Orlando

Inte mindre än tre gånger på en vecka har jag helt oberoende av varandra blivit påmind om den - filmen Orlando, efter Virginia Wolfs roman med samma namn. Filmen som hypnotiserade mig för många år sedan med den kvinna som skulle komma att bli en av mina absoluta favoritskådespelerskor, Tilda Swinton. Det finns så många rätt här. Filmen om livet som det är: föränderligt, skiftande och ändå förblir det som är viktigt detsamma.

Glädjerunan - bilder ur en resa

Porten till Alvrike är öppen. Varje träd lyser med sitt ljus, varje växt omges av sin färg och mellan dem glittrar varelser i snabba rörelser. Vi går i detta rike, fnittrande, förvirrade, svaga i benen. Borde vi gå? Är det dags att åka hem? En vit hand griper tag i en arm, en flock av förförelse motar en ann. Vi dansar till dagen gryr.

Sitter vid stranden, vid den låga tallen nära strandkanten. Doften är frisk och salt och söt. Dricker doft med fladdrande näsborrar. Så ljudet, det underbara. Skrikande måsar och vågorna som ger gensvar i mitt blod, i mina safter, i kroppens varma längtan. Sen naturens varma svar: glänsande fjäll, runda bröst, rörelse skön av vatten och salt. Kom hit syster och lek!

Äpplet doftar friskt, som vatten och syre. Jag smeker det med min näsas vingar, tar en tugga, det krispiga ljudet gör mig döv för allt annat och saften som fyller min mun bedövar mig av njutning. Jag sluter ögonen och låter smaken sprida sig i munnen, kittla i nervtrådarna, sprida sig i kroppen som manna. När jag öppnar ögonen är fruktköttet vitt och rosa, saftigt och sprött. Och många tuggor finns kvar, liksom dofter, ljud och smaksensationer.

Barnet drar sin nalle intill, borrar in huvudet i nallens mage och rullar själv ihop sig till en boll av välbehag. En mammahand drar upp täcket över barnet och tyst lämnar hon rummet. Men barnet är inte ensamt. Porten till alvrike är vidöppen. Och barnet ler förtjust i det välsignade ögonblicket mellan vakenhet och sömn.

Labyrinten av Jareth

Glädjerunan står och väntar på att få hoppa in våra liv. Liksom våren står precis bakom knuten, frustar och skrapar med hoven av otålighet. Därför blev jag inspirerad att höra tonerna av en mänsklig alvdrottning av hög klass: The High Priestess Regan, som här spelar harpa vid festivalen Labyrinten av Jareth.

No single event

No single event can awaken within us
a stranger totally unknown to us
To live is to be slowly born

- Antoine de Saint-Exupery

Gåvorunan - en förklaring

En gåva kan vara en present, en oväntad inkomst eller ett offer som bör göras. Det handlar om samma sak - ett utbyte med vår omvärld som får energin att flöda. När vi står stilla och stampar och ingenting kommer till oss är ofta det bästa att ge bort något. Ibland behöver vi också stanna upp och fundera på allt vi faktiskt får: syre, vatten, värme, mat ... och varför inte offra ett bröd till elementen som tack.

Det är naturligtvis lätt att ensidigt resonera kring att vi ska vara tacksamma för vad vi får och vara generösa mot andra. Det är för många människor i allmänhet, och för kvinnor i synnerhet, en olämplig och i värsta fall farlig tolkning. Många människor ger för mycket av sig själva till dem som är duktiga på att kräva. Gåvorunan kan påtala ett behov att balansera mellan det som ges ut och det som kommer in. Om du har svårt att få till balansen i utbytet med omvärlden - rista gärna runan på en platta och bär den över hjärtat.

En dag när jag var i skogen och pratade med en av dem som bor där tackade jag för ett råd jag fått. "Ja, ja" muttrade min rådgivare otåligt. "Tacka och tacka. Tacka inte så mycket, gör istället: gåvor och gengåvor, gåvor och gengåvor". Vi är inte barn som måste buga och bocka för att vår omvärld interagerar med oss. Vi är skapande varelser med stor makt att påverka vårt eget och andras liv. 'Använd den makten, visa vad du går för och låt det vara din gåva', verkade skogskvinnan vilja säga.

Den naturliga världen är en sinnebild av balans i tagande och givande. Till och med våra döda kroppar blir föda för nya levande organismer. Eller blev, för idag är många människor så förgiftade att vi inte bidrar med mycket gott ens när vi dör. I ekologisk mening är människan som kollektiv ett massivt problem. Vi har helt hamnat i obalans med vår omvärld, vi tar mer än vi ger och när vi ger är det ofta farliga saker som världen absolut inte behöver. Vi kan använda gåvorunan för att påminna oss om behovet av balans även mellan Människa och Natur. I det faller handlar vår gåva till Naturen ofta om att avstå: från den nya tröjan, resan eller platt-tv:n. Kanske inte alla gånger, men ofta. Och som i alla gåvor får vi något tillbaka. Kanske tid, kanske energi, kanske en dag att sitta i trädgården, titta på fåglarna och fundera över vad balans egentligen innebär.

Gåvorunan - bilder från en resa

Det finns något som offras. Frivilligt. En hand lägger ner en lerfigur i mossen, där, svartsjuka och rädsla ristats in. Figuren sjunker, tas emot av marken. Givaren lägger också nötter och kanderat socker till dem som hjälper bära figuren ner till Hon som bor därnere. Så småningom kommer något tillbaka: den gåva som kommer till alla som vågar släppa taget - något annat - något nytt - något spännande.

Det ligger ett paket på bordet. Okänd givare, färgglada band, en guldtråd snurrat runt det glatta papperet. Ingen borde kunnat komma in genom ytterdörren, ingen har någon särskild anledning att ge henne någonting. Ändå ligger den där. En gåva, en present, något oväntat och mycket spännande.

Varje morgon öppnar hon hjärtat mot världen. Tackar jorden, luften, elden, vattnet och isen. Tackar alla sina relationer för vad de är och vad de ger. Hon andas sina tacksägelser ut genom etern och med dem skickar hon visioner om en än vackrare planet, en än mer spännande, skapande och frihetsälskande värld. Och med visionerna skickar hon kärlek, gröna pulser från hjärtat. Det är hennes dagliga gengåvor för allt hon får.

Barnet har rest sig och står, brett mellan benen för balans och med knubbig armar i luften, men icke desto mindre med de sex riktningarna genererande från sin kropp. Hjärtat lyser grönt, balanspunkten där de sex riktningarna möts, den sjunde riktningen. Härifrån kan barnet gå i vilken riktning det önskar, och om hjärtat får fortsätta vara centrum, kommer barnet kunna gå i balans.

