Att vara häxa för mig just nu är detta:
Njuta av solen som lyser på maten jag lagar och gör den gyllene. Veta att detta - det är näring, transformation, energi - ja ren magi.
Ta en stund - trots att det är en del på gång- och leka med katten, för jag vet att hennes närvaro, svarta färg och spinnande betyder lycka i mitt hem och om och om igen är det min plikt att tacka henne på katters språk.
Ha små knyten med örter som torkar efter skörd och vara tacksam över att jag har krukor att plantera i och en gård att ställa dem på och element som får det att växa. Det är inga mängder men det gör inget. Jag provar och lyckas i smått.
Vara mitt i transformationen från en försörjning till en annan, veta att jag satt igång den och att det är mitt ansvar att driva den hela vägen igenom, samt ha total tillit till den Gudinna jag samarbetar med. Jag har gjort min del, hon gör sin.
Placera allt beroende av modern psykiatri och självutnämnda levnadsexperter bakom mig. Min systrar och bröder i Väven har allt jag behöver för mental hälsa, men framför allt litar jag till min egen erfarenhet.
Acceptera fysiska och materiella förutsättningar men aldrig fastna i den falska realismens bojor.
Alliera mig med samhällets marginella grupper, men aldrig offergöra mig själv.
Se drakar, älvor och troll som lika självklara invånare i världen som tofsvipor, vargar och människor.
Se symbolism i all fysisk realitet och en fysisk motsvarighet till all symbolism.
Älska lite mer än jag trodde var möjligt igår.
Ta ingenting för givet.
Veta att allt är heligt och att jag därför inte behöver vara så djävla helig.
Ta absolut ansvar för alla mina handlingar, inklusive mina misstag.
Ha gudinnor som mina samarbetspartners.
Veta att för varje smärta jag gör mig av med befriar jag också den feminina principen inklusive min förmödrar och kommande generationer.
Springa med höstvindarnas kaos och njuta av det.
Se kroppen som den vackraste av gåvor och behandla den därefter.
Ta del i min vänners och familjs liv med liv och lust, men inte fastna i deras Väv.
Veta att jag är både klok och galen, och att vara klok ibland kan jag stå ut med.
Älska djuren.
Älska barnen.
Efter otaliga resor i tid och rum veta att normalitet och realitet är i högsta grad relativa begrepp.
Detsamma gäller "naturligt".
Inte tveka att spendera timmar att andäktigt titta på ett grässtrå som vajar i vinden.
Se jorden som en levande varelse att tassa försiktigt på.
Veta att min vilja är lag och det är din också.
Respektera vetenskapen men se magin som äldre och starkare.
Känna släktskap med världens shamankor och viskvinnor.
Skapa mig ett magiskt hem, för någonstans måste man få ha det precis som i sina drömmar.
Hänga upp prismor i murgrönan för gårdsälvorna.
Tända lyktor för dem på kvällen.
Veta att min familj är stor, rik och mångfacetterad.
Strunta i statusen.
Använda kreativiteten som min främsta drivkraft.
Ge stor plats till sensualism och sexualitet.
Respektera intellektet men vid tvekan låta hjärtat välja.
Hon tittade på mig genom fönstret. Och jag tittade tillbaks. Om jag haft för bråttom - sprungit vidare mot självutvecklande workshops med duktighetsfanan högt vajjande över mitt huvud - hade jag missat henne. Till och med i ett skyltfönster, fångad för evigt av en konstnär som uppenbarligen tagit sig tiden att titta, till och med där hade jag missat henne. Om jag inte spatserat runt i Drömtiden där det lilla är stort och det stora litet. Länge tittade vi på varandra, hon fångad i ett särskilt ögonblick, statyettens förebild sedan länge någon annanstans.
