Knoppar

Julhelgen kom som en enda lång mjuk utandning efter att mycket föll på plats. Jag och M sjönk tillbaka på mjuka kuddar i Trädhuset och har gjort så lite som möjligt. Ändå är detta en intensiv tid för mig och alla andra aktiva spindlar i Väven. Drömtrådar vävs, planer föds, kartor återupptäcks, en och annan avdankad drake måste bestridas.

Julens dekorationer har varit sparsamma men upplysande. Sin sista arbetsdag innan julhelgen kom M hem med grankvistar och en gren med ludna knoppar som ingen av oss visste vad det var. Han hade hittat den liggandes framför fötterna på asfalten där bilen stod parkerad. Grenen var dekorativ tillsammans med grankvistarna så det hela sattes samman i en glasburk på köksbordet. 

Dagarna som gått har jag följt mina vanliga traditioner: gjort visionskollage, pratat med andar, sökt ny frisk riktning, gått långa promenader, sovit mycket och i största allmänhet förberett mig för året som precis har fötts - om man följer vissa kalendrar - eller kommer snart - om man följer andra kaledrar. 

Igår stod jag och M och stirrade förundrat på de ludna knopparna som visade sig innehålla djupt rosa kronblad. Idag har vi stora, rosa blommor bland köksbordets julbukett. 

Precis så väver jag mina trådar för kommande år: enkelt, njutbart, ta vara på det som ligger framför fötterna, njuta av det som är, och en och annan bedövande vacker överraskning.

Att göda elden och kreativiteten

"Elda inte i onödan", viskar brunfläckiga andar med bark mellan tänderna. Det krävs mycket energi att få ekollon och tallfrön att växa till stora träd: sol, jord, luft och vatten. Mycket komprimerad livskraft finns i varje gren och varje vedträ: metallens vassa blad och skogsarbetarens svett vilar i fibrerna.

På sommaren är det lätt att låta bli. Solen lyser länge. Måne och stjärnor om natten visar landskapets mjuka toner. Men om vintern behöver vi den: den flammande, värmande elden.

Jag lägger in vedträ i pannan och viskar tillbaka, "Det här är för värme och glöd. All energi i detta vedträ släpps lös för att vi behöver den. Tack." Tacksamhet enkel och mäktig magi. Men det finns mycket mer vi kan göra när vi göder elden.

Många av oss saktar ner under vintern. Det finns mer tid för vila, men också för kreativitet. Ibland kan vi dock behöva en extra skjuts för att väcka lusten och kapaciteten att få något ur händer. Om du har möjlighet att elda kan detta vara till hjälp. Nästa gång du lägger ett vedträ på elden, håll det en stund i dina händer, se all energi som ligger inmatat i dess kropp. Be träet släppa lös sin energi tillägnat något av dina projekt, det kan vara allt från att julpynta på ditt eget sätt till en tråkig byråkratisk ansökan. Lägg vedträet på elden och be det flammande elementet om hjälp att släppa lös den inspiration och kreativitet du behöver. När flammorna slickar träets yta vet du att transformationen har startat.

Gör denna eldmagi så länge du behöver och för så många projekt du vill. Det fungerar. Brinn, bara brinn.

Kärleken till gamar

Gamar cirklar högt över träden som omfamnar dalen. Korpgam, Svart gam, gam med fjädrar i tonen av blöt bark men utan en enda fjäder på dess knottriga huvud.

Ibland en, ibland flera. Cirklar, högre och högre, vida svängar och sökande, skarpa ögon. Heliga - som den Mörka Modern - äter de av det som redan är dött. Organiska maskiner som renar marken från ruttnande kött och kalla senor.

Himlens pirater, cirkusartister av voodoo, Korpgamar som binder samman den fria rörelsen och Underjordens mysterier. 

Jag är förälskad. Igen. 

En ensam gam cirklar högre, söker föda i solens sista strålar som silas genom trädens beskyddande kronor. 

Vinter - glitter och död

(Foto: Walk from Creekside, Virginia)

Ljus

(Foto: Detaljer, Creek side, Virginia)

HöstRöd

HöstRöd:

kärlek, passion, drivkraft, intensitet, eld, skapande, lust, begär, hetta, liv, vilja, genomföra, brinna, värme, sharlakans, feber, madonna, rosor, blod, blöda, hallon, smaka, höst, röd

att gå djupare ...

Vad är vishet?

Vi står i en regnskur av självhjälpsböcker som lovar göra oss smarta, vackra och starka. Media svämmar över av expertråd om allt från kost till hur man uppfostrar sina barn eller sina hundar. Mängder av psykologer, gurus och andetalare kan berätta för oss hur vi finner harmoni och beständig lycka.

Hos många människor finns en längtan efter den som kan visa vägen. Shamanen, medicinkvinnan eller runmästaren som vet, som kan se djupt in i vår själ och tala om för oss vilka vi egentligen är, hur just vi finner vägen till vishet och lycka. Längtan efter en Lärare vi kan lita på. En expert på inre och yttre hälsa som har svaren. Någon som vet mer om oss själva och vår plats i världen än vi själva vet. Som äntligen sätter klarhetens ljus över varandet. Som personifierar visheten.

Vad är vishet? undrar Clarissa Pinkola Estés, i Mother Night, och berättar att frågan under en period besatte henne. Att hon läste allt hon kunde komma över om vishetens natur. Det fanns många svar: långa, krångliga, intellektuella, spirituella, smarta och fåniga. Inget svar tillfredsställde henne. Inget gav henne känslan av att ha prickat in vishetens natur. Sen vaknade hon till från sin sömn, sådär som vi gör ibland för att en stund sväva i ingemanslandet mellan dröm och vakenhet, och en röst sa till henne, "Vishet är det som fungerar".

