Blänk från en magisk resa

Jag sitter under ett pilträd med kär magisk vän. Bakom oss tillfällig hydda, till vänster sötvattenbäck i sanden, framför oss hela havet. Det mörknar och vi sitter i en bubbla i tiden - vilken tid som helst - alltid har vi arbetat med elementen, druckit månljus och stjärnljus, vaggat våra sinnen till vågorna, lyssnat på porlet ... vi talar Sanningar. Ingen sejd, inga genvägar, bara den klokskap vi bär på sen evinnerliga tider flödar fram. Vi ryser, vi skrattar, dricker vin och öppnar flödet än mer.

Jag sitter i sanden och fylls av stjärnljus - från himlen, från min vita syster, från månen som visar sitt klara öga i sen timme. Jag har arbetat med rening, med havet och runor i sanden. Vi arbetar med dem element som står oss närmast, allt går lätt och vi kan låta den andre ta del av det vi kan. Någonting vaknar mellan hjärta och mage, ett stråk av varmt ljus som darrar till och växer. Något jag saknat utan att veta det - saknat länge, men nu har jag fått hjälp att hitta länken: till mina uråldriga förmödrar, till den djupa DNA som slumrat, till evigheten bortom stjärnorna.

Jag lägger mig tillrätta utanför Ale stenars mäktiga väsen. Vi har arbetat med uppgifter som lagts i vårt knä och vi har gjort det med det bästa av vår förmåga. Nu somnar vi under bar himmel. Jag är lite besviken över att fullmånen i Vattumannens tecken är dold bakom moln, men tänker att jag fått så mycket att det inte är något att fastna vid. Mitt i natten vaknar jag och himlen är klar, jag badar i fullmånesken; somnar och vet att detta påverkar mitt system på sätt jag knappast kan ana.

Jag har sett en rosa regnbåge (jag lovar det är sant), fått redskap att arbeta med i min vardag, fyllt mitt eldiga jag med feminin energi som är starkare än det viljestyrda jaget, lärt mig om magins rytm, förstått hur fruktbart samarbete kan se ut, plockat örter till undergörande salva, sett minnen från urgamla liv, fått förståelse för Väven - trådar och mötespunkter, känt ren kärlek från havet, upplevt Ran röra sig under min hud, fått hjälp att upptäcka blockeringar i mitt system och försiktigt börjat tråckla ut dem, påbörjat lagning av relationer som trasats sönder .. ja, det finns mer. Men det räcker här. Detta är blänkar från en magisk resa vid Österlen.

Bild: (Moon's daughter av Brian Froud)

Häxsystrar

Med mina häxsystrar flyger jag till månen och tillbaka.
Ibland är vi nära - ibland släpper vi varandra lösa på oändliga äventyr. Ibland firar vi livet nära nära, ibland får vi höra talas om varandras äventyr.
Men dom är mina - mina systrar - häxor av första, andra och bästa graden. Jag är stolt medvandrerska, medspringare, medsejdare, medförvandlare, med - människa.
Mina systrar är stolta och sköra, fantasifulla och envisa - gör sig mindre än dom är - men jag tjatar. Det är min roll och jag bär den så gärna:
Du är fantastisk, du är fabulös, du är en riktig häxa (den finaste komplimang jag kan ge).
Med mina systrar flyger jag till månen och tillbaka. Liksom till stjärnorna, underjorden, omvandlingssfären, trädtopparna och vilomärgen.
Jag är stolt, stolt och åter stolt. Faktiskt måste jag vara en riktigt bra en: som har dessa systrar omkring dig (om du vill lära känna någon - se vilka vänner hon har). Faktiskt måste jag vara alldeles fantastisk och fabulös. Med tanke på hur Dom Är.
Med mina häxsystrar - tur och retur, till månen och tillbaks.

Sanna färger

En lång men stilla dag med monotona arbetsuppgifter. En dag att lägga till "sådär-listan"? Inte alls. Alla stunder kan utnyttjas på ett bra sätt om man tillåter sig.
Vi har alla lärare, krafter som arbetar med oss och villigt lär ut om vi frågar. Namn och form på dessa lärare kan skifta - men alla som arbetar med magi har för det mesta gott om hjälp. Så varför betala massor av pengar och ta genvägen genom någon annan när allt vi behöver göra att fråga och öppna oss för svaret.
Det är min fulla övertygelse att universum är uppbyggt av toner och färger. Allt är symfoni, matematik och målartavla. Idag har jag fått lära mig om färger. Inte bara den vanliga färgläran, utan vilka färger som är mina och hur jag kan väva samman dem med mitt horoskop, med personlig numerologi, jag till och med tarot. En alldeles vanlig dag har jag förstått mig själv mycket bättre, lärt mig mycket konkret hur jag kan förändra allt från hälsa, till humör, till öde genom färger. Att klä sig från topp till tå i en särskild färg är ett enkelt sätt att väcka denna färg i auran liksom det chakra färgen tillhör. Att klä sig i sina egna färger gör dig mer till dig själv, det vill säga sannare och tydligare - även för andra.
Jag har blivit lotsat genom magin i violett, energin i orange, den vita färgens förmåga bland mycket annat. En regnbågsvandring helt enkelt. Men min alldeles egen regnbåge.
Jag tänker på vad en ingående, personlig rådgivning skulle ha kostat mig. Och hur lätt det är att dela in tiden i tråkigt jobb och spännande jobb eller fritid. Men jag vare sig behöver betala pengar eller ha tråkigt på jobbet om jag bestämmer mig.
Nu ska jag lyssna vidare. Det finns mycket mer att lära. Och många röster villiga att viska i mitt öra. Jag hörde något om skogsgrön, och om turkos ...

