Grön ekonomi - från september till februari

Ibland gör man saker man trodde var personliga och ser snabbt att det på intet sätt är kopplat enbart till Mig utan grenar sig ut i mycket större sammanhang. Det började med att jag ville spara pengar mot ett särskilt mål. Snart insåg jag dock att sparandet inte var mitt grundläggande incitament utan att jag ville experimentera med mer grundläggande livsförändringar. Förändringar som vävs samman med det kommande hållbara samhälle vi måste skapa som mänskligt kollektiv. Snart var jag - återigen – i ringlande funderingar kring vårt oljeberoende, ohållbara miljöslit, gnisslande arbetslöshet, människans så kallade tidsbrist, men också funderingar kring gröna, kreativa lösningar.

Feministerna lärde oss att det personliga är politiskt. Det är mer sant än någonsin, inom alla samhällsområden vi kan tänka oss. Och under det jag funderar vidare på vårt ömsesidiga beroende och vår individuella påverkan på samhället vi lever i har jag gjort upp en sexmånaders plan för grön, hållbar personlig ekonomi, som är direkt kopplad till grön, hållbar samhällsekonomi. Här är min handlingsplan för minskad konsumtion och ett grönt, rikt liv.

Vad får jag handla:

Kläder – Inga

Saker – Inga, om inte behövliga föremål går sönder

Mat – Behöver man. Hemmalagat från grunden för det mesta. Se även till att ta vara på sådant som blivit liggandes i skafferi och frys

Övriga förbrukningsvaror – Det som tagit slut kan fyllas på. Stearinljus och aromoljor tillhör nödvändiga förbrukningsvaror i en häxas liv

Resor och nöjen – Kortare resor till vänner och familj går bra. Presenter kan köpas, men hemmagjort är bäst. Fika, en öl eller ett glas vin ute mellan varven går bra.

Göra istället:

Kläder och smycken – Sy, laga och skapa av det som redan finns i hemmet. Klipp sönder, sy ihop, måla på, gör galna konstplagg och vidunderliga smycken.

Mat – Ut i markerna och samla när tillfälle ges. Laga hemma - ren billig mat - mycket vegetariskt: soppor, grytor, risottos, nudlar, sallader … Ta vara på allt.

Nöjen – Häxcirklar, ceremonier, månvandringar, trumresor och sagomöten. Måla, skriv, häng på biblioteket, läs böcker. Gå, spring, cykla och dansa. Umgås, lyssna, titta, existera.

Övrigt stöd för grönt och hållbart liv

Idka byteshandel – med kamrater som är intresserade. Utnyttja eventuellt också arrangemang som klädbyten och plantbyten

Utrensning – rensa efterhand ut lådorna, hörnen och kartongerna som fortfarande är röriga, använd det som går, skänk bort och återvinn resten

Städa till största del helt naturligt med citron, bikarbonat och salt. Billigare och grönare

Andras överblivna - Använd (och ta reda fler) organisationer och sajter som Bortskänkes, Fruktförmedlingen mm där man kan dela och/eller ta vara på andras överflöd

Äppel, päppel, pirum

Vi har ett litet äppelträd på gården som ger massor av äpplen, men eftersom vi inte är helt haj på vad man gör med de söta odjur som gillar äpplena är nästan varje frukt maskbitet. Det gör väl inte mycket i sig, förutom att det kräver att man tar hand om äpplena snabbt, skär bort det dåliga och gör något gott av det braiga. Men jag har inte varit helt sugen på att ställa mig och göra äppelkräm i mängder mitt i jobbstart och andra saker som pågår.
Var ute i fina marker och letade svamp med fin magisyster. Massor av svamp hittade vi, men ingen vi visste om det gick att äta. Det mesta såg ut som landade alienskepp, sköna men potentiellt farliga. Däremot hade vi en Vandring - rakt in i Naturens drömland med alla dess symboler och tecken. Vid fikadags lärde mig Syster att man kan skära ner äpplen i skivor och frysa in dem, för att sen plocka fram en påse i taget för paj eller annat äppligt.
Så nu sitter jag och rensar och skär. Många påsar blir det och glad kommer jag att vara då jag plockar fram dem. Men gladast av allt är jag att frukten inte ligger och ruttnar.
Tittade lite på Trädgårdsdags under tiden. Där lär jag mig att basilika är inte värt att torka, utan mest smak sparas vid infrysning. Och jag som precis klippt en hel bunte och var på väg att hänga upp den i knippen. Istället river jag bladen och in i frysen. Så kan jag plocka fram det gröna när det är som kallast.
Jag får veta det jag behöver när jag behöver det. Jag får det jag behöver och mer. Och jag är alltmer rädd om alla Moderns varelser. Den gröna energin regerar.
(bild från deviant art - se här)

Att skriva blogg

Fastnade ...i bloggskrivandet ... igen. Och dansar inte alls, utan sitter alldeles stilla med lager av kjolar i knät. Och funderar.
Kan inte riktigt bestämma mig för, vad en Häxdans är idag.
Tänker att jag borde skriva om vad jag tycker om sånt som händer ... lite analytiskt, lite medvetet, lite med i vetandet.
Men jag är så oerhört trött på åsiktsmaskiner. Överallt dräller det av tvärsäkra tyckare i alla läger. Till synes självständiga, men oftast bara alltför begränsade av den gyllene bur de valt att gå in i, av behovet av den som delar ut godbitar för ett duktigt kacklande.
Tänker att jag kanske skulle släppa lös den där smått poetiska ådran, hon som gillar att bygga bilder av språket och vränga ord utochin ... men jag är ganska trött på henne också ärligt talat - det pretentiösa stycket.
Tänkte att jag känner mig så inspirerad av filmer, bilder och musik och skulle kunna dela av mig av det jag får ta del av hela dagarna ... men om man har en blogg bör man väl skriva något själv, inte bara vältra sig i vad andra gör?
Häromdagen pratade jag om min kreativitet på ett bekymrat sätt och en-Klok-en, som satt och drack te i mitt kök och lyssnade sa,
- Kan du inte bara göra det som du känner för?
...
...
...
hrm ... jo men visst

Heavenly creatures

Själskittlande Filmtips - Heavenly creatures.
Kanske såg du den när det begav sig och njöt av den redan - 94. Men jag hade på något sätt lyckats missa denna av Peter Jacksons skapelser, och vill inte att fler än nödvändigt gör samma misstag.
Heavenly creatures handlar om den intensiva vänskapen och förhållandet mellan tonårsflickorna Pauline och Juliet. Med sina starka personligheter och fantasi knyter de band så intensiva att de till slut skrämmer deras familjer. Föräldrarna försöker skilja dem åt, vilket flickorna inte kan tolerera.
Vi dras in i en värld som många av oss känner igen, den som gränsar mellan en verklighet och en annan - den så kallade vanliga verkligheten och den man delar med särskilda själar. Och det där bandet som knyts av den värld jag kan se bara med dig.
Lite kuriosa är att detta var Kate Winslets filmdebut. Se och njut.
Mer info hitta du här.

Ordets makt

Idag använder jag Ordets makt.
Och färgernas makt,
och rörelsens,
och sångens,
och tankarnas,
och känslornas,

kort sagt

jag lever och tar ansvar för vad jag sänder ut.

Vildfnitter genererar mer fnitter

Vill tipsa om denna charmiga, viktiga blogg Vildfnitter. Full av levnadsglädje och en hel del kolkhet. Kolla särskilt in bildspelet - fantastiska teckningar och målningar som lyfter själen. Idag blev jag också glad av kortfilmen Nature by numbers:

http://vildfnitter.wordpress.com/

Älvan i fönstret

Hon tittade på mig genom fönstret. Och jag tittade tillbaks. Om jag haft för bråttom - sprungit vidare mot självutvecklande workshops med duktighetsfanan högt vajjande över mitt huvud - hade jag missat henne. Till och med i ett skyltfönster, fångad för evigt av en konstnär som uppenbarligen tagit sig tiden att titta, till och med där hade jag missat henne. Om jag inte spatserat runt i Drömtiden där det lilla är stort och det stora litet. Länge tittade vi på varandra, hon fångad i ett särskilt ögonblick, statyettens förebild sedan länge någon annanstans.
Jag hade inte en tanke på att gå in i butiken och köpa henne. Det här var inget jag behövde äga. Bara något jag behövde komma ihåg. Så jag tog ett foto. För att påminna mig - och kanske dig - om hennes existens.
Älvan själv och hennes systrar finns överallt där vi minst anar. Om vi tittar. Om vi ibland vandrar runt utan mål men med massor av mening. Hon väntar nyfiket. Tills hon tröttnar och plötsligt är någonannanstans. Det är upp till oss att sträcka oss tillräckligt långt utanför våra ramar för att hitta henne, för att upptäcka, för att se.

