Runskola - att bära runorna inom sig

När vi närmar oss runorna söker vi komma in i deras djupare lager. På samma sätt som vi dyker ner i vårt undermedvetna när vi drömmer. Ibland drömmer vi om sjöar – våra egna känslor – ibland om hav – känslorna på en kollektiv nivå. Vi söker finna en mening med runorna som är såväl vår egen och som vi delar med andra. Ofta tvinnas dessa trådar om varandra för vi är människor och delar både vår samtid och vår historia.

Det allra viktigaste i sökandet är att hålla sinnet så rent och vidöppet som möjligt.

Ett sätt att arbeta är att bära runorna med sig. Välj vilken runa du vill börja arbeta med. Om du arbetar med Utharken och vill börja från början är det Urrunan som är begynnelsen på din färd. Intentionen är allt i magiskt arbete. När du bestämt dig för att bära Urrunan med dig har du redan startat det magiska arbetet. Det kan dock vara till hjälp att visualisera – föreställa dig – runans form någonstans i kroppen. Intiutivt vet du vart du ska placera den. Urrunan vill troligen bo i rot eller navelchakrat, hos en kvinna mer specifikt i LivModern. Bestäm också en tidpunkt för hur länge den ska sitta där: en vecka, en dag, en timme.

Notera allt som händer under den tid du låter runan sitta i din kropp. Det är naturligtvis lättare om du gör saker som inte kräver hela din mentala uppmärksamhet: som promenera, springa, diska, dansa eller gräva i jorden.

Runan kommer att tala till dig på alla möjliga sätt. Uppmärksamma känslor och vibrationer, händelser och synkroniteter. Känn också efter vad kroppen säger: är den lätt eller tung, rastlös eller lugn? Det kan dyka upp inre bilder till synes från ingenstans, ord och till och med sånger. Ta vara på och lägg på minnet. Skriv gärna upp, eller teckna och måla. Men analysera inte under tiden utan vänta med slutsatserna.

När din utsatta tid är över är det viktigt att du med din intention förflyttar runan ur din kropp. Visualisera gärna hur den lämnar dig och upplöses. Anteckna klart. När du har all information framför dig kan du börja fundera på vad den betyder. När du inte tycker dig kunna få ut mer av dina upplevelser – jämför gärna med andras tolkningar av runor. Det är alltid roligt att se hur mycket som stämmer överens.

Runskola - en introduktion

Runorna är manifestationer av allt som är och har varit. Det är därför inte särskilt konstigt att våra tolkningar kommer att skilja sig från varandra. Det kan vara till hjälp att se runorna som former med lager och lager av information och kraft. Tolkningar från förr ligger i ett kulturspecifikt lager, moderna tolkningar i ett kutlurspecifikt lager. Det är därmed meningslöst att tala om sanning eller inte gällande runor (däremot går det såklart bra att tala om historisk korrekthet). Men precis som i all magiska system finns ofta en samsyn skapad av många individers sökande efter runornas mening. Detta blir en sorts generaliserad bild av varje runa som är bra att känna till. Hagelrunan innebär för det mesta en stor och ibland dramatisk transformation, det är en runa associerad med Hel och Fru Holle i underjorden. Vi får en del att bita i när gamla mönster ska skalas av. Under det att Dagasrunan ofta innebär en ljus, lättsam och skön transformation mot större förståelse, klarsyn och skönhet.
Den som verkligen vill skapa en förståelse för runorna måste göra sin egen resa och finna sin egen skärva av mening. Denna skärva är vad du behöver veta just nu, hur du kan arbeta med runorna individuellt och utvecklas tillsammans med dem. Under dessa resor får vi ofta glimtar av en kombination mellan generella tolkningar och vår egen unika vinkel. Det är precis som det ska vara.
Läs gärna om runor. Men mycket viktigare är att skapa din egen relation till dem. Snart ska jag skriva om hur dessa resor kan gå till. De är spännande att utföra och inte särskilt svåra. Runorna vibrerar av information och kraft. Finn din egen skärva och bidra till vår kollektiva kunskap.

Nya kamrater bland länkade bloggar

Två nya strålande bloggar har lagts till under vänner och bekanta - av kvinnor som jag haft nöjet att ha med i vår svartmånecirkel. Den ena en ny bekantskap, den andra snart vad man kan kalla en "gammal" Vän. Fina kvinnor som filosoferar om livet, och det magiska i det stora och lilla kan i mina ögon aldrig bli fel:

http://yogahaxan.blogg.se/

http://lillafalkogas.blogspot.com/


Bilder från Deviant art (Bikram yoga av LeoCastillo
och falcon's eye av Navanna)

Rena runor

Jag är som så många nyhedningar förälskad i runor. Jag reser med dem, målar dem, skriver om dem, ristar dem och lever dem. Ibland får jag ryck och lånar böcker om dem för att lära mig mer ......... och blir allt som oftast uttråkad efter ett par ögonblick.

Den envisa könsuppdelningen som många påskriver runorna kletar sig fast, hindrar min mentala rörelsesfär och minskar min glädje. Det talar inte till mig, ringer ingen sanning och utvecklar i allra högsta grad inte min magi. Allt detta "manligt" och "kvinnligt" förefaller mig alltmer meningslöst. Det håller aldrig för minska granskning. Men om jag påpekar det finns det alltid någon som säger "men det handlar inte om faktiska män och kvinnor, utan om energier, vi har alla manligt och kvinnligt i oss".

?

Läs det igen och fundera på vad som egentligen menas med det. Det är ett helt ologiskt cirkelresonemang.

Jag fortsätter att resa med runor, måla runor, sjunga runor och vara runor. Men tills det börjar skrivas böcker om runor utan att de smackas fulla med klistermärken manligt kvinnligt avser jag helt enkelt låta bli att läsa om runor.

Språkets melodi

Jag har länge velat lära mig spanska. Jag har försökt - inte en, inte två, utan tre gånger, utan att det riktigt har fastnat. I höstens känsla av att allt är möjligt och det finns tid för vad vi än vill, plockade jag hem klassisk Spansk språkkurs på skiva och en bok för snäppet över nybörjare.