Hon

Chakran breder ut sig klara
jordröda trygga starka livsgnista
orange vällande sexiga magnetiska magma
solgul lysande energiska dansanta
smaragdgrön hjärteöppnare balanserande
turkosblå silver sång skapande
kungsblå seende kupolen välvande
kosmosviolett alltet genomsyrande

fyller hela auran

beredd att dansa genom världen
så alldeles, alldeles … underbart
(till den här balen är vi alla bjudna)
bland stående stenar och träd dom äldsta
med vinden i håret och solen på vattnet
skönheten är gratis
och därför så dyrbar

breder ut vingarna
luft silas mellan fjädrarna
ovanför mitt huvud
spänns de ut

Hon
bjuder upp
(på den här balen bjuds alla upp)

Hon
lär mig
de mest avancerade tangosteg

Hon
liksom vinden, solen, vattnet
lär mig
mjukaste, djupaste, lenaste rytm och lek

Hon
lär mig

Jag kan flyga
(jag är inte rädd)
men om
jag lyfter
måste jag lämna denna pärla av liv
använder vingarna endast
att hålla balansen
och dämpa fallen
om jag trillar när Hon gör mig yr

Toner klingar genom tid och rum

Till min Stjärnsyster Zindra - tack för att du finns.

Ord

Orden blir liksom färre och färre.
...
jag ...
kan ...
....
inte ....
fånga
....

Det är inte som om jag inte har upplägg. Tvärtom. Det kommer hela inlägg som flaxar förbi om både det ena och det andra som skulle kunna vara intressanta att skriva om. ... skulle kunna vara ...
Men jag har inte riktigt lust att håva in dem. Dels för att jag inte vet riktigt vad jag ska fokusera på av allt detta intressanta. Dels för att en stor del av mig vill bara uppleva - inte prata om det.
Så vad gör en ordmänniska när orden tryter? Lånar någon annans såklart. Här är Marit Bergman och en sång hon skrev bara för mig ... nästan

Ale stenar och havet

En dag vi Ale stenar. Sitter i två världar - i en hör jag spridda kommentarer på svenska, tyska och engelska:
- Undrar vad de är till för. Vem har byggt dem. Stenarna kommer inte härifrån ...

i den andra världen lyssnar jag på Moder Jord. Känner den trygga stenen bredvid mig och Hennes pirrande under mig.

En dag vi havet. Gör en stencirkel i sanden och lyssnar på havet. En trygg, torr trädstock bakom ryggen. Ser ett fåtal sommarbadare längre bort, men jag är i min egen värld. Bär presenter med mig hem. En vriden gren som badat i havet - den blir en talpinne, eller en trollstav. Några stenar till trädgården, några små stenar till den kommande runpåsen.

Starka krafter, visa ord, de finaste gåvor. Så nära, så lättillgängliga. Viska tyst om detta. Tänk om kommersialismens vinnare visste. Att de häftigaste tripperna är gratis, de vackraste upplevelserna där för alla, den bästa tryggheten en jordfast sten och ett havsbadad gren.

Gudinnan föder, en gudinna föds, gudinneförening i vardande

Efterlängtat och behövd - helt rätt i tiden. En Gudinneförening är på gång såsom ljuset från norr. Läs mer här från Ravenstars sida.

Sommarkollage

Del av sommarkollage: som är sommaren som den är: blå, havsdrömmande, full av stjärnor och stjärnfolk, djupsinnig, reflekterande, sval, varm, skön, utvecklande för Seendet

Sommarsolståndet

Passa på! Lapa sol, njut av energinivån, tanka kraft, bada och renas, njut, njut och njut ännu mer ...

Ran talar

Ran säger:

Idag badar så många i havet och det är så skönt. Jag älskar att vara i kropp - det är bra för mig, jag blir stark och får form.
Jag är några tusen år gammal som Ran, innan dess hette jag något annat, och innan dess hade jag ännu ett namn. Jag fick mitt första namn och min första form av dem som kom hit först.Dom gav mig kropp. Innan dess var jag bara vatten: kall och mörk. Att ha kropp är underbart, att ha ett namn och ett själv.
Bada i mig, låt mig leva i dig. Tänk på mig när du är vid havet och i havet. För det jag får renar jag dig, får dina känslor att strömma, öppnar flödet för vätskor och erotism. Detta är utbyte mellan människa och gudinna, mellan element och varelse. Genom utbyte blir vi mer än vi var. Det är enkelt. Det är njutningsfullt.

Underbar kvinna och vackra män

Mer toner - mindre ord

Det sackar av - mot svartmåne. Jag gör saker men sinnet vänder sig inåt. På bordet i vardagsrummet ligger skinnbitar till en amulett. Musiken går i ett. Toner snarare än ord talar bäst. Katten sover på den bästa utkiksplatsen. Jag dansar långsamt genom rummet. Mer toner - mindre ord. Orden står och trampar och trängs i farstun, låter dem lugna ner sig innan jag släpper in dem
Klipper håret, färgar det mörkare. Klipper av, klipper bort. Huvudet blir lättare. Längtar bara inåt, inte bort. Längtar bara inåt, inte bort. Längtar bara inåt, inte bort.

Musik för kvinnor med smak för det bizarra

Går ut hårt idag med galna Gaga och Beyoncé. Det här är egentligen inte min musiksmak men jag älskar videon.

Kvinnor, namn och identiteter

Jag har aldrig kunnat förstå vad som betvingar kvinnor att ge upp sina namn, sin historia, en del av sin identitet när de gifter sig. Jag tänker på det nu när det är så lätt att leta reda på gamla bekanta genom nätet. Men kvinnorna gömmer sig bakom nya namn, och bakom sina mäns axlar.
Jag förstår viljan att göra sig en ny identitet - kanske till och med tillsammans med någon annan. Inom häxkonsten byter vi namn, eller lägger till ett namn som en del av vår initiering - ett självvalt namn som ska spegla vårt sannare jag. Vissa namn är bara till för de allra, allra närmaste. Namnet får därmed en magisk dimension av exklusivitet. Andra namn är till för att visa världen att man väljer sin egen identitet. Vissa namn är gruppnamn och ger en känsla av andlig tillhörighet som kompletterar den biologiska. Allt detta förstår jag. Allt detta är del i en självutvecklande väg som syftar till att visa upp en så riktig bild av sig själv som möjligt.
Men jag förstår inte varför en kvinna väljer bort en del av sin identitet och tar över den av en man som inte gör samma offer tillbaka.
Barnen, som modern bär i nio månader, oftast ammar och i de allra flesta förhållanden fortfarande har ett större ansvar för får sin pappas namn. Varför? Ingen kan förklara detta för mig på annat sätt än att det är tradition. Och den traditionen är en kvarleva från att hustrun var mannens egendom. Inte en tradition jag personligen skulle välja att hylla.
Vi behöver inte älska vår historia. Men alla år är våra år, de blodsfamiljer vi tillhör är våra familjer och den energin ska man inte ge bort lättvindligt. Majoriteten kvinnor som gifter sig i Sverige idag tar sin makes efternamn och lämnar sitt eget därhän. Jag känner mig som en alien som bevittnar en obegriplig ritual, vars mening undflyr mig och vars undertoner irriterar mig. Jag förstår inte.
I värdekonservativa USA stödjer nästan hälften av de amerikanska medborgarna att regeringen stiftar en lag som tvingar kvinnor att ta sin makes namn. Det förstår jag bättre.

Sensual world

Kraftsmycken

Hittade dessa delikata smycken gjorda av konstnären och prästinnan Ulrika Jäger. Gå in och surfa runt en stund. Väl värt besväret.

ur Älvdrottningen

vi gör stjärnorna, självlysande, galaxer ... mest som
kaprifol - Sedan säger vi till varann: men det är
alldeles blommigt bakom stjärnorna!

(Från Älvdrottningen av Eva-Stina Byggmästar)

När mamma kommer hem

Törnrosa vaknar (hon vaknar till liv!)

taggarna spetsar huden

rosendoften kittlar näsan

Hon sätter sig upp

(vild i hår och blick – hundra års sömn avslutas i en blink)

riket kallar

och landet

klarvaken springer hon nedför tornets spiraltrappa

hoppar med lätta fötter över prinsen

som alltid är han lite försenad

Var är spindeln, var är den trettonde fén?

Hon glömde fråga om något hon glömt.

Var är den trettonde gudModern?

Var är Gudinnlighetens Moder?!!

(den som sovit i hundra år, har inte mycket tålamod)

Snövit vaknar – glaskistan spricker och äpplet hostas ut

spegeln viskar:

- jag vet vem som vackrast i landet är

’där är där Hon inte är, men här är här där Hon äär’

Askungen sopar undan askan

efter det senaste vulkanutbrottet

sen tar hon på sig glasskorna och går ut

Rapunsel i tornet klipper sin gyllene fläta

och fäster den i sängstolpen

snabbt klättrar hon ner i sitt korta hår

(längst sitt långa hår)

lämnar i en blink förlamningens år

Nu när Eldfestens flammor

brunnit och väckt oss alla

springer vi runt som nykläckta jungfrur och ropar

- Kom Moder, kom Nerthus, kom Freja!

Och Hon kommer

Hon kommer med knoppar i sina händer

hon kommer med skönhet och hämnd

She’ll be coming round the mountains when she comes

She’ll be coming round the mountains when she comes

Hon kommer med blänkande egg

She’ll be coming round the mountains,

she’ll be coming round the mountains

She’ll be coming round the mountains when she comes

Hon kommer från platsen bakom bergen

med jättarnas lava i märgen

Hon kommer klädd i rosornas ton

nyvaken även hon

She’ll be wearing pink pyjamas when she comes

She’ll be wearing pink pyjamas when she comes

Precis så skall det bli

She’ll be riding six white horses when she comes

minns det vita sto som hon red

som Hon red!

flygande man och äppelblommen forsade ned

flygande hår

svärdet mot hennes skinande lår

safterna flöt

flickorna tjöt

hon red och våren rasade fram

hon red och skötena brann, brann, brann

hon red och skötena rann, rann, rann

livets sav till oss alla

Hon kommer

Jungfrun och den högättade Modern i samma

We will cook the old red rooster when she comes

Det finns dom som borde darra nu

när mamma kommer hem

en mor vet allt som hänt:

vem som inte delat med sig av maten

förgiftat skörden

och svultit ut barnen

Vi äter upp tuppen

och bjuder laget runt

We will all go out and meet her when she comes

Alla

vi går alla ut och möter Henne

jorden skakar och vulkanaskan yr

ser Henne komma

himmel utan ärr (inga flygplan i vägen)

Vi går alla ut och möter Henne

när mamma kommer hem igen

En kapitel klart - ett annat börjar

Så har jag färdigställt kapitlet om Saga. Och som vanligt tänker jag:
- Så lång tid allting tar, det här skulle varit klart för länge sen.
Men sen tänker jag efter och inser något. Sen jag började lägga upp texter om de nordiska gudinnorna har jag skapat en hemsida, skapat bilderna till sidan, börjat fota, lärt mig photoshop, fått till mig information om och arbeta med gudinnorna kontinuerligt, bland mycket annat. Så det är inte konstigt att det tar en stund.
Nu har jag lagt upp det som kommer att finnas på gudinnesidan. Jag började lägga ut dessa texter därför att jag tyckte att det saknades Gudinnetroende författare som fokuserade på den nordiska magin. Jag hoppas att de har varit och är till nytta för de nordiska häxor och hedningar som jag vet finns där ute.
Nu börjar nästa kapitel för mig. Att skriva klart tillhörande kapitel om högtider, nordisk häxkonst mm som ska utgöra boken i sin helhet. Till detta tillhör också att bestämma mig för layout, trycka boken, skapa ett litet förlag och vad man nu kan behöva för att ge ut sina egna böcker. Men det ska bli kul. Och det är helt ok. att det går lite långsammare än jag först planerade. Det som är värt att göra är värt tiden. Och när man väl lärt sig något går det bra att öka takten sen.
Kapitlet om Saga handlar mycket om att skriva och skapa. Men jag har inte tagit upp en helt grundläggande komponent för att skapa det vi drömmer om: envishet, envishet, envishet och ett stort mått tålamod.