Precis. Vishet är vad som fungerar. Och vad som fungerar för dig, i ditt liv, med din unika uppsättning känslor, tankar, reaktioner, styrkor och svagheter; Vad som fungerar för dig med din kropp, din ekonomi, dina levnadsomständigheter: Det vet bara du. Så kanske, nästa gång du säger "Jag mår ju alltid bra när jag ... " "Jag vet ju att jag inte ska utsätta mig för ..." "Sist jag provade den här dieten, meditationen, träningsformen ... då":  Då kanske du ska lyssna. Lyssna noga. Agera på det. Se vad som händer.

Jag tror att det finns en Lärare som är värd att vända sig till. Inom oss alla. Som vet allt vi behöver för att få detta komplicerade, spännande och ibland överväldigande liv att fungera för oss. Men lyssna för all del inte på mig. För vad vet jag om vad som fungerar för dig? Mycket, mycket lite är svaret. Jag vet bara vad som fungerar för mig. Och min vishet är inget annat än att jag lyssnar på vad jag själv säger. Jag lyssnar på vad jag tänker, känner, och hur jag reagerar. Jag lyssnar noga, noga. På vad jag lärt mig om mig själv genom åren. Vad jag lärt mig om hur världen fungerar. Vad jag vet fungerar för mig. Jag är Läraren jag alltid väntat på.

Höstljus fönster

(Foto: Höst i Creekside, Virginia)

Döden är nära

Döden är nära
viskar kärleksord till livet

Stilla rör sig
kysser långsamt tiden

Nära, nära är det som var
kind mot kind av siden

Hemma där vägen tar slut

I en dal bland bergen, med fältet kantat av träden framför mig och berget i ryggen. Där lever jag nu. Efter dagar och veckor och år av nomadliv har jag ett eget hem igen. I Faber, Virginia.

När jag sitter på verandan hör jag bäcken som flyter vid trädens fötter, men cikadornas kör överröstar i skymningen. Inomhus doftar kaprifol på natten, från altaret med hjortskallen och bergskristallerna. Hela tiden tror jag vi hittat höstens allra sista blommor på våra promenader och plockar kvistar att sätta i den gröna glasvasen.

Jag bygger fler altare - såklart - för varje riktning. Väderstrecken vill ha något andra färger och symboler här än när jag bygger för dem i Norden. Vissa är samma. Det blir en sorts kombination av Sverige och Staterna, av där och här, av nord och syd, av kulturella impulser och det djupt personliga, av hemma och hemma. Jag låter Andarna leda vägen och visionen växer. Lär mig vad det betyder efter hand jag gör. Klarrött i Österfönster, med bruna fjädrar, oljelampa, stearinljus och böneband. Fönstret som vetter ut mot den gräsbevuxna grusvägen som leder till människoland, en handfull vänliga grannar utspridda längstmed. Vitt och gult, liv och ljus i Söder. Träden är viktiga, medicinen i våra rotade allierade, liksom djuren som transformerar. Öppenheten mot fältet där hjortarna går, och gamarna som cirklar över trädtopparna. I Västerfönstret svart och ben, kärlek och dröm. Fönstret som vi ser från sängen. I den riktningen finns skog och mer skog. Liksom kullar att vandra in i under natten. Färjekarlen finns där, som för oss över vattnen natt efter natt, och påminner oss om att allt är här och nu. I norr finns inget fönster, och inget altare än. Men Bergsanden har tydligt talat om vad han vill ha: stenar av granit, och något ljust, gracilt som kommer därur. "Det behöver inte vara stort", viskar han. "Jag är stor så det räcker, och skyddar mot allt ont".

Vi bor vid vägens ände. En nordisk häxa och hennes magiker i en liten cabin där vägen tar slut. Därifrån väver jag trådar som sträcker sig långt över hav och himmel.

(foto: del av Söderaltare, hemma i Creekside, Virginia)

Verkliga vildningar - del 4 I sina förfäders spår

Att sluta cirkeln: aborigierna, Eric och jag, (2006) är som titeln antyder, en trippel historia. Den handlar om författarens Lotte Mjöbergs egen resa, som går parallellt med anfaderns Erik Mjöbergs resa 100 år tidigare. Men kanske handlar den mest om dem av Australiens aboriginer runt vilket hela historien kretsar. De levande och de döda.

Erik Mjöberg var ingen trevlig person. Han plundrade skelett från aboriginegravar trots att både landets lagar, såväl som de berörda aboriginegrupperna, förbjöd det, och fraktade dem med skamlös stolhet hem till Sverige. Det är lätt som Lotte Mjöberg konstaterar att hänvisa till tidens anda. Att han inte visste bättre därför att detta var vad en man av hans kaliber förväntades göra. Men en genomgång av reseanteckningar från hans Australienresa 1910 visar att Erik är så osympatisk att även hans samtida, mycket europeiska resekamrater inte står ut med honom. De försöker avråda honom från gravpludringen men misslyckas. I Sverige hyllandes dock Erik som en modig antropolog och vetenskapens förfäktare, helt i linje med tidsandan.

Att sluta cirkeln, är en anspråkslös bok om ett viktigt ämne. Den handlar om anfäder och anmödrar som vanvördats, förflyttats och måste få komma hem. Den handlar också om att möta det förflutna, sitt arv och sin familjs förflutna, även om det inte är vackert. Det finns ett tystlåtet mod hos författaren, ett mod som går ut på att vara närvarande i sin tid, våga möta andras blick och se såväl bakåt och framåt utan att vika undan. Hon vare sig försvarar eller gör ner Eric. Men hon går i hans fotspår och hjälper till att trassla ut några av ödestrådarna han trasslat samman. Och blir därmed delaktig i ett återlämnade av skelett från plundrade gravar som ekade genom världen och blev startskottet för nyvaknade förhoppningar om att gamla gravar skulle återställas och heliga artefakter återlämnas.

