Nornorna är stjärnkraften och ödet, den kraft som binder disparata händelser i vårt liv samman och tvingar oss in på vår individuella väg. I klara stunder kan de låta oss se en skymt av nätet vi klättrar på och vi förstår sammanhanget, vår plats i väven. Det är skrämmande för den del av oss som vill vara förmer än andra; skrämmande för vårt uppblåsta ego då vår väg vare sig är mer eller mindre värd än någon annans. Vi är alla små spindlar som klättrar på en tråd. Men paradoxalt nog är nornorna också skrämmande om vi vill göra oss mindre än andra. Att se vårt öde är att ta ansvar för det; att förstå att vår väg är viktig och att ingen annan kan leva det.
Nornorna kan visa sig som stjärntecken på himlen, där ditt öde är en del av stjärnbilderna, där mönstren levs om och om igen och binder oss samman med våra förmödrar och förfäder, med mytologiska väsen, gudinnor och gudar. Samtidigt finns möjligheten att välja nya vägar och det är Nornornas viktigaste budskap. Om vi kan se våra ödestrådar - bara för en stund - har vi möjlighet att väva nya trådar, mot nya framtider. Nornornas uppgift är inte att binda oss fast utan att lära oss hur vi väver utan att göra våld på andras vävar. Då får vi skapa tillsammans med dem.
(Bilden heter De tre nornorna och är gjord av Marie Johansson.)
Och lite passande i tiden har jag lagt till Nornorna bland de Nordiska Gudinnorna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar