Om Hösten Vandrar Hjärtat inåt

Om Hösten Vandrar Hjärtat inåt
Saga är nära
En Jungfru i Haggans tid?
visst, Jungfrun och Haggan står nära,
vänner sen urminnes tider
minns detta, och fördubbla din styrka
Haggan viskar i Junfruns öra, Jungfrun får Haggan att skratta

Om hösten vandrar hjärtat inåt,
in mot Gudinnans navel
navelskådande
av arketypiskt slag

sommarens soliga, sociala, resande, familje-vän-och barnkramande dagar
lämnas med kärlek
utan saknad
varje säsong har sin skönhet
Saga fnittrar
otåligt
Hon Vet
nu blir Skrivandet, Skapandet, Drömmandet, Magin och Passionen centrum
igen

- Vi är ju båda lite neurotiska om vårt skrivande,
sa Syster Eld och Urvatten.
Jag säger,
- Den kvinna som inte är neurotisk kring sitt skapande,
får ingenting skapat
Alltför länge har vi lyssnat på Mannens cirklande kring sig själv
i århundrade, årtusende, i hela mitt liv
nu lyssnar jag inte längre,
hör jag ingenting
vänder blicken inåt och cirklar kring mig själv,
korparna kraxar och äter upp gårdagens kadaver
cirklar kring mina systrar och vårt kollektiva Själv
miljarder prismor av berättelser
Här är en:

Gammelmoster Ella älskad extramormor, mormors tvillingsyster, extramamma till min mamma, är 102 år.
- Hur länge ska du hålla på, frågar mamma.
- Tja, säger Ella, jag är ju fortfarande nyfiken

Precis

Hösttid, tacksamhetstid
varje dag soppa på grönsaker och svamp
gåvor från andras trädgårdar, och skogen
Färgerna skärps, luften djupnar, himlen är högre
möter en kvinna i parken
som ler mot mig
blir kär
spänner ut septembervingarna och lyfter mot oktober