Återlämnadet av skelett och artefakter som stulits och förflyttats, är en viktig del av att läka skadorna efter kolonialsamhället. Lotte Mjöberg blev en del av detta arbete. Men framför allt visar hon på modet hos den som följer ödet dit hon måste följa det, och inte skyggar för nuet. I sitt handlade visar hon att den som vågar möta dem man måste möta, och är närvarande i nuet, den personen kan också vara med och förändra tiden. 

No one from the beginning of time

No one from the beginning of time has had security.

Eleanor Roosevelt 1884 - 1962

(Foto: Dimma över Sörmländsk sjö)

Oden säger - det finns bara sejd och sejd

Det finns bara sejd och sejd

sejden i livet som föder kraften som stiger i ryggradens kotor 

(och döden som slingrar med. Det är samma)

Det finns ett språk dock

i varje mark

som kanske du förstår

Den talar gärna, men det är inte säkert

att betydelsen dig når

De talar gärna

som i markerna bor

Om du tror att det är bara du, bara du som lockar dem

kan det bli tyst i nejderna

Naturen och andarna, tycker inte om begränsningar

de vägrar varje form av fängelse

och flyr in i sig själva

Häng av shamankappan, och ställ trumman så imponerande

ta av kängorna de dyra, och ringen du fick av mästaren

Lägg kinden mot marken 

luta ryggen mot barken 

låt jordens orm stiga

aktivera barnets språkrum

så kanske markerna talar

och de andar som valt att bo där

Till dig, till dig

på ett språk du förstår

allas språk

djupt i minnets innersta balk

Life is either

Life is either a daring adventure or nothing at all. Security is mostly a superstition. It does not exist in nature.

Helen Keller 1880 - 1968

Nordiska gudinnor och Vilda runor

Nordiska gudinnor - VarDagsmagi för dagen kvinnor finns i nytryck sen en tid tillbaka.

Samtidigt arbetar jag med illustrationer till nästa bok: Vilda runor - magiska tecken i VarDagen. Det var länge sen jag bytte skrivredskapen mot tecknarredskapen och det är riktigt kul. Inspirerat av nordiska hällristningar och europeiska grottmålningar tecknas det vilt och ohejdat. Med resultatet att det ligger bilder över hela röda rummet där jag bor, inklusive på tvättställningen (där tvätten inte tagits ner än).

Det är något med skapandet. Kanske framför allt det skapande som inte är det man är mest bekant med, som lockar fram en pirrig känsla av att vilja skapa än mer. Plötsligt är det dags att plocka fram de texter jag skrev under min resa i Mexiko. Se vad som kom fram med hjälp av havsvågor och strandpromenader. Redigera och uppdatera. Se över om jag har sagt det jag vill säga. Om något behöver tas bort eller läggas till.

Skapandet fortsätter. Det är rätt tid. Skördetid. Att vårda, plocka och bestämma vad som ska tillredas.

Nordiska gudinnor - Vardagsmagi för dagens kvinnor - i nytryck

Nordiska gudinnor - Vardagsmagi för dagens kvinnor, finns i nytryck sen en tid tillbaka. Det är jag stolt över, och det är säkert gudinnorna också. Förlaget Livsströmmen håller på att avveckla utskick direkt från förlaget. Utmärkt pris och snabb leverans finns på till exempel Adlibris.

Presentationstext från förlaget:
Detta är en praktisk, inspirerande och stärkande handbok för dem som vill ta sig ur de trånga kvinnoroller vi fortfarande uppfostras i. Den nordiska häxan Sofia Axelsson tar oss med på en spännande färd, genom tid och rum, i den mångdimensionella Väven. Genom nordiskt inspirerad häxkonst, med magiska övningar, naturnära ceremonier och livfulla sagor, öppnas portar till de krafter som finns tillgängliga för oss alla. Vi möter Freja, Idun, Hel, Skade och många andra gudinnliga förebilder, som ger oss modet att skala av det vi inte längre behöver och väcka det vi vill väcka.

God läsning!

Sofia Axelsson

Verkliga Vildingar - del 3 Hon som dansar med ormar

Virpi Pahkinen är en av Finlands största inom modern dans. Hon är också en ständig resenär och en fantastisk författare. Att följa henne i Ormbäraren (2013 på svenska) är en hallucinogen trip där länder, dansföreställningar, älskare och andliga upplevelser avlöser varandra med svindlande hastighet. Pahkinen är en andlig finnare med kroppen som redskap: dansen, yogan och kroppars möten avnjuts och görs till poesi. Kanske är just att hon arbetar med kroppen, och låter alla delar av upplevelsen finnas med, som hon känns så närvarande. Det saknas inte disciplin, men det är inte den tröttsamma späkningen för späkningens skull. Hon arbetar hårt, men anden växer också en sen clubkväll.

Språket är en medveten vandring i moderna landskap där gamla gudar har en självklar plats. Aldrig stilla, ständigt på väg. Dansens ande manar till arbete! står det på invikets utdrag. Pahkinen är en alldeles verklig vilding med den öppna själen som kompass. Läs Ormbäraren. Se henne dansa i atom by atom, eller Return of the Goddess. Det väcker livsandarna.

Oden säger - när det är dags, är det dags

Oden säger,

när det är dags, är det dags
hösten kommer när den kommer
olika för dig och mig.