Allt kommer samman

Igår hade jag en stjärnsyster på besök. Hon var på konferens med jobbet och mötte upp henne mitt i stan för att visa vägen hem till mig. Vi som rest till världarnas kanter, sejdat på såväl sten som stubbe, dragit upp Ran ur havet och i badat månljus befann oss plötsligt i de mest profana omgivningar - i min älskade, skitiga hemstad. På gatan där jag alltid går för att fika, handla, vandra till biblioteket - där stod hon, den lilla magiska. Det var rätt, så rätt och när jag omfamnade henne kunde jag känna hur världarna gled närmare varandra med ett rejält klonk i gångjärnen.
När vi kliver in på den lilla bakgården som jag delar med många grannar (dagen till ära hade jag har tänt lyktor i äppelträdet) - säger stjärnsyster:
-Men du har ju älvor på din gård, mitt i stan!
Värme i själen. För jag vet att det är sant, men att få bekräftelsen är rätt och viktigt. Det var inte utan att de små gröna hoppade högre och fnittrade mer när de kände av stjärnsysters glada vibrationer. Och jag vet att jag har lyckats med det jag för några år sen trott var omöjligt - att få med mig en del av Naturens mest besjälade varelser ända in i mitt hem. Klonk! Världarna glider än mer in i i varandra.
Vi drack vin och jag lagade mat under det att vi pratade om boende, försörjning och prästinneskap. Det blev så uppenbart för oss att prästinneskap är ett tillstånd. Något som har med inställning, möten, samlande, seende, hjärta och själ att göra. Var och en av oss hade börjat axla vår prästinneroll utan att nästan tänka på det, i det mest profana situationer långt ifrån mantlar och stavar. Även här glider världarna närmare varandra. Och därigenom blir allting lättare. Lyssnar innan jag somnar - när älvorna sitter på mitt bröst och nyper mig i näsan - och hör gångjärnen eka i etern:
Klonk. Klonk. Klonk.

Little Grandmother

Lyssna, lyssna, lyssna noga. Det tar en stund - men det är det värt. Här är grunden. Från det här ska vi arbeta.

Return of the Ancestors - Part 2 - Healing the Earth, the Masculine and the Feminine from Bob Keeton on Vimeo.

Freja är här

Frejakapitlet är nu omskrivet och färdigskrivet.

Rans Tid Kommer

Det var längesen jag började skriva kapitlet om Ran. Och nu när stranden börjar dra - om inte för att bada så åtminstone att vara vid - var det hög tid av göra detta klart.
Det finns inte mycket skrivet om Ran - vår havsdrottning i norr - men det gör inte så mycket. Havet finns, och om vi vill träffa henne sätter vi oss vid havet och lyssnar. Det här är vad jag har hört men du hör säkert mera själv.

Frida och andra androgyner

Såg filmen Frida häromdagen. Kahlo själv storslaget spelad av Salma Hayek. Fridas passion, kärlek och smärta - speglad i hennes blodfyllda tavlor - kan få vilken levande kvinna som helst att utbrista,
- Precis så är det, så känns det.
För oss hedningar är också hennes förankring i sin kultur, liksom hennes symbiotiska förhållande med Moder jord renodlad igenkänning. Men för mig var det ändå hennes androgyna sida som tilltalade mig mest.
Vissa ser androgynen som en asexuell och könlös varelse. Ingenting kan vara mer fel om du frågar mig. Detta är vad jag tycker mest om med den Frida som porträtteras i filmen. En dag klär hon sig i kostym och är osentimental inför sin konst. En annan dag klär hon sig i superfeminina klänningar och pryder håret med blommor - är helhjärtat kropp och känslor. Hon är bisexuell och förför kvinnor och män till höger och vänster. Samtidigt är hon involverad i ett djupt, tidvis slitsamt, heterosexuellt äktenskap. Frida Kahlo lever ut sina olika sidor utan att de skaver mot varandra. Därför är hon vare sig eller, utan både och. Det är detta både och som skapar androgynen och i sin tur gör ett tredje eller fjärde kön.
Jag tror inte på dualismen. Av alla återkommande drag i nyhedendomen är det tudelningen jag har svårast för. Denna tröttsamma indelning mellan kvinnligt och manligt, ljust och mörkt, ovan och nedan förenklar världen och lämnar alla spännande alternativ utanför eller i en styvmoderlig mellanposition.
Dualismen är nära släkt med monoteismen. Det är därför så förvånande att så många paganer väljer att reproducera denna världsbild.
Jag är inte monoteist eller dualist. Jag tror inte på en guds särställning och inte heller att det heliga paret är heligare än någon annan kärlekskonstellation. Jag tror inte på äktenskapets särställning, eller att en mamma och pappa är bättre föräldrar än mappor, pammor och mångor.
Jag tror på - och inser naturligtvis dubbelbetydelsen i detta - regnbågen. Bifrost som för oss från en värld till en annan. Vi kommer alla ur samma livmoder, vi är samma och olika. Ur mörkret kommer ljuset, från ljuset bryts många färger: röd, gul, orange, grön, blå, lila, androgyn, kvinna, hermafrodit, man, transsexuell, heterosexuell, homosexuell, bisexuell, monogami, polyamori, massor av amore. Jag tror att universum består av multipla dimensioner - fulla av sätt att vara som vi inte ens kan föreställa oss. Jag tror på mångfalden - på riktigt, inte som en tillfällig krydda för att smaksätta den etablerade normaliteten. Jag tror på Frida Kahlo.

Hett Hedna-tips och en Ödmjuk Förfrågan

Spindelmor kallar hon sig på forumet - Vännen som skapade Gudinneforum Komposten. Nu behöver hon en paus och jag har lovat att ta över stafettpinnen ett tag. I samma veva har Spindelmor rensat upp och förenklat forumet och det är nu mycket mer överskådligt. Det finns en öppen del som går bra att gå in och läsa som gäst, och en dold enbart för medlemmar där vi har möjlighet att vara lite mer personliga.
Eftersom aktivitet föder mer aktivitet letar jag nu efter några skribenter som kan tänka sig göra kontinuerliga inlägg under en period inom ett av sina favoritämnen. Det kan handla om Gudinnans örter, att leva med månfaserna, eller en djupdykning på en särskilt älskad Gudinna. Skrivmässigt är kraven ganska så låga på ett forum. Vi kommunicerar trots allt, det är ett substitut för samtal och det är helt ok. att vara pratig i sin stil. Det man dock måste räkna med är att vara flexibel, gilla frågor, och att ett inlägg kan ta en helt annan vändning än man först tänkt sig.
Intresserad? Gå in på forumet, ansök om medlemskap och sätt igång så fort det blivit klart. Om du är i behov av en särskild kategori, eller vill ha tips på var i forumet det passar bäst att skriva om ditt ämne: Hör av dig till mig per bloggens kontaktmail, eller bli medlem och maila mig direkt på forumet.
Besök också gärna forumet som gäst eller bli medlem och haka på vilken diskussionstråd du känner för. Välkommen säger jag och mina trevliga Kompostmedlemmar.

Sanningar

"Varje sanning genomgår fram till sitt erkännande tre stadier: på det första förlöjligas det, på det andra bekämpas det, på det tredje gäller det som självklart."
(Arthur Schopenhauer 1788-1860)

Ett tempel och ett annat

Lite harmoni med en bild från tempelruiner i Indien New Dehli. Sunna lyser över oss, moln eller inte, var vi än är. Jag är sjuk och det verkar vara en åkomma som befinner sig både lite här och där. Lyssnar på Faery radio och dansar nu och då. För sjukare än så är jag inte. Klär mig i ljusa kläder och redigerar lite texter och bilder. Vilar - för det är naturligtvis det min förkylning vill att jag gör. Så jag lyder. Tar hand om mitt eget tempel med varma drycker, kärlek, duttande, sängliggande och ibland med mjuka, mjuka danssteg. Snurrar och drar tillbaka mig själv i mig själv. Lägger mig i sängen igen och låter tankarna snurra in i mig själv - bli lugna, självklara, djupna. Får en impuls att leta reda på en bild, eller rita en runa, och följer den. Följer, följer, min kropps och min kreativitets behov. Tar några steg - tasseli tass - mjukt, mjukt - snurrar. Drar in mig själv i mig själv.

mer Vårsång

Han hänger upp och ner i Trädet
på korset, från grenen
stirrar ner i abyssen
den stora Modern
som en skadad fågel klamrar han sig fast
alla har flytt
bara Mariorna kvar – de tre –
Nornorna, baddar pannan
och svärdssåret

Nio dagar
likstelhet, sen ljus
uppståndelsen, uppvaknandet
miraklet
ser rakt ner i Moderns djup

Plockar upp runorna
jag plockar upp runorna
stiger fram ur grottan
runorna i min hand
lyser och vibrerar
formerna, färgerna, tonerna, talen, orden
smycken runt min handled lyser upp
alvgrön, ametist och den klara kristallens prismor

kosmiska runrader snirklar sig runt auran
såpbubbleskal
väver sig in i ödesmattans trådar
baken på mattan och vi flyger

Vårsång

Läser runorna på mitt DNA

snirklar sig som luktärtsskotten

(cremevit, rosafärgad – flerårig, siciliansk vildluktärt i purpur och sharlakansröd)

Transformeras i den kosmiska ormen

-Bifrosts frände, regnbågsmor –

ljus förvandling i såpbubbleskal

gamla monster blir så små

i skarpt (ljus) läge

En färg, är en ton, behäftad med runor

slingrande

i långa rader

Lär mig:

inte genom kamp, utan genom att öppna varje chakra

hör sången

Helar mig:

inte genom att dra ut,

utan genom att smälta samman

Döljer inget; talar lika gärna med människorasens barn,

som andra raser

alla sorter och arter

(växtandarna är synnerligen talföra nu)

Badar i toner

Puccini, Mozart, Wagner

och färgat vatten

Yggdrasil tycks mig klar som glas

Sjung:

du vet vad det betyder

bygg Bifrost

väv allting närmare

Sjung:

rasera templen

befria trälarna

befria oss från herrarna (i hagen)

från allehanda dumeter

buller och avgaser

Rätt ton:

sprickor i fasaden

rätt ton:

and it all comes tumbling down

Sjung och Kriga

Jag har alltid älskat denna scen ur Femte elementet. Jag har inte förstått varför jag blir både gripen och exalterad av den blå operavarelsen och den rödhåriga som sparkar häck. Men jag förstår nu: en sjunger, en slåss. Jag förstår vad det betyder, och vad det speglar. Och jag älskar det.

Vårdagjämning

Vad är Vårdagjämningen?
Vid en viss tidpunkt under dagen är natten och dagen lika långa
Nålen darrar på sin spets - mörker och ljus flödar i vågens skålar
här, här är den, balanspunkten,
dåtidspunkten
framtidspunkten
axeln av allt liv

Tidpunkten är naturligtvis undflyende kort, om den ens kan sägas existera
den existerar
- det är då, det skapas en glipa mellan världar

men vi firar hela dagen balansen mellan ljus och mörker,
liksom ljusets seger över mörkret
seger, och seger ... snarare dans
när ljus och mörker
valsar med varandra
ett tangosteg, en rumbatakt
de dansar med oss
vi följer dem, ser ljuset
följer takten,
ser ljuset bryta fram

Levande Häxskola på Nätet av Allas Vår Rikshäxa

Upptäckte nyligen att Rosie Björkman - alias Jolanda den Tredje - uppdaterat sin sida och att den är riktigt fin och matnyttig. Se in i det berömda Tornet på Blåkulla, läs om kurser och events; få reda på hur Rosie uppväckte sin häxkraft, och hur hon kom att ta sin roll på Blåkulla. Men bäst av allt tycker jag är att sidan kontinuerligt uppdateras med intressant information.
Jolandas Häxbrev är en sorts direkt häxskola med olika förklaringar kring fenomen i det andliga verkligheten och tillhörande praktiska övningar. Även Sagan om, uppdateras kontinuerligt där Rosie berättar om sitt häxliga liv. En underbar, vacker, levande sida av och med allas vår Rikshäxa Rosie - Jolanda den Tredje - Björkman.
(Bild från hemsidan på Jolanda som spår)