Det finns sorg här. Kanske över resor som inte blev av, utbildningar jag aldrig läste, eller kanske, kanske över att jag inte var sådär brilliant och begåvad som jag önskade vara. Jag hejdar mig vid rörelsen mot skolböckerna, mot Spansk språkkurs Grund - lyssna härma lär

Jag var aldrig en av de där eleverna som kammade in femmor utan att knappast öppna böckerna. Det finns alltid en eller ett par i varje klass. Under det att jag slet mig blodig för att böja verben, komma ihåg floderna, förstå poängen med varför vi skulle lära oss just detta, och detta. Men jag kunde andra saker. Jag ifrågasatte inlärningsmetoder, läroutbud och skolans prioriteringar långt innan jag kunde stava till maktanalys och tolkningsföreträde. Det ställde till mer problem än det gav fördelar. Och trots att jag med tiden förstått att jag var inne på något viktigt har jag någonstans närt drömmen om att vara fem, eller sex eller sjuspråkig och glida runt i världen med mitt knivskarpa intellekt i pressad kostym och bara vara ... djävligt lyckad. Icke ifrågasättbar. Ovanför pöbeln av slitvargar.

Men jag är en slitvarg. Så jag hejdar mig. Och undrar varför jag vill lära mig - och på vems villkor?

Sen klappar jag den snart 40-åriga kvinnan på kinden och ger ett heligt löfte. Den här gången lär jag mig av den viktigaste anledningen. Utifrån min kärlek till språket, till kommunikationen, till människans underbara förmåga att skapa melodier av ord - mening och förståelse av poesi och adjektiv. Den här gången ska jag börja med att lyssna - helt förutsättningslöst - på de vackraste representanterna för Spanskan, dom som har melodin och poesin i blodet. Jag lyssnar på Lhasa, och på hennes systrar och bröder. För att jag vill, och kan, och inte av någon annan anledning.

Höstens konstnärliga ådra

Jag gör kollage - vardagsrumsgolvet är fullt av bilder och jag klipper, passar ihop, väljer och vrakar, klipper bort och slänger överblivna bitar. Länge tänkte jag mina kollage som en sorts icke-konst. Det var inte mina målningar, mina foton, mina texter jag använde - utan andras. Men jag tycker om att klippa ut bilder, spara broschyrer, använda gamla fina we'moon kalendrar, för annars blir ju bilderna bara liggande. Nu får det nytt liv, ett nytt sammanhang, som kanske betyder något. Och ju mer jag tänker på hur det är att hålla ögonen öppna, samla in, sätta samman, skapa sammanhang ... desto mer tänker jag att det kanske är en sorts konst ändå. Det är hur som helst en kreativ handling. Som passar den rådande högtiden.
För vad passar bättre till Höstdagjämningen än att glädjas åt över vad vi samlat ihop, sätta in det i meningsfulla sammanhang och kassera resten. Jag har absolut ingenting inplanerat denna högtid, annat än att umgås med mig själv och Nornorna, städa, skapa och lyssna. Redan ser jag vissa saker klarare, och jag fylls av lättnad. Jag behöver inte göra så, jag kan göra så istället ... ödet breder ut sig framför mina ögon, ödet jag själv skapar. Som kollage av de finaste och mest intressanta bilderna jag hittat.

Jag söker något

Jag söker något. Jag vet inte vad det är. En del av mig själv som söker sig tillbaka nu när luften kallnar?
Kanske följde hon av kärlek med min Kärlek till hans nya stad och spatserar förundrad på Prags förunderliga gator. Eller är det tolvåringen som galopperar i marginalen letandes en väg in, på Hästen - hennes bästa vän - och med friheten som fana. Eller tonåringen så vild och allvarlig,
med skrivandets längtan tatuerat på sin hud. Tappade jag något, som nu gör sig hörd i tystnaden, bland musiken, i kvällens vattenritualer?
Jag söker något, bland gulnande löv och fallande regn. Ett minne från ett annat liv,
eller en saga jag ännu inte mött?
Jag skulle kunna ringa mina vänner, självlysande, fulla av goda råd och tröst. Men jag behöver inga råd, och ingen tröst. Jag behöver bara hitta ... titta ... rimmar på ...
Är vad om helst en ledtråd?

En särdeles vidunderlig romans, en alldeles ovanligt äventyrlig själ, ett minne av taggar och flortunt papper, en ton som väcker allt. Något är på väg in. Det jag söker.

In i hösten, in i ensamheten, in i berättelserna

Ibland förändrar sig grundförutsättningarna för vårt liv och vi hänger med: stöttar, plockar, slipar, packar ihop, pratar, planerar, skickar brev och sorterar. Sen finns det inte så många lådor kvar, eller behov att fylla, eller ens jobb att göra. Köksgolvet är vackert körsbärsrött, det hänger små buntar med örter i taket och lådorna står på vinden. Min sambo är på plats i sin nya skola, min bästa vän har hälsat på och åkt, min familj är påhälsad och trygg. Först kände jag mig ensam. Sen insåg jag ett sugande behov att få vara just ensam.
Det är någonting med hösten som förstorar det där behovet av att få gå in i en tyngre värld, kanske en större värld, men en värld utan för mycket prat och påtryckningar. En värld fylld av fuktig mylla och mångfaldens berättelser.
Jag minns när jag som yngre hängde över böcker, frotterade mig i dem, bar dem med mig när jag åt, badade, åkte buss och fikade, alltid i berättelsens värld. Gärna i de långa, vindlande berättelserna som fortsätter i ständigt nya delar. Någonstans på vägen dök också de intelligenta och fantastiska tv-serierna upp, med en kvalité som andades nytänkande och fördjupning.
Ofta kom lusten att skriva egna berättelser parallellt, som om de växer ur samma fåra, viljan att berätta och bli berättad för.
Nu är jag där: med lusten att berätta och bli berättad för. Och jag behöver inspirationen att gå djupare, hjälpen att knäcka dom där tankeäggen som ligger under huden och väntar. Men jag har plöjt dom tv-serier som intresserar mig, läst mina favoritförfattare och har inte nys om någon särskild film jag vill se. För det är känsligt. Fel berättelser skapar enbart leda och den djupa ensamheten blir grå och desperat.
Någonting i luften påminde mig om Six feet under, en tv-serie som uppslukade mig under en tid då livet var tungt. Den dysfunktionella Californiska familjen av begravnings-entreprenörer var precis den motvikt jag behövde till min egen låsta livssituation. Sinnessjukdom, livsångest och närhet till döden var manna för mitt slitna psyke. Precis nu, när livet är rikt, men behovet av djup och ro drar i mig ville jag prova serien igen. Efter ett avsnitt inser jag att det är helt rätt i tiden. Det här är den berättelse jag behöver - jag frotterar mig i den och hoppas att den ska stödja mig i vägen mot mina egna berättelser. En historia vilar mot en annans. Ett berättande sjuder i det skarpa ljuset av den första riktigt intelligenta tv-serien.

