Beltane

Beltane - lyser Rött, rött, rött och djupaste grönt, smaragd och skog. Allting pulserar och exploderar i ohämmade livsorgasmer. Vi firar kroppen, passionen, kraften, och kärleken. Gudinnan säger,
- Allt som görs i kärlek och i njutning är mina ritualer.
Vi firar alla våra relationer och dom band som håller oss samman. Därför flätar vi och tvinnar; för att påminna om att det som binds samman är starkare än det som är ensamt. Kärleken mellan Älskare, kärleken mellan Vänner, kärleken mellan Föräldrar och Barn, mellan Mor o Farföräldrar och Barnbarn, kärleken som finns i alla vördade Familje - Släktskaps - och Vänskapsband. Röda blodsband och Blå andliga band, Gula glädjeband och Gröna kreativitetsband. Bandet mellan Helaren och den som blir helad, mellan Läraren och Eleven, mellan Givaren och Mottagaren. Vad vi gör med dessa band är Beltanes ritualer.
Jag klär mig i rött och håller min Älskare nära. Jag klär mig i grönt och öppnar för nya Vänskaper, för nya band. Jag klär mig i flätade band och lägger allt åt sidan för att förnya gammal Vänskap.
Och i mina ritualer lägger jag in en bön för dem som inte vågar, får eller kan leva med dem de älskar, på det sätt de önskar. Jag ber om en öppnare värld, där allt som görs i kärlek och njutning är heligt. Där Gudinnans ritualer är allas ritualer.

Hell Freja, Hell Beltane, Hell Alla-mina-relationer

Tid och Skapande - fortsatt fokus

Att ta bort ett ständigt flöde från, radio, TV och tidningar har flera fördelar. Hjärnan blir klarare, liksom drömmarna. Det finns mer utrymme för skapande och för den magiska verkligheten. Men i tystnaden kan särskilda distraktioner flyta till ytan. Sådant vårt medvetande gärna håller sig sysselsatt med, oberoende om det är konstruktivt eller inte. Minnesbilder som stör oss eller öppnar för sentimentalitet. Ständig planering och mentalt listskrivande. Och det kanske svåraste att undvika - gnagande tankar på sådant som retar oss. Må det vara oron över miljön, eller bara irritation över kompisen som betedde sig illa. Vrede kan i allra högsta grad vara rättmätig och en sporre för handling. Men när vi ständigt gnager och gnager på redan utslitna ben, då distraherar den oss. Då stjäl den energi som vi skulle kunna kanalisera.
Genom att släppa små tankar, listbenäget kontrollbehov och ständiga irritationer finns mängder av energi att hämta. Energi och tid. I tystnaden som följer hittar vi fokus för vårt skapande. Till och med på arbetet, på bussen, eller i kön till kassan kan vi stundtals vila i större idéer, djupare insikter och kreativa lösningar. Om vi placerar skapandet i centrum så är det i centrum det kommer att befinna sig. Om den magiska verkligheten är den vi erkänner som den största, så kommer den att vara det.
Små distraktioner är tidsätare. Många små distraktioner tar mängder med energi. Om vi släpper dessa pyttigheter får vi fokus. Då har vi större möjligheter att välja. Jag väljer att skapa. Jag väljer min egen verklighet som den främsta - och den verkligheten är fylld av magi.

Fullmånedans

En riktigt härlig dans under fullmånen önskar jag till världen i största allmänhet, och alla hedningar i synnerhet. Att tillbringa i full ceremoni, i solitär dyrkan eller helt enkelt bara njuta av strålarna. Skönt att tänka på att det samlas häxor och alver, småfolk och nornor, asatroende och gudar på kullar och i sänkor runtom i världen; alla firandes efter eget tycke. Men vi anar varandra i Väven ändå.
Hell Frejaoch Måne klara, som får så högt över jorden fara.