Den bästa Tiden

En flod av Tid ligger bakom mig. Sommartid, sommarlov, barndomstid. Och en flod av Tid ligger framför mig. Jag är hemma.

(Klockor i Trädgården där jag bott)

En liten men viktig sväng har jag åkt till Glastonbury Goddess festival, men annars har jag mest varit hemmavid, och ändå känns det som om jag varit ute på en mycket lång resa. Mitt sinne har vilat, jag har stängt av det mesta.

(Fynd från Glstonbury torkar i vinden utanför mitt fönster)

En del av mig trodde att jag skulle skapa mycket under sommaren när jag hade så mycket tid. Men det har jag inte gjort. Åtminstone inte på det sätt där resultatet är synligt och konkret. Mitt sinne har velat sväva än hit och än dit, utan någon styrning och utan prestationskrav.
Av alla saker jag upptäckt i denna flod av tid är att saker kommit till mig med minsta möjliga ansträngning och på de mest oväntade sätt. Som om mina egenutlagda ödestrådar inte gjort annat än väntat på att jag ska stanna upp så att de kan komma ifatt och lägga mina önskningar i mitt knä. Floden har också varit proppfull med Stunder, Samtal, Funderingar, Sittande, Gående och Varande.

(Del av altare på Glastonbury Goddess festival - årets element var Vatten)

Nu har jag haft mina allra första mjukstartsträffar på jobbet, men känner inte att jag kommer att lämna den här kreativa tidsfloden. Den är här för att stanna, parallellt med saker som behöver göras för att hålla livet i god form. Sjöjungfrun har fått smak för Drömtidens hav, men kan ibland gå upp på land för att ordna ett och annat. Som vi alla vet, finns den mänskliga kärleken och relationerna ovanför vattenytan - och dem vill jag inte vara utan. Men H.C Andersen hade fel, en sjöjungfru måste inte gå på knivar eller förlora sin röst för kärleks skull. Med ålderns rätt och lite mod lär vi oss navigera mellan världar.
Jag är hemma. Och jag är åter vid datorn. Nu längtar fingrarna efter att sätt tankar och funderingar på pränt. Jag är hemma. Och bredvid mig flyter Tidsfloden, Drömfloden, Kreativitetsfloden. Må den flyta länge än.

Sommar sommar evighetsdagar

Det blev en sång - nedan - och vers per vers sjunger jag mig in i sommarens evighetslånga dagar. Nu vill jag dansa fram efter min egen rytm. Nu vill jag lyssna på världen, vattnen, jorden och träden. Nu vill jag sova och drömma, väva och sjunga, lyssna och lära - så nära Naturen och mitt naturliga jag som möjligt. Jag kommer att använda tekniken: den nya kameran, dator för att bygga om hemsidan klart, musikanläggning när sången vill sjungas in. Men vissa delar av tekniken och den snabba kommunikationen tar en välbehövlig paus. Mobilen läggs i en låda för att plockas upp i höst, och Häxdansen tar sommarpaus. Även Månsystrars klanbloggen tar sommarpaus från mig med undantag för Svartmånekvällarna som kommer att annonseras som vanligt.

Är det inte skönt att låta saker bölja i rytm, fram och tillbaka som tidvattnet, eller som en av dessa levnadskraftiga gröna som slingrar sig i spiral, högre och högre. En enda sak kommer jag att göra här på Häxdansen under sommaren och det är att annonsera när min hemsida är klar. Vilket inte lär dröja så länge nu. Det har tagit tid, men även detta är rytm, för jag visste inte riktigt vad jag ville göra med den, vad jag ville ha med, vad jag ville kommunicera. Men nu vet jag.

Om det blir regniga dagar, och den egna fantasin tryter, vill jag lämna er med några tips som kommer från hjärteroten. Om sådana kreativa skapelser som kittlar och väcker våra mest märkliga sidor. Dessa män och kvinnor, men ännu mer de berättelser och varelser de skapar, ger näring till den mest törstiga själ. Här är några av dem:

Brian Froud: Allt, alla hans teckningar och målningar av varelser i Faery, såväl böcker som orakelkort. Just nu bläddrar jag gärna i Bad faeries, good faeries liksom leker med mina nya orakelkort the Heart of Faery. Froud's bilder öppnar mig för Alvrike och gör det lättare att se dom som bor i växterna och dansar runt träden.

(Orakelkort the Heart of Faery av Brian Froud)

Filmskaparen Hayao Miayzaki har en liknande inverkan på mig. Civilisationen och Naturen dansar om varandra i hans skapelser, ofta med vårt behov av naturen som tema och en hel del civilisationskritik som krydda. Miazaki kan berätta sagor som ingen annan och hans karaktärer väcker såväl engagemang som förundran. De flesta har sett Spirited away vid det här laget - men det finns många, många andra filmer att njuta av från denna mästare. På sidan Studio Ghibli finns samlat både pappa Miyazaki och sonen Goro Miyazaki's filmer.

(från Princess Mononoke av Hayao Miyazaki)

Solögas fina böcker om djur och växters symbolik är perfekta att ha i fickan en skön sommarpromenad. En vacker citronfjäril! Vad betyder det? Jo, enligt Solöga fladdrar den fram "Var lugn. En ny dag innebär en ny början. Min gåva till dig är att få en ny start".

Jag tröttnar heller aldrig på Hans Arnolds bilder till Rosie Björkmans Tarotlek, en lek full av lekfullhet och sinnen som öppnas. Njut av bilderna och dansa dig djupare in i naturen med Rosies gudinnliga blick i Tarot - häxans tolkning.

Den som vill dyka djupt ner i Fantasyromanens värld och fortfarande inte läst Robin Hobb har många fina lästimmar att se fram emot. Hobb skapar världar där drakar är lika självklara som frukosten karaktärerna äter. Själv väntar jag på tredje delen av Wild Rains chronicles, men allt hon skrivit inberäknat är det bästa jag läst i fantasygengren.

Regniga dagar kan till och med tv-serier ge krydda åt fantasin. Bland tv-serier är det Game of Thrones som regerar, men även Treme ger mig mersmak av annat slag, med bra musik och bakskakningar. Trueblood fortsätter snart och vi är många som längtat efter att se mer av sexiga vampyrer och rinnande, hett blod. Jag ser också fram emot att sätta tänderna i godisbiten Camelot, där undersköna Eva Green spelar allas vår älskling Morgana.

Och med detta axplock av tipsiga godbitar lämnar jag er för en stund och önskar er alla en riktigt, riktigt skön sommar:

(Orakelkort the Heart of Faery av Brian Froud)

Må Sunnas ansikte lysa över dig och ge dig mod
Freja beskydda dig och väcka ditt urgamla blod
liksom Ran lär dig navigera djupen med stadigt lod

Dive into you
through mirrorglass unbreakable
and into you my dear

dive into summer
foxglove and bella donna
my elvenking and honeyqueen
sleeping beside me
dreaming many queer things

i's not my nature to deny
my Nature anything
and to my nature I stay true
true to you and you

All this beauty and corruption
I love this world,
and the other one of course

the Other side is making
sweet sweet love with ours
in love with one anOther
in love with One another

I'm not a chooser, nor a beggar
I never loose my hope
I shall have everything,
everything I want

Sometimes I wish I believed in heaven
or in hell, such fiery glamour
but I always end up inbetween
straight to Faery it seems

Madly in love
carrying a high top hat
black as sweetest, dripping sin
and slightly screwed at that

Clearer sight the further I fall
mirror, mirror on the wall
hold me tight and softly wisper
so fair, so fair are we all

Falling through the looking glass
seeing how we mend
all things come together now
when the world will end

Like a girl with a plan
like a woman on the loose
with pearls in my pockets
and newlit fire in my womb

All this beauty

All this beauty and corruption
I love her
and him of course

It's in my nature
and my nature
I will not betray

Din makt och makten att välja

Tid och energi är fortfarande världens hårdvalutor. Glöm pengar och prylar. De kan användas och de representerar saker. Men bakom dem ligger Tiden och Energin som grundbultarna alla slåss om.
Välj noga - jag försöker välja mycket noga - vart du lägger din tid och din energi.
Det spelar ingen roll om du har ont om pengar, är sjuk eller känner dig maktlös. Som levande varelse är det du äger åtråvärt. Se vilken makt du bär. Makten att uppmärksamma eller ignorera, makten att lyssna eller slå dövörat till, makten att tro på det som sägs eller motbevisa det, makten att tala eller vara tyst ... din makt att skapa och förstöra är oändlig inom ditt eget universum. Och din universum överlappar och påverkar andras universum hela tiden.
Det finns saker vi måste göra för vår överlevnad. Men till och med här har vi val. Jag kan välja att be en bön tyst för mig själv på det tråkiga mötet istället för att reta mig på en långrandig kollega. Jag kan välja att gnälla över vädret eller uppskatta en regnig inomhusdag.
Mycket, mycket kan väljas bort. Kanske är det vårt största maktinstrument idag när så många skriker efter uppmärksamhet. "Tack men nej tack", är ord som klingar tydligt och klart bland rop och mobilsignaler. Låt bruset i blodet bli det viktigaste bruset. Se till att du hör det. Världen bävar. Ska du använda din makt och verkligen välja? Vem vet vart vi hamnar då.