Camelot i våra hjärtan

Är lite förvånad över att jag sväljer Camelot serien 2011 med hull och hår redan efter att ha sett ett avsnitt. Här finns ingen gråskäggig Merlin, Morgaine är klassiskt ond och skådespelarna är alltför snygga för sitt eget bästa. Men här finns intensitet, inspirerande design, landskapen i våra hjärtan och ett finurligt användande av Camelot-mytologin. Det här blir en av höstens mysstunds serier.
Mer info. finns här på IMBD.

(Bilden - svenskättade bedövande vackra Eva Green som Morgaine)

Grön ekonomi - från september till februari

Ibland gör man saker man trodde var personliga och ser snabbt att det på intet sätt är kopplat enbart till Mig utan grenar sig ut i mycket större sammanhang. Det började med att jag ville spara pengar mot ett särskilt mål. Snart insåg jag dock att sparandet inte var mitt grundläggande incitament utan att jag ville experimentera med mer grundläggande livsförändringar. Förändringar som vävs samman med det kommande hållbara samhälle vi måste skapa som mänskligt kollektiv. Snart var jag - återigen – i ringlande funderingar kring vårt oljeberoende, ohållbara miljöslit, gnisslande arbetslöshet, människans så kallade tidsbrist, men också funderingar kring gröna, kreativa lösningar.

Feministerna lärde oss att det personliga är politiskt. Det är mer sant än någonsin, inom alla samhällsområden vi kan tänka oss. Och under det jag funderar vidare på vårt ömsesidiga beroende och vår individuella påverkan på samhället vi lever i har jag gjort upp en sexmånaders plan för grön, hållbar personlig ekonomi, som är direkt kopplad till grön, hållbar samhällsekonomi. Här är min handlingsplan för minskad konsumtion och ett grönt, rikt liv.

Vad får jag handla:

Kläder – Inga

Saker – Inga, om inte behövliga föremål går sönder

Mat – Behöver man. Hemmalagat från grunden för det mesta. Se även till att ta vara på sådant som blivit liggandes i skafferi och frys

Övriga förbrukningsvaror – Det som tagit slut kan fyllas på. Stearinljus och aromoljor tillhör nödvändiga förbrukningsvaror i en häxas liv

Resor och nöjen – Kortare resor till vänner och familj går bra. Presenter kan köpas, men hemmagjort är bäst. Fika, en öl eller ett glas vin ute mellan varven går bra.

Göra istället:

Kläder och smycken – Sy, laga och skapa av det som redan finns i hemmet. Klipp sönder, sy ihop, måla på, gör galna konstplagg och vidunderliga smycken.

Mat – Ut i markerna och samla när tillfälle ges. Laga hemma - ren billig mat - mycket vegetariskt: soppor, grytor, risottos, nudlar, sallader … Ta vara på allt.

Nöjen – Häxcirklar, ceremonier, månvandringar, trumresor och sagomöten. Måla, skriv, häng på biblioteket, läs böcker. Gå, spring, cykla och dansa. Umgås, lyssna, titta, existera.

Övrigt stöd för grönt och hållbart liv

Idka byteshandel – med kamrater som är intresserade. Utnyttja eventuellt också arrangemang som klädbyten och plantbyten

Utrensning – rensa efterhand ut lådorna, hörnen och kartongerna som fortfarande är röriga, använd det som går, skänk bort och återvinn resten

Städa till största del helt naturligt med citron, bikarbonat och salt. Billigare och grönare

Andras överblivna - Använd (och ta reda fler) organisationer och sajter som Bortskänkes, Fruktförmedlingen mm där man kan dela och/eller ta vara på andras överflöd

Äppel, päppel, pirum

Vi har ett litet äppelträd på gården som ger massor av äpplen, men eftersom vi inte är helt haj på vad man gör med de söta odjur som gillar äpplena är nästan varje frukt maskbitet. Det gör väl inte mycket i sig, förutom att det kräver att man tar hand om äpplena snabbt, skär bort det dåliga och gör något gott av det braiga. Men jag har inte varit helt sugen på att ställa mig och göra äppelkräm i mängder mitt i jobbstart och andra saker som pågår.
Var ute i fina marker och letade svamp med fin magisyster. Massor av svamp hittade vi, men ingen vi visste om det gick att äta. Det mesta såg ut som landade alienskepp, sköna men potentiellt farliga. Däremot hade vi en Vandring - rakt in i Naturens drömland med alla dess symboler och tecken. Vid fikadags lärde mig Syster att man kan skära ner äpplen i skivor och frysa in dem, för att sen plocka fram en påse i taget för paj eller annat äppligt.
Så nu sitter jag och rensar och skär. Många påsar blir det och glad kommer jag att vara då jag plockar fram dem. Men gladast av allt är jag att frukten inte ligger och ruttnar.
Tittade lite på Trädgårdsdags under tiden. Där lär jag mig att basilika är inte värt att torka, utan mest smak sparas vid infrysning. Och jag som precis klippt en hel bunte och var på väg att hänga upp den i knippen. Istället river jag bladen och in i frysen. Så kan jag plocka fram det gröna när det är som kallast.
Jag får veta det jag behöver när jag behöver det. Jag får det jag behöver och mer. Och jag är alltmer rädd om alla Moderns varelser. Den gröna energin regerar.
(bild från deviant art - se här)

Att skriva blogg

Fastnade ...i bloggskrivandet ... igen. Och dansar inte alls, utan sitter alldeles stilla med lager av kjolar i knät. Och funderar.
Kan inte riktigt bestämma mig för, vad en Häxdans är idag.
Tänker att jag borde skriva om vad jag tycker om sånt som händer ... lite analytiskt, lite medvetet, lite med i vetandet.
Men jag är så oerhört trött på åsiktsmaskiner. Överallt dräller det av tvärsäkra tyckare i alla läger. Till synes självständiga, men oftast bara alltför begränsade av den gyllene bur de valt att gå in i, av behovet av den som delar ut godbitar för ett duktigt kacklande.
Tänker att jag kanske skulle släppa lös den där smått poetiska ådran, hon som gillar att bygga bilder av språket och vränga ord utochin ... men jag är ganska trött på henne också ärligt talat - det pretentiösa stycket.
Tänkte att jag känner mig så inspirerad av filmer, bilder och musik och skulle kunna dela av mig av det jag får ta del av hela dagarna ... men om man har en blogg bör man väl skriva något själv, inte bara vältra sig i vad andra gör?
Häromdagen pratade jag om min kreativitet på ett bekymrat sätt och en-Klok-en, som satt och drack te i mitt kök och lyssnade sa,
- Kan du inte bara göra det som du känner för?
...
...
...
hrm ... jo men visst