Fackelrunan - en förklaring

Fackelrunan är den inre elden. Det är lågan som flammar upp och stärker våra naturliga förmågor. Det är samma energiform som sexualiteten, så när vi använder Fackelrunan kan vi uppleva att vår sexualitet ökar, vilket är sant, men lika sant är att sexualiteten ökar de förmågor som Fackelrunan står för. Genom att låta den inre sexuella kraften flöda blir vi kreativa, inspirerade och större magiker. Det vill säga, vi får förmågan att skapa den värld vi vill skapa.

Som en av Frejas runor är Fackelrunan starkt kopplad till sejd. Den första tiden jag åkte iväg på sejdträffar med mina sejdsystrar kom jag alltid hem och vara omväxlande arg, kåt och nöjd som en spinnande katt. Sambo var med andra ord lätt ambivalent inför vad han skulle få hem efter dessa sammankomster. Jag förstod snart att flera av mina sejdsystrar reagerade på samma sätt. Effekterna planade ut med tiden och det hela var logiskt. När vi sejdade väckte vi ormkraften som slingrade sig genom våra chakror och rensade ut blockeringar och ökade vår energinivå på samma gång. Enligt alla regler - eftersom vi arbetar med kraft från jorden - aktiverades till att börja med de första chakrorna där överlevnad (inklusive aggression), sexualitet och fysiskt välmående bor.

Fackelrunan handlar om att väcka den energi som krävs för att skapa den verklighet vi vill ha. Men också att öka vår energi så mycket att vi kan se och höra klart. Att vara Seende (och hörande, kännande med hyperkänsligt smak och luktsinne) är ingenting annat än att äga så hög energinivå att vi ser bortom de rökridåer av materiell yta och människoskapade relationsspel som ofta presenteras som verkligheten. För att se in i anden som lever i materien, för att se bortom närsynta maktspel och trånga relationsmönster behöver vi öka flödet av energi i vårt system. Det finns tusen avancerade skolor vars syfte är just detta, så det vore förmätet av mig att ge råd. Men tillåt mig vara förmäten denna gång. Här är saker du kan göra för att öka din energinivå och lära dig Se och Skapa: ta bort alla inprogrammerade begränsningar om vad du tror världen är; var mycket i Naturen och förstå att du själv är natur; tillåt aldrig att din sexualitet exploateras, gör den till din egen och var precis så utåtriktat kåt eller introvert sexuell som du vill vara; träna hårt och ät bra - kroppen är skeppet du reser med i de olika världarna; placera Fackelrunan i ditt sexualchakra; lyssna aldrig för mycket på andras råd.

Vill inte sova

Jag vill inte sova
inte missa en sekund

oroligt solar plexus
brinner som en stadig låga nu

snöklädda landskap
sammetsögda jakthundar
tassar ner i köket innan solen gått upp

vill inte sova
inte missa en sekund

älskade ansikten
dans långt in på natten
rörelser som flingor faller

perfekt
perfekt

vill inte sova
och missa en sekund

Vårens träffar för Häxkitteln i söder

Vårens träffar 2012 för Häxkitteln – i samarbete med Gudinneföreningen Vanadis

Häxkitteln är en öppen grupp som arbetar med naturlig häxkonst i södra sverige: med årets högtider, månens växlingar, växter, djur och alla andra av moder jords väsen. Vi arbetar med våra inre krafter och ofta med gudinnor som kan hjälpa oss väcka och stärka sådant vi behöver. Nedan följer de träffar jag Sofia planerat in för Häxkitteln under våren. Häxkittelns medlemmar tycker att det är jätteroligt att få med även nya deltagare. Känn dig vårligt välkommen, ny som gammal deltagare.

Detta är den enda inbjudan jag kommer att göra under våren. Så spara den om du är intresserad. Till varje träff finns element, färger och mycket annat angivet. Den som önskar klär sig i årstidens färger och läser in sig på träffens gudinnor och magiska redskap. Ta alltid med en anteckningsbok, något att sitta på om vi är utomhus och fika/mat till dig själv om vi träffas längre stunder. Ta gärna med skallra och trumma om du har. Samt såklart det redskap som är angivet att ta med vid respektive träff. Om du känner dig osäker på detaljerna inför träffen, ta ett djupt andetag och titta inåt. Vad vill du ta på dig, med dig och arbeta med? Lita på dig själv.

Sö 5: feb. 18.00 – 20.30 Hemma hos Sofia i Malmö. Ljuslågefesten/Imobolc. Växande måne, snart full.

Tidigt på året välkomnar vi ljuset, när den första kreativa lågan inombords och renar vår ande inför kommande dåd. Element: Ljus, Eld och Vatten. Gudinna: Saga. Färg: blå. Magiska redskap: bergskristaller, prismor, skålar med vatten, stearinljus. Ta med: Blockljus, ett eller flera.

Sö 4:e mars 18.00 – 20.30 Hemma hos Sofia. Växande måne, snart full.

Vi ger ljus och värme till våra drömmar och planer, fyller på våra energireserver och besöker Världsträdet. Element: Luft och Vatten. Gudinnor: Alla. Färg: alla. Magiska redskap: trädet, våra egna och världens chakror. Ta med: Målarfärger och målarbok/duk.

Sö 25:e mars 18.00 – 20.30 Hemma hos Sofia. Vårdagjämning, Jungfruskära.

Vi firar narren den gränslösa och hedrar barnet inom oss. Tillsammans går vi inåt och ser vad vår inre lekkamrat behöver för att frodas och skaka om vårt liv, vilket är hennes uppgift. Element: Luft. Gudinnor: Idun, Vår och Freja. Färg: grön, rosa, gul. Magiska redskap: allt associerat med narren och det inre barnet såsom fjärilar, ballonger, tyllkjolar, bjällror, narrmössan och favoritnallen. Ta med: en leksak du haft eller velat ha som liten.

Lö 21:a april 14.00 – 20.00. Parkera vid Magnhilds källa. Vi träffas där och går några meter till gravfältet i närheten. Lögaredag och Svartmåne.

Vi vilar upp oss inför Eldsfesten och tittar i Urds brunn. Kanske ser vi en ödestråd att fånga, eller något vi bör släppa taget om. Element: Jord och Vatten. Gudinnor: Hel och Nornorna. Färg: svart och mörka, mättade färger. Magiska redskap: benknotor, pentagram, runor och källor.

Lö 5:e maj 14.00 – 20.00. Parkera vid Magnhilds källa i Hästäng. Vi träffas där och går några meter till gravfältet i närheten. Eldsfest/Beltane och fullmåne.

Vi firar Elden och passionen inom oss, fyller på med ljus, eld, trumma och dans. Element: Eld. Gudinnor: Freja, Idun och Jord. Magiska redskap: ljuslyktor, marchaller, brasor, trumma, kroppen, rösten. Ta med: lyktor och/eller marchaller.