Gudinneföreingen Vanadis hemsida

Den fina Gudinneföreningen Vanadis har nu fått upp sin hemsida. Härnere i Söder fortsätter vi med Svartmånekvällar och Fullmånekvällar inom Vanadis Södra falang. De annonseras i första hand på Vanadis facebooksida och på Månsystrars klan som det ser ut idag.

Om du söker gemenskap med Gudinnetroende, andligt växande kvinnor och män. Tror på var och ens immanenta andliga värde och rätt att skapa sitt eget sätt att utvecklas, och tycker om egalitära föreningar med god energi och brinnande lust att göra världen roligare och intressantare är det här föreningen för dig. Gå gärna in och ta en titt ...

Mer föda för själen

En berättelse om hur the Book of Kells kom till. Inspirerande animerad, själsfullt berättat om spänningsfältet mellan civilisation och natur, och framför allt gott om stående stenar, gamla hemligheter och en charmerande naturkraft i form av en grönögd flicka. Ät och njut:

Näring till själssystemet

Vad stoppar vi i oss! Vilken näring når vårt system? Får vår själ det den behöver... och vår ande?
Jag har satt mig själv på högkreativ, själsnäringsrik kost: färgstark, fantasifull, själsfull och ibland barnslig. Tecknade filmer, märkliga filmer, musikvideos, cirkus, måla, gräva i trädgården, göra en amulettdocka - ja lite vad som faller mig in. Och gott om tid att dofta på blommorna. Bokstavligt talat, för äppelträdet har börjat slå ut och de vitrosa blommorna doftar ljuvligt.
Samtidigt avstår jag från media, krig av alla slag och till och med vänners och bekantas sociala engagemang. Men mer om det en annan gång för just nu har jag inte tålamod med något annat än min kreativa värld.
Här kommer ett filmtips till levande vuxna - som kan avnjutas tillsammans med sina barn om sådana finns i närheten:

Hayao Miyazakis tolkning av Den lilla sjöjungfrun från 2008. Mer info. finns på IMDb, eller kolla trailer:

Hednisk identitet och tillhörighet - T. Thorn Coyle

Hon är så smart och bra. Igen. Läs gärna om den problematiska hedniska identiteten och tillhörigheten, om icke-dualism, termen Pagan, vad våra olika hedniska traditioner har gemensamt. Bland annat. T.Thorn Coyle fortsätter på sitt ödmjuka, intelligenta sätt att regera.

Frejas eldar i oss alla

Dansen är med när Frejas eldar börjar flamma och med vårens sista högtid tända oss alla.

CocoRosie - Gallows

Vårstädning

Knäpp upp, det är vår
den där offerkoftan passar illa
Vem vet vem du var?
- när Gudinnan föll
Kanske var det du som spetsade korset
i barnens bröst
kanske var det du, som brände de örtkloka
och förrådde jorden vishet

Eldkvinna, ormkvinna, alla heliga källors prästinna
stig ner till oss andra
till skiten
vi skapade tillsammans

Fram med skoveln och skurhinken
låt oss bygga Valborgsbrasan
Ut, rent, bränn
Låt brinna

I den här båten åker vi alla framåt
eller faller över kanten
Du vet inte bättre
och inte heller jag
skyldiga äro vi alla

våren är här: violer ljuva,
silkesmjuka löv, feta knoppar som putar

Ut i landen, upp med ogräset,
kvävande, snåriga, envisa rötter
dra
dra
dra
när händerna är svarta av smuts
är vi klara för idag

Eldkvinna, ormkvinna, alla heliga källors prästinna
låt oss städa upp skiten
utan projicering

Kanske var det jag,
som raserade templen
och stal de heliga benen

Vi bygger en Valborgsbrasa av våra skulder
brinn
brinn
brinn

Let yourselfes go

Ofta är det enda vi kan göra - när vi utvecklas, saker förändras, när vi vilar, när vi lever väl, när vi är ... att släppa taget och vara ... i hela den vidunderliga heligheten

Lärare i hednavärlden

Jag ser mig ständigt om efter människor att inspireras av. Och den som söker skall finna. Många är mina mina lärare - vänner, bekanta, flyktigt sedda: jag lär mig gärna av andra. Blir inspirerad, och upplyft av modiga medmänniskor. Men ibland letar jag efter dom där särskilda lärarna som kan få mig att utvecklas inom särskilda områden. Som energiarbete, botekonst och runmagi. Jag är inte ensam i detta - ofta hör jag inom hednavärlden funderingar om vem eller vart man ska vända sig för att lära sig det ena eller det andra. Vi behöver såväl förebilder, som människor med djup och genuin kunskap.
Utbudet av hedniska lärare och tjänster är egentligen inte liten. Det finns gott om folk som vägleder, helar och lär ut. Ibland blossar diskussionen upp med problemet med bristande diplom och erkända utbildningar. Det är helt enkelt svårt att bedöma vad man får för sin tid och sina pengar.
Jag har jobbat fram ett par enkla principer. De kan låta simpla, men fungerar ganska så bra. Den första utsorteringen är rakt - i - magen känslan. Den här personen, som hon eller han presenterar sig själv och sina kunskaper bara känns rätt.
Det andra är skvallerprincipen. Hednavärlden är ganska liten och det bästa sättet att få reda på vad och vem som är värt besväret är att kolla med sina vänner och bekanta om de varit på en kurs med så och så. Jag nöjer mig inte med ett "det var väl ok". Min tid och mina pengar är mer värda än så. Men om en kompis säger "det var fantastiskt" eller, "det hände något viktigt och oväntat" då spetsar jag öronen och lägger namnet eller företaget på minnet.
Det tredje är det logiska sambands principen. Den går helt enkelt ut på att jag aldrig låter någon vara lärare för mig inom ett område som dom inte själva behärskar. Enkelt uttryckt - att tala om för någon annan hur de ska leva är enkelt, men att leva sin kunskap är desto svårare. Jag lär mig av dem som lever sin kunskap. Det vill säga, om någon ska lära mig om healing, ska de själva vara friska. Om någon ska lära mig om hur man sköter sin ekonomi, ska de själva ha ordning på sin ekonomi. Om någon ska lära mig om stresshantering, ska de själva vara lugna i stormen ... ja, ni förstår.
Var rädd om er tid och era pengar. Välj lärare väl. Varför inte skapa era egna principer att vägleda er. För vem kan veta bättre vad ni kräver än ni själva?

Frejas eldar tänder oss

Vi vandrar genom våren med stormsteg mot Frejas eldar och Valborg. I keltisk tradition kallas högtiden Beltane. Vi firar sexualiteten och frambringandet av nytt liv.
- Jag är Allsexuell, sa en hednavän nyligen.
Jag förstår precis vad hon menar.
I många hedniska traditioner firas Guden och Gudinnans sammansmältning denna tid. Jag respekterar och förstår detta firande, men för mig är det inte av intresse. Jag firar elden inom oss och sexualiteten i dess mångfald. I fornhebreisk myt finns urvarelsen Sofia som tillfredsställer sig själv tills hon i orgasmens eruption skapar världen. Det primära skapandet av liv är celler som delar sig. Vår sexualitet innefattar väldig skaparkraft vart och hur den än uttrycker sig.
Vår nordiska Freja tänder eldar vart hon än går: saven som stiger i Världsträdet och väcker världen till liv igen. Med henne går jag och upptäcker alla sexualitetens uttryck.
Inom Hedendomen finns stor potential att tillföra symboler och myter som naturliggör sexualitetens mångfald. Inom naturreligioner har det funnits och finns gott om queera uttryck. Den som arbetar med shamanska tekniker märker snabbt att gränserna för vår kropps former och energier är flytande. Det finns bara en regel:
'ingenting får göras för att skada barnen' - det vill säga alla varelser som står i tillitsfull relation till dig. Sexualitets kraft rymmer också makt, och vi får aldrig tvinga oss på någon annan.
Jag vandrar med Freja och uppväcker Allsexualiteten - mannen, en kvinna, basen på ett träd rygg mot rygg, vem vet vad jag binder mig samman med? Jag hoppas på hedendomen och dess förmåga att hylla våra kroppar och livskraften i alla dess former. Jag önskar mångfald till världen, även under Beltane.

(Bild från Deviant art)

Stefan Sundström - "Sluta dalta med medelklassen"

Ett mitt i prick inlägg av Stefan Sundström som jag bara måste vidarebefodra:

"Jag menar oss som Primebyråsossarna vände sej till nu under valet. Oss som de ville hjälpa att få livspusslet att gå ihop.
För vi har det ju så snärjigt, vi twittrar och grejar."

Läs hela inlägget här.

Sinnenas tillfredsställelse

Det sägs att precis innan ett utbrott av psykos blir färgerna starkare, smakerna djupare, allting meningsbärande, starkt och flourescerande. Sen bryter kaos ut - med all smärta och ångest det innebär. Kanske är det inte så konstigt att vi ofta är rädda för intensitet. Vi vet aldrig vart det leder - att låta sinnena regera kan ha ödesdigra konsekvenser.
Ändå tror jag att det är rätt väg för att nå in i skapelsens kärna. Eller helt enkelt uppskatta livet för vad det är. Det är vägen till såväl personlig tillfredsställelse som lösningen på många pockande samhällsproblem. Den som lever i en intensiv sinnenas närvaro måste inte stuffa ansiktet i fet, på naturen slitande dyrproducerad mat varje dag. Ett äpple är en sinnenas orgasm och räcker långt. Den som tar vara på varje doft från sin partners hals behöver inte slita sönder dennes själ för ett knapplöst knull - det räcker bra med tio orgasmer om dagen i troget sällskap eller öppna, ärliga förhållanden av fler där njutning inte är något att hymla om.
Ibland möter jag på de psykosrädda inom hednavärlden. De som pläderar för att människor inte ska prova trumresor, utöva transtillstånd eller i största allmänhet inte gå för djupt i sitt sinnes labyrinter utan en professionell ledsagare,
- Man kan faktiskt hamna i psykos, säger hednavän av ordning och rynkar på näsan. I all välvilja naturligtvis.
Det kan man säkert. Man kan också hamna i rullstol för livet om man sätter sig i en bil, bli överfallen på en vandring och trilla av stegen när man målar huset. Livet är fullt av risker, men vi bör inte vara mer rädda att vandra i vår inre värld än vi är att vandra i vår yttre.
Shamanska tekniker för oss genom vandringar i vårt eget rike, och därigenom i livsträdets alla världar och fördjupar våra sinnens förmåga till känslighet. Vi höjer både vår förmåga att sända som ta emot, att ge som att uppleva. Det finns fler sätt: frigörande andning, kundliniyoga, medveten närvaro för att nämna ett fåtal.
Vilket sätt du än väljer - låt aldrig någon skrämma dig från att utforska den värld som är din arvsrätt. Att vandra i Världsträdet är den ultimata demokratiska rättvisan. Genom vårt inre kan vi gå till vilken plats vi vill, hitta vad vi söker och omsätta det i vårt liv. Genom våra resor blir vår Var Dag rikare och mer meningsfull. Vi behöver inte äkta pärlor och märkesjeans för att vibrera av liv ner i cellerna, och inte champagne och kaviar heller. Vi behöver bara allomfattande frihet - att alla portar är precis där vi är, och den viktigaste porten är att låsa upp våra sinnens styrka.

Res väl kära vän och var inte rädd. Du är född till frihet och sinnenas njutning. Låt ingen övertyga dig om annat.



(bild the Serpent Tree från deviant art)

Revolutionen kommer ...

- Revolutionen kommer ledas av en tolvårig flicka, står det i min We'moon kalender. Jag tror det är sant. Jag tror att det är precis så förutsättningslösa, kloka, sårbara och modiga vi måste vara. Och ibland helt enkelt bara säga:
- Äsch, åt alla dumheter och istället klättra upp i ett träd, rida iväg på vår ponny eller helt enkelt dra upp knäna mot magen och vänta tills det lägger sig.

För unga flickor är fulla av allvar inför livet. De har inte tid med finter, spel och vuxendumheter. Jag älskar flickan i Rebekka Karijords video. Hon tittar och är. Det är allt hon behöver göra.

Våren är här. Hylla rebellen, flickorna inombords och älvorna runt oss. Livets vidunderliga allvar i tolvåriga kroppar.

Polarisering pågår

Polarisering pågår. Mer och mer tydligt, i Sverige, Europa och världen. Jag skäms som svensk över vår så kallade utrikesminister och hans uppenbara ovilja att ta ställning för människor som kämpar för demokrati och frihet. Den svenska högerns liberala ställning ter sig allt mer ihålig. Under den finns inget annat än ett oheligt äktenskap av värdekonservatism och vulgärkapitalism.
Jag har vetat det länge, som så många andra, men just nu retar det mig. Går in under skinnet och kliar. Jag vill rycka täcket av en puttrande svensk medelklass som gömmer sig i heminredning och liksom vår utrikesminister aldrig verkar ta ställning för något annat än färgen på sitt eget köksbord.
Vad är det som händer med oss? Hur blev rädslan för nordafrikanska invandringsvågor viktigare än att stödja folkrevolution mot demokrati? När blev det viktigare att välja friskolor (läs: välja bort icke önskvärda problemskolor) än att prata om vikten av likvärdig grundskoleutbildning och start i livet?
Jag säger att jag skäms över vår utrikesminister. Kanske borde jag kunna avsäga mig bekantskapen. Jag röstade inte fram denna regering. Men så länge nationen är ett faktiskt begrepp sitter vi alla i samma långsmala båt. Det går så mycket djupare än rött och blått. Klyftorna mellan dem som har mest och dem som har minst har växt stadigt sen 90-talet, oberoende av vem som suttit vid makten. En rödgrön regering nästa varv är ingen snabb fix. Det handlar om värderingar som rotar sig djupt ner i folksjälen - den där brokiga, månghövdade, tjabblande folksjäl vi nu har.
I den del av folksjälen som befinner sig längst bort från utrikesministern och hans kompisar bor revolutionärerna: demokratikämpar, miljökämpar, radikala feminister, relationsanarkister, medborgarlönförespråkare, tillväxtkritiker, ... alla som vågar ställa dom stora frågorna om nödvändiga förändringar. Som inte stammar ihåliga ord, utan brinner och stampar. Dessa är mer släkt med Egyptens revolutionära ungdomar än vår nickedocka till utrikesminister. Dessa är släkt med all förändrande kraft i världen, den där praktiska - vi gör vad som krävs - energin som så småningom kommer leda oss rätt.
Det är där mitt hopp ligger. Och till dessa individer - för förändringar börjar alltid med individer, hur många vi än allierar oss med - ger jag min uppmärksamhet, min kärlek, min kunskap, mitt stöd och min energi.

Riktiga hjältar

Hjältmodet har inte försvunnit från världen och inte min förmåga att bli rörd till tårar heller.

En bön till mina bröder och systrar

Jag skickar ut en bön till mina bröder och systrar i arabvärlden. En bön som är ett skrik av längtan:
Gudinna se till dem och vaka över deras modiga själar.
En bön till dem idag och alla dessa revolutionens dagar.
Världen förändrar sig och trots att vi visste att det skulle hända kan jag inte låta bli att förundras.

Det viktigaste av allt har hänt. Påtalat av demonstranter från flera länder.
- Vi är inte längre rädda.
Hör hur det klingar.
- Vi är inte längre rädda.
En sång av ny tid.
- Vi är inte längre rädda.

Den allra vackraste och viktigaste av förvandlingar har redan skett.

Välfärd utan tillväxt

Ett hett boktips för alla revolutionärer av vårt icke-hållbara samhälle är miljöekonomen Tim Jacksons bok Välfärd utan tillväxt som nu ges ut på svenska. Författaren granskar tillväxtsamhällets illusioner och myter. Men han ger också förslag på hur vi bygger ett hållbart samhälle.

Läs gärna Sverker Lenas utmärkta recension, och missa i så fall inte sista stycket som rockar.