Heavenly creatures

Själskittlande Filmtips - Heavenly creatures.
Kanske såg du den när det begav sig och njöt av den redan - 94. Men jag hade på något sätt lyckats missa denna av Peter Jacksons skapelser, och vill inte att fler än nödvändigt gör samma misstag.
Heavenly creatures handlar om den intensiva vänskapen och förhållandet mellan tonårsflickorna Pauline och Juliet. Med sina starka personligheter och fantasi knyter de band så intensiva att de till slut skrämmer deras familjer. Föräldrarna försöker skilja dem åt, vilket flickorna inte kan tolerera.
Vi dras in i en värld som många av oss känner igen, den som gränsar mellan en verklighet och en annan - den så kallade vanliga verkligheten och den man delar med särskilda själar. Och det där bandet som knyts av den värld jag kan se bara med dig.
Lite kuriosa är att detta var Kate Winslets filmdebut. Se och njut.
Mer info hitta du här.

Ordets makt

Idag använder jag Ordets makt.
Och färgernas makt,
och rörelsens,
och sångens,
och tankarnas,
och känslornas,

kort sagt

jag lever och tar ansvar för vad jag sänder ut.

Vildfnitter genererar mer fnitter

Vill tipsa om denna charmiga, viktiga blogg Vildfnitter. Full av levnadsglädje och en hel del kolkhet. Kolla särskilt in bildspelet - fantastiska teckningar och målningar som lyfter själen. Idag blev jag också glad av kortfilmen Nature by numbers:

http://vildfnitter.wordpress.com/

Älvan i fönstret

Hon tittade på mig genom fönstret. Och jag tittade tillbaks. Om jag haft för bråttom - sprungit vidare mot självutvecklande workshops med duktighetsfanan högt vajjande över mitt huvud - hade jag missat henne. Till och med i ett skyltfönster, fångad för evigt av en konstnär som uppenbarligen tagit sig tiden att titta, till och med där hade jag missat henne. Om jag inte spatserat runt i Drömtiden där det lilla är stort och det stora litet. Länge tittade vi på varandra, hon fångad i ett särskilt ögonblick, statyettens förebild sedan länge någon annanstans.
Jag hade inte en tanke på att gå in i butiken och köpa henne. Det här var inget jag behövde äga. Bara något jag behövde komma ihåg. Så jag tog ett foto. För att påminna mig - och kanske dig - om hennes existens.
Älvan själv och hennes systrar finns överallt där vi minst anar. Om vi tittar. Om vi ibland vandrar runt utan mål men med massor av mening. Hon väntar nyfiket. Tills hon tröttnar och plötsligt är någonannanstans. Det är upp till oss att sträcka oss tillräckligt långt utanför våra ramar för att hitta henne, för att upptäcka, för att se.

Den bästa Tiden

En flod av Tid ligger bakom mig. Sommartid, sommarlov, barndomstid. Och en flod av Tid ligger framför mig. Jag är hemma.

(Klockor i Trädgården där jag bott)

En liten men viktig sväng har jag åkt till Glastonbury Goddess festival, men annars har jag mest varit hemmavid, och ändå känns det som om jag varit ute på en mycket lång resa. Mitt sinne har vilat, jag har stängt av det mesta.

(Fynd från Glstonbury torkar i vinden utanför mitt fönster)

En del av mig trodde att jag skulle skapa mycket under sommaren när jag hade så mycket tid. Men det har jag inte gjort. Åtminstone inte på det sätt där resultatet är synligt och konkret. Mitt sinne har velat sväva än hit och än dit, utan någon styrning och utan prestationskrav.
Av alla saker jag upptäckt i denna flod av tid är att saker kommit till mig med minsta möjliga ansträngning och på de mest oväntade sätt. Som om mina egenutlagda ödestrådar inte gjort annat än väntat på att jag ska stanna upp så att de kan komma ifatt och lägga mina önskningar i mitt knä. Floden har också varit proppfull med Stunder, Samtal, Funderingar, Sittande, Gående och Varande.

(Del av altare på Glastonbury Goddess festival - årets element var Vatten)

Nu har jag haft mina allra första mjukstartsträffar på jobbet, men känner inte att jag kommer att lämna den här kreativa tidsfloden. Den är här för att stanna, parallellt med saker som behöver göras för att hålla livet i god form. Sjöjungfrun har fått smak för Drömtidens hav, men kan ibland gå upp på land för att ordna ett och annat. Som vi alla vet, finns den mänskliga kärleken och relationerna ovanför vattenytan - och dem vill jag inte vara utan. Men H.C Andersen hade fel, en sjöjungfru måste inte gå på knivar eller förlora sin röst för kärleks skull. Med ålderns rätt och lite mod lär vi oss navigera mellan världar.
Jag är hemma. Och jag är åter vid datorn. Nu längtar fingrarna efter att sätt tankar och funderingar på pränt. Jag är hemma. Och bredvid mig flyter Tidsfloden, Drömfloden, Kreativitetsfloden. Må den flyta länge än.

Sommar sommar evighetsdagar

Det blev en sång - nedan - och vers per vers sjunger jag mig in i sommarens evighetslånga dagar. Nu vill jag dansa fram efter min egen rytm. Nu vill jag lyssna på världen, vattnen, jorden och träden. Nu vill jag sova och drömma, väva och sjunga, lyssna och lära - så nära Naturen och mitt naturliga jag som möjligt. Jag kommer att använda tekniken: den nya kameran, dator för att bygga om hemsidan klart, musikanläggning när sången vill sjungas in. Men vissa delar av tekniken och den snabba kommunikationen tar en välbehövlig paus. Mobilen läggs i en låda för att plockas upp i höst, och Häxdansen tar sommarpaus. Även Månsystrars klanbloggen tar sommarpaus från mig med undantag för Svartmånekvällarna som kommer att annonseras som vanligt.

Är det inte skönt att låta saker bölja i rytm, fram och tillbaka som tidvattnet, eller som en av dessa levnadskraftiga gröna som slingrar sig i spiral, högre och högre. En enda sak kommer jag att göra här på Häxdansen under sommaren och det är att annonsera när min hemsida är klar. Vilket inte lär dröja så länge nu. Det har tagit tid, men även detta är rytm, för jag visste inte riktigt vad jag ville göra med den, vad jag ville ha med, vad jag ville kommunicera. Men nu vet jag.