Att hitta. Den som inte har min adress hör av sig per mail så skickar jag den. St: Magnhilds källa hittas här. Hör gärna av er till varandra när så är möjligt för samåkning så slipper jag vara mellanhand. Om ni inte känner någon i gruppen går det självklart att kontakta mig även för detta.

Anmälan. Låt mig veta när du kommer till en träff så kan jag planera bättre. Mail och sms föredras.

sofia@sofiaaxelsson.se

0737-530425

Kostnad. Dessa träffas arrangeras i samarbete med Gudinneföreningen Vanadis och är gratis för medlemma, samt kostar 100 kr per träff för icke-medlemmar. För medlemskap.

Vill du leka med mig i vår!? Tassa varsamt över Jorden och var rädd om dig så kanske våra vägar korsas.

Fackelrunan

InomEld MigEld SejdEld

Astrids fågelgudinna på mitt Fylgjaaltare

Fackelrunan - bilder från en resa

Facklan lyser upp mörkret. Lyser upp grottans väggar och avslöjar bilder och ord som ritats med röd färg från jordens inre. Eller är det målat i blod? Ett meddelande till den som förstår dessa tecken. Med hjälp av facklans fladdrande sken ser bäraren av facklan både det ena och det andra.

Frejas prästinna sitter på sejdstenen, Sejdkraften nedlagd i sten för mången år sedan. Sejdkraften nedärvd i blod och livmoder för många generationer sedan. Sejdkraften, völvastassen, allvädershatten, skinnetfrånkatten, fittasaften, lyckotassen, livsochdödsskatten ... världen exploderar i kunskap och ljus.

Barnet sitter bland fårskinnsfällar, leker med jongleringsbollar i alla färger. Genom den tunna huden ses chakrans färger lysa svagt. Nu kryper livskraften från jorden genom rotchakrat, och se hur det blossar och sprakar rött, nu kryper livskraften från jorden genom navelchakrat och se hur det lyser och flammar orange. Livskraften från jorden kryper upp genom barnet som växer i kunskap och styrka. Och elden från himlen möter och slingrar sig runt och barnet växer i mod och glädje. Kraft och kraft möts och drakarna får barnets förmågor att växa i väldig fart.

Vagnsrunan - en förklaring

Vem som helst som lärt sig en konstart någorlunda väl, må det vara bågskytte, yoga, fotboll eller att snida knivskaft, vet att det finns koncentration och koncentration. Dels den där viljestyrda med vita knogar, dels den där som ligger på ett djupare plan, den som blir större ju djupare vi andas. Det är den sistnämnda vi behöver komma åt när vi har med Vagnsrunan att göra.

Vagnsrunan handlar om att resa. Om runan reflekterar vårt liv i sin helhet är vi på en plats där vi rör oss framåt vad vi än gör. Saker är i rullning och allt vi behöver göra är att hålla balansen. Samtidigt är det naturligtvis så, att håller vi inte balansen eller drar illa i tömmarna så kör vi i diket. Det finns en paradox i Vagnsrunan som kanske bäst illustreras av Sunna väg över himlen. Vagnsrunan visar dels på en förprogrammerad ordning, allt på sin plats och i sin rörelse, dels på äventyret när vi accepterar vår individuella plats i denna ordning. Sunna kör solvagnen över himlen vilket är hennes uppgift och vi får ljus och växt därmed. Men hon måste köra väl och fokuserat, annars slukas solen av ulven innan det är tid för det. Men när den tiden kommer spelar det ingen roll hur hårt hon driver hästarna, solen kommer att slukas oberoende.

Vagnsrunan handlar såklart om fysiska resor, från utflykter till jorden runt resor. Traditionellt brukar man råda den som får denna runa i en läggning att kolla över sina fordon så att allt står rätt till. Det finns en viss komik i att den sista fungerande bromsen på min cykel frös sönder inte långt efter att jag dragit Vagnsrunan som årsruna. Jag tänkte på detta med ett snett leende när jag - mycket långsamt - helt bromslös cyklade hemåt.

Till detta ska tilläggas astrala resor och drömresor. Från våra dagdrömmar till djupaste transresorna gör vårt sinne utflykter för att hämta kraft, kunskap och inspiration. Vagnsrunan kan hjälpa oss att ta oss fram säkert och tryggt. Men i och med att vi förflyttar vårt medvetna förflyttar vi också energi. Vart vi än tar oss fram lämnar vi energispår. Vagnsrunan kan därmed också hjälpa oss rikta och göra medvetna omförflyttningar av energi och kraft.

Vagnsrunan råder oss att hitta den djupa koncentrationen och rida på vågorna, för vågorna är stora och jämna bara vi känner in dem. Andas djupt och kasta dig ut. Om du är närvarande finns här förmåga att använda energin omkring dig till din absoluta fördel. Och som det stod på ett födelsedagskort jag fick för flera år sedan: 'Livet är ett äventyr' och som det säkert står på ett vykort någonstans i världen: 'Just enjoy the ride'.

Vagnsrunan - bilder om att resa ur en resa

Sunna kör solvagnen och ulven löper bakom henne. Modig står hon och hästarna frustar och springer, snabba hovar slår i luft. Hennes färd avgör vårt liv, vår tillväxt, vår frånväxt, ljuset som kommer och går. Hennes mod avgör om vi lever eller dör. Eller är det bara ordningen som fortgår i alla dagar, planeters rörelser, perfekta mönster som fungerar oberoende av känslor och intentioner. Vagnen kränger och hon ropar till hästarna att skynda för ulven kommer tillfälligt närmare.

Frejas vagn far genom skog och äng. Än snuddar lodjurens mjuka tassar grantopparna, är ängsgräsets blommor. Frejas röda klänning fladdrar i vinden och hon ler brett. Det är inte alla som kan få katter att springa dit man vill.

Vagnens golv rör sig under mina fötter. Vad är detta för varelser som drar min farkost. Djur som hör samman just med mig. Med tungan i mungipan håller jag i tyglarna och håller koll på vägen framför oss. Minsta sten på fel ställe och allt kommer stjälpa. Frihetskänslan är enorm, koncentrationen absolut. Resan fortgår, vet inte om jag skulle kunna stoppa takten nu även om jag ville. Mitt enda jobb är att hålla balansen.

Världsträdet breder ut sig i hela sin prakt. Dess olika världar lyser klara i färg, var och en placerad på sin plats i trädet. Den som kan kartan vet hur man tar sig från en kraft till en annan.

Barnet sitter på mjuka fårskinnsfällar. Innanför ryggen lyser chakrorna klara, var och en på sin plats. En reflektion av världsträdet i varje liten människa. Potentialen för vårt liv och vår gärning medfödda. Den som vet hur krafterna fungerar kan använda dem att både skydda och rikta.