Sejden lever i blodet
inte i orden
inte heller i vart du är född

lever djupt i kroppens skrymslen
och det som bubblar under
under huden, under själen, under ravinernas nedre kant

Ner i jordens svalg.

Svälj.

Naturtro och väsen - webbtidning och kurs

I den alldeles färska webbtidningen Naturtro finns en artikel om sommarens sista kurs för min del:
Möt väsen i häxans värld, som hölls 24:e augusti. Den är skriven av Eta Christensson, som också hade kameran med sig.

Det rotfasta

Det rotfasta, det stabila har aldrig tilltalat mig. 
Jag känner ett ständigt behov av rörelse, av förändring ... 
Den största konsten är konsten att leva.

Marianne Greenwood 1916 - 2006 

Sommarens kurser, sommarens gudinnor

Sommaren kursdagar under juni och juli var lika olika som gudinnorna de handlade om: Freja, Hel, Idun ... På Iduns dag fanns kamera med. Och eftersom det är Idun, de nordiska gudinnornas egen Pippi Långstrump, den föryngrande, den livgivande, är det inte så konstigt att dessa bilder domineras av starka färger och lätthet. Markerna vid Häxans hus bjöd på mer fjärilar och trollsländor än jag någonsin sett där, och alla deltagare var på sitt mest generösa humör:

Idunaltare 

Kursledaren lekte sig mest genom dagen

Klok katt gjorde oss sällskap

Johanna Lindberg klädd i sol inför dagens ceremoni

Ett stort tack till Linda Braekhus som lånade ut sina marker, liksom Lindas familj som generöst lät oss vara där och hjälpte till när det behövdes. Till Maria Kindgren vars alviska saker och kläder från hennes universum prytt altare och hängt i grenar, till Johanna Lindberg och Åsa Skans som agerat chaufförer och hjälpare och Johanna som också ställde upp och fotograferade. Sist men inte minst stort tack till sommarens kursdeltagare. Utan er inga kursdagar, och med er blev dom precis som de skulle bli ... och mer.

(Foton: Johanna Lindberg 5/7 2014 En dag med Idun)

Till ensamhetens lov

Ensamheten är ett hav av andlighet och kreativitet.

Därför ingår jag inte i några stora husprojekt eller båtägarsällskap. Därför har jag valt att inte ha barn. Därför har jag valt att arbeta oregelbundet och osäkert. Därför är jag ibland nära nära mina vänner och min familj, och ibland försvinner jag. Ensamheten är själva grunden till min andlighet, min kreativitet och min djupa djupa upptäckarlust.

Ensamheten är fördjävlig, för den som inte valt den. När den sitter i magen och gnager som ett övergivet, svultet djur: desperat efter näring. Många har det så. Kanske finns en kollektiv urrädsla för det där djuret. Kanske är det därför det kalendras, planeras och struktureras tills tiden är ett enda ohållbart trådigt lapptäcke som faller isär vid första bästa beröring. Eller så har vi helt enkelt olika stort behov av den. Av Den: Ensamheten.

För mig är den grunden för allt jag gör och allt jag skapar. Där i ensamheten är jag aldrig ensam, där pratar jag med andar och hör berättelser, där helas jag varsamt av elementen och tilltrasslade trådar reds ut: träden viskar, molnen mullrar, kosmos silas genom atmosfären, fullt synligt för alla ögon. Där mår jag bra: flödandes mellan fnittrande galenskap och glaskallt vemod. Tills behovet av den mänskliga kontakten pockar på. Därifrån väcks längtan att sträcka ut tentaklerna och snudda vid mina medmänniskor. I lugn och ro kan jag tänka på den och den och den, var och en som exklusiva plantor värda den mest otidsenliga äventyrsuppmärksamhet. Var och en värda massor av tid: ibland från mig, ibland från någon annan.

(Foto: Bakporträtt Tijuana, Mexico hösten 2013)

Already

Already I want the next thing

Gertrude Bell 1868 - 1926

Verkliga Vildningar - del 2 Strayed betyder vilsekommen

Cheryl Strayed bestämmer sig för att vandra Pascific Crest leden 100 dagar. Leden sträcker sig från Mexikanska gränsen upp till Kanada. Bakom sig har Strayed ett crashat äktenskap, en mängd tillfälliga affärer hon inte mått bra av och en sorg över sin mamma hon inte kan komma över. Namnet Strayed har hon tagit efter sin skilsmässa. Det betyder att vara vilsekommen, eller på avvägar. Att läsa Vild - en vandring till mig själv  är att följa Strayed på vandring av reflektioner över livet, men framför allt får vi följa med på den faktiska vandringen, med värkande fötter, skallerormar på stigen och allt annat Pascific Crest har att erbjuda.

Strayed är ingen perfekt äventyrare, ingen luttrad vandrare eller hjälte med smarta överlevnadsverktyg i lättvikt gömda i tröjärmen. Hon har förberett sig efter bästa förmåga, är envis och utmanar sig själv. Men hon gör missbedömningar och blir rädd. Just därför är hennes vandring djupt mänsklig och lätt att leva in sig i. Under Strayeds tre månader på vandrande fot får vi ingående beskrivningar av hur illa hon luktar och hur länge hon bär sina plagg. Men också njutningen av muskler som hårdnar och den nästan religiösa upplevelsen av en dusch. Framför allt får vi lära oss allt om förhållandet mellan hennes fötter och hennes kängor, som är blåsfyllt och smärtsamt.