"För vad är egentligen mest realistiskt: en ekonomi som fortsätter att växa i samma takt som i dag, och därmed blir 80 gånger större år 2100 jämfört med 1950, eller en grön välfärdspolitik som också innebär att en och annan bubbelspekulant och riskkapitalist blir tvungna att söka riktiga jobb? " (Sverker Lenas - DN bok, 15/2 - 11)

Själv ser jag fram emot att läsa den när jag kommer över den. Den är reserverad 13 gånger på Stadsbiblioteket i Malmö, vilket jag ser som ett lovande tidens tecken.

Halvvägs-feminism

Det finns dom som tror att feministiska strävanden är mer eller mindre i mål. Nu har ju kvinnor allt de behöver - om de bara skärper sig lite så ska vi se att det inte finns något att klaga på.
Det tror inte jag. Jag tror att feminismens andra halvtid börjar nu. Formella förändringar som initieras av modiga systrar och feminist-mödrar på 60- och 70 - talet har borrat in sig i samhällets strukturer för att stanna. Och för att vi är trygga med det kan vi i lugn och ro ge oss i kast med de förändringar som verkligen kommer att vrida oss ett varv närmare verklig jämställdhet. De djupa identitetsförändringar som förankrar feminismen på riktigt.
Feminismen är halvvägs kommen. Kvinnor har rätt att arbeta, men inte att skaffa barn på jämlika villkor och ha en man som självklart tar sin del av hemarbetet. Kvinnor har rätt att skaffa barn, rätt till abort, men inte att sådär självklart inte vilja ha barn alls (åtminstone inte utan att bli ständigt ifrågasatta). Kvinnor har "rätt" att vara sexiga, ibland rätt att inte vara det, men inte rätt att vara porriga utan att fördömas av såväl kvinnor som män. Och sådär håller det på.
Egentligen är vårt handlingsutrymme inte större än vad som är praktiskt för resten av samhället. För faktum är att det är bra för samhällsekonomin att kvinnor arbetar och bra att kvinnor skaffar en lagom mängd barn, men ganska så skit samma om de tar huvudansvaret för hemmet. Andra val är inte så fördelaktiga för samhället i stort och därför svårare att skapa acceptans för. Men det börjar bli dags att gå utanför ramarna. Och Jämställdhetsombudsmannen kommer inte att hjälpa till i denna runda.
Astrologiskt sett har vi samma förutsättningar för feministiska framgångar nu som under revolutionens år på 60 - och 70 talet. Det handlar ytterst om vårt utrymme att vara - hur långt utanför ramarna kan vi gå utan att kastas i fängelse eller in på psyket? Mycket långt formellt sätt. De största begränsningarna är internaliserade. Vi kommer att behöva varandras stöd för att bryta ner dem och gå längre och längre bort från det förväntade.
Är du kvinna och känner dig udda, annorlunda och som du inte passar in? Grattis! Du är på väg att förändra världen. Gå ännu längre in i ditt annorlundaskap och var övertygad om detta: Ju längre in, desto intressantare och roligare kvinnor kommer du att träffa: Desto konstigare val, ju fler spärrar hjälper du till att spränga: Desto märkligare stigar, desto fler val ger du till dina medsystrar.
Så skaffa inte barn och ifrågasätt aldrig ditt val, eller skaffa sju varav mer än hälften är adopterade. Vägra gifta dig, eller hävda din rätt att gifta dig med flera. Arbeta tolv timmar om dagen för att du älskar det, eller fyra för att det är lagom för dig. Måla väggarna i alla chakra-färger, eller i svart (för att hemma ska man ha det lugnt och stilla). Inse att alldeles för mycket ibland är helt rätt, eller hävda rätten att vara en skön, grå mus. Och framför allt - gör inte misstaget att tro att vi är framme vid målet. Eller ens halvvägs där. Men dina insatser gör en värld av skillnad.

Mer lånade ord - bra feministisk debatt

Eftersom mitt huvud är fullsmockat av tankar som inte riktigt vill landa - Vargjakt, bilden av jägarna, Jasminerevolutionen, identitetsrevolution, normer och icke-normer, fördjupad demokrati, ytlig demokrati, polyteism, polyamori, mångfald, jämställdhet och bidrag till välmående medelklass ... - använder jag bloggens plats att sprida andras kloka texter. Katarina Wennstam svara Hanne Kjöller (se föregående inlägg).
Jag tycker om att höra feminister debattera. Det ligger på en helt annan nivå än där så kallade feministiska diskussioner brukar hamna (det vill säga när anti-feministerna ger sig in i leken och drar ner det hela till slamfyllda sandlådor nivå).
Varsågoda - Katarina Wennstam om kärleken till barn och den bristande jämställdheten i hemmen.

Viktiga tanka om behovet av fri debatt inom feminismen

Jag låter smarta Hanne Kjöller tala idag:
läs gärna den detta angelägna inlägg om feministiska härskartekniker.

Tid - världens viktigaste vara

Jag tänker mycket på tid. Att just tid är det egentliga kampfältet för ekonomiska och politiska krafter. Den som inte tycker sig ha tid konsumerar mer - köper mer saker och äter mer ute. Den som inte tycker sig ha tid ifrågasätter inte lika mycket, åtminstone inte på på ett reflekterande och djupgående sätt. Den stressade nutidsmänniskan ger många möjlighet att skrapa guld med täljkniv.
Det gamla vänsterkravet 6 timmars arbetsdag frammålas med svepande drag som flummighetspolitikens paradhäst av såväl skribenter som politiker, inte bara från höger. "Det blir inte fler jobb med 6 timmars dag. Det blir inte bättre produktivitet. Det blir inte mer tillväxt" Med andra ord är 6 timmarsdagen är meningslös.
Och faktum är att för dem som sjunger tillväxtspolitikens lov har den ingen poäng. Om människor arbetar mindre skulle de förmodligen inte handla mer, eller be andra städa deras toaletter i någon högre grad. Det kanske inte ens skulle skapa fler arbetstillfällen. Men det skulle skapa något annat.
Tid är det viktigaste vi har. Vi borde sätta ett pris på det - utanför löneramar och produktionsramar. Ett eget pris - exklusivt för var och en av oss. Vad är min tid värd för mig? Är den värd så mycket i livskvalité, vila och emotionell näring att jag avstår från den där tröjan, eller den där resan och helt enkelt arbetar mindre istället. Det finns många starka samhällskrafter som vill få oss övertygade att tröjan och resan är livskvalité. Ingenting annat. Det vi kan köpa skapar livskvalité, vi kan till och med köpa oss tid - om vi bara arbetar tillräckligt mycket. Lyckan är små reklamskimmrande stunder vi slitigt oss till och förtjänar.
Jag arbetar deltid. Jag gör det inte för att jag har barn, eller städar särskilt mycket, eller håller middagsbjudningar, eller något annat som förväntas. Jag gör det för att jag värderar min tid högt. Den är värdefull för mig. Och om någon undrar saknar jag inte en platt-tv det minsta, trots att det var förra årets julklapp.
Vi kan gilla våra jobb och våra kollegor. Men de är inte utbytbara mot långa stunder vid frukostbordet, att sitta och stirra på stearinljusen som brinner på kvällen, spontankreativa projekt, vara utomhus och andas djupt, långa pass av fysisk träning, långa bad, eller vad vi nu tycker om att göra. För där - i den där oplanerade tiden som mest bara är - finns det viktigaste du någonsin kommer äga : guldglänsande och magiskt skimrande är den världens viktigaste vara. Men det kommer ingen reklammakare någonsin tala om för dig. Att du förstår det är den rådande maktens största skräck.

Musiktips - Shamanska trummor

Det går lite långsamt att väcka sig till den så kallade vanliga verkligheten och arbetsdisciplinen. Bra då att min första arbetsvecka var hemarbete och jag har kunnat kombinera arbete med att lyssna på musik. Jag har bland annat lyssnat på Shaman Drums av James Asher. Skivan kommer från -02 men är för mig ny musik. Den innehåller en uppväckande samling sånger med multikulturell touch och alltigenom trumdriven. Den sorts trummor som alla hedningar känner igen i blodet. Samtidigt finns här elektroniska inslag. Men de är på intet sätt störande. Tvärtom så gillar jag denna mycket lyckade mix av urgamla rytmer och tekniska hjälpmedel. Med vackra låttitlar som Send in the drums och Red rythm dragon skapar Asher en efterlängtad känsla av att blodet dukar lite fortare. Kroppen vill helt enkelt börja röra på sig när trummorna ljuder.
När jag ändå trillade över denna skiva hittade jag också efterföljaren - Drums on fire som är en ganska liknande produktion med nästan lika hög kvalité. Kan också rekommenderas om man vill ha mer av samma.
På angivna sidor ovan finns samples att lyssna in sig på. Dessa skivor går också att hitta på Spotify. Själv ska jag nu undersöka om Lotus path är något för mig, med tanke på vad jag arbetar med för energier i övrigt.