Nya ord - Ormal

Under en chatt med älskade Vännen Vanadotter dök ordet ORMAL upp. Jag tror från mig, men utan samtalet hade det inte uppfunnits. Jag är inte helt säker på vad det betyder men tänker mig en förklaring som ser ut ungefär såhär:

Ormal: Ett uttryck som betecknar människor som organiserar sin värld primärt från den rena Naturen, och kommunicerar med dess krafter och väsen som om om det vore det mest självklara. Ordet kommer från alla de mytologiska ormar och drakar som associeras med Jordens och Naturens medvetna kraft. Ormen står också för förmågan att transformera sig och växa in i ett nytt sammanhang när så krävs. Ormens ömsande förmåga ger det en status som odödlig, här sammankopplat med odödlig som "principer som alltid gäller" det vill säga Naturens och Kosmos principer.

Ormala människor är födda androgyna och med elementen i sin ådror. Människans begränsande regler upplevs ofta som förvirrande, men med viss mognad kommer det att övergå till att vara ointressanta. Den ormale tror på växtkraft, liv, död och magi, men inte på värdet i så mycket annat. I den bemärkelsen är hon anarkist. Begreppet är ofta associerat till personer som dras till shamanism, häxkonst och hedendom.

Ormal: ett motsatsord till det vanligt använda 'normal' som betecknar vad som är önskvärt och ansett i ett människoskapat värdesystem.

Tolkningsföreträdets ABC

Veckans begrepp - TOLKNINGSFÖRETRÄDE

Vad är ett tolkningsföreträde?

Att ingå i och utgå från en grupp som förutsätter att deras tolkning av omvärlden är korrekt och därmed inte bryr sig om att ta reda på vilken verklighet en annan individ utgår från. Ofta till följd att man tar sig rätten att tillrättavisa andra utan att ens förstå den andres utgångspunkt. Människor som utövar tolkningsföreträde tenderar att utgå från en ganska så enkel världsbild, men är helt omedvetna om detta då deras position gör att de sällan måste utmana sin egen världsbild till följd att det på allvar tror att det är den enda rätta. Människor som avviker från deras åsikter tolkas därmed ofta som att de gör det därför att de inte förstår bättre - när det många gånger är precis tvärtom. Att det är uttolkaren som inte har en vid syn nog att förstå att andra tolkningar är möjliga.

Människor med självpåtaget tolkningsföreträde är ofta män, vita, heterosexuella och tror på tvåsamhet och kärnfamilj. Men det går också bra att tillhöra bara några av dessa kategoriseringar. Ofta idealiserar eller identifierar man sig med dom andra kategoriseringarna, även om man själv i praktiken inte tillhör dem.

Tolkningsföreträde är alltid sammankopplat med makt. Alla människor som uppnår en situation där de har någon form av inflytande över andra bör se upp med sin egocentriska utgångspunkt.

Den enda antidot jag känner till mot tolkningsföreträde är ökad medvetenhet. Medvetenhet om samhällets historiska och nutida maktpositioner. Det mest knepiga med tolkningsföreträden är att dess företrädare ofta hänvisar till företeelser som "naturliga" och kanske till och med "naturgivna", när de egentligen bara är en produkt av historiska och nutida högst mänskliga maktsystem.

Det är åtminstonde min tolkning ... företrädesvis :)

Enkelt recept för badpaus

Renande, avslappnade bad mellan arbetspass:
Hett vatten med:
Te på sommarens torkade, äppelmynta, pepparmynta och en kvist malört
Två dec. malen grovsalt, en i vattnet, en till kroppsskrubb
Saften från en pressad lime
Tre tända ljus på badkarskanten.
Sjunk ner i doftande vatten. Softa

Vagnsruna, reseruna, resa genom året

Runt om på hedniska bloggar ser vi berättelser om "min årsruna". Och visst är det spännade att dra en runa för hela året framåt och drömma om vad detta kommer att innebära. För att inte tala om att få gör resan genom året och se vad som händer. När jag nu skulle fortsätta mitt skrivande om runorna längst runraden insåg jag att nästa runa inte var någon mindre än min egen årsruna. Jag drog för året Vagnsrunan.

Sunna som kör solvagnen över himlen med Ulven jagande efter, redo att sluka solen och lägga världen i mörker. Eller Freja som balanserar vagnen som far över grantopparna dragen av lodjur. Det här blir ett år med behov av koncentration, balans och närvaro, men också ett år fullt av äventyr och rörelse. Det är extra roligt att jag redan planerat in fysiska resor som kommer att betyda mycket för mig. "För dig är en resa en andlig upplevelse" sa en av min första häxmödrar till mig en gång. Och det är sant. Sätt mig på ett tåg och jag reser genast i flera dimensioner samtidigt.

Om tarotkortet Vagnen som står nära i betydelse skriver Rosie Björkman: "Nu gäller det att genomföra det du har föresatt dig, hur omöjligt det än kan kännas. Hjulen rullar. Du kan inte stoppa rörelsen nu, och vill inte heller stoppa, det här har du jobbat och planerat för länge, det som händer nu" (Jolanda den trejdes bok om Tarot och Häxkonst s.83).

Precis. Bring it on 2012, jag reser vidare och spännande kommer det att bli.

Stora ögonblick av feministisk kritik

Under mellandagarna passade jag på att göra min sedvanliga läsa-ifatt-i-favorittidningar-när-jag-ändå-åker-tåg-tradition. Därför plöjde jag bland annat Bang och som vanligt fanns där en mängd utmärkta artiklar. Det Gudlösa numret gör upp med både religionsfobi och andliga förenklingar. Jag fastnar dock framför allt för artikeln om humanismens oförmåga att ifrågasätta sin inbitna heteronormativitet.
Frilandsskribent Sara Larsson skriver lysande om hur det sekulära samhällets förmodade frihet från bland annat könsförtryck motsägs av den svenska humansimens oförmåga att förhålla sig till sina egna förtryckande synsätt. Hon påtalar att det sekulära samhället, med humanisterna i spetsen, förordar precis samma ordning kring familje - och kärlekspolitik som de religioner de säger sig ifrågasätta. Jag tycker särkilt om stycket som handlar om vad som händer med oss när vi indokrineras att enbart hylla vissa aspekter av vårt känsloliv:
"Heteronormens förhållande till känslor är bedrägligt. Å ena sidan åberopas hjärtats röst till försvar för allt som sker. Å andra sidan djupnar inte vår känslighet när vi anammar normen, snarare tvärtom. Vi blir stumma inför alla de förnimmelser som inte motsvarar kulturens axiom om det goda livet: tydlig könspolaritet, romantisk kärlek, äktenskap och biologisk familj. I vår jakt på existensen stora ögonblick hetsas vi emotionellt men dräneras samtidigt på känsla."
Artikeln heter De stora ögonblicken och finns att läsa i sin helhet även på nätet.

