... och vidare

Efterlängtad tegelstensroman hämtas på biblioteket
berättelse om en annan värld:
om drakar och förlorade städer
en värld som vår

Gör plats, gör plats
ut med skitjournalistiken,
och fragmenteringsradio,
ut med snack och vita lögner,
bort med småsinthet och fyrkantighet
inte en enda halvsmält notis kommer inför mitt öga

hakar mig loss från kvinnorna
som inte tar ansvar för sin kraft
tröttnade på dem
flera livstider sen
men brinnande, världsförändrande kvinnor
som slutat skylla ifrån sig
och öppnat flödet från underjorden
för dem är famnen öppen
liksom mina rum och min sfär

observerar vem som ger
och vem som tar
där balansen finns
stannar jag kvar

ristar runor på stearinljuset
Ur för god början
Bjarka för skönhet och själsligt moderskap
Ken för inspirationen
tänder veken

bränner rökelsestickor av Aloe
för helande och lenhet
och stickor av Gran:
hedrar anmödrarnas kunskap och odödligheten
Ros sluter tretalet; den rödas värme från sommaren
stannar kvar

Jag kallar Dig, jag kallar Dig
att cirkla bland stående stenar
väcka drakarna i myllan
vrida tidsaxeln rätt
förändra balansen på jorden

Jag kallar bröder och systrar från förr
Hör ni mig, hör ni mig?
dansa under fullmånen,
rörelserna djupt under huden
kroppen minns, livsormen minns,
spiralerna i cellernas kärna minns,
liksom spiralerna ristade på portarna till underjorden

Jag kallar Dig, jag kallar Dig
Själsfrände, Själssyster, Stjärnsyster
aldrig har vi behövt dig så mycket som nu
aldrig har tiden varit så knapp
minns vem du var, och vem du ska bli
minns dina löften, dom binder dig
ingen frihet, ingen frid för dig
förrän du infriat dem