Vid Varje Svartmåne

Varje gång månen avtar vandrar våra sinnen ner i underjorden. Om vi är uppmärksamma finner vi de skatter som väntar där; tystnad, vila, bortglömt bråte och kvarglömda ting. I sumerisk myt finns en underbar berättelse om den himmelsgudinnan Inanna som vandrar ner till sin syster Ersekigal i underjorden. Inanna står för allt som livfullt och passionerat, hon är vacker och självupptagen. Men en dag behöver hon uppsöka Ersekigal, hennes kalla, blåhudade syster. Det är en mörk berättelse på ett sätt, Inanna måste klä av sig all sin världsliga prakt för att till sist hängas att ruttna på en köttkrok i sin systers tempel. Men det är en myt om livets nödvändighet. Det går inte att arbeta med Gudinnan utan att acceptera mörkret och förruttnelsen. Det levande måste ge tribut till det döda. Så hålls balansen i världen och det levande blir därigenom desto mer vibrerande.
(utdrag ur Nordiska Gudinnor - en Häxas tolkning
som blir bok under våren)

Allt är heligt

Allt är heligt
Bilderna är heliga, de målade, liksom foton, liksom den hand som avbildar, liksom det som avbildas, liksom den teknik som sänder och tar emot dessa bilder - internet, din dator.

Sången är helig, den som sjunger, den som hör, liksom tekniken som spelar in och den som spelar upp.

Kreativiteten är helig.

Kvinnorna är heliga, min systrar, häxorna, skaparna.

Träden är heliga, kråkorna och marken.

Månen är helig och all visdom, allt vi delar att stärka varandra

Nu

Inspiration från skaldemjödet - en god vän och strömmande tankar. Att plantera en idé är en kärleksakt.

Mylla, vårluft, förkultivering. Att plantera ett frö är en kärleksakt. Växtandar lever i varje skott som tar sig- viskar och fnittrar natten genom.

Att avveckla en livsform och påveckla en annan. En sann, sannare, sannast. Äppelgröna stenar och mörkgrönt glas. Orm på mitt finger och pentagrammet på min hand. Gröna drömmar och turkos tal. Att skriva är en kärleksakt.

Audhumbla

Allt tar sin tid, och vissa saker måste få göra det. Men här är kapitlet, om Audhumbla, vår nordiska kosmiska Moder.

mera Skrik

Våren är den mest underbara tid

vi svävar fritt mellan död och liv

pulserande, bristande knoppar

ockuperar hela själen

måste springa

måste vråla

måste ut

allt måste ut

i solfläckade pölar ser jag

yrvakna, små gröna

gnugga sig i ögonen, veckla ut sina vingar

det är kallt, men vi känner det

det som göms i snö … och snön töar bort du vet.

Vi lämnar plats

för det nya:

humlor, bin, nyckelpigor

skott, vildsvin, vilt vin

lämnar plats,

rensar ut med ett skrik

Skriket – den hedniska, från hjärta och sköte – är nyckeln till porten mellan världar

Cityjeep är fortfarande det osexigaste som finns

liksom asfaltsplaner det dummaste

när vi behöver så mycket plats

att gro och leka

förfriska oss och våga leva

revolutionera, revolutionera mjukt

genom att smyga ner frön vid lyktstolparnas grus

Vårplaner:

Frisk luft, nytt folk, förnyade vänskaper, gröna ringar, vårstjärnor, frön i jorden och plantor i solen, prismor och stjärnvinda utanför sovrumsfönstret; samla cirklar, kraft i trumman, nya vindar; Saga berättar, Hel vet, Audhumblas mjölk strömmar ner; korta kjolar, turkos och choklad, glass i mängder, håret fladdrar, cykla vid havet, friska vindar, cyklar överallt; lär ut, lyssnar, lär mig, lämnar. Går i ballerinaskor i olika färger. Sjunger innan jag går och lägger mig, älvor sitter på mitt bröst i natten. ’Little girls lost’ ’Älvdrottningen’ och ’Alice i underlandet’, smycken av harben och sjalar runt hatten. Sjunger när jag vaknar, älvor trasslar in sig i mitt hår. Sunna får lysa så mycket hon vill och varje knopp jag ser ska välsignas. Jag dricker sol och tuggar ljus, slingrande murgröna och luktärt sprider sig över min hud.

VårSkrik

Våren är den mest fruktansvärda tid

vi hänger fritt

mellan död och liv

i natt ska jag leva i allehanda väsen

som sig bör för någon av min ätt

känna deras sprittande sätt

i natt ska jag flyga ovan molnen

ända upp till den växande månen

hon är full nu vår Disa

så fet och rar

skiner på oss alla och envar

våren är den mest fruktansvärda tid

vi hänger fritt

mellan död och liv

allt vi kan göra är skrika

bröstkorgsfulla vårskrik

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii

Slingra Väl

Ormen kröp uppför mitt ben

och bet sig fast i låret

hennes fjäll

svart glas

kroppen stark och tung

magnifik

hängde där innanför kjolen

fastnaglad med krökta tänder

jag var rädd

livs rädd

sjuk av ångest

gungade kroppen

i hopp om

att hon skulle ramla ned

hon gungade med

tungt målmedveten

giftet från henne till mig

sen släppte hon plötsligt taget

glänsande ringlade hon bort

sa adjö

adjö

köttet var svullet

runt bettet

vaknade ur drömmen

hela dagen i dimma

fukt innanför kläderna

små droppar som en hinna

vart jag än vänder mig, vad jag än gör

ser jag ormen tatuerad på armen

har suttit där i flera år

min transformationssymbol

metamorfos -

förvandling -

omvandling symbol

hon lämnade sitt gift

sin kunskap

adjö du svarta

skrämmande vän

jag vandrar vidare

tills du kommer tillbaks igen

kanske grön?