Vild är ingen nyandlig bok, eller ens en klassisk bok inom personlig utveckling genren med förväntat emotionellt drama och insikter. Andligheten finns, men framförallt i förhållandet mellan Strayed och den storslagna och ibland obarmhärtiga naturen. Liksom i tillfälliga möten med människor som intensifieras i den utsatthet vandringen innebär. Befriande fri från den klassiska psykoanalytiska dramaturgin med påföljande uppenbarelser, är Vild en inspirerande berättelse om att våga göra det man måste, även för själens överlevnad. De bästa partierna för mig personligen är de när hon går själv och inte möter en annan människa på dagar. Det väcker en pirrande längtan i bröstet. Den totala friheten hägrar.

Vild gavs ut 2013, med originaltiel Wild: a Journey from Lost to Found, och översattes samma år till svenska. Den har tagits emot relativt väl, och beskrivs som en underhållande och inspirerande bok. Det är den. När jag skannade igenom recensionerna ramlade jag över en mer magsur manlig recensent som pekar på Strayeds själupptagna drag och hennes möte med "... snygga muskulösa karlar". Jag hade inte ens funderat djupare över hennes sätt att förhålla sig till män och sex som för mig upplevdes som rättframt och naturligt; både livsbejakande och reflekterande, hon är hungrig men medveten om när det är destruktivt. Ingen kvinnlig recensent har haft liknande kommentarer. Snarare finns där kommentarer som "... fina sexskildringar bidrar till spänningen ... ". Nyfiket letar jag vidare bland recensionerna och hittar the Observers Sara Wheeler som konstaterar att, "Sex is one of the last taboos in women's travel writings and I have noticed that male reviewers tend not to like it." (Sex är ett av de sista tabun som finns inom kvinnors reseskildringar och jag har noterat att manliga recensenter tenderar att ogilla det. min övers.) Jag noterar det också, och konstaterar därmed att det fortfarande finns platser på kartan märkta med Here be dragons. Det är just dit det är som mest intressant och roligt att resa.

Verkliga vildingar - del 1

Med större delen av mina ägodelar bortgivna, sålda eller nedpackade i några lådor, utan fast adress (men med fantastisk boplats) och med resor bakom mig och framför mig, med en försörjning som sträcker sig några månader framåt i tiden och sen är beroende av min egen påhittighet och universums välvillighet, kände jag nyligen ett starkt behov att få vandra tillsammans med kvinnor som tänjer på gränserna. Kvinnor att inspireras av.

Kvinnor som släpper allt, beger sig till andra sidan jordklotet för att själen kräver det, som sover på jordgolv, vars vandrarkängor är deras viktigaste tillgång, som har samtal med shamaner, gurus och den stora Anden, som skriver om sina upplevelser därför att de behöver vittnen till sina upplevelser. Eller helt enkelt tycker om att dela med sig av dem. Som är skamlöst självupptagna och djupt ödmjuka. När Äventyraren har bröst och fitta så händer något i mig. Det finns en suddig figur där som behöver kontur, kött och liv, genom faktiska erfarenheter som levts i den kvinnliga kroppen.

Därför läser jag nu böcker om och av kvinnliga äventyrare och upptäcktsresande. Kvinnor som gett sig ut på för dem okända marker inom och utom, som sätter friheten främst för att de inte har något val, som skalar lager efter lager av förväntningar och statusprylar för att ge utrymme till något annat. Som har sex för rekreation, desperation och passion. Eller inte har det, av samma anledningar. Som väljer medvetet, hänsynslöst och ibland fel. Som kommer på avvägar och hittar rätt igen. Jag behöver dem. Kanske gör du det också. Därför kommer jag nu att dela med mig av min läsning, av mina favoriter bland moderna och inte så moderna kvinnliga äventyrare.

Först ut kommer Cheryl Strayed vara, med boken Vild - en vandring till mig själv.

Fortsättning följer.

Möt Väsen i Häxans värld 24 augusti 2014

Jag Sofia Axelsson och min vän och kollega Linda Brækhus bjuder in till en dag med häxkonst och våra allierade i skogen. Häxan samarbetar med alla olika former av andar och nu fokuserar vi på dem vi kallar väsen. En hel dag ägnar vi oss åt att nå djupare och närmare i våra relationer med tomtar, troll, alver, älvor och alla andra vackra varelser som lever i skog, mark, stenar och vatten. Tillsammans med oss kommer deltagarna att ge sig ut på okända stigar, möta nya verkligheter och binda nya vänskapsband. Vi är vana kursledare och något av det bästa vi vet är att få dela med oss av den magiska verklighet vi lever i.

Det blir paus för fika och mat som ni själv tagit med.
Kläder efter väder eftersom vi kommer att vara utomhus i skog och mark hela dagen.

Kursen startar vid minst 6 deltagare och det finns plats för max 12 deltagare.

Din insats är: 650 som betalas i två delar. 200:- bokningsavgift som garanterar dig en plats och 450 som ska vara betalat senast den 10/8 2014. Bokningsavgiften behålls som administrationsavgift vid avbokning.

Boka plats hos haxanshus@gmail.com eller haxdansen@gmail.com så skickar vi all information du kan tänkas behöva. Har du frågor svara vi gärna på dem på samma adresser.

Väl mött i Väven 
önskar Sofia och Linda

Oden säger - sejd

Freja kände sejden

Var sejden

Är

därför älskade jag henne

Älskar

med henne


Sejden kommer

alltid från jorden,

genom kroppen

leder stjärnorna ner


När vi kom

exploderande ljuskroppar

vågor genom mörk materia

där gamla Själar bor


Uråldriga varelser

talade gärna med oss

Talar

som tack för värmen

och ljuset

Alltid som tack

annars sluter de sig

otillgängliga,

om sina hemligheter

Dagens OrdKärlek

FÖRRYCKT

Betyder enligt Svenska Akademiens ordbok:
rubbad till förståndet, sinnesrubbad, svagsint, vansinnig, tokig, galen; förr ofta i förb. förryckt i huvudet l. hjärnan l. sinnet o. d.; om hjärna l. förstånd o. d.: rubbad; om handling l. yttrande o. d.: som röjer sinnesrubbning osv.; ss. adv.: på ett sätt som vittnar om sinnesrubbning osv.; om person äv. substantiverat. Förryckta huvuden. Ett förryckt beteende, skratt. En förryckt tanke(gång). 