Om det blir regniga dagar, och den egna fantasin tryter, vill jag lämna er med några tips som kommer från hjärteroten. Om sådana kreativa skapelser som kittlar och väcker våra mest märkliga sidor. Dessa män och kvinnor, men ännu mer de berättelser och varelser de skapar, ger näring till den mest törstiga själ. Här är några av dem:

Brian Froud: Allt, alla hans teckningar och målningar av varelser i Faery, såväl böcker som orakelkort. Just nu bläddrar jag gärna i Bad faeries, good faeries liksom leker med mina nya orakelkort the Heart of Faery. Froud's bilder öppnar mig för Alvrike och gör det lättare att se dom som bor i växterna och dansar runt träden.

(Orakelkort the Heart of Faery av Brian Froud)

Filmskaparen Hayao Miayzaki har en liknande inverkan på mig. Civilisationen och Naturen dansar om varandra i hans skapelser, ofta med vårt behov av naturen som tema och en hel del civilisationskritik som krydda. Miazaki kan berätta sagor som ingen annan och hans karaktärer väcker såväl engagemang som förundran. De flesta har sett Spirited away vid det här laget - men det finns många, många andra filmer att njuta av från denna mästare. På sidan Studio Ghibli finns samlat både pappa Miyazaki och sonen Goro Miyazaki's filmer.

(från Princess Mononoke av Hayao Miyazaki)

Solögas fina böcker om djur och växters symbolik är perfekta att ha i fickan en skön sommarpromenad. En vacker citronfjäril! Vad betyder det? Jo, enligt Solöga fladdrar den fram "Var lugn. En ny dag innebär en ny början. Min gåva till dig är att få en ny start".

Jag tröttnar heller aldrig på Hans Arnolds bilder till Rosie Björkmans Tarotlek, en lek full av lekfullhet och sinnen som öppnas. Njut av bilderna och dansa dig djupare in i naturen med Rosies gudinnliga blick i Tarot - häxans tolkning.

Den som vill dyka djupt ner i Fantasyromanens värld och fortfarande inte läst Robin Hobb har många fina lästimmar att se fram emot. Hobb skapar världar där drakar är lika självklara som frukosten karaktärerna äter. Själv väntar jag på tredje delen av Wild Rains chronicles, men allt hon skrivit inberäknat är det bästa jag läst i fantasygengren.

Regniga dagar kan till och med tv-serier ge krydda åt fantasin. Bland tv-serier är det Game of Thrones som regerar, men även Treme ger mig mersmak av annat slag, med bra musik och bakskakningar. Trueblood fortsätter snart och vi är många som längtat efter att se mer av sexiga vampyrer och rinnande, hett blod. Jag ser också fram emot att sätta tänderna i godisbiten Camelot, där undersköna Eva Green spelar allas vår älskling Morgana.

Och med detta axplock av tipsiga godbitar lämnar jag er för en stund och önskar er alla en riktigt, riktigt skön sommar:

(Orakelkort the Heart of Faery av Brian Froud)

Må Sunnas ansikte lysa över dig och ge dig mod
Freja beskydda dig och väcka ditt urgamla blod
liksom Ran lär dig navigera djupen med stadigt lod

Dive into you
through mirrorglass unbreakable
and into you my dear

dive into summer
foxglove and bella donna
my elvenking and honeyqueen
sleeping beside me
dreaming many queer things

i's not my nature to deny
my Nature anything
and to my nature I stay true
true to you and you

All this beauty and corruption
I love this world,
and the other one of course

the Other side is making
sweet sweet love with ours
in love with one anOther
in love with One another

I'm not a chooser, nor a beggar
I never loose my hope
I shall have everything,
everything I want

Sometimes I wish I believed in heaven
or in hell, such fiery glamour
but I always end up inbetween
straight to Faery it seems

Madly in love
carrying a high top hat
black as sweetest, dripping sin
and slightly screwed at that

Clearer sight the further I fall
mirror, mirror on the wall
hold me tight and softly wisper
so fair, so fair are we all

Falling through the looking glass
seeing how we mend
all things come together now
when the world will end

Like a girl with a plan
like a woman on the loose
with pearls in my pockets
and newlit fire in my womb

All this beauty

All this beauty and corruption
I love her
and him of course

It's in my nature
and my nature
I will not betray

Din makt och makten att välja

Tid och energi är fortfarande världens hårdvalutor. Glöm pengar och prylar. De kan användas och de representerar saker. Men bakom dem ligger Tiden och Energin som grundbultarna alla slåss om.
Välj noga - jag försöker välja mycket noga - vart du lägger din tid och din energi.
Det spelar ingen roll om du har ont om pengar, är sjuk eller känner dig maktlös. Som levande varelse är det du äger åtråvärt. Se vilken makt du bär. Makten att uppmärksamma eller ignorera, makten att lyssna eller slå dövörat till, makten att tro på det som sägs eller motbevisa det, makten att tala eller vara tyst ... din makt att skapa och förstöra är oändlig inom ditt eget universum. Och din universum överlappar och påverkar andras universum hela tiden.
Det finns saker vi måste göra för vår överlevnad. Men till och med här har vi val. Jag kan välja att be en bön tyst för mig själv på det tråkiga mötet istället för att reta mig på en långrandig kollega. Jag kan välja att gnälla över vädret eller uppskatta en regnig inomhusdag.
Mycket, mycket kan väljas bort. Kanske är det vårt största maktinstrument idag när så många skriker efter uppmärksamhet. "Tack men nej tack", är ord som klingar tydligt och klart bland rop och mobilsignaler. Låt bruset i blodet bli det viktigaste bruset. Se till att du hör det. Världen bävar. Ska du använda din makt och verkligen välja? Vem vet vart vi hamnar då.

Gudinneföreingen Vanadis hemsida

Den fina Gudinneföreningen Vanadis har nu fått upp sin hemsida. Härnere i Söder fortsätter vi med Svartmånekvällar och Fullmånekvällar inom Vanadis Södra falang. De annonseras i första hand på Vanadis facebooksida och på Månsystrars klan som det ser ut idag.

Om du söker gemenskap med Gudinnetroende, andligt växande kvinnor och män. Tror på var och ens immanenta andliga värde och rätt att skapa sitt eget sätt att utvecklas, och tycker om egalitära föreningar med god energi och brinnande lust att göra världen roligare och intressantare är det här föreningen för dig. Gå gärna in och ta en titt ...