Häxdansen cirklar vidare

Vad är en Häxdans?
Ibland en långsam inåtriktad rörelse, ibland en utåtriktad ringdans, ibland en aggressiv tango, ibland en alvinspirerad skogsdans. Den är inte alltid vacker eller tilldragande, men det händer alltid något. Den är alltid föränderlig.
När jag började skriva bloggen Häxdansen handlade det mycket om att lossa skrivarfingrarnas band, att tala om mina erfarenheter inom hedendomen och stå för dem. Det handlade också om att få ut texter som legat och grott länge, jag skrev bloggen samtidigt som jag byggde upp min hemsida med sagor och gudinnetexter. Det spelade ingen större roll om bara en person i veckan läste - det viktiga var att dela med mig.
Längst vägen fick bloggen ytterliggare en viktig betydelse, nämligen att hålla igång mitt skrivande. Även när jag jobbade och pluggade på ett sätt som gjorde det svårt att sätta sig framför datorn. En bloggtext kan vara direkt och är föga krävande. Poesi och personligt kan kastas ut glatt och obekymrat.
Sen skapades Månssystrars klan bloggen som jag skriver tillsammans med Willenda. Här fanns gott om utrymme för hedendom och häxkonst. En del av de saker jag skrivit om i Häxdansen flöt mer logiskt in i Månsystrar bloggen. Samtidigt börjar en hel del egna texter bli redo att förlösas i bokform. Jag fyller helt enkelt min kvot för skrivande om renodlad hedendom, häxkonst och poetiska utbrott på annat håll.
Jag känner att det är dags för nya danssteg och en annan rytm. Det som inte förändras tappar sin dynamik. Häxdansen lever vidare men kommer framöver att bestå av framför allt två inriktiningar:
Jag längtar efter att ge uttryck för åsikter i högre grad. Som häxa, hedning, feminist, miljövän och relationsanarkist finns det ständigt saker i samhället som engagerar mig. Så varför inte använda detta forum för att lufta dessa åsikter? Det blir, enkelt uttryckt, mindre poesi och mer politik.
Det andra har att göra med mitt högst personliga behov att förkovra mig kulturellt. Därför vill jag dela med mig av boktips, musiktips och länkar som jag känner är relevanta för mig och kanske för dem som delar mina värdegrunder. Det handlar både om sådant som format mig till hög grad liksom kulturella uttryck som jag själv i skrivande stund upptäcker.
För den som vill fortsätta läsa om regelrätt häxkonst, hedendom i vardagen och ceremonier hänvisar jag med stor kärlek till Månsystrars klans blogg. Jag kommer till och från även att göra gästspel på gudinneforum Komposten. Den som vill läsa mina längre texter håll ögonen öppna i bloggen för kommande utgivningar i en eller annan form. Vissa saker kommer även finnas tillgängliga på hemsidan (när den har byggts om).
Häxdansen cirklar vidare. Jag tackar för uppmärksamheten och hoppas på ett gott och spännande nytt år för oss alla.

Vinterförändring

Dokumenterar klart från arbete under året. Inte så kul, men jag avslutar, avslutar och får sen börja fräscht. Vet nu bättre hur jag vill arbeta framöver. Vet hur jag inte vill göra, och hur jag vill göra. Mindre av det förra, mer av det sista.

Årskollage, gudinnekollage, ge-bort-kollage. Alla dessa bilder. Alla dessa konstellationer och sätt att vara. Drömmar vävs för det är rätt tid. Liksom tid för böner och önskningar till dem vi älskar och världen i stort.

Häromnatten drömde jag att hundratals fjärilar (eller var det kanske malar) lösgjorde sig från min kropp, gråludna darrande vingar med orange kanter fladdrade och flög iväg. Jag löstes upp då de flög, blev fri - eterisk.

Klar månskära på himlen, Jungfruskära, Skadiskära. Friska steg av jägarinnan. Jag är starkare och smidigare. Jag gör också misstag, har inte full koll och låter vissa saker slippa mellan mina fingrar. Det gör inte så mycket. Jag orkar inte riktigt bry mig.

Tvättar kläder i vackra färger - violett, vitt, klart rött och mörk turkos - för hand med några droppar körbärsblomsolja i vattnet. För att jag behöver lite vårdoft och att det märkligt nog passar i tiden.

Tänder ljus - vita och röda.

Klär den trearmade ljusstaken med murgröna - mångirlanger och Yule tillsammans.

Planerar Vintersolståndet med Klansyster - avtacka krafter och bjuda in, dra runor och lämna dom gamla. Transformationer när dom är som vackrast.

Planerar att resa till familjen, blodssystrar, mor och far. Tid att vara i vinterlandskap och varmt familjehem.



(Bilderna kommer från Deviant art)

Till mina förmödrar och förfäder av alla sorter

Redesign och konstfärdighet

En rolig sida om hållbarhet och konstnärlighet.

Magiskt arbete vid svartmåne - Vanadis Södra drar igång

När månen är som mörkast finns möjlighet att se djupt inåt i oss själva och i vår historia. Långt inne i våra kroppars skrymslen och vrår hittar vi de gamla fornnordiska gudinnorna. De lever också i marken, under jorden, i berg och hav. Svartmånemagi lämpar sig för visdomsletande och kraftsökande. Som skattjägare med facklorna högt söker vi oss fram i det kollektivt undermedvetna.

Söndagen den 5 decemeber hålls den första av årshjulets tretton svartmånemöten i Malmö. Då vilar vi i tystnaden och möter Audhumbla - den fornnordiska kosmiska kon som finns där Skapelsen börjar.

Tisdagen den 4 januari närmar vi oss isens och snöns gudinna Skade: jägarinnan som stödjer oss att söka efter det vi behöver och hålla vårt fokus.
Jag Sofia är värdinna och representerar vid dessa möten Gudinneföreningen Vanadis Södra.
Tiden är 18oo - 20oo. Plats meddelas vid anmälan.
Kostnad: gratis för medlemmar i Gudinneföreningen Vanadis, 100 kr per gång för icke medlemmar.
För anmälan: sofia@sofiaaxelsson.se eller 0737-530425.

Är vi inte

Är vi inte
oerhört sårbara
i våra vänskaper, familjeskaper, systerskaper, broderskaper
Hur ska vi veta
vad som får och inte får sägas
vad som får göras eller ej

Det finns dom som säger
till sina barn
- Du måste finnas där för mig
när jag är gammal.
Det finns dom säger
till den dom älskar med
- du måste älska mig
alltid, för evigt

Som om kärlek kunde tvingas fram

Jag säger,
Jag är här
sårbar och modig
och ingen kärlek kan tvingas

Jag vet att jag inte
- nej inte ens i nästan-
är i närheten av perfekt
jag säger nej, och krånglar, och fräser
och litar på dem som kommer tillbaks
Dom som ser
att jag inte håller tillbaka
litar på klokheten i vanlig acceptans
liksom lätta knutar i kärlekens band

Min sång till livet är detta:

Jag är här
och med det är mitt kontrakt med krafterna skrivet
oerhört sårbar
mycket stark
ständigt flödande öppen
ingenting bär jag på mina axlar
men dig bär jag i mitt hjärta
och dig
och dig

Jag är här
och med det är mitt kontrakt med krafterna skrivet

Utan karta i Drömvärlden

Mina magiska tankar är röriga. I skarp kontrast till den "vakna världen" där jag är aktiv och fungerar utmärkt, är involverad och har koll - ofta till min egen förvåning.
Jag har i astrologiska läsningar och numerologisk uträkningar starka kopplingar till dröm och symbolvärlden. Jag är van att simma i de kosmiska haven, och orienterar mig för det mesta utan problem i såväl undervärld, mellanvärld som ovanvärld. Jag finner ofta dessa trakter vara med självklara och lättförstådda än den fysiska verklighet som tagit mig många, långa år att klara av orientera mig i.
Men nu har tiden vänt.


Min symbolvärld är ett förvirrande landskap och mina kartor är antingen föråldrade eller uppbrända. Det verkar som jag snubblat in på för mig nya territorier. Jag misstänker dock att landskapet är äldre än något jag tidigare besökt. Det är ingen slump att jag har hela skrivbordet fyllt av urklippta bilder som är på väg att bli kollage, eller att hela vardagsrumsgolvet är fullt av lådor med pärlor, tänger och trådar på väg att bli smycken. Allt måste fram, och riktigt vad som ska skapas vet jag inte: ett örhänge med en uggla och en nyckel, ett örhänge med vita pärlor, stjärnor och trollsländor, ett kollage om miljökrigare och Gudinnan som moder jord, och ett kollage med älvor, ljus och kryptiska citat. Jag blandar högt och lågt, vet inte riktigt vad det undermedvetna vill säga, eller vad det övermedvetna viskar, men jag lyssnar, lyssnar och släpper skapandet fritt.