Fullmåne och Sjörunan

Vi går mot ljusare tider, tro det eller ej. Och även om nätterna är långa så känns det i luften, det där friska, sprittande, nya som vill ta form. Det är just nu också fullmåne vilket höjer ljusnivån och gör det lätt att läsa av vårt inre. För den som vill använda runorna att förstärka eller kanalisera fullmånens kraft är Lagu eller Sjörunan passande att arbeta med. Sjörunan är vattenrunan som också förknippas med månen: det vill säga med rytmer, flöde och att simma i det kosmiska havet. Så vad kan vara bättre en fullmånekväll? Teckna Sjörunan i pannan och på händerna, låt dig fyllas med fullmåneljus och upplev vardagens skarpa kanter försvinna till fördel för att vara ren ande.

Till fullmånen passar det också att arbeta med hela runraden, då denna kväll är magiarbetets tidpunkt par excellens. Allt vi finner inom oss kan stärkas, helas och transformeras med fullmånens och runornas hjälp. Själv tänder jag silverljus till månens ära och använder hennes kraft och hela runraden för att bota en riktigt elak förkylning som attackerade mig inför helgen. Jag hoppas att du också hittar givande sätt att arbeta med krafterna omkring dig.

Januariläsning om Inanna - skymningens drottning

En fin recension i DN av Maria Schottenius om en nyöversatt text till svenska från den tid då gudinnan härskade både över och under jord. En av de allra äldsta texterna som finns bevarade, eposet om Inanna som vandrade ner i underjorden för att möta sin mörka syster. Men mest av allt ett flertusenårigt poem om gudinnlig lust och livskraft.



Sång av den helt nutida gudinnan Wendy Rule

Fin och intressant artikel om Utharken

Fint och intressant blogginlägg om Utharken och Carlos Castaneda av Norrshaman alias Jörgen I Eriksson. Jag kommer läsa varje stycke och suga på den i godan ro. Det kan du också göra, om du känner för det.

Mot nya tider

Vi går mot årets slut. Mörkret sluter sig allt tätare omkring oss och samtidigt anar vi något nytt runt knuten. Snön kommer till vissa delar av landet och lyser upp. Vi som bor för långt söderut denna vinter får än så länge nöja oss med tusen juleljus. För vi behöver allt ljus vi kan få. Särskilt den sort som påminner oss om ljuset inom oss, som fladdrar och förbereder sig för att födas på nytt.
De flesta traditioner som skapats kring denna tid är logiska i ett solfattigt och kallt land. Varma drycker, hettande kryddor, allt som glittrar och glimmar, överflöd av Sunnas alla färger: vitt, rött och guld. Det som värmer oss och det som lyser upp vår värld kan vi nästan inte få för mycket av. Samtidigt ger vi näring till det embryo av den nya tiden som finns inombords. När Sunna vänder åter och året föds befinner vi oss i de tusen möjligheternas tillstånd. Vilken identitet vill vi föda fram, vad vill vi ha mer av, behöver vi mod, kärlek, styrka, tålamod eller fantasi? Precis som vi varje ny dag har chansen att börja om på nytt i liten skala, ger det nya året oss möjlighet att börja i en något större skala.
Redan nu kan vi ge vårt årsembryo det ljus och värme som behövs för god tillväxt. Du behöver inte veta precis vad du vill ha. Du kan bara i lugn och ro fylla din värld med ljus och värme. Häng upp en julkula till och njut av den som den solsymbol det är, drick massor av glögg, beströ en gren med glitter och häng symboler i den som är viktiga för dig. Öppna ditt hjärta för det nya året, för ditt nya jag, för alla möjligheter som är på in gång. Och se till att göra vägen dit riktigt riktigt ljus och doftande.

Asarunan - en förklaring

Asaruna, Gudsruna, Luftruna, Vindsruna. Träden viskar till varandra och om vi lyssnar noga kan vi höra vad de säger, ibland talar de om nu och nu, ibland har de fångat en vind från världens mest avlägsna hörn. Asarunan handlar om kommunikation, kunskap och luftens element. Vi andas, vi lyssnar, vi tänker, vi talar. Förhoppningsvis i den ordningen. Asarunan är en skapande runa och tillskrivs ofta Asarnas stora trollkarl och magiker Oden. Jag associerar även runan med Saga, den som ser.

Tanken är en skapande kraft. Många tankar snurrar som förinspelade spår om och om igen i våra hjärnor. Kanske har vi för länge sen glömt att vi har makten att stänga av och sätta på en annan musik. Men om tanken är en stark skapare av verkligheten, skapar ord vår verklighet än mer. Dom som förstår hur tanken och orden påverkar omgivningen och har disciplinen att använda sig av denna kunskap har stor makt att påverka sin värld.

Jag upphör aldrig att förvånas över människor som i olika kapaciteter arbetar med transformerande andlighet, som kallar sig själva magiker, häxor och völvor, men som i sin vardag talar som om det de säger inte spelar någon roll. I ceremonin talar de om ordens kraft och när ceremonin är slut kan de uttala sig om sina medmänniskor på ett sätt som jag inte kan tolka på annat sätt än att de sänder förbannelser. För att inte tala om att de stagnerar sitt eget liv genom att säga saker som: "det kommer aldrig att hända" eller "man får helt enkelt acceptera att ... ".

Asarunan säger till oss, Varje tanke är viktig, varje ord är viktigt, varje andetag en möjlighet.

Asarunan innefattar klokskap och vishet. Det krävs vishet för att kunna använda runans potential till fullo. För att kunna använda tanken och ordet på ett kreativt sätt behöver vi utrymme mellan våra tankar och våra ord så att vi kan välja. Vi behöver andas djupt och lyssna noga. Att meditera på våra andetag är en bra början. Vara stilla och lyssna på universum en bra fortsättning. När vi andas tar vi in liv och skapar utrymme att välja. När vi lyssnar förstår vi bättre vad som pågår och kan välja klokare. När vi andas och lyssnar skapar vi den bas som behövs för att tänka kloka tankar och säga kloka ord. Med tankarna och orden skapar vi former. Visst vill vi att dessa former innehåller ett korn av sanning och vishet.

Det mest kraftfulla sätt jag känner till att kommunicera med omvärlden och skapa nya former av liv är genom sången. När jag säger sången menar jag inte vilket trallande som helst, utan sången som kommer då vi lyssnar noga på universums sång och återger den med vår egen ton. Kraftsången den underbara. I kommunikation med elementen, med varelser och krafter i alla möjliga världar, skapar jag bilder och ljudvågor för att läka och transformera. Genom min röst väver vi tillsammans nya former och nya sätt att vara med silver och guldtrådar. Det kan du också göra. Prova och upplev Asarunan. Var en magiker. Sjung en sång du tror på.

(Bild In the wind från Deviantart)

Asarnas runa - bilder från en resa

Asaruna, luftruna, livsruna. Som vid ett djupt andetag forsar Asarunans kraft in i vårt liv. Här är några scener från min resa på denna runa.