Mer föda för själen

En berättelse om hur the Book of Kells kom till. Inspirerande animerad, själsfullt berättat om spänningsfältet mellan civilisation och natur, och framför allt gott om stående stenar, gamla hemligheter och en charmerande naturkraft i form av en grönögd flicka. Ät och njut:

Näring till själssystemet

Vad stoppar vi i oss! Vilken näring når vårt system? Får vår själ det den behöver... och vår ande?
Jag har satt mig själv på högkreativ, själsnäringsrik kost: färgstark, fantasifull, själsfull och ibland barnslig. Tecknade filmer, märkliga filmer, musikvideos, cirkus, måla, gräva i trädgården, göra en amulettdocka - ja lite vad som faller mig in. Och gott om tid att dofta på blommorna. Bokstavligt talat, för äppelträdet har börjat slå ut och de vitrosa blommorna doftar ljuvligt.
Samtidigt avstår jag från media, krig av alla slag och till och med vänners och bekantas sociala engagemang. Men mer om det en annan gång för just nu har jag inte tålamod med något annat än min kreativa värld.
Här kommer ett filmtips till levande vuxna - som kan avnjutas tillsammans med sina barn om sådana finns i närheten:

Hayao Miyazakis tolkning av Den lilla sjöjungfrun från 2008. Mer info. finns på IMDb, eller kolla trailer:

Hednisk identitet och tillhörighet - T. Thorn Coyle

Hon är så smart och bra. Igen. Läs gärna om den problematiska hedniska identiteten och tillhörigheten, om icke-dualism, termen Pagan, vad våra olika hedniska traditioner har gemensamt. Bland annat. T.Thorn Coyle fortsätter på sitt ödmjuka, intelligenta sätt att regera.

Frejas eldar i oss alla

Dansen är med när Frejas eldar börjar flamma och med vårens sista högtid tända oss alla.

CocoRosie - Gallows

Vårstädning

Knäpp upp, det är vår
den där offerkoftan passar illa
Vem vet vem du var?
- när Gudinnan föll
Kanske var det du som spetsade korset
i barnens bröst
kanske var det du, som brände de örtkloka
och förrådde jorden vishet

Eldkvinna, ormkvinna, alla heliga källors prästinna
stig ner till oss andra
till skiten
vi skapade tillsammans

Fram med skoveln och skurhinken
låt oss bygga Valborgsbrasan
Ut, rent, bränn
Låt brinna

I den här båten åker vi alla framåt
eller faller över kanten
Du vet inte bättre
och inte heller jag
skyldiga äro vi alla

våren är här: violer ljuva,
silkesmjuka löv, feta knoppar som putar

Ut i landen, upp med ogräset,
kvävande, snåriga, envisa rötter
dra
dra
dra
när händerna är svarta av smuts
är vi klara för idag

Eldkvinna, ormkvinna, alla heliga källors prästinna
låt oss städa upp skiten
utan projicering

Kanske var det jag,
som raserade templen
och stal de heliga benen

Vi bygger en Valborgsbrasa av våra skulder
brinn
brinn
brinn

Let yourselfes go

Ofta är det enda vi kan göra - när vi utvecklas, saker förändras, när vi vilar, när vi lever väl, när vi är ... att släppa taget och vara ... i hela den vidunderliga heligheten

Lärare i hednavärlden

Jag ser mig ständigt om efter människor att inspireras av. Och den som söker skall finna. Många är mina mina lärare - vänner, bekanta, flyktigt sedda: jag lär mig gärna av andra. Blir inspirerad, och upplyft av modiga medmänniskor. Men ibland letar jag efter dom där särskilda lärarna som kan få mig att utvecklas inom särskilda områden. Som energiarbete, botekonst och runmagi. Jag är inte ensam i detta - ofta hör jag inom hednavärlden funderingar om vem eller vart man ska vända sig för att lära sig det ena eller det andra. Vi behöver såväl förebilder, som människor med djup och genuin kunskap.
Utbudet av hedniska lärare och tjänster är egentligen inte liten. Det finns gott om folk som vägleder, helar och lär ut. Ibland blossar diskussionen upp med problemet med bristande diplom och erkända utbildningar. Det är helt enkelt svårt att bedöma vad man får för sin tid och sina pengar.
Jag har jobbat fram ett par enkla principer. De kan låta simpla, men fungerar ganska så bra. Den första utsorteringen är rakt - i - magen känslan. Den här personen, som hon eller han presenterar sig själv och sina kunskaper bara känns rätt.
Det andra är skvallerprincipen. Hednavärlden är ganska liten och det bästa sättet att få reda på vad och vem som är värt besväret är att kolla med sina vänner och bekanta om de varit på en kurs med så och så. Jag nöjer mig inte med ett "det var väl ok". Min tid och mina pengar är mer värda än så. Men om en kompis säger "det var fantastiskt" eller, "det hände något viktigt och oväntat" då spetsar jag öronen och lägger namnet eller företaget på minnet.
Det tredje är det logiska sambands principen. Den går helt enkelt ut på att jag aldrig låter någon vara lärare för mig inom ett område som dom inte själva behärskar. Enkelt uttryckt - att tala om för någon annan hur de ska leva är enkelt, men att leva sin kunskap är desto svårare. Jag lär mig av dem som lever sin kunskap. Det vill säga, om någon ska lära mig om healing, ska de själva vara friska. Om någon ska lära mig om hur man sköter sin ekonomi, ska de själva ha ordning på sin ekonomi. Om någon ska lära mig om stresshantering, ska de själva vara lugna i stormen ... ja, ni förstår.
Var rädd om er tid och era pengar. Välj lärare väl. Varför inte skapa era egna principer att vägleda er. För vem kan veta bättre vad ni kräver än ni själva?

