Gör alla förberedelser med ceremonikläder och utsmyckning efter tycke. Kalla in eller dra en enkel cirkel. Fokusera. Tänd ljuset/ljusen i skålen, känn flamman i din egen bröstkorg. Ta en droppe av vatten och olja på fingrarna, rör vid pannan och säg:
- Jag är xx, dotter till xx och dotterdotter till xx. Jag initierar mig själv som Häxa och väljer att följa Gudinnans väg.
Ta en droppe av vatten och olja, smörj på fötterna och säg:
- Jag går i Gudinnans fotspår.
Ta en droppe, smörj in händerna och säger:
- Jag arbetar med Gudinnans händer.
Avge nu dina löften för året. Berätta hur du ska arbeta med Gudinnekraften, för dig själv och för andra. Skriv ner löftena senare så du kan se hur bra det har gått.
Tacka förra årets Gudinna på lämpligt sätt och släpp Henne. Vänd dig mot det väderstreck där du tycker att din Gudinna hör hemma. Be Henne högt och tydligt att komma till dig. Lova mänsklig energi och existens i utbyte mot kunskap och arketypisk energi. Känn om Hon kommer och ta emot henne. Om Hon vägrar dig, var inte ledsen. Det var inte dags för det. Be Gudinnan om råd och välj på nytt.
Meditera gärna en stund och låt Henne sätta sig i ditt system. Sjung med Henne. Dansa med Henne. Avsluta efter tycke.
Så kan man göra. Man kan också göra på tusen andra sätt.
Allt gott och en riktigt härlig högtid.
Jag ska beskriva en reviderad version av en ceremoni jag lärde mig av en mäktig kvinna för sex -sju år sedan som jag firat sedan dess. Det är ett förslag på firande men alla gör på det sätt som passar dem bäst, vilket är självklart. Den är skriven för kvinnor, men kan med några enkla ändringar användas även av män. Ceremonin går bra att göra själv, eller tillsammans med andra. Det går bra att göra hela inkallningsceremonin, eller bara dra en enkel cirkel och andas djupt för fokusering. Jag skulle rekommendera att man har koll på väderstrecken, för det finns en poäng i att ställa sig mot det väderstreck som den "valda" Gudinnan kan tänkas komma ifrån.
Förberedelser: Passande färg är blå, elementen eld och vatten, utsmyckning klara kristaller och prismor samt vita och blå ljus. En skål med vatten kommer att behövas, gärna i något naturligt material. Ställ ett eller flera ljus i vattnet som är högt/höga nog att brinna, alternativt flytljus. Häll några droppar olja i vattnet, gärna med doft, frankincence eller cypress doftar superbt.
Ceremonin: Gör alla förberedelser med ceremonikläder och utsmyckning efter tycke. Kalla in eller dra en enkel cirkel. Fokusera. Tänd ljuset/ljusen i skålen, känn flamman i din egen bröstkorg. Ta en droppe av vatten och olja på fingrarna, rör vid pannan och säg:
- Jag är xx, dotter till xx och dotterdotter till xx. Jag initierar mig själv som Häxa och väljer att följa Gudinnans väg.
Ta en droppe av vatten och olja, smörj på fötterna och säg:
- Jag går i Gudinnans fotspår.
Ta en droppe, smörj in händerna och säger:
- Jag arbetar med Gudinnans händer.
Avge nu dina löften för året. Berätta hur du ska arbeta med Gudinnekraften, för dig själv och för andra. Skriv ner löftena senare så du kan se hur bra det har gått.
Tacka förra årets Gudinna på lämpligt sätt och släpp Henne. Vänd dig mot det väderstreck där du tycker att din Gudinna hör hemma. Be Henne högt och tydligt att komma till dig. Lova mänsklig energi och existens i utbyte mot kunskap och arketypisk energi. Känn om Hon kommer och ta emot henne. Om Hon vägrar dig, var inte ledsen. Det var inte dags för det. Be Gudinnan om råd och välj på nytt.
Meditera gärna en stund och låt Henne sätta sig i ditt system. Sjung med Henne. Dansa med Henne. Avsluta efter tycke.
Så kan man göra. Man kan också göra på tusen andra sätt.
Allt gott och en riktigt härlig högtid.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)