Är det inte helt älskbart, detta ord? Förryckt. Att vara ryckt åt det ena hållet eller andra, att vara för ryckt åt ett håll, att vara före men det ryckte till, att vara allt för ryckig. Lite nätt sinnesrubbad med andra ord. Men på ett ganska så härligt sätt.

Oden säger

I det skoningslösa vårljuset
avslöjas smutsiga fönster

trots de tunga dofterna
och blomsterprakten
och skönheten i det som spricker

eller smärtan

som hon sa:
den nordiska amazonen med svärd och ord

Skallbenen skymtar
bredvid de gladaste skott
det som bryter ner lever redan
i det som fötts

Ljuset är omilt, skarpt, ja vasst.
Vi avslöjas när dagen växer

Dagskurser i Häxkonst och Gudinneskap i Skåne i sommar

Med avstamp i  min bok Nordiska gudinnor - VarDagsmagi för dagens kvinnor, kommer jag i sommar att hålla 4 endagars kurser i Skåne med kvinnors personliga utveckling på agendan.  

Vi arbetar med klassisk häxkonst och jag kommer att leda er genom berättelser, sång och transresor för att komma gudinnorna närmare. Vi möter Freja, Idun, Hel och Skade, och låter dem transformera oss. Dessa gudinnor är kvinnliga förebilder för helt olika sätt att förhålla sig till världen. Plocka den eller dom förebilder som just du behöver. Kurserna är fristående.

 Lö 21:a juni, på själva Sommarsolståndet möter vi Freja, nordens stora Gudinna. Freja kommer hel och obruten för att ge oss styrka i ryggraden och röd stolthet. Inom henne finns såväl älskaren som modern, livs och dödskraft, krigare och magiker. Möt Gudinnan som älskar och slåss med samma passion. För alla som behöver kraft att genomföra VarDagliga dåd.

Lö 28:e juni, under mörkermånefas möter vi Hel, Dödens gudinna. Hel tar emot allt som vi inte längre behöver. Hon har också den urgamla visheten att klara ambivalensen kring avslut. Behöver du släppa taget om en gammal identitet, en relation, eller ett jobb? Då är Hel gudinnan för dig. Vi lär oss om att finna frid hos den mörka Haggan, ser oss själva i spegeln och gör en ceremoni och begraver det som behöver begravas. Och mer.

Lö 5:e juli, född från den mörka jorden och den ljusaste dis, är Idun den nordiska mytens Pippi Långstrump. Allt kan vändas på huvudet med denna underbara lekkamrat. Behöver du friska vindar i ditt liv och mer lekfullhet? Då är Idun gudinnan för dig. Vi monterar ner samhällets förväntningar och söker oss in mot en mer hjärtlig verklighet.

Lö 12:e juli, vi möter Jaktgudinnan Skade, vår nordiska Artemis som jagar och skidar och vandrar under månen. Behöver du klarhet, fokus och uthållighet att genomföra ett viktigt projekt? Behöver du dra upp gränser för att få gjort det du vill ha gjort? Vi arbetar med renande meditationer och magisk gränssättning, samt gör en ceremoni för att fixera ett mål. Bland annat.

Tid: 10 - 18.
Plats: Utomhus vid Häxans hus, Henset, Hörby kommun Skåne. Möjlighet att besöka Lindas fina häxbutik finns under fika och lunch.
Kostnad: 450 kr, lunch och fika medtages.
Deltagare: Denna kurs är enbart för kvinnor.

 

Alla dagar byggs upp kring den trygga cirkeln där alla får plats. Det finns inga krav på att prestera eller på särskilda förkunskaper. Däremot på total närvaro. Dagskurser innehåller förutom sagoberättande, sång och ledda meditationer, regelrätt häxkonst för transformation. Gudinnorna får agera förebilder för stolta sätt att leka med kvinnligheten - och att bryta sig loss från dess förväntningar när så behövs.

Vid intresse kontakt mig via:
haxdansen@gmail.com

Efter anmälan skickar jag ut ett brev med mer detaljerad info. Jag svarar också gärna på eventuella frågor. Sista anmälningsdag är 14 dagar innan respektive kurs.
 

 

(Illustration överst Freja av Peter Hallin, underst i Skogen av Sofia Axelsson)

Vinkel

Om du såg från mitt håll

innifrån en regndroppe

och sen

genom klorofyllets lysande gröna

genom solens

       vita

       gula

       skimrande

Från toppen på taggen av igelkotten

min största stortå balanserar

       hela mig

Från det trygga mörkret mellan

från toppen på träden

genom rådjurens själsdans

I den allra trasigaste hand som tigger

hos den gängliga flicka vars hjärta spricker

Om du såg 

om du såg

om du såg

Elementen

Mycket har skrivits om elementen.

eld jord luft vatten. 

Avancerade ceremonier utförs av moderna hedningar, ockulta böcker fyller sida efter sida, olika traditioner över världen bygger livssystem och medicin kring deras verkan. 

jord luft vatten eld metall. 

Ibland hör jag diskussioner om vilken kombination som är rätt att använda och var. 

luft vatten eld jord is. 