Frejas eldar tänder oss

Vi vandrar genom våren med stormsteg mot Frejas eldar och Valborg. I keltisk tradition kallas högtiden Beltane. Vi firar sexualiteten och frambringandet av nytt liv.
- Jag är Allsexuell, sa en hednavän nyligen.
Jag förstår precis vad hon menar.
I många hedniska traditioner firas Guden och Gudinnans sammansmältning denna tid. Jag respekterar och förstår detta firande, men för mig är det inte av intresse. Jag firar elden inom oss och sexualiteten i dess mångfald. I fornhebreisk myt finns urvarelsen Sofia som tillfredsställer sig själv tills hon i orgasmens eruption skapar världen. Det primära skapandet av liv är celler som delar sig. Vår sexualitet innefattar väldig skaparkraft vart och hur den än uttrycker sig.
Vår nordiska Freja tänder eldar vart hon än går: saven som stiger i Världsträdet och väcker världen till liv igen. Med henne går jag och upptäcker alla sexualitetens uttryck.
Inom Hedendomen finns stor potential att tillföra symboler och myter som naturliggör sexualitetens mångfald. Inom naturreligioner har det funnits och finns gott om queera uttryck. Den som arbetar med shamanska tekniker märker snabbt att gränserna för vår kropps former och energier är flytande. Det finns bara en regel:
'ingenting får göras för att skada barnen' - det vill säga alla varelser som står i tillitsfull relation till dig. Sexualitets kraft rymmer också makt, och vi får aldrig tvinga oss på någon annan.
Jag vandrar med Freja och uppväcker Allsexualiteten - mannen, en kvinna, basen på ett träd rygg mot rygg, vem vet vad jag binder mig samman med? Jag hoppas på hedendomen och dess förmåga att hylla våra kroppar och livskraften i alla dess former. Jag önskar mångfald till världen, även under Beltane.

(Bild från Deviant art)

Stefan Sundström - "Sluta dalta med medelklassen"

Ett mitt i prick inlägg av Stefan Sundström som jag bara måste vidarebefodra:

"Jag menar oss som Primebyråsossarna vände sej till nu under valet. Oss som de ville hjälpa att få livspusslet att gå ihop.
För vi har det ju så snärjigt, vi twittrar och grejar."

Läs hela inlägget här.

Sinnenas tillfredsställelse

Det sägs att precis innan ett utbrott av psykos blir färgerna starkare, smakerna djupare, allting meningsbärande, starkt och flourescerande. Sen bryter kaos ut - med all smärta och ångest det innebär. Kanske är det inte så konstigt att vi ofta är rädda för intensitet. Vi vet aldrig vart det leder - att låta sinnena regera kan ha ödesdigra konsekvenser.
Ändå tror jag att det är rätt väg för att nå in i skapelsens kärna. Eller helt enkelt uppskatta livet för vad det är. Det är vägen till såväl personlig tillfredsställelse som lösningen på många pockande samhällsproblem. Den som lever i en intensiv sinnenas närvaro måste inte stuffa ansiktet i fet, på naturen slitande dyrproducerad mat varje dag. Ett äpple är en sinnenas orgasm och räcker långt. Den som tar vara på varje doft från sin partners hals behöver inte slita sönder dennes själ för ett knapplöst knull - det räcker bra med tio orgasmer om dagen i troget sällskap eller öppna, ärliga förhållanden av fler där njutning inte är något att hymla om.
Ibland möter jag på de psykosrädda inom hednavärlden. De som pläderar för att människor inte ska prova trumresor, utöva transtillstånd eller i största allmänhet inte gå för djupt i sitt sinnes labyrinter utan en professionell ledsagare,
- Man kan faktiskt hamna i psykos, säger hednavän av ordning och rynkar på näsan. I all välvilja naturligtvis.
Det kan man säkert. Man kan också hamna i rullstol för livet om man sätter sig i en bil, bli överfallen på en vandring och trilla av stegen när man målar huset. Livet är fullt av risker, men vi bör inte vara mer rädda att vandra i vår inre värld än vi är att vandra i vår yttre.
Shamanska tekniker för oss genom vandringar i vårt eget rike, och därigenom i livsträdets alla världar och fördjupar våra sinnens förmåga till känslighet. Vi höjer både vår förmåga att sända som ta emot, att ge som att uppleva. Det finns fler sätt: frigörande andning, kundliniyoga, medveten närvaro för att nämna ett fåtal.
Vilket sätt du än väljer - låt aldrig någon skrämma dig från att utforska den värld som är din arvsrätt. Att vandra i Världsträdet är den ultimata demokratiska rättvisan. Genom vårt inre kan vi gå till vilken plats vi vill, hitta vad vi söker och omsätta det i vårt liv. Genom våra resor blir vår Var Dag rikare och mer meningsfull. Vi behöver inte äkta pärlor och märkesjeans för att vibrera av liv ner i cellerna, och inte champagne och kaviar heller. Vi behöver bara allomfattande frihet - att alla portar är precis där vi är, och den viktigaste porten är att låsa upp våra sinnens styrka.

Res väl kära vän och var inte rädd. Du är född till frihet och sinnenas njutning. Låt ingen övertyga dig om annat.



(bild the Serpent Tree från deviant art)

Revolutionen kommer ...

- Revolutionen kommer ledas av en tolvårig flicka, står det i min We'moon kalender. Jag tror det är sant. Jag tror att det är precis så förutsättningslösa, kloka, sårbara och modiga vi måste vara. Och ibland helt enkelt bara säga:
- Äsch, åt alla dumheter och istället klättra upp i ett träd, rida iväg på vår ponny eller helt enkelt dra upp knäna mot magen och vänta tills det lägger sig.

För unga flickor är fulla av allvar inför livet. De har inte tid med finter, spel och vuxendumheter. Jag älskar flickan i Rebekka Karijords video. Hon tittar och är. Det är allt hon behöver göra.

Våren är här. Hylla rebellen, flickorna inombords och älvorna runt oss. Livets vidunderliga allvar i tolvåriga kroppar.

