Sjung och Kriga

Jag har alltid älskat denna scen ur Femte elementet. Jag har inte förstått varför jag blir både gripen och exalterad av den blå operavarelsen och den rödhåriga som sparkar häck. Men jag förstår nu: en sjunger, en slåss. Jag förstår vad det betyder, och vad det speglar. Och jag älskar det.

Vårdagjämning

Vad är Vårdagjämningen?
Vid en viss tidpunkt under dagen är natten och dagen lika långa
Nålen darrar på sin spets - mörker och ljus flödar i vågens skålar
här, här är den, balanspunkten,
dåtidspunkten
framtidspunkten
axeln av allt liv

Tidpunkten är naturligtvis undflyende kort, om den ens kan sägas existera
den existerar
- det är då, det skapas en glipa mellan världar

men vi firar hela dagen balansen mellan ljus och mörker,
liksom ljusets seger över mörkret
seger, och seger ... snarare dans
när ljus och mörker
valsar med varandra
ett tangosteg, en rumbatakt
de dansar med oss
vi följer dem, ser ljuset
följer takten,
ser ljuset bryta fram

Levande Häxskola på Nätet av Allas Vår Rikshäxa

Upptäckte nyligen att Rosie Björkman - alias Jolanda den Tredje - uppdaterat sin sida och att den är riktigt fin och matnyttig. Se in i det berömda Tornet på Blåkulla, läs om kurser och events; få reda på hur Rosie uppväckte sin häxkraft, och hur hon kom att ta sin roll på Blåkulla. Men bäst av allt tycker jag är att sidan kontinuerligt uppdateras med intressant information.
Jolandas Häxbrev är en sorts direkt häxskola med olika förklaringar kring fenomen i det andliga verkligheten och tillhörande praktiska övningar. Även Sagan om, uppdateras kontinuerligt där Rosie berättar om sitt häxliga liv. En underbar, vacker, levande sida av och med allas vår Rikshäxa Rosie - Jolanda den Tredje - Björkman.
(Bild från hemsidan på Jolanda som spår)

Vid Varje Svartmåne

Varje gång månen avtar vandrar våra sinnen ner i underjorden. Om vi är uppmärksamma finner vi de skatter som väntar där; tystnad, vila, bortglömt bråte och kvarglömda ting. I sumerisk myt finns en underbar berättelse om den himmelsgudinnan Inanna som vandrar ner till sin syster Ersekigal i underjorden. Inanna står för allt som livfullt och passionerat, hon är vacker och självupptagen. Men en dag behöver hon uppsöka Ersekigal, hennes kalla, blåhudade syster. Det är en mörk berättelse på ett sätt, Inanna måste klä av sig all sin världsliga prakt för att till sist hängas att ruttna på en köttkrok i sin systers tempel. Men det är en myt om livets nödvändighet. Det går inte att arbeta med Gudinnan utan att acceptera mörkret och förruttnelsen. Det levande måste ge tribut till det döda. Så hålls balansen i världen och det levande blir därigenom desto mer vibrerande.
(utdrag ur Nordiska Gudinnor - en Häxas tolkning
som blir bok under våren)

Allt är heligt

Allt är heligt
Bilderna är heliga, de målade, liksom foton, liksom den hand som avbildar, liksom det som avbildas, liksom den teknik som sänder och tar emot dessa bilder - internet, din dator.

Sången är helig, den som sjunger, den som hör, liksom tekniken som spelar in och den som spelar upp.

Kreativiteten är helig.

Kvinnorna är heliga, min systrar, häxorna, skaparna.

Träden är heliga, kråkorna och marken.

Månen är helig och all visdom, allt vi delar att stärka varandra

Nu

Inspiration från skaldemjödet - en god vän och strömmande tankar. Att plantera en idé är en kärleksakt.

Mylla, vårluft, förkultivering. Att plantera ett frö är en kärleksakt. Växtandar lever i varje skott som tar sig- viskar och fnittrar natten genom.

Att avveckla en livsform och påveckla en annan. En sann, sannare, sannast. Äppelgröna stenar och mörkgrönt glas. Orm på mitt finger och pentagrammet på min hand. Gröna drömmar och turkos tal. Att skriva är en kärleksakt.

Audhumbla

Allt tar sin tid, och vissa saker måste få göra det. Men här är kapitlet, om Audhumbla, vår nordiska kosmiska Moder.

mera Skrik

Våren är den mest underbara tid

vi svävar fritt mellan död och liv

pulserande, bristande knoppar

ockuperar hela själen

måste springa

måste vråla

måste ut

allt måste ut

i solfläckade pölar ser jag

yrvakna, små gröna

gnugga sig i ögonen, veckla ut sina vingar

det är kallt, men vi känner det

det som göms i snö … och snön töar bort du vet.

Vi lämnar plats

för det nya:

humlor, bin, nyckelpigor

skott, vildsvin, vilt vin

lämnar plats,

rensar ut med ett skrik

Skriket – den hedniska, från hjärta och sköte – är nyckeln till porten mellan världar

Cityjeep är fortfarande det osexigaste som finns

liksom asfaltsplaner det dummaste

när vi behöver så mycket plats

att gro och leka

förfriska oss och våga leva

revolutionera, revolutionera mjukt

genom att smyga ner frön vid lyktstolparnas grus

Vårplaner:

Frisk luft, nytt folk, förnyade vänskaper, gröna ringar, vårstjärnor, frön i jorden och plantor i solen, prismor och stjärnvinda utanför sovrumsfönstret; samla cirklar, kraft i trumman, nya vindar; Saga berättar, Hel vet, Audhumblas mjölk strömmar ner; korta kjolar, turkos och choklad, glass i mängder, håret fladdrar, cykla vid havet, friska vindar, cyklar överallt; lär ut, lyssnar, lär mig, lämnar. Går i ballerinaskor i olika färger. Sjunger innan jag går och lägger mig, älvor sitter på mitt bröst i natten. ’Little girls lost’ ’Älvdrottningen’ och ’Alice i underlandet’, smycken av harben och sjalar runt hatten. Sjunger när jag vaknar, älvor trasslar in sig i mitt hår. Sunna får lysa så mycket hon vill och varje knopp jag ser ska välsignas. Jag dricker sol och tuggar ljus, slingrande murgröna och luktärt sprider sig över min hud.