En gång - för länge sen - sades vinterkungen och sommarkungen kämpa två gånger om året. På hösten vann alltid vinterkungen, på våren vann alltid sommarkungen. Jag undrar hur det är nu, när Gudinnan blir starkare och tydligare i världen. Jag ser Skadi springa mellan träden kastandes snö omkring sig, under det att Freja smyger omkring och lyckas smälta bort en fläck här och en fläck där. Snart kommer Idun till hennes hjälp, och Gefjun. De skrattar åt Skadi som kämpar väl men förgäves - tills hon slutligen ger upp och slänger skidor och vargpäls åt sidan. Sen sjunker hon helt enkelt ner i jorden.
Nu samlas dom nyfiket - grönklädda jungfrur och viga valkyrior - och tittar på den fläck där Skadi försvunnit. Till och med Sunna låter sina strålar spela över den bara jordfläcken.
Se, nu spirar ett grönt skott och växer fort, fort upp ur marken. Skottet blir ett jättelikt hoprullat blad och när bladet vecklar ut sig hoppar Skadi ut - klädd i sommarens vandringskläder och med bågen på ryggen. Freja ler och bugar lätt då hon räcker Skadi en koger med pilar, var pil gjord av hennes alla valkyrior.
Tillsammans går de den långa vårvandringen och skott slår upp i deras fotspår, fåglar drillar överallt de vänder sina ansikten. Många människor har glömt dem, men känner ändå deras närvaro - och stannar upp för att andas och känna Sunnas strålar mot sitt ansikte.
Snart, snart, snart är det dags.
1 kommentar:
Idag kände jag verkligen våren när jag gick hem. Det låg liksom i luften... Härligt!
Skicka en kommentar