Polarisering pågår

Polarisering pågår. Mer och mer tydligt, i Sverige, Europa och världen. Jag skäms som svensk över vår så kallade utrikesminister och hans uppenbara ovilja att ta ställning för människor som kämpar för demokrati och frihet. Den svenska högerns liberala ställning ter sig allt mer ihålig. Under den finns inget annat än ett oheligt äktenskap av värdekonservatism och vulgärkapitalism.
Jag har vetat det länge, som så många andra, men just nu retar det mig. Går in under skinnet och kliar. Jag vill rycka täcket av en puttrande svensk medelklass som gömmer sig i heminredning och liksom vår utrikesminister aldrig verkar ta ställning för något annat än färgen på sitt eget köksbord.
Vad är det som händer med oss? Hur blev rädslan för nordafrikanska invandringsvågor viktigare än att stödja folkrevolution mot demokrati? När blev det viktigare att välja friskolor (läs: välja bort icke önskvärda problemskolor) än att prata om vikten av likvärdig grundskoleutbildning och start i livet?
Jag säger att jag skäms över vår utrikesminister. Kanske borde jag kunna avsäga mig bekantskapen. Jag röstade inte fram denna regering. Men så länge nationen är ett faktiskt begrepp sitter vi alla i samma långsmala båt. Det går så mycket djupare än rött och blått. Klyftorna mellan dem som har mest och dem som har minst har växt stadigt sen 90-talet, oberoende av vem som suttit vid makten. En rödgrön regering nästa varv är ingen snabb fix. Det handlar om värderingar som rotar sig djupt ner i folksjälen - den där brokiga, månghövdade, tjabblande folksjäl vi nu har.
I den del av folksjälen som befinner sig längst bort från utrikesministern och hans kompisar bor revolutionärerna: demokratikämpar, miljökämpar, radikala feminister, relationsanarkister, medborgarlönförespråkare, tillväxtkritiker, ... alla som vågar ställa dom stora frågorna om nödvändiga förändringar. Som inte stammar ihåliga ord, utan brinner och stampar. Dessa är mer släkt med Egyptens revolutionära ungdomar än vår nickedocka till utrikesminister. Dessa är släkt med all förändrande kraft i världen, den där praktiska - vi gör vad som krävs - energin som så småningom kommer leda oss rätt.
Det är där mitt hopp ligger. Och till dessa individer - för förändringar börjar alltid med individer, hur många vi än allierar oss med - ger jag min uppmärksamhet, min kärlek, min kunskap, mitt stöd och min energi.

Riktiga hjältar

Hjältmodet har inte försvunnit från världen och inte min förmåga att bli rörd till tårar heller.

En bön till mina bröder och systrar

Jag skickar ut en bön till mina bröder och systrar i arabvärlden. En bön som är ett skrik av längtan:
Gudinna se till dem och vaka över deras modiga själar.
En bön till dem idag och alla dessa revolutionens dagar.
Världen förändrar sig och trots att vi visste att det skulle hända kan jag inte låta bli att förundras.

Det viktigaste av allt har hänt. Påtalat av demonstranter från flera länder.
- Vi är inte längre rädda.
Hör hur det klingar.
- Vi är inte längre rädda.
En sång av ny tid.
- Vi är inte längre rädda.

Den allra vackraste och viktigaste av förvandlingar har redan skett.

Välfärd utan tillväxt

Ett hett boktips för alla revolutionärer av vårt icke-hållbara samhälle är miljöekonomen Tim Jacksons bok Välfärd utan tillväxt som nu ges ut på svenska. Författaren granskar tillväxtsamhällets illusioner och myter. Men han ger också förslag på hur vi bygger ett hållbart samhälle.

Läs gärna Sverker Lenas utmärkta recension, och missa i så fall inte sista stycket som rockar.

"För vad är egentligen mest realistiskt: en ekonomi som fortsätter att växa i samma takt som i dag, och därmed blir 80 gånger större år 2100 jämfört med 1950, eller en grön välfärdspolitik som också innebär att en och annan bubbelspekulant och riskkapitalist blir tvungna att söka riktiga jobb? " (Sverker Lenas - DN bok, 15/2 - 11)

Själv ser jag fram emot att läsa den när jag kommer över den. Den är reserverad 13 gånger på Stadsbiblioteket i Malmö, vilket jag ser som ett lovande tidens tecken.

Halvvägs-feminism

Det finns dom som tror att feministiska strävanden är mer eller mindre i mål. Nu har ju kvinnor allt de behöver - om de bara skärper sig lite så ska vi se att det inte finns något att klaga på.
Det tror inte jag. Jag tror att feminismens andra halvtid börjar nu. Formella förändringar som initieras av modiga systrar och feminist-mödrar på 60- och 70 - talet har borrat in sig i samhällets strukturer för att stanna. Och för att vi är trygga med det kan vi i lugn och ro ge oss i kast med de förändringar som verkligen kommer att vrida oss ett varv närmare verklig jämställdhet. De djupa identitetsförändringar som förankrar feminismen på riktigt.
Feminismen är halvvägs kommen. Kvinnor har rätt att arbeta, men inte att skaffa barn på jämlika villkor och ha en man som självklart tar sin del av hemarbetet. Kvinnor har rätt att skaffa barn, rätt till abort, men inte att sådär självklart inte vilja ha barn alls (åtminstone inte utan att bli ständigt ifrågasatta). Kvinnor har "rätt" att vara sexiga, ibland rätt att inte vara det, men inte rätt att vara porriga utan att fördömas av såväl kvinnor som män. Och sådär håller det på.
Egentligen är vårt handlingsutrymme inte större än vad som är praktiskt för resten av samhället. För faktum är att det är bra för samhällsekonomin att kvinnor arbetar och bra att kvinnor skaffar en lagom mängd barn, men ganska så skit samma om de tar huvudansvaret för hemmet. Andra val är inte så fördelaktiga för samhället i stort och därför svårare att skapa acceptans för. Men det börjar bli dags att gå utanför ramarna. Och Jämställdhetsombudsmannen kommer inte att hjälpa till i denna runda.
Astrologiskt sett har vi samma förutsättningar för feministiska framgångar nu som under revolutionens år på 60 - och 70 talet. Det handlar ytterst om vårt utrymme att vara - hur långt utanför ramarna kan vi gå utan att kastas i fängelse eller in på psyket? Mycket långt formellt sätt. De största begränsningarna är internaliserade. Vi kommer att behöva varandras stöd för att bryta ner dem och gå längre och längre bort från det förväntade.
Är du kvinna och känner dig udda, annorlunda och som du inte passar in? Grattis! Du är på väg att förändra världen. Gå ännu längre in i ditt annorlundaskap och var övertygad om detta: Ju längre in, desto intressantare och roligare kvinnor kommer du att träffa: Desto konstigare val, ju fler spärrar hjälper du till att spränga: Desto märkligare stigar, desto fler val ger du till dina medsystrar.
Så skaffa inte barn och ifrågasätt aldrig ditt val, eller skaffa sju varav mer än hälften är adopterade. Vägra gifta dig, eller hävda din rätt att gifta dig med flera. Arbeta tolv timmar om dagen för att du älskar det, eller fyra för att det är lagom för dig. Måla väggarna i alla chakra-färger, eller i svart (för att hemma ska man ha det lugnt och stilla). Inse att alldeles för mycket ibland är helt rätt, eller hävda rätten att vara en skön, grå mus. Och framför allt - gör inte misstaget att tro att vi är framme vid målet. Eller ens halvvägs där. Men dina insatser gör en värld av skillnad.