Många urklipp är oväntade och för mig nya motiv: aliens i alla dess former, gamla egyptiska gudar och myrparader blandas med fraser som tilltalar mig, till exempel Between the stars och Wild horse woman. Även mina drömmar är fyllda med nya kamrater.
Häromnatten drömde jag om en uggla. Hon var bara en decimeter hög, mycket luddig, som en nyfödd, men hennes ögon var kloka. Jag kommunicerade med henne telepatiskt. I nästa drömscen är hon skadad och haltar. På något sätt är jag skyldig om så bara genom att ha varit ouppmärksam. Hon har så ont och jag vill ge henne smärtstillande, men inser att jag inte vet vilken dos en så liten kropp klarar. Till slut dör hon i min famn av smärtan och jag är otröstlig. Det jag känner för ugglan är ren kärlek.
När jag vaknade levde jag kvar i känslan av total kärlek till den lilla varelsen. I vanliga fall hade jag börjat rabbla i mitt intellekt vad ugglan står för symboliskt, hur upplevde jag situationen och vad betyder det jada jada. Nu gick jag bara omkring med en total känsla av förlust blandat med förundran över mina starka känslor inför ett drömdjur. Senare börjar jag fråga mitt inre vem hon är och hör en klar röst svara:
- Jag är här, din kärlek väckte mig till liv i igen, nu lever jag i ditt hjärta.
Jag känner henne röra sig därinne och ifrågasätter ingenting. Bara njuter av hennes luddiga kropp och kloka ögon. Vi går tillsammans, nygamla kamrater i okända landskap. Jag har ingen karta men är mycket uppmärksam.

(Bilder - delar av kollage)

Rosor och klor

Läs den här bloggen. Bara namnet - Rosenklo. Språket är vackert, tankarna kloka och igenkänningsfaktorn hög för många hedningar.

Gudinneföreningen Vanadis blogg

Gudinneföreningen Vanadis har nu en blogg. Gå gärna dit och titta på vad som händer inom föreningen och annat. Här finns också info. om hur man blir medlem. Själv är jag redan medlem såklart!

Marken rör sig under mina fötter

Marken rör sig under mina fötter.
Så bokstavligt det kan vara i en eterisk verklighet.
Jag känner hur den sjunker och höjer sig, jag kastas plötsligt ner i ett hål.
Jag känner vågor av sorg i mitt blod, av vrede, av genombrott.
Det är inte mina känslor egentligen, utan själva jorden som skakar, människokollektivet som suckar och kokar över, andra släkters själar som vänder sig utochin.
Världen förändrar sig. Alla nio världar förändrar sig, och de är egentligen en värld.
Överalltifrån kommer rapporter om övergrepp, utbrott av felriktad fientlighet, förlorade slag mot stora troll, troll som blottar sig.
Allt kommer ut i ljuset.
Som de gruvarbetare som steg fram ur underjorden och visade mänsklighetens bästa sida - solidaritet, kamratskap. Och företaget som slarvat med säkerhet och vägrat lyssna på arbetarnas röster står där med skammen.
Många är heroiska, många står med skammen.
Det pågår ett krig. Ett andligt krig. Tro inget annat.
Det handlar om det djupaste av allt, om det viktigaste vi har:
vår fria vilja.
Vad värderar vi, vad accepterar vi, vilken sorts värld vill vi ha?
Marken rör sig under mina fötter, blodet vänder sig och flyter bakåt.
Det pågår ett krig. Ett andligt krig. Tro inget annat.

Fina fullmåne

Fina Klansyster gör fint fullmåneinlägg som jag helt enkelt lånar då jag skriver så hemskans mycket annat just nu.

Styrkan i LivsModern

Det sägs att män är rädda för kvinnors styrka. Det må vara sant. Men i min erfarenhet är kvinnor själva minst lika rädda för det dom har inom sig. Med tanke på kraften som vilar i LivsModern ser jag det som förståeligt att vissa arbetar hårt för att skjuta upp dess frisläppande. Men vänta inte för länge. En dag finns ingen tid och ork kvar att verkligen stå upp för sig själv. Och då lämnar vi istället bördan till nästa generation. Vilken inte är en särskilt rolig gåva att få i knäet.

Hel säger

Hel säger:

Sök inte bekräftelse. Stäng av telefonen och datorn för en stund. Ge istället bekräftelse. Lyssna djupt och skapa något åt en Vän som behöver bli sedd i mörkret.
Skapa varsamt, med känsla, varje skapelse är en magisk akt. Eller skapa bara med tanken, och med theångans klokskap.
Gör något ovanligt, djupt och märkligt. Sök i grumliga brunnar från förr, sy långsamma stygn, fläta in ben i silkesband.
Finn trekorsningen och välj den tredje vägen, som vare sig leder till himmel eller helvete utan till något betydligt mer intressant.
Tänd ljus för dem som behöver hitta hem. Tänd också ett ljus för din egen själ. Och kanske för en ny vän från annan värld.
Älska dom som dött, för vi kan tala med dom genom hjärtat men ingen annanstans.
Rönnbärsband, svarta ljus och pentagram, benknotor och mörk humor, skräckfilmer och spindelväv. Var inte rädd för fysiska manifestationer av de mest skilda slag, alla omfamnar natten på sitt eget sätt.
Dansa en tango med förmödrarna - här finns blodskunskap att hämta.
Arbeta innerligt och väl, var inte rädd att förkovra dig i det till synes vanliga.
Finn stillheten och håll den nära. Finns stillheten och håll. Finn stillheten. Finn.

Häxdansen

Jag dansar vidare. Det går mot mörker och det finns tid. Tid att arbeta, tid att vila, tid att skapa, tid att leka. Snart är det dags för mig att göra om altaret, ja, byta ut ljusen i hela hemmet mot svarta och kanske ett blodrött eller två. Inte därför att ett datum i kalendern säger det utan för att det känns i luften och i blodet.
Vi har också en växande måne. Det är ungefär en vecka kvar till fullmåne. Jag som har gett ett fullmånelöfte - ett mycket konkret sådant - har de kommande dagarna på mig att färdigställa det. Det är skönt att veta att jag arbetar hand i hand med månen, hon drar och hjälper till.
Jag dansar vidare. Häxdansen. Här finns allt jag behöver.

(Bild - Spirit dancer av Brian Froud)

Så indoktrinerar man befolkningen, eller Så säger dom att feminismen inte behövs längre

Titta på den här och tänk en stund över hur mycket vi påverkas av att kvinnor i alla dessa filmer vi ser så sällan har någon identitet och något att säga varandra som inte rör deras relation till män. Fundera över vad det gör med oss, med vår förmåga till vänskap, vad det säger våra döttrar ... bland mycket annat man kan fundera över.



och tack Elin för tipset. Nu ska jag fortsätta min quest för märkliga, otypiska filmer som inte borde vara varken märkliga eller otypiska. Men den konventionella nöjesindustrin är helt enkelt bara dödsångestkonservativ och helt enkelt ... helt enkelt ... skittråkig.

Edge of night

Nu sjunger jag den här sången:

Home is behind
the world ahead
and there are many paths to tread
through shadow
to the edge of night
until the stars are all alight

mist and shadow
cloud and shade
all shall fade
all shall fade

Vila i frid älskade extramormor

Min Gammelmoster Ella - Mormors tvillingsyster, min extramormor, mammas extramamma - har gått över till Sommarlandet.
Hon var 103 år gammal, fick somna i sin egen säng i sitt eget hem. Jag är tacksam för det.
Det finns inga omständigheter i världen som kan tyckas särskilt sorgliga. Egentligen. Hon levde väl och dog lugnt. Det sista kortet jag skickade till henne hann fram. Jag är glad att tänka att det fanns en blomma från mig hemma hos henne, om än i vykortsform.
Ella skrattade mycket, och spelade gärna kort och tog ett glas vin då och då. Hon var alltid så fint klädd och hade kammar i det silvervita håret. Men mest av allt minns jag skrattet. När mormor levde skrattade de alltid tillsammans. Sen fick Ella nöja sig med att skratta med mamma, och mig och mina systrar, och säkert många många andra. Hon skrattade hjärtligt, ofta åt sig självt, men mest för att hon var smart och såg humorn i våra mänskliga tillkortakommanden.
Hon var min sista länk till den generationen.
Jag saknar henne redan. Det är tomt.

