Audhumbla

Jag såg månhalvorna skjuta upp hur havet, drypande av vatten. Sen syntes den vita kullen de var fästa på och jag förstod att det inte var månhalvor, utan horn. Kon kom upp ur havet, med vattendroppar som levande kristall över hennes vita päls. Trots vattnet såg jag, till och med kände i mina handflator, att det var den lenaste, renaste päls som fanns i hela världen. Och de svarta ögonen var vänlighet att drunkna i. Jag jublade inom mig: Hon är hel. Hon är Hel.
Sen såg jag hur stor hon var; att träd och hus var miniatyrer i jämförelse; att klövarna skulle krossa städer; att ögonen kunde dränka miljarder människor. Vart skulle hon ta vägen? Glädjen förbyttes till skräck. Vad skulle hon äta? Så höjde hon huvudet och brölade över världen, innan hon tog de sista stegen upp på stranden. Och i vibrationerna av hennes bröl steg vetskapen i min kropp. Jag visste precis var hon skulle bo och vad hon skulle äta. Alla kvinnors kroppar väntade henne. Alla kvinnors eld beredda att göda henne.
(del av bild av Susan Seddon Boulet från Animal Spirit cards)