Ändå är de bara här, tillgängliga för de enklaste av varanden, helanden, för återställande och personlig ceremoni. Att sitta i solen och se det blänka i vattnet. Känna jorden som bär och vindarna som fläktar. Uppleva dem, låta dem smälta samman och skapa det femte elementet, livsgnistan som flyter genom allt. Tillgängligt. Njutbart. Enkelt.

(foto: Pildammsparken, Malmö)

Tonfall

Står i kön för att köpa kaffe på ett av Malmös bäst placerade fik, med sittplatser som idag finns under en klarblå himmel, träd som vajjar lätt i vinden. Rosa knoppar redo att spänga sig ur sig själva är strödda över trädkronorna närmast borden. Det är vår, kanske till och med sommar.

Framför mig i kön står två kvinnor i min egen ålder. De pratar om det ena och det andra och ju mer de pratar desto mer vrider jag mig för att komma undan. Det är något med rösternas tonfall: lite gälla, entoniga och penetrerande. Ämnena som avhandlas syftar på att ingenting är bra: inte barn som klär ut sig till påskkärringar (tiggeri), inte Hallowen heller på tal om det (kommersiellt, osvenskt och oseriöst). Och så vidare. Det finns ingen paus. Där den ena slutar fyller den andra på. Jag försöker meditera mig bort, men rösterna fortsätter envetet, märkligt lika varandra.

Väl framme vid kassan får kvinnorna specialbehandling. De kan inte tänka sig att stå i glasskön också, så tjejen i kassan springer emellan de olika serveringarna. Sen går de. Jag andas ut och funderar på om jag ska hjälpa ett äldre par ut med deras bricka. Den ena har käpp, den andra ser lite ostadig ut. Om jag bara köper mitt kaffe lite snabbt så kan jag fråga om jag ska bära åt oss allihopa ... Just då kommer en av kvinnorna tillbaka. Naturligtvis har summan hon betalat blivit fel.  - Nej hon har inte fått något kvitto, blev det rätt nu då? Den gälla rösten maler och maler. Jag blir trött och kommer av mig. Det äldre paret vinglar iväg med sin bricka. Jag tänker att när jag jobbade på cafe var det just med dessa personer det begicks misstag: med priset, pålägget, toppingen. Jag funderar på andliga skolor som menar att ljudvågor bygger upp universum. Och bryter ned den.

Betingat skrivande

Det kräver sin människa att få ro att skriva när livet drar i många riktningar. Ett rum måste skapas, en plats karvas ut. Med inspiration från Alvsyster M. och hjälp från presenter av nära kära har jag börjat arbeta med betingning. Precis som Pavlo fick sina hundar att dregla med bara ljudets hjälp, ska jag träna min hjärna att manifestera skrivandets och skapandets utrymme genom doft, känsel och syn.

Ett bärbart altare är skapat i klargult pennfodral med kamferträolja i flaska, mjukdjursuggla och vacker resevoarpenna i guldmelerad blanksvart. Ett fast altare finns i röda rummet där jag bor bestående av ett rött blockljus, copalrökelse och en porslinsuggla. Varje gång det ska skrivas, hemmavid eller på annan plats, plockas altaret fram, ljuset tänds eller en droppe kamfer hamnar på handleden och snusas in. Ugglorna, pennan, färgerna, doft och eldelementen bidrar med sin symbolik och känsla. För varje gång blir det lättare för hjärnan att fokusera, för tankarna att flyga fritt, för orden att strömma ...

är det tänkt.

Vi får se hur det går. Experiment pågår. Vi är trots allt djur, och det är inte så bara.

Några tankar om tillit

Att leva utan fasta ramar kräver tillit. Tillit att tak över huvudet och mat på bordet kommer finnas också i framtiden, även om det inte finns en klar plan över var medlen ska komma från. Då behöver vi lita på att de önskningar vi kastat ut plockats upp av någon vänlig norna som genast satt igång att väva: med mer intrikata mönster och hårresande spännande färgkombinationer än vi själva skulle kunnat komma på. Men tillit handlar inte bara om att lita på att världarnas krafter är på vår sida. Det kan aldrig vara att luta sig tillbaka, ta en kaka till och förvänta sig att allt ordnar sig bara vi tror (på vad infoga valfri form). För mig handlar tillit mer än något om vår relation till oss själva.

När vi kikar på om vi är på rätt väg bör vi kanske först kolla av om vi hållit våra löften till oss själva. Har vi slutat tänka på det där destruktiva sättet, har vi lagt den där timmen per dag på att styrketräna, skriva, meditera, fotografera eller plugga? Har vi ens börjat kontakta de personer vi vet har information vi behöver till vårt nya storslagna projekt?

Hur kan vi ha tillit till att världarnas krafter står på vår sida om vi inte ens litar på oss själva? Vi är också krafter i världen. Vi är också skapare. Vi är garanterat skapare i våra egna liv. Om vi ska kunna leva i trygg vetskap om att det ordnar sig måste vi kunna lita på att vi gör vår del. Visualisera gärna dina drömmar. Men glöm inte göra jobbet. Håll dina löften till dig själv. Med tiden kommer en välvillig GudsMorsa kasta oväntade gåvor i ditt knä. Men först vill hon se att du har vad som krävs för att ta hand om dessa gåvor.

Och nu när jag skrivit allt detta av ingen annan anledning än att påminna mig själv om det självklara, måste jag rusa vidare. Jag har löften till mig själv att hålla.