Skapande och Tiden - fokus

Tid för skapande är inte bara styrt av almanackan och klockan. Det handlar också om vad vi lägger vårt fokus på. Vad som upptar våra tankar, våra funderingar, och vår koncentration. Det vill säga, vad som upptar en stor del av vår tid vare sig vi reflekterar över det eller inte. Allting omkring oss kan vi så klart inte styra. Men vissa saker har vi makt över. Som media exempelvis. Tv:n kanske står och går och radion åker på så fort det blir tyst. Om så är fallet tar vi in ett städigt flöde av nyheter, idéer, och intryck. Vi registrear och reagerar, mer eller mindre medvetet. Den tiden kan vi lika gärna lägga på något vi bryr oss om. Något vi väljer. Som vårt skapande till exempel. För man behöver inte praktiskt skapa för att påbörja och ge näring åt skapandeprocessen.
Jag har satt mediaförbud på mig själv sen en vecka tillbaka, vilket jag gör med jämna mellanrum. Ingen tv eller radio, vare sig hemma eller på jobbet. Detta förbud kommer att fortsätta en bra stund framåt. Musik går bra och jag kommer på mig själv med att jag lyssnar bättre nu när jag väljer mellan musiken och tystnaden. Och i tystnaden dyker märkliga tankar upp, som gjorda för att bygga vidare på, som gjorda för att bygga berättelser, eller ta inspiration ifrån.
Det finns dom som menar att den som inte lyssar på nyheter och följer med i samhällsdebatten är ointresserad av sin omgivning, kanske till och med en dålig medborgare. Det är inte sant. Ens intresse för samhället mäts inte i hur många gånger om dagen man lyssnar på ekot. Det mäts i helt andra saker. Den som är orolig för att hamna utanför nutidsdebatten kan gå till biblioteket och plöja samhällsmagasin med jämna mellanrum Det brukar jag göra, och jag får så mycket mer mattnyttig information än vad som ryms i debattkåta dags - och kvälls tidiningar. Tills nästa bibliotekspromenad ska jag fortsätta att släppa in mer och mer rymd för mitt skapande, och mindre och mindre utrymme för journalisers, debattörers, reklammakares och regissörers framentariska bilder av verkligheten.
Om en knapp vecka är det fullmåne. Från Månens dag, till Solens dag växer Hon och magin gör det också. Varje dag lägger jag in en önskan om mer rymd, mer plats, mer utrymme till skapandet. Samtidigt bränner jag svarta ljus som bidrar till att ta bort distraktionerna. Om vädret tillåter går jag till havet på söndag och firar. Firar att det är fullmåne, firar att livet är fyllt med rymd att skapa och att jag kan lägga fokus på det jag väljer.

Skapande och Tiden

För en halv vecka sedan la jag upp min första längre text om Nordiska Gudinnor på hemsidan (under länken Intro.) Jag jobbar nu vidare med texter om Freja. Det är hur kul som helst. Äntligen finns en av Idunbilderna på bloggen och senare i veckan ska fler bilder plus introduktionstext läggas till min version av de moderna och urgamla gudinnorna i norr. Jag skriver och skapar; mitt bland brödfödejobb, studier, vardagssysslor och sociala förväntningar.
Jag tänkte skriva några inlägg om Skapandet och Tiden. Hur hittar vi utrymme att skapa fast vi inte måste? Hur hittar vi utrymme att skapa när vår själsliga och emotionella överlevnad kräver det? Hur förklarar vi för älskade vänner att vi inte ringer därför att vi prioriterar svarta bokstäver på vitt papper? Hur motstår vi att sjunka ned i en mjuk soffa sent på kvällen och istället sätta oss att redigera bilder? Hur lämnar vi alla vi älskar en stund för att låta händerna sjunka in i kall lera?
Jag skriver och skapar - därför att jag är för gammal för att låta bli. Om jag inte gör det nu kommer jag aldrig att göra det. Jag skriver och skapar - därför att jag är för ung för att inte göra det. Det ger mig värme, näring och själ.
Det finns Tid. Men ibland måste vi vrida den ur vanornas grepp, brotta ned den och vägra släppa taget. Det finns mängder av trick, mängder av offer. Jag ska skriva om det. Så fort jag inte kan låta bli.

Symboler i hemmet - del 3

Hemmets altare är i bästa fall en reflektion av det vi är och vill bli. Det är också en hyllning till de krafter vi tjänar och till världarnas existens. Det finns mängder med beskrivningar i wiccansk/hednisk litteratur hur ett altare kan se ut. Och även om kreativitet och självständighet är något av hedniska kännetecken, finns det förvånandsvärt ofta idéer om vad som bör finnas på ett altare. Det kan handla om symboler för varje element, en representation av Guden och Gudinnan, eller en bild av den som skapat altaret. För flera år sedan försökte jag följa vissa av dessa råd. Jag lärde mig bara ett säkert sätt att hämma min egen röst - och därmed min kontakt med det andliga. Altaret är djupt personligt såväl som djupt kosmiskt. Det kan inte inskränkas till bestämda förlagor som alstras ur andra personers tillfälliga tyckande.
Hemmets altare måste också få förändras vid behov. För mig passar det att uppmärksamma årets cykler, men inte så mycket att altaret känns rörigt och instabilt. Lika viktigt är förändring i förhållande till mina egna cykler - liksom känslan i hela hemmet och dess invånare. Sen en tid tillbaka är mitt altare mycket enkelt: helt klätt i mörkt rött finns enbart ett blockljus, en kristallkula och två bergskristaller. Vid högtiderna tillkommer ofta något. Just den här enkelheten har länge passat mig, men nu börjar jag längta efter någon riktigt maffig statyett som representerar min särskilda tro. Och det är roligt att få vara ute och leta, att riktigt tänka efter vad som bäst representrar det jag känner för och identifierar mig med.
Altaret är viktigt. En särskild plats avsedd enbart för ren symbolik och ren hyllning. Det är värt att se till att altaret verkligen stämmer med dem vi är. Det får vi igen varje gång vi tänder ljuset, ber eller mediterar framför det.

tips om kloka människor i Väven, kolla in:
www.korpmor.se