Kläder och Själavård

Igår under fullmånekväll färgade jag en kjol på spisen. Den blev lila, den blev mörkblå och så slutligen någon sorts pepprig blandblå. På kjolen ska jag måla Kunskapsträdet med Häxans fem utgångspunkter i runskrift. Så kan jag bära det med mig närhelst jag vill.
Kläder är en av de enklaste och mest hudnära uttrycksformer vi har. Ändå ser jag mycket likriktning och kopior vart jag än går. Varför lämnas det vi visar utåt till klädföretag och självutnämnda modevetare? Varför utgår vi från rådande normer med det vi bär på kroppen, som ungdom, skönhet, lagom sexuell attraktionskraft och makt.
Med kläder kan vi uttrycka många saker: sorg, revolution, barnslighet, humor, sårbarhet, galenskap, konstnärskap, kraft, vilja. Som hedning kan man också passa på att hylla den cykel man vill framhäva: närmaste årshögtid, dagens gud eller gudinna, månens fas. Eller den kraft man arbetar med; Att vägra klä sig i något annat än svart i ett halvår hjälper till att dra Dödsgudinnan till sig, liksom att visa andra vart man befinner sig, till exempel. Som hedning kan man passa på att föra lite magi in i världen och visa sina troskamrater att man finns. Varje gång jag ser en kvinna i långa kjolar som dryper av pentagram blir jag glad och tänker: "Där är Du". Om jag ser en man som klär sig dylikt blir jag ännu gladare.
Det finns hedningar som är mycket noggranna med att hålla isär det profana och det heliga. Ceremonikläderna får inte smutsas ner med daglig verksamhet. Vardag är vardag och där behöver ingen veta vika de är och vad de står för. Jag har full förståelse för behovet av rena ceremonikläder, men kan inte låta bli att tycka att det är synd att inte fler uppenbara hedniska kamrater syns på stan. Och om man nu lever ett liv där torshammare om halsen eller runbältet om midjan skulle göra att jobbet och det sociala livet är i fara. Borde man inte tänka över vilken omgivning man vill ha omkring sig?
Det finns också individer som gärna påtalar att det viktiga och sanna finns på insidan, inte på utsidan. Varför då? Jag sniffar patriarkal splittring här, där kroppen och det fysiska är lite sämre än ande och själ. Tänk om vi kan spegla anden med tyg. Tänk om det vi bär speglas in till själen och förändrar den.
Hedning eller inte. Om du vill göra mig glad: Röj i second-hand butikerna, blanda tidsepokerna, sy om och måla på dina kläder, bär symboler som skyddar och stärker, var motsträvig, driv med stereotyper, vägra idealen, eller omfamna dem om det passar. Om inte annat - Alltid retar det någon.

Cirkel:
www.ettklickforskogen.se