Symboler i hemmet - del 3

Hemmets altare är i bästa fall en reflektion av det vi är och vill bli. Det är också en hyllning till de krafter vi tjänar och till världarnas existens. Det finns mängder med beskrivningar i wiccansk/hednisk litteratur hur ett altare kan se ut. Och även om kreativitet och självständighet är något av hedniska kännetecken, finns det förvånandsvärt ofta idéer om vad som bör finnas på ett altare. Det kan handla om symboler för varje element, en representation av Guden och Gudinnan, eller en bild av den som skapat altaret. För flera år sedan försökte jag följa vissa av dessa råd. Jag lärde mig bara ett säkert sätt att hämma min egen röst - och därmed min kontakt med det andliga. Altaret är djupt personligt såväl som djupt kosmiskt. Det kan inte inskränkas till bestämda förlagor som alstras ur andra personers tillfälliga tyckande.
Hemmets altare måste också få förändras vid behov. För mig passar det att uppmärksamma årets cykler, men inte så mycket att altaret känns rörigt och instabilt. Lika viktigt är förändring i förhållande till mina egna cykler - liksom känslan i hela hemmet och dess invånare. Sen en tid tillbaka är mitt altare mycket enkelt: helt klätt i mörkt rött finns enbart ett blockljus, en kristallkula och två bergskristaller. Vid högtiderna tillkommer ofta något. Just den här enkelheten har länge passat mig, men nu börjar jag längta efter någon riktigt maffig statyett som representerar min särskilda tro. Och det är roligt att få vara ute och leta, att riktigt tänka efter vad som bäst representrar det jag känner för och identifierar mig med.
Altaret är viktigt. En särskild plats avsedd enbart för ren symbolik och ren hyllning. Det är värt att se till att altaret verkligen stämmer med dem vi är. Det får vi igen varje gång vi tänder ljuset, ber eller mediterar framför det.

tips om kloka människor i Väven, kolla in:
www.korpmor.se