Blänk från en magisk resa

Jag sitter under ett pilträd med kär magisk vän. Bakom oss tillfällig hydda, till vänster sötvattenbäck i sanden, framför oss hela havet. Det mörknar och vi sitter i en bubbla i tiden - vilken tid som helst - alltid har vi arbetat med elementen, druckit månljus och stjärnljus, vaggat våra sinnen till vågorna, lyssnat på porlet ... vi talar Sanningar. Ingen sejd, inga genvägar, bara den klokskap vi bär på sen evinnerliga tider flödar fram. Vi ryser, vi skrattar, dricker vin och öppnar flödet än mer.

Jag sitter i sanden och fylls av stjärnljus - från himlen, från min vita syster, från månen som visar sitt klara öga i sen timme. Jag har arbetat med rening, med havet och runor i sanden. Vi arbetar med dem element som står oss närmast, allt går lätt och vi kan låta den andre ta del av det vi kan. Någonting vaknar mellan hjärta och mage, ett stråk av varmt ljus som darrar till och växer. Något jag saknat utan att veta det - saknat länge, men nu har jag fått hjälp att hitta länken: till mina uråldriga förmödrar, till den djupa DNA som slumrat, till evigheten bortom stjärnorna.

Jag lägger mig tillrätta utanför Ale stenars mäktiga väsen. Vi har arbetat med uppgifter som lagts i vårt knä och vi har gjort det med det bästa av vår förmåga. Nu somnar vi under bar himmel. Jag är lite besviken över att fullmånen i Vattumannens tecken är dold bakom moln, men tänker att jag fått så mycket att det inte är något att fastna vid. Mitt i natten vaknar jag och himlen är klar, jag badar i fullmånesken; somnar och vet att detta påverkar mitt system på sätt jag knappast kan ana.

Jag har sett en rosa regnbåge (jag lovar det är sant), fått redskap att arbeta med i min vardag, fyllt mitt eldiga jag med feminin energi som är starkare än det viljestyrda jaget, lärt mig om magins rytm, förstått hur fruktbart samarbete kan se ut, plockat örter till undergörande salva, sett minnen från urgamla liv, fått förståelse för Väven - trådar och mötespunkter, känt ren kärlek från havet, upplevt Ran röra sig under min hud, fått hjälp att upptäcka blockeringar i mitt system och försiktigt börjat tråckla ut dem, påbörjat lagning av relationer som trasats sönder .. ja, det finns mer. Men det räcker här. Detta är blänkar från en magisk resa vid Österlen.

Bild: (Moon's daughter av Brian Froud)

Häxsystrar

Med mina häxsystrar flyger jag till månen och tillbaka.
Ibland är vi nära - ibland släpper vi varandra lösa på oändliga äventyr. Ibland firar vi livet nära nära, ibland får vi höra talas om varandras äventyr.
Men dom är mina - mina systrar - häxor av första, andra och bästa graden. Jag är stolt medvandrerska, medspringare, medsejdare, medförvandlare, med - människa.
Mina systrar är stolta och sköra, fantasifulla och envisa - gör sig mindre än dom är - men jag tjatar. Det är min roll och jag bär den så gärna:
Du är fantastisk, du är fabulös, du är en riktig häxa (den finaste komplimang jag kan ge).
Med mina systrar flyger jag till månen och tillbaka. Liksom till stjärnorna, underjorden, omvandlingssfären, trädtopparna och vilomärgen.
Jag är stolt, stolt och åter stolt. Faktiskt måste jag vara en riktigt bra en: som har dessa systrar omkring dig (om du vill lära känna någon - se vilka vänner hon har). Faktiskt måste jag vara alldeles fantastisk och fabulös. Med tanke på hur Dom Är.
Med mina häxsystrar - tur och retur, till månen och tillbaks.