(foto: Progreso, Yucatan, Mexico)

Speglar och löv

Jag tar mig fram
genom speglar och löv
på skatans rygg
i kråkors sång

Vid fullmåne dansar jag snabbare
vid mörkermåne håller jag still
men när månen är halv
går jag baklänges ett varv
och sen springer jag vart jag vill

bakom rot och sten
under nedfallen gren

Det finns bara tre sätt
att veta vem jag är:
att Se, att Se, att Se

Bloggen Häxdansen sen juli 2008 - dags att snurra ännu ett varv

Bloggen Häxdansen startade i juli 2008 och har sen dess generarat mer än 500 inlägg om häxkonst, magi, kraftdjur, cykler, runor, gudomar, alver och annat knott. Ibland har det steppats mer åt det ena hållet, ibland mer åt det andra beroende på vart mitt fokus har varit. Senaste halvåret har bloggen framför allt varit en reseblogg, med bilder från mitt halvår i Mexiko. Upplevelsen av Mexiko var stark och jag ville dela något, men de flesta ord var upptagna på annat håll. Vid stränderna, i Karibiska havet och under fläktar föddes under resan min andra bok.

Jag är sen några veckor i brokiga Malmö, precis vid Möllevångstorget där jag - också - känner mig som hemma. Innan jag reste levde jag hos en vän på en röd soffa med yoga impregnerat i de vita väggarna, nu bor jag i ett rött rum med drömlik, alvisk konst i varje riktning. Som modern nomad är du alltid gäst och alltid tacksam för skönheten i de platser du befinner dig på. Liksom generositeten hos dess värdar. Utan en fysisk plats att bygga mitt liv kring blir det istället andra värden som fördjupas och intensifieras. Det enda verkligt beständiga är kärleken, den stora familjen, vänskaperna, kreativiteten och de ovärderliga ögonblick i VarDagen på den plats jag för tillfället råkar befinna mig.

Skrivandet har alltid varit viktigt. Under den senaste tiden har skrivandet brett ut sig, dykt ner i djupare lager och är nu så cementerats in i själva LivsNerven att det är omöjligt att leva utan dagliga doser. Jag ska se till att skapa nya sätt att göra skrivandet till den största delen av mitt liv tillsammans med magin, även här i Sverige. Eller snarare, oberoende av vart jag är.

Bloggen kommer som alltid innehålla det som för tillfället är mitt viktigaste. Just nu är det det magiska nomadiska tillståndet, skrivandeprocessen, den kommande boken och den ständiga transformationen. Jag kommer också ge plats till kurser och events där jag, eller mina närmaste sejdsystrar är involverade, då jag vill fortsätta sprida den magiska evolutionen över världen. Eftersom orden ibland kommer vara upptagna på annat håll blir det mycket foton och ibland korta meddelanden. Till och från låter jag andra tala: väsen och krafter som kommer och går i min Livssfär. De har ofta väldigt intressanta saker att säga. Ibland kan jag till och med förstå vad de menar.

Jag ser fram emot ännu ett varv i häxdansen. Välkommen att följa med.

(Foto: Ribersborg, Malmö)

Oden säger

Oden säger:

Resan
Orden
Tecknen
transformerar dig
och andra
transcendenserar det du trodde dig veta
till en större Verklighet

En plats är bara en plats
platsen är allt du har
att resa från
att transformeras i
att gå bortom dig själv för att nå andra platser
och låta andra nå dem
genom Resan
och Orden
och Tecknen

Förstår du?

Ja, jag förstår

Love Letter to Mexico, Souls and Spirits

 

Thanks Souls and Spirits of Mexico, who Inspired me

 who Protected me

 

who taught me, wrapped yourself around me

 

for the Strength and thousand Smiles

to the Spring Souls, all around

 

to the Spirits of the Sea

and the Spirits of Land

(photos from Tijuana Downtown, Isla Mujeres, Pyramind of the Sun, Mexico city and Merida)

Blue through Mexico

From Tijuana to Merida, flying high

from North to South,

from heavens to oceans, swimming in the Dreamlands

 

Catching stuff that hearts are made of, and treasures from the wildest pirate stories

From streets of mercy

to favorite café

traveling over Sand with Spirit

Den 20e April, Alternativmässa i Häxans hus

Förr eller senare kommer det bli dags att komma upp till ytan igen efter Restid, Drömtid, Skapartid, Skrivtid, Ingen tid och inga tider att passa. Inte än, inte än.... men

Den 20:e April är jag hemma i Sverige, och befinner mig i Henset utanför Hörby, för då har Häxans hus en alternativmässa. Med mig har jag en bunte böcker Nordiska gudinnor, VarDagsmagi för dagen kvinnor, som jag gärna berättar om, liksom information om sommarens endagars och halvdagarskurser, och kanske något annat. Framför allt kommer jag att vara i gott sällskap: Förutom Linda Häxans hus ägare Linda Braekhus och hennes fina grejer kommer vännen och smyckeskonstären Majjsan visa sina alviska smycken, goda saker finns från Torplyckans skafferi och SanktaSignes Regndroppsterapi presenteras. Och mycket annat. Ser fram emot en bra dag.

( Foto: Mia Freden, från Dzibilchaltun, Yucatan, Mexico)

IxChel: Mayan Goddess of Moon, Birth, Rain, Medicine and Release

 

 IxChel prayer: rainclouds gather at her jaguar claws. Let go, bring it through, give it over to release. Fertile earth shivers at her the touch of her jaguar paws. Everything grows in the jungle heat

 IxChel invokation: I am IxChel energy flows through me, I let go of everything I don't need. I wrap the rainbow around me, and know all medicine

IxChel said to me: Never doubt. Love everything

(Fotography: Mia Freden. Statue on Isla Mujeres, Yucatan, Mexico. Sculptor: Reynaldo Bolio)