Vila i frid min älskade Ella

Hedendomen etablerar sig

Sådär ja. Nu rör det på sig.

Druiderna får religionsstatus - DN

Svart katt

Att ha en katt är att få umgås med den ljuvligaste av varelser. Vila, sträcka på sig, leka, jaga, leka, äta, vila ... det är medicin för själen att vara med. Och den där lilla nosen, svarta pälsen, svassande gången, långa svansen, gulgröna ögonen. Som hon pratar. Kräver sin plats och breder ut sig i knät, över skrivbordet, över datorn. Mjuka tassar, len päls, mjukt spinnande - inte högt, precis innan motorn sätter igång.
Svart katt, en bringare av lycka, i varje hem och på varje gård.

(the swamp king av Ann-Julie Aubry)

Höstdagjämning - efterdyningar

I mångfaldens namn hävdade jag igår religiös högtid och tog ledigt hela dagen. Bad Nornorna vara med mig och viska i mitt öra om mitt öde, om vad jag behövde och att se klart.
Det var en fantastisk vacker dag som jag spenderade till största delen på gården. Satt och tänkte: "Jag behöver verkligen mycket tid att tänka. Det har jag alltid behövt. Sitta och vara och bara tänka. Det hör ihop med skrivandet, med magin och allmänt med vilken person jag är. Vilken tur att jag kommit på det och kan se till att jag tar den tiden att göra så."
Jag flyttade på växter i rabatten. Lät katten vara ute en stund. Hennes svarta kropp och gulgröna ögon är det vackraste man kan tänka sig bland kärleksört och vissnande ringblommor. Mina grannar kom ut och drack kaffe med mig, vi pratade om Indien, om boendeförhållanden och att vi trivs där vi är. Jag brände rökelse för de tre nornorna i Östra hörnet av gården och la en hörnsten på plats som jag plockat på en magisk havsdag med Klansyster. Satt. Tänkte.
Bästa kompisen ringde och behövde låna pengar för dagen på grund av struliga förhållanden. Hon kom förbi och jag bjöd på Mintthe på gården. Hon fick en andningspaus och pengar nog att klara sig för dygnet. Hon drog vidare och jag satt. Och tänkte. Tittade på fåglar, moln och kom några saker till sista kapitlet i boken. En av grannarna kom ut och placerade sig på gräset. Bra idé, tänkte jag som började bli trött i ögat. Drog ut filtar och bonade in mig på gräset. Somnade under blå himmel. Blev väckt av leende sambo. Som trots det haft en jobbig dag. Bäddade in honom bredvid mig och låg och lyssnade en stund.
Det blev kallt och jag satte mig inne för att skriva. När jag var nöjd packade jag väskan och tog mig ut för att ta en fullmånestund i parken. Vid cykelställen träffade jag kompis som - visade det sig - gärna följde med. Under en skön kväll i parken drog vi runkort, badade i fullmånesken, jag gjorde en liten ceremoni för mig med ett månvarvslöfte, vi började lösa upp knutar för henne. Väl hemma skrev jag en stund till. Sen gav jag sambo välbehövlig massage. Gick och la mig.
Jaha vad har jag lärt mig idag? sa jag till Nornorna innan jag somnade. Då slår det mig att hela dagen varit ett enda långt meddelande:
Jag kan vara själv utan att vara ensam. Det finns tid att både tänka och prata. Dom som behöver mig dyker upp när dom gör, och jag finns till hands utan att behöva anstränga mig. Det finns tid att skriva. Ju mindre jag försöker desto mer får jag gjort. Ledig tid kan vara såväl kreativ som social. Balans är det som håller hjulen i rullning. Magi invävt i vardagsbestyr är nog så effektivt. Och sist men inte minst - en sovstund under bar himmel mellan varven är aldrig fel.

Komposten - ett Gudinneforum

Komposten - ett Gudinneforum. En favoritplats och ett alldeles ovanligt ställe där Gudinnetroende i Sverige delar sina tankar om hur det är att leva med Gudinnan, och mycket annat som ingår i att leva i en magisk värld. Men vi behöver modiga medlemmar och skribenter. Som tycker, berättar, kommenterar, tipsar och delar med sig av sin ovärderliga erfarenhet. Utan detta blir det ingen aktion i något forum. Det är medlemmarnas energi som gör det.
Så vill du komma och vara med och bidra. Välkommen! Är du redan medlem och tror att du inte har något att säga? Glöm det. Aktiv Gudinnetro är ingenting annat än den sammanlagda summan av erfarenheten hos dem som lever den. Här krävs inga experter, utan bara ditt levda liv. Jag ser fram emot att mötas i den tekniska Väven, och kanske i en ännu större Väv så småningom.

(bild: Sara Glass)

(Som min yngsta brorsdotter brukar säga) Vad gör en häxa egentligen?

Att vara häxa för mig just nu är detta:

Njuta av solen som lyser på maten jag lagar och gör den gyllene. Veta att detta - det är näring, transformation, energi - ja ren magi.
Ta en stund - trots att det är en del på gång- och leka med katten, för jag vet att hennes närvaro, svarta färg och spinnande betyder lycka i mitt hem och om och om igen är det min plikt att tacka henne på katters språk.
Ha små knyten med örter som torkar efter skörd och vara tacksam över att jag har krukor att plantera i och en gård att ställa dem på och element som får det att växa. Det är inga mängder men det gör inget. Jag provar och lyckas i smått.
Vara mitt i transformationen från en försörjning till en annan, veta att jag satt igång den och att det är mitt ansvar att driva den hela vägen igenom, samt ha total tillit till den Gudinna jag samarbetar med. Jag har gjort min del, hon gör sin.
Placera allt beroende av modern psykiatri och självutnämnda levnadsexperter bakom mig. Min systrar och bröder i Väven har allt jag behöver för mental hälsa, men framför allt litar jag till min egen erfarenhet.
Acceptera fysiska och materiella förutsättningar men aldrig fastna i den falska realismens bojor.
Alliera mig med samhällets marginella grupper, men aldrig offergöra mig själv.
Se drakar, älvor och troll som lika självklara invånare i världen som tofsvipor, vargar och människor.
Se symbolism i all fysisk realitet och en fysisk motsvarighet till all symbolism.
Älska lite mer än jag trodde var möjligt igår.
Ta ingenting för givet.
Veta att allt är heligt och att jag därför inte behöver vara så djävla helig.
Ta absolut ansvar för alla mina handlingar, inklusive mina misstag.
Ha gudinnor som mina samarbetspartners.
Veta att för varje smärta jag gör mig av med befriar jag också den feminina principen inklusive min förmödrar och kommande generationer.
Springa med höstvindarnas kaos och njuta av det.
Se kroppen som den vackraste av gåvor och behandla den därefter.
Ta del i min vänners och familjs liv med liv och lust, men inte fastna i deras Väv.
Veta att jag är både klok och galen, och att vara klok ibland kan jag stå ut med.
Älska djuren.
Älska barnen.
Efter otaliga resor i tid och rum veta att normalitet och realitet är i högsta grad relativa begrepp.
Detsamma gäller "naturligt".
Inte tveka att spendera timmar att andäktigt titta på ett grässtrå som vajar i vinden.
Se jorden som en levande varelse att tassa försiktigt på.
Veta att min vilja är lag och det är din också.
Respektera vetenskapen men se magin som äldre och starkare.
Känna släktskap med världens shamankor och viskvinnor.
Skapa mig ett magiskt hem, för någonstans måste man få ha det precis som i sina drömmar.
Hänga upp prismor i murgrönan för gårdsälvorna.
Tända lyktor för dem på kvällen.
Veta att min familj är stor, rik och mångfacetterad.
Strunta i statusen.
Använda kreativiteten som min främsta drivkraft.
Ge stor plats till sensualism och sexualitet.
Respektera intellektet men vid tvekan låta hjärtat välja.

Film, feminism och underhållning

Tidningen Bang är en utmärkt feministisk tidsskrift. Här hittar man många roliga saker, såsom filmtips på dom där filmerna vi behöver mellan varven. Med massor av starka, roliga, våldsamma, sanslösa kvinnor med sex och hämnd på sinnet. Själv blev jag påmind om att jag aldrig sett Tank girl, men nu är det dax. Ska också ta mig samman och se den betydligt seriösare Män kan inte våldtas som skapade mycket debatt på sin tid. Fler tips finns på Bangs hemsida här.