kanske röd?

kanske lila?

slingra väl

slingra väl

slingra väl i världen

Det är Sant

Det är snart Vår. Det är sant. För även om vintern biter tag och snön ligger kvar, växer det i marken. Små skott har redan visat sina huvuden i skydd av husväggen och fåglarna börjar låta annorlunda.
En gång - för länge sen - sades vinterkungen och sommarkungen kämpa två gånger om året. På hösten vann alltid vinterkungen, på våren vann alltid sommarkungen. Jag undrar hur det är nu, när Gudinnan blir starkare och tydligare i världen. Jag ser Skadi springa mellan träden kastandes snö omkring sig, under det att Freja smyger omkring och lyckas smälta bort en fläck här och en fläck där. Snart kommer Idun till hennes hjälp, och Gefjun. De skrattar åt Skadi som kämpar väl men förgäves - tills hon slutligen ger upp och slänger skidor och vargpäls åt sidan. Sen sjunker hon helt enkelt ner i jorden.
Nu samlas dom nyfiket - grönklädda jungfrur och viga valkyrior - och tittar på den fläck där Skadi försvunnit. Till och med Sunna låter sina strålar spela över den bara jordfläcken.
Se, nu spirar ett grönt skott och växer fort, fort upp ur marken. Skottet blir ett jättelikt hoprullat blad och när bladet vecklar ut sig hoppar Skadi ut - klädd i sommarens vandringskläder och med bågen på ryggen. Freja ler och bugar lätt då hon räcker Skadi en koger med pilar, var pil gjord av hennes alla valkyrior.
Tillsammans går de den långa vårvandringen och skott slår upp i deras fotspår, fåglar drillar överallt de vänder sina ansikten. Många människor har glömt dem, men känner ändå deras närvaro - och stannar upp för att andas och känna Sunnas strålar mot sitt ansikte.
Snart, snart, snart är det dags.

Grundläggande Häxkonst

Kall, ont i handlederna, stel i musklerna, lite seg; i stort behov att ta tag i arbetsfrågan, liksom att dra igång min kreativitet och öka mitt fysiska välmående. Dags att bearbeta systemet.

ATT VILJA

Dansar mig igenom ett Billy Idol album tills jag svettas och stelheten definitivt släppt. Gör några yogarörelser och en kort transformationsövning. Tvättar några maskiner, för att få tillgång till dom kläder jag älskar mest.

ATT GÖRA

Omvandlar gamla ljusstumpar till nya - droppar i aromolja. Driver in lätta önskningar i ljusen, blandar färg, med doft, med tanke till en ny form. Energiomvandling av materia och tanke - häxkonst i sin mest primära form.
Tar ett bad med svart salt för rening av både kropp och själ. Fyller på nytt genom att tända några av de doftande ljusen. Klär mig i exakt rätt färger, precis rätt smycken och lagom värme.

ATT KUNNA

Avslutar snabbt all form av kommunikation för dagen. Tar datorn under armen och sätter mig på favoritfiket för att få dyka in i jobbsökarsidor och cv. Räknar med att skriva en sida eller två på boken. Resultatet är inte det viktigaste. Framför allt behöver jag stänga av hemmet och allt dess pyssel och älskade invånare för att få sjunka in i mina egna bilder - den kunskap som alltid kommer så fort man ger den chansen att göra sig hörd. Rikta energin åt rätt håll och låta häxkonsten mest grundläggande stöttepelare verka av sig självt.

TYSTNAD

(tarotkortet Styrkan av Dave Mckean)

Klansystrar talar Växter

Klansyster lärde mig precis att vulgaris som ofta står som beteckning på växter betyder allmän. Jag tolkar detta direkt som att Vulgär är det mest allmänt Natur-liga som finns. På tal om älvor hittade jag den här roliga Älvradion:

http://faerieradio.com/

Eld och Vilja - på Väg mot Våra Mål

Om vi behöver mer Eld, mer Vilja, eller bara lite uppmuntran när vi vandrar mot våra sanna mål, så är det en bra sak att lyssna en stund på T. Thorn Coyles idéer om detta.

Rikedom och Hedendom del åtta; Sunna lyser för framgång

Vi kan inte bara sitta och titta på att det växer. För att röra oss åt rätt håll behöver vi också fart, tur, energi, fokus och positiva kontakter. Viljan och elden måste med andra ord ha sin plats. Vi kan sammanfatta det som kategorin framgång och karriär.
Gudomen är Sunna, men också Sif med guldhåret. Kulturella systergudinnor är till exempel Amateratsu från Japan, och Egyptiska Sekhmet. Dessa potentiella allierade bär på möjligheten att värma upp vårt system och lysa upp oss; göra oss synliga – för oss själva såväl som omgivningen. Att våga synas är viktigt för den som vill genomföra planer som bär framåt: vare sig det handlar om att visa upp sin konst eller skicka in sin CV till rätt arbetsgivare. Det är mycket sällan någon knackar på dörren och ber oss få göra detta för vår räkning. Men det finns hjälp att bygga det självförtroende som behövs att göra det själv. Dessa gudinnor bär i sin mest generösa aspekt på utstrålningens gåva. Även samarbete, stora cirklar och kommunikation kan förbättras i deras närvaro.
Passande mineraler är solsten och andra varma stenar som röd jaspis, citrin och gul eller guldfärgad kalcit. Vi kan värma upp systemet och göra det mottagligt för rörelse genom heta smaker och dofter som kanel, ingefära, chili, paprika, muskot och apelsin. Djurvärldens allierade är bland andra draken, hästen, lokatten, tuppen och hackspetten. Lämpliga runor att arbeta med är Solrunan framför allt, men också Reid och Tyr. Solrunan är själva sinnebilden för framgång och positiva energier som bär oss åt rätt håll. Det är talande nog också runan som säger åt oss att inte glömma ett par dagars njutningsfull vila mellan varven. Ibland är det bästa vi kan göra att släppa in det ljusa och låta det verka för oss. Vagnsrunan står för att avancera framåt på ett balanserat sätt. Tyrs runa brukar kallas krigarens runa. Att kämpa för sin rätt kan vara en viktig del i att komma dit man vill. Men runan står också för frivilligt offer, och faktum är att vi ofta måste vara beredda att offra något när vi ändrar vår livssituation, om så bara det välkända och trygga.
Varma, glada färger som gul, orange och gyllene, men även den mer aggressiva röda och rena vita gör oss mottagliga för livets goda. Den enklaste av ceremonier är att vara i solen; dricka av strålarna, fylla på energinivån, låta Henne värma pannan och känna hur välvilligt Hon hjälper oss att växa. Jag upplever också ofta att kroppens tillstånd speglar livets tillstånd. Det här kan vi använda till vår fördel istället för att sura över kroppens tillkortakommanden. Rörelse av alla slag drar igång hela vårt energisystem; att springa, cykla och styrketräna är perfekt. Framför allt dansens virvlar och snabba, rytmiska rörelser skakar loss oss ur stagnation och stelhet.
(foto: privat/ New Dehli)