Sanna färger

En lång men stilla dag med monotona arbetsuppgifter. En dag att lägga till "sådär-listan"? Inte alls. Alla stunder kan utnyttjas på ett bra sätt om man tillåter sig.
Vi har alla lärare, krafter som arbetar med oss och villigt lär ut om vi frågar. Namn och form på dessa lärare kan skifta - men alla som arbetar med magi har för det mesta gott om hjälp. Så varför betala massor av pengar och ta genvägen genom någon annan när allt vi behöver göra att fråga och öppna oss för svaret.
Det är min fulla övertygelse att universum är uppbyggt av toner och färger. Allt är symfoni, matematik och målartavla. Idag har jag fått lära mig om färger. Inte bara den vanliga färgläran, utan vilka färger som är mina och hur jag kan väva samman dem med mitt horoskop, med personlig numerologi, jag till och med tarot. En alldeles vanlig dag har jag förstått mig själv mycket bättre, lärt mig mycket konkret hur jag kan förändra allt från hälsa, till humör, till öde genom färger. Att klä sig från topp till tå i en särskild färg är ett enkelt sätt att väcka denna färg i auran liksom det chakra färgen tillhör. Att klä sig i sina egna färger gör dig mer till dig själv, det vill säga sannare och tydligare - även för andra.
Jag har blivit lotsat genom magin i violett, energin i orange, den vita färgens förmåga bland mycket annat. En regnbågsvandring helt enkelt. Men min alldeles egen regnbåge.
Jag tänker på vad en ingående, personlig rådgivning skulle ha kostat mig. Och hur lätt det är att dela in tiden i tråkigt jobb och spännande jobb eller fritid. Men jag vare sig behöver betala pengar eller ha tråkigt på jobbet om jag bestämmer mig.
Nu ska jag lyssna vidare. Det finns mycket mer att lära. Och många röster villiga att viska i mitt öra. Jag hörde något om skogsgrön, och om turkos ...

Hon

Chakran breder ut sig klara
jordröda trygga starka livsgnista
orange vällande sexiga magnetiska magma
solgul lysande energiska dansanta
smaragdgrön hjärteöppnare balanserande
turkosblå silver sång skapande
kungsblå seende kupolen välvande
kosmosviolett alltet genomsyrande

fyller hela auran

beredd att dansa genom världen
så alldeles, alldeles … underbart
(till den här balen är vi alla bjudna)
bland stående stenar och träd dom äldsta
med vinden i håret och solen på vattnet
skönheten är gratis
och därför så dyrbar

breder ut vingarna
luft silas mellan fjädrarna
ovanför mitt huvud
spänns de ut

Hon
bjuder upp
(på den här balen bjuds alla upp)

Hon
lär mig
de mest avancerade tangosteg

Hon
liksom vinden, solen, vattnet
lär mig
mjukaste, djupaste, lenaste rytm och lek

Hon
lär mig

Jag kan flyga
(jag är inte rädd)
men om
jag lyfter
måste jag lämna denna pärla av liv
använder vingarna endast
att hålla balansen
och dämpa fallen
om jag trillar när Hon gör mig yr

Toner klingar genom tid och rum

Till min Stjärnsyster Zindra - tack för att du finns.

Ord

Orden blir liksom färre och färre.
...
jag ...
kan ...
....
inte ....
fånga
....

Det är inte som om jag inte har upplägg. Tvärtom. Det kommer hela inlägg som flaxar förbi om både det ena och det andra som skulle kunna vara intressanta att skriva om. ... skulle kunna vara ...
Men jag har inte riktigt lust att håva in dem. Dels för att jag inte vet riktigt vad jag ska fokusera på av allt detta intressanta. Dels för att en stor del av mig vill bara uppleva - inte prata om det.
Så vad gör en ordmänniska när orden tryter? Lånar någon annans såklart. Här är Marit Bergman och en sång hon skrev bara för mig ... nästan

Ale stenar och havet

En dag vi Ale stenar. Sitter i två världar - i en hör jag spridda kommentarer på svenska, tyska och engelska:
- Undrar vad de är till för. Vem har byggt dem. Stenarna kommer inte härifrån ...

i den andra världen lyssnar jag på Moder Jord. Känner den trygga stenen bredvid mig och Hennes pirrande under mig.

En dag vi havet. Gör en stencirkel i sanden och lyssnar på havet. En trygg, torr trädstock bakom ryggen. Ser ett fåtal sommarbadare längre bort, men jag är i min egen värld. Bär presenter med mig hem. En vriden gren som badat i havet - den blir en talpinne, eller en trollstav. Några stenar till trädgården, några små stenar till den kommande runpåsen.

Starka krafter, visa ord, de finaste gåvor. Så nära, så lättillgängliga. Viska tyst om detta. Tänk om kommersialismens vinnare visste. Att de häftigaste tripperna är gratis, de vackraste upplevelserna där för alla, den bästa tryggheten en jordfast sten och ett havsbadad gren.