Aldrig är det så lätt att andas, så klart och friskt att dra ner luft i lungorna som efter stormen. När marken är renpiskad och själva varandet rensköljt. Vindarna har mojnat och smeker kinden. Himlen är hög och man kan se hur långt som helst. Då vibrerar Asarunan inom och utom.

Efter skrik och stönande är det alldeles tyst vid barnsängen. Den trötta modern, oroliga fadern, den trygga men spända barnmorskan: alla väntar de på den nyfödde. Sen kommer det - Skriket, och alla i rummet drar ett samfällt andetag. Det finns skrik, det finns andetag, det finns liv. Vilt fäktar den nyfödda med knutna små röda händer och protesterar mot denna förändring av ordning. Från ett liv till ett annat, från vätska till luft. Föräldrarna och barnmorskan andas lugnt nu. Alla hälsar med kärlek de inte ens visste, hälsar den nya varelsen på jorden.

Jag är stam och bark. Orörlig, vindbruten och blöt efter att ha guppat omkring på de stora haven. Nu ligger jag på stranden och kan inget annat göra. Guden böjer sig ned och blåser liv i mitt trä, som blir kropp, som blir lemmar, som kan röra sig och ställa sig upp. Jag står framför guden. Han är gammal och trött. Trött av år utan åkallan, trött av att ha gett från sig själv. Jag tar hans ansikte mellan mina händer, kysser hans torra läppar och blåser liv in hans mun. Han tar emot, vitaliseras, föryngras. Vi vet båda detta enkla. Att allt som är vid liv är gudomligt. Allt som har liv kan ge liv. Vi ger liv till varandra.

Tips om blogginlägg om julhandel

Min fina kamrat och tillika miljökämpen Lisa Vanadotter Wanneby har gjort ett angeläget inlägg om julhandel. Det är så praktiskt när andra skriver om det man själv tänker så slipper jag plita ner allting på egen hand.

Asarnas runa på ingång

Andas.

Igen.

Djupa andetag.

Friska.

Efter stormen.

Eller stiltje.

Andetag är liv.

Transresa på runor

Vad menar jag när jag säger att resa med runor, eller resa på runor?

Jag menar att försätta sig själv i ett transliknande tillstånd med intentionen att uppleva en särskild runas kvalitéer. Det som behövs är dels en teknik att som bidrar till transen, dels en mental bild att starta och avsluta med.

Ibland hör jag idéer om att trans är farligt att experimentera med och att man alltid ska arbeta med någon som har erfarenhet. Jag ställer mig tveksam till detta. Problemet brukar snarare vara att komma tillräckligt djupt ner i transen så att man kan se och höra ordentligt. Men det lär man sig med träning. Om man inte tar droger eller lider av psykotiska tillstånd, tror jag inte att någon kan skadas av att experimentera med trumma, skallra eller sång och utforska sin inre rum.

Innan du börjar se till att du får vara ostörd. Att bli uppryckt ur en transresa kan vara obehagligt och ge dig huvudvärk. I värsta fall får delar av dig svårt att hitta tillbaka och du kommer uppleva en drömskt tillstånd trots att du är vaken. Då måste du följa varje fotsteg tillbaka till den plats du blev avbruten och avsluta resan på ett bättre sätt.

Ljud är den bästa drivmedel man kan använda om man vill ta sig till andra dimensioner. Du kan:

• Be en vän trumma åt dig. Kom överens om hur lång tid och vilka signaler som ska ges när du ska komma tillbaka.
• Använda förinspelade trumskivor. Finns att köpa.
• Trumma själv. Det är ganska svårt, men för vissa fungerar det att trumma en stund och sen lägga trumman åt sidan när själva resan börjar.
• Använda skallra: en rytmisk skallra har en liknande effekt som trumma.
• Sjunga. Detta kräver dock att man har kännedom om kraftsånger, eller en stark intiutiv känsla för hur man öppnar upp för kraft med sångens hjälp.

Det är bra att visualisera steg man alltid börjar och avslutar med. På så sätt skapar du välkända gator i ditt inre där du med tiden kan orientera dig allt lättare. Du försäkrar dig också om att du verkligen kliver ur resan och avslutar den när du ska. Du kan hitta på en egen visualisering, men nedan kommer ett förslag som jag själv använder och vet fungerar. Idén med träden i skogen med runor på är inte min egen, men tyvärr minns jag inte var jag fått den ifrån. Om du känner igen den tala gärna om källan för mig så ska jag lägga till den.

Först styr du med andra ord dina tankar. Det är precis som det ska vara. Fantasin är hästen vi rider på mot vårt större medvetande. Så småning kommer du ner i djupare lager av dig själv, ofta utan att du inser att det händer.

Förbered dig på det sätt som passar dig. Skapa en ceremoniplats om så bara genom att breda ut en filt där du ska sitta. Tänd gärna lite rökelse och ett ljus.
Slut ögonen. När du känner dina andetag djupna föreställ dig följande:

Du befinner dig på en äng. Det är en märklig äng för många växter samsas som inte borde trivas ihop. Här är vildrosor, läkande örter och dödliga bärbuskar om vartannat. Se dig omkring och notera vilka växter som fångar ditt intresse. Bredvid ängen ligger en urgmmal skog. Du går över ängen mot skogen. Vid skogsbrynet ser du en stig som går rakt in i skogens hjärta. Följ stigen. Stammarna bli allt större ju längre in du kommer. Marken är fylld av grön mossa och fuktiga löv Växter slingrar sig över mark och stam. Kanske anar du varelser som rör sig i trädtoppar och mellan stammarna. Om ett kraftdjur kommer till din hjälp, acceptera men fortsätt gå. Du har långt kvar på din resa.

Plötsligt öppnar sig en glänta framför dig. I gläntan en cirkel med träd. Du vet att det är något särskilt med dessa träd. När du kommer närmare ser du att var och ett har en port i stammen och på porten är ristat en runa i barken. Leta upp det träd med den runa du vill uppleva idag. Öppna porten och stig in.

Här kommer varje resa skilja sig från runa till runa. Notera allt från färger, dofter, känslor, hur du vill röra dig till vad du ser. Om du har svårt att fokusera, fortsätt gå och titta på dina fötter, det brukar hjälpa, så småningom kan du lyfta blicken.

När det är dags att ta sig tillbaka, backa bandet och ta dig samma väg som du kom. Det är viktigt att du verkligen går stigen genom skogen tillbaka och avslutar på ängen där du började. Om du vill och det passar plocka någon av växterna på ängen att ta med dig hem igen.

Skriv upp allt du upplevt. När du är redo gör resan igen men på en annan runa.

Bara för att

Bara för att den är vacker, och suggestiv och att jag inte vill att någon annan ska missa upplevelsen att titta på den ...

