Symboler i hemmet - del 1

Till jul fick jag en jättefin så kallad båtlampa. Det är trångt i min lilla lägenhet och lampan har inte riktigt funnit sin plats än. Tanken är att den ska få vara utomhus så fort det är dags att inta bakgården. Därför har jag placerat den lite här och där beroende på var den är minst ivägen. Så föll det sig för ungefär två veckor sen att jag ställde den på golvet brevid min sejdstav. Så när jag sitter där i köket och tittar på konstellationen sejdstav och gaslykta ser jag Eremitens bild framför mig. Och även vad hennes attribut betyder. Behovet att få vandra själv, lysa sig fram i mörkret och se vad man hittar. Att gå på inre och yttre äventyr där ingen annan mänsklig varelse går; där tystanden ekar, där själen får ro, där tanken har tid att djupna.
Och ju mer jag tittade, desto mer förstod jag att det var det jag behövde. Vad jag längtade efter. Så jag drog ur telefonjacket under några dagar, lämnade mailen och bloggen åt sitt öde. Gick ut på promenader och satt i ett tyst vardagsrum och stirrade in i väggen. Det var oerhört skönt och mycket helande. Precis vad jag behövde. Efter några dagar var jag redo att sätta i jacket igen. Efter ytterliggare en tid kunde jag åtminstone läsa mailen. Och nu går det bra att skriva både här och där.
Att ha rätt symboler omkring sig; att ha ett hem som talar till en är bättre än vilken tarotkortlek som helst. Den fysiska verkligheten har sitt eget språk, det gäller bara att vara lite uppmärksam.