Fullmånar, andra månar och Prästinnor

(Del av kollage 1: från mig själv till mig själv)

Lördagen den 6 juni har jag och Klanen öppen Fullmåneceremoni på Ale stenar. Den som blir nyfiken läs mer Här.

(Del av kollage 2: från mig själv till mig själv)

Kattosofi

Visst är det skönt att inget ha att säga. Att inte tycka så mycket, eller vilja ändra, eller dra och slita. Utan bara vara i dom krafter som känns naturliga, på dom platser där det är lätt att andas. Inte nästa år, eller månad eller ens imorgon. Utan nu, bara nu. Det man älskar, älskar man. Dom man älskar, älskar man. Inget krångel, ingen konkurrens, inga dåliga samveten. Bara så, bara utbyte, bara nu. Livet är ganska enkelt. Sova, leva, jaga, vila, snabba resultat, inga resultat, kela, äta, sova. Livet är ganska enkelt.
(Bild: Panther av Susan Seddon Boulet)

Mörkblå ljus och blå kollage

Har varit lite irriterad ett tag: missnöjd, retlig, inte så road. Imorse kom jag på att jag saknade skrivandet. Inte det korta -släppa-på-trycket bloggskrivandet. Utan det djupgående skrivandet, där man dyket ner och simmar under dagar och nätter. Jag saknar det så mycket att jag blir stel i ena stunden och fräser över i andra. I samma ögonblick som jag tänkte det såg jag hur boken kommer att se ut. Och efter att ha fantiserat fram upplägg av citat, bilder, kapitelindelning etc kände jag hur blodet flöt fram som det skulle i kroppen. Bara en tre veckor av studier, sen får jag dyka ...
Tände ett mörkblått blockljus på mitt stora altare och ett rosa för mina vänner och min familj. Har satt dit ett kollage jag gjort till mig själv, det är också blått och där finns gott om hav och himmel, liksom en bild av Kokipello, en uggla och en räv. Det är ingen hemlighet vad som drar, men när jag tittar på bilden blir jag lugn.
Tittar på avsnitt av Xena till frukost. Precis såhär ska sagor vara: fulla med gudar och gudinnor, kvinnor som slåss, vänskaper som testas, humor, fånigheter, list, krig och kärlek.
Den kanske inte är så farlig ändå, den här väntan. Jag kan vara här och ändå se fram emot det som kommer. Bland blå ljus och den moderna sortens sagor.

Oden säger

Oden säger:
Nu är det dags. Allt som ska växa, sätt fart, sätt fart - följ det lysande, sprittande ... Tills Sommarsolståndet kan allt växa med växandets spirande kraft. Sen är det över för denna gång.

Freja säger:
Månen minskar i omfång. Det som ska avslutas, det som ska bort: låt det smälta i dagens ljus, försvinna i nattens timmar. Lätt, lätt glider det bort, och bland syreners doft försvinna.

Sunna säger:
Snart kommer min tid, nu är det min tid: kreativ, kreativ och en solprydd sköld som värnar.
Känn in, följ med, ta fart: med det som växer och det som renas.

Är det Sunnas dag, Månens dag, Tyrs dag, Odens dag, Häxans dag, Frejas dag eller Holdas? Bara notera.
Här krävs inga stora ceremonier: natten är förberedelsen, dagen ritualen; fåglarna står för sången, drakarna hummar svaren.
(Bild: Odin av Susan Seddon boulet)

Gammal Kvinna - Gammal Konst

Titta här! Fornhistorien blir som bekant bara äldre ju längre tiden går.

http://www.dn.se/kultur-noje/35000-ar-gammal-skulptur-hittad-1.865727

Tjäna pengar

Runt handleden pinglande bjällror och stenar (turkos) på band.
En sjal så tunn av rökelse doftar och färgen som rinnande brand.
Sjunger en sång: gammal text och melodi blir mera,
jag sjunger och sången formas som lera.
På väskan en drake som flyger. I fickan bilder små,
fem gånger fem centimeter: en vaksam örn, en helarkvinna och en stjänfångare med skål så blå.
Anteckningsböcker svarta, en stor,
en liten, en skugga av skuggornas bok.
Jag sjunger och Väven helar,
en sten i handen lenar.

Jag sjunger och hon jag arbetar för,
fyller i med skrattet.
En nyckel runt halsen för många portar
vilar en stund, blundar och ropar,
efter själens vänner
dom svarar och varma vindar sänder.

Och hon jag jobbar för, hon blundar och ler,
kanske hon kan känna dem, men hon behåller sin hemlighet.

Vi vilar,
vi tränar,
vi fikar,
min brukare och jag.
Ett ljus,
en vind,
ett skratt
tjänar också pengar
denna arbetsdag och arbetsnatt.
(Bild: Eden av Lindy Kehoe)

En Blomstrande, Högenergisk Tid

Det har varit Valborg, vilket blev en underbar kväll. Nu är Frejas och Skorpionens fullmåne på ingång. Någonstans mitt denna pulserande, sexiga, trädblomstrande, halvstressiga tid koncenterar jag mig på studier. Om jag har glidit genom denna intressanta utbildning hitintills så sliter jag nu mitt hår. Eller, sliter åtminstone på mina hjärnceller.

Vill passa på att tipsa om ett oerhört trevligt och välarbetat forum för Gudinnetroende som jag sjä'lv gick med i alldeles nyss:
http://kompost.ingreid.se/forum/
Med tiden kan det bli ett riktigt centrum för oss Gudinnediggare.

Väl mött
Springer vidare

Bara Jag Får Vara Här

Det regnar och blåser utanför. Det är underbart. Härinne är det storstädat, och ljusen brinner på mina altare.
Jag har saker att göra - och gör dem gärna. Bara jag får vara hemma; bara jag får vara här; på min fårskinnsfäll, när äppelblomsblad flyger i luften utanför fönstret.
Jag känner Skogsfrun nära. Varje gång jag sluter ögonen är hon där. Stark nu när saven stiger i träden.
- Kom ihåg björkbladen, viskar hon. Och jag minns hur hon visat mig de nyutsprungna, späda skottens, läkande krafter för länge sedan.
Någonting har hänt. Världarna kryper närmare varandra; mellan Midgård och Alvheim har byggts en bro i mitt hjärta. Skogsfrun står på bron. Hon är också en nyckelbärare, en väktare och en portfinnare. Jag känner hennes leende, likosm hennes huggtänder, innanför min hud.
Det blåser och regnar utanför. Jag har saker att läsa, och gör det gärna. Bara jag får vara här, på min fårskinnsfäll, i min hud.

Min Vän är Strålande Vit och Röd

Min vän är strålande vit och röd
härlig framför tio tusen.
Hans huvud är finaste guld,
hans lockar palmträdsvippor,
och svarta som korpen.
Hans ögon liknar druvor
invid vattenbäckar,
duvor som badar sig i mjölk
och sitter invid bräddfylld rand.
Hans kinder liknar
välluktsrika blomstersängar,
skrin med doftande kryddor.
Hans läppar är röda liljor,
de dryper av flytande myrra.
Hans händer är stavar av guld,
bestta med krysoliter.
Hans midja är formad av elfenben,
övertäckt med safirer.
Hans ben är pelare av vitaste marmor,
som vilar på fotstycken
av finaste guld.
Att se honom är som att se Libanon,
ståtlig är han som en ceder.
Hans mun är idel sötma,
hela hans väsen är ljuvlighet.
Sådan är min vän,
ja, sådan är min älskade,
ni Jerusalems döttrar.

Höga Visan

(bild: Påfågel av Susan Seddon)