Thursrunan - en förklaring

Sammanbrott, utbrott och genombrott. Det är de ord jag tycker bäst beskriver Thursrunans kvalitéer. Det handlar om kraftfull och genomgripande potential för transformation.

I naturen lever Thurs genom stormar och jordskalv. Det ger oss en god bild om vad vi har att göra med. Det här är inget finlir, utan i det närmaste primitiva energier. Alla som någon gång sprungit ut i piskande oväder och vrålat mot himlen vet vad jag menar.

Inom människan kan Thurs ta bort de begränsningar som gör att vi blir mindre än vi borde vara. Det behöver inte ens handla om våra egna begränsningar, utan om andras idéer, känslor och föreställningar som knutit sig fast vid oss och hindrar vår rörelsefrihet. Det kan vara djupgående inprogrammeringar från våra föräldrar eller samhällets kollektiva förväntningar. Ibland griper Thurs in vid skevheter mellan människor. Om någon plötsligt får ett utbrott och blir riktigt arg på dig så kan det vara Thurs som försöker rätta till skevheten mellan dig och den andre på sitt alldeles egna, inte helt subtila sätt.

Använd Thurs med vett och respekt, men var aldrig rädd. Vi har rätt att ta bort det som inte gagnar oss. Efter kraftfulla utrensningar kommer alltid nytt liv. Om ditt arbete med Thurs skapar sammanbrott, utbrott eller genombrott beror på hur redo du är att kanalisera krafterna som runan skapar. Det kan bli samtliga brott på varandra.

I kroppen skulle jag placera Thurs vid sexorganen. En kamrat berättade att hon ritar Thurs på sitt vänstra bröst för att koppla sig samman med våra jordgudinnor, och en annan kamrat berättade att hon provat placera Thurs i tredje ögat, vilket gav starka effekter. Jag tolkar det som ett försök att ta bort begränsande föreställningar om den egna identiteten.

Rid med stormen. Att befria sig från det som begränsar är en underbar sak. Om vi så ska slå oss fria med Tors hammare, eller föda fram det som ska få leva med smärta och blod.

Det bara råkar vara fullmåne ...

Jag befinner mig på förutsättningarnas knivblad. Med risken att falla ner i egocentrismens navelskådandets hål, eller upplösas i det sociala och politiska engagemanget, men jag balanserar framåt med stålskodda balettskor.
Jag gillar det.
Det är en bra plats att befinna sig på. För vad annat kan vi göra, än att hålla oss brinnande inför världens förändring och vara barnmorskor åt den nya tiden: full av vidunderlig, skamlös mångfald och samtidigt, var och en trygg i det personliga universum vi byggt i resan genom navelns centrum.
Var den du är. Ingen annan kan vara det. Det vore en förlust om du inte antog din roll i detta allvarliga spektakel vi är en del i.

Runorna rör sig omkring oss

Jag tänker mig en struktur om runorna. Att jag reser med er från Urrunans begynnelse till Färunans fulländning. Jag tänker mig att jag gör en trumresa på varje och delger dom bilder som kommer upp, och sen ger en förklaring utifrån hur jag förstår runans potential. Jag arbetar både med att göra trumresor på runorna och att bära runorna inom mig.

Men jag har haft svårt att fortsätta på Thurs, då det är helt andra krafter som pockat på. Så jag vill skriva lite om ett tredje sätt att närma sig våra magiska tecken: Att se deras plats i årshjulet, i månfaserna och i dygnets rytmer. Det finurliga med ett heltäckande magiskt system är att när vi börjar få kläm på det så återspeglas det i allt omkring oss. Återspeglingen ger oss i sin tur nya kunskaper. Vi förstår runorna bättre när vi sätter dem samman med årstider, högtider, med solens, månens och planeternas rörelser. För varje fas får vi ännu en ledtråd som vi sen kan översätta i en annan fas. Runorna innefattar inte gott och ont. Vad vi använder dem till kan däremot naturligtvis göra det. Men runorna själva tar oss från ljus till mörker och tillbaka igen, från inåt till utåt, från stillhet till aktivitet, så att vi kan bekanta oss med alla våra inre och yttre resurser. Allt är rörelser. Därför kan det vara bra att parallellt med ett strukturerat lärande, hålla koll på vilka krafter som rör sig runtomkring dig just nu.

Den tid som varit har dominerats av stillhet och utrensning. För mig är det Idegransrunan och Hagelrunan som gett sig till känna. I årshjulet är det runt Hels afton de är som starkast och i månfasen under mörkermåne. I det lilla hjulet - Dygnet - känner vi av dem de mörkaste nattimmarna. När kylan hårdnar och snön faller brukar Isrunan göra sig påmind, liksom vid Vintersolståndet. Men denna högtid lyfter också fram Solrunan, genom att våra tankar och vår längtan dras till Sunna som föds på nytt. Till våren kommer härliga luft och vårrunor. Mer om det senare.

För varje runas position på årshjulet vi förstår, förstår vi också något om vart de kan befinna sig enligt andra rörelser. Ett till synes komplicerat system blir därmed allt enklare och en vacker dag ropar själen, "Nu förstår jag, nu bär jag dem alla i min kropp".

Snart följer en förklaring på Thursrunan och därefter tips om hur man kan göra trumresor på runorna. Vi reser vidare. Följ med.

Hels afton lämnar jag i Hels famn

Det har varit en lång Hels afton för mig. Liksom för många kamrater har jag förstått. Mörkermåne i Skorpionen följt av Hels afton och hela Underjorden häver sig under våra fötter och talar och talar.
För mig är en högtid aldrig en dag utan en period. Perioden i sin tur är organisk, eftersom olika högtider kräver olika mycket uppmärksamhet olika år. Nu känner jag dock att högtiden släpper sitt grepp och ebbar ut. Det är med viss lättnad. Jag är redo att gå vidare.
Det har varit en bra tid, lugn och stilla. Mest har jag varit alldeles själv. Gått ut och gått, tagit tag i gamla syprojekt och sytt för hand, samlat, tagit vara på och gjort mig av med om vartannat. Det mesta har dock skett under ytan, och jag har inte riktigt ord för vad som hänt. Vet bara att jag vilat, kommunicerat med de döda, med dåtiden och det omedvetna och lämnat mycket bakom mig. Kvar har jag några guldtrådar att väva vidare på. Resten ligger och förmultnar som det ska göra.
Guldtrådarna glimmar trollskt: märgen, det viktigaste, mina heligaste drömmar och innerligaste kreativa projekt. Resten lämnar jag i Hels famn. Hon vet vad det kan användas till.

Vincent av Tim Burton

Tim Burtons Vincent. Till mörkersinnande barn i alla åldrar. För vi behöver även vår mörka sidor. Och inte ens inför Hels afton måste vi vara så förskräckligt allvarliga.

