I Vintertids Vilda Vila

Mellan is och eld

skapades världen

i Arla urtid

Isen ligger stark på dammen

och sjön

iskristaller täcker Skadis vita landskap

Sunnas strålar hår av guld

löser spänningar i kroppens ådring

ådror, årgångar, irrgångar

så många varelser bor här

roller från dåtid,

och andra liv

Jag trampar säkert nu, från skepp till skepp

där de alla lever

av vana och nöd

Toner av Chopin – stenhårda droppar som faller

stiger

livets orm – kundaliniyoga

stiger

faller

pärla, pärla, eld

världar skapas mellan …

Skadi har sitt sätt

och Sunna sitt

Jag styr mitt skepp med säker hand

och låter kristallerna av kroppens vatten

glöda klara