31 juli 2010

Blänk från en magisk resa



Jag sitter under ett pilträd med kär magisk vän. Bakom oss tillfällig hydda, till vänster sötvattenbäck i sanden, framför oss hela havet. Det mörknar och vi sitter i en bubbla i tiden - vilken tid som helst - alltid har vi arbetat med elementen, druckit månljus och stjärnljus, vaggat våra sinnen till vågorna, lyssnat på porlet ... vi talar Sanningar. Ingen sejd, inga genvägar, bara den klokskap vi bär på sen evinnerliga tider flödar fram. Vi ryser, vi skrattar, dricker vin och öppnar flödet än mer.

Jag sitter i sanden och fylls av stjärnljus - från himlen, från min vita syster, från månen som visar sitt klara öga i sen timme. Jag har arbetat med rening, med havet och runor i sanden. Vi arbetar med dem element som står oss närmast, allt går lätt och vi kan låta den andre ta del av det vi kan. Någonting vaknar mellan hjärta och mage, ett stråk av varmt ljus som darrar till och växer. Något jag saknat utan att veta det - saknat länge, men nu har jag fått hjälp att hitta länken: till mina uråldriga förmödrar, till den djupa DNA som slumrat, till evigheten bortom stjärnorna.

Jag lägger mig tillrätta utanför Ale stenars mäktiga väsen. Vi har arbetat med uppgifter som lagts i vårt knä och vi har gjort det med det bästa av vår förmåga. Nu somnar vi under bar himmel. Jag är lite besviken över att fullmånen i Vattumannens tecken är dold bakom moln, men tänker att jag fått så mycket att det inte är något att fastna vid. Mitt i natten vaknar jag och himlen är klar, jag badar i fullmånesken; somnar och vet att detta påverkar mitt system på sätt jag knappast kan ana.

Jag har sett en rosa regnbåge (jag lovar det är sant), fått redskap att arbeta med i min vardag, fyllt mitt eldiga jag med feminin energi som är starkare än det viljestyrda jaget, lärt mig om magins rytm, förstått hur fruktbart samarbete kan se ut, plockat örter till undergörande salva, sett minnen från urgamla liv, fått förståelse för Väven - trådar och mötespunkter, känt ren kärlek från havet, upplevt Ran röra sig under min hud, fått hjälp att upptäcka blockeringar i mitt system och försiktigt börjat tråckla ut dem, påbörjat lagning av relationer som trasats sönder .. ja, det finns mer. Men det räcker här. Detta är blänkar från en magisk resa vid Österlen.

Bild: (Moon's daughter av Brian Froud)

2 kommentarer:

Jenny Stjärnstoff Linderoth sa...

Vackert i vackerheten käraste du!

Rökstenen sa...

Fantastiskt Sofia och tack för du delar med dig!