Thurs - resan fortsätter

Thurs - Jättarnas runa slår ner som blixten och kräver sin plats utan minsta sofistikering. Här finns gott om genomträngande kraft. Här är några scener från min resa på Thurs:

En väldig storm rasar fram, blixtar far genom himlen, träd knäcks och marken spolas ren. En blixt träffar ett träd och klyver det på mitten. När stormen bedarrat syns den fuktiga myllan där starka vindar och vattenmassor bearbetat den. Det tvådelade trädet är sotigt och blottar sin märg.

En kvinna sitter på huk och föder. Hon har hammaren hos sig. Krystningarna har tagit över hennes kropp och allt hon kan göra är att följa den fruktansvärda stormen som rider hennes kropp. Men det följer liv på den stormen, ett huvud är på väg att tränga ut mellan hennes ben, ett alldeles eget liv, en varelse i sin egen rätt. Hon vrålar och krystar en sista gång innan livet kräver sin plats i blod och vätska.

Jättar går fram genom landskapet. I deras spår ändras själva landskapet. Berg spricker, landmassor höjs och sjunker, träd faller som tändstickor. I ett jättelikt fotspår börjar vatten sippra in. Här bildas med tiden en sjö, ett rikt ekosystem av grodor, fiskar, alger och näckrosor. Så vacker är just denna sjö att själva sjörået väljer att bo här. På kvällarna kan du se henne dansa över vattenytan och kanske - om du lyssnar riktigt noga - höra henne sjunga om både jättar och sjörosor.

Runor och andra krafter för allt vi behöver

Det finns inga dåliga runor, det finns bara runor med olika former av potential. Det finns inte heller några dåliga magiska tidpunkter. Det finns bara tidpunkter som passar olika former av magiskt och personligt arbete. Nu har vi gått in i Mörkermåne i Skorpionens tecken. Inte den lättaste av tider, men här finns stark transformationpotential och möjlighet att dyka djupt, djupt ner och fiska upp personlig makt. Men man kan också få helt andra urdjur på kroken.

Vissa runor är inte heller de enklaste krafter att hantera. Men de kan svepa bort våra begränsningar med jätteslägga, och tvinga fram sidor vi inte ens visste vi hade. Thurs som är nästa runa jag reser på tillhör de där runorna som inte är de lättaste men däremot mäktigt transformativa.

Wendy Rule uttrycker sig om krafterna på sitt talande vis:

Trådar

Idag har jag många trådar som flätar sig i mitt huvud. Men ha tålamod, jag kommer att binda ihop dem på slutet,

Tråd ett: Jag älskar B-äventyrs serier. Det finns något med det opretentiösa svängadet med klichéer som tilltalar mig - för visst behöver vi sagor om obrottslig vänskap, äventyr, hjältemod, människor och gudar. Min absoluta favorit är Xena - the warrior princess, och dess sex säsonger plöjs igenom med jämna mellanrum. Precis som så många kvinnor hungrar jag efter kvinnor som slåss, älskar, rider över fält och berg, med kompromisslös dedikering till att skydda de svaga och varandra.

Tråd två: Jag har blivit påmind om de senaste dagarna - inte en utan många gånger - hur många kvinnor kämpar med sina gränser och med sin vrede. Kvinnor som är sårade och fly förbannade men ändå vrider och vänder på sin förmenta förståelse över situationen. Jag tror det är en kollektiv skada på det kvinnliga psyket som beror på överdrivet fokus på omhändertagande drag, men också brist på mytiska och verkliga förebilder som kickar häck och svingar vapen. I den symboliska världen står inte en kvinna med båge på ryggen för att vi bokstavligt ska ut och meja ner andra. Det står för vår förmåga att sätta och skydda våra gränser, vår rätt att vid lämpliga tillfällen tillåta den heliga vreden och säga "Nu räcker det", utan att darra på rösten.

Tråd tre: I söndags hade jag svartmånekväll hemma hos mig (några dagar tidigt) som dedikerades till Valkyriorna. För mig är de fornnordiska väsen som gärna agerar guider och leder oss mot vårt större och sannare jag. De är också starkt beskyddande väsen. Nåde den som går över våra själsgränser och skadar oss eller det vi tror på. De hjälper oss behålla en etisk hållning utan att be om ursäkt och att försvara även dem som inte kan försvara sig själva. Utan att förstå så fruktansvärt mycket och utan att be om ursäkt. Vi kan visst förstå, men vi kan ändå säga "hit men inte längre".

Valkyriorna är krigande kvinnor, de påminner oss om systerskap och fara som övervinns. För vi gör det hela tiden - kämpar och övervinner faror - men världen är vag och brister i erkännande och vi har mycket få bilder att relatera till. Så till mina kämpande systrar - och bröder - i Väven vill jag tillägna detta klipp på Valkyriorna, så som de framställs i Xena, i ett av mina favoritavsnitt - The Rheingold.

Runskola - Urrunan, en förklaring

Urrunan är begynnelsen. Potentialen innan skapelseakten. När vi går genom Urrunans port kan vi hamna i Ginnungagap där Ingentinget befinner sig. Detta ingenting är all plats mellan atomerna, tankarna, känslorna och vågorna. Det är inte tomt utan fullt av energitrådar redo att bli form . Men det är ett ingenting i bemärkelsen att yttre och inre krav inte finns här. De har helt enkelt inte skapats än, När vi är i ingenting är vi därför befriade från samhälleliga och kulturella begränsningar och inprogrammeringar. Häxkonsten handlar till stor del om att avprogrammera sig. Att upptäcka och skala bort oönskade lager. Det som blir kvar är vår individuella kärna som är så mycket oss själva vi klarar av att vara.

Ginnungapet är också kitteln, en potent soppa av energier redo att manifestera sig. Urrunan innehåller därmed spänningsfältet mellan möjligheten att förutsättningslöst börja om från början och potentialen att skapa det vi vill skapa.

Runan frågar oss följande. Om du kunde börja om utan krav och begränsningar, vad skulle du göra då? Vad skulle du skapa, vilken stig skulle du slå in på? Runan säger att vi befinner oss på en plats där vi kan börja om, kanske inte inom alla områden, men inom något område. Om vi är uppmärksamma kan vi ställa oss utanför vissa sammanhang och skapa något helt nytt.

Runan frågar också vart vi hittar vår urkraft, vår kittel av kokande energi. För såväl hedningar som andra kan det handla om en grupp människor som ger dig den utgångspunkt du behöver. En grupp som i sina möten skapar den där kitteln av potential. Om så är fallet, prioritera denna grupp. De kommer inte att finnas i evighet, och troligen är du själv del av gruppens fungerande magi.

Runan hör samman med rotchakrat, vår bindning till jorden och våra primära överlevnadsimpulser. För kvinnor sitter kraftpotentialen som representeras av runan i livmodern. I LivModern finns livsträdet och alla världars energier samlade. Stå fri, börja på nytt och skapa det du vill skapa.

(Gate of nothingness by deviantart)