Marie Morganas Häxblogg

Vill rekommendera Marie Morganas Häxblogg: särskilt kategorin De Visas konst som är klok och sådär fantastiskt sammanfattande som så många av oss försöker få till, men allt som oftast misslyckas med.

Rikedom och Hedendom del sju: Sund Miljö

När vi arbetar för att uppnå magiska resultat är det klokt att inte införskaffa säckvis med kristaller, svindyr inredning eller andra extravaganser. Det är inte särkilt bra vare sig för miljön eller vår ekonomi. Bättre arbeta respektfullt med våra egna och världens resurser. Det finns en charm i att jobba med det som är nära och tillgängligt. Vi behöver inte ta oss till kraftplatser på andra sidan jorden, eller göra komplicerade, ockulta invokationer. Tvärtom är vardagliga ting ofta de mest lämpliga: att arbeta med Jordelementen, med kroppen, med det vi äter, liksom det vi odlar och har i hemmet. Här är lite tips vad man kan göra:
Äta bör man annars dör man. När vi ändå måste införskaffa mat kan vi lika gärna anpassa en del av matinköpen (eller odlingen) till våra mål; färgen, särskilda råvaror, doften och kryddorna kan alla assistera oss. Mat är särskilt intressant då vi stoppar den i oss och den transformeras till energi. Genom vår föda finns en nära koppling mellan Moder Jord och oss själva. Något så enkelt som att köpa ett nytt te kan vara hjälpsamt, till exempel pepparmynta gör ett gott te och tillhör välståndsenergierna. Även träning gör sitt till. En sjuk och förslappad kropp har svårt att dra hälsosam rikedom till sig. Utifrån våra förutsättningar finns nästa alltid något vi kan göra för vår hälsa. Vi behöver starka muskler och smidiga leder för att orka lagra och bära energirika drömmar.
Jag känner inte en hedning som inte bränner massor av stearinljus, så varför inte köpa färgade ljus som är kongruent med ditt mål. Extra verkningsfullt är såklart att stöpa ljus med perfekt doft och nyans. Skriva, teckna och måla kräver inte heller särskilt mycket. Vi kan såklart också använda oss av de specialintressen och kunskaper vi redan har: den som stickar gör en halsduk med ett särskilt syfte, den som är smyckeskreatör kombinerar rätt stenar och symboler, den som är duktig att odla, sätter frön av väl utvald sort. Vidare är second handbutiker vänliga mot både kassa och miljön. Köp några nya plagg med gott samvete i en assisterande färg, och passa på att rensa ur garderoben på samma gång. Eller häng på en kläd och sak bytare dag för att bättre anpassa din materiella omgivning till dina mål.
Lek och släpp fantasin lös i dagliga förehavandena. Färgat salt och torkade blomblad från sommarens skörd i badkaret kan vara omvandlande. Korta, intensiva visualiseringar innan man går upp eller somnar håller drömmen vibrerande.
Rita lämpliga runor i sanden på stranden, i snön utanför fönstret, i jorden på picknicken. Bygg passande symboler med kottar och grenar. Skriv lappar med positiva ord och göm dom i fickorna och handväskan att hitta vid oväntat tillfälle. Ladda en lämplig kristall och bär den ständigt på dig. Kom ihåg precis hur mycket energi det tagit dig att gräva ner dig i den grop du är, och var beredd att lägga minst lika mycket för att kravla dig upp igen. Ropa ständigt till universum; låt inte krafterna vara ifred någon längre stund. Tjata. Blanda magi med det praktiska arbete som krävs och häng i.

I Vintertids Vilda Vila

Mellan is och eld

skapades världen

i Arla urtid

Isen ligger stark på dammen

och sjön

iskristaller täcker Skadis vita landskap

Sunnas strålar hår av guld

löser spänningar i kroppens ådring

ådror, årgångar, irrgångar

så många varelser bor här

roller från dåtid,

och andra liv

Jag trampar säkert nu, från skepp till skepp

där de alla lever

av vana och nöd

Toner av Chopin – stenhårda droppar som faller

stiger

livets orm – kundaliniyoga

stiger

faller

pärla, pärla, eld

världar skapas mellan …

Skadi har sitt sätt

och Sunna sitt

Jag styr mitt skepp med säker hand

och låter kristallerna av kroppens vatten

glöda klara

Is och Eld - Skadi och Sunna

Omstruktureringar i systemet. Det är ingen barnlek det. OOOOOOOoooooooooooooooooooooooo som det susar i celler och dna.
Skadi och det femte elementet - den obevekliga isen - driver oss inåt mot oss själva. Jag har mött mängder av gestalter i mitt inre, och följt dem då de strukturerar om sig själva, frigör potential, skapar nya allianser. Jag har dykt djupt och plockat upp skatter från liv långt innan detta, bränt ormgropar och skapat kolbricketter av resterna.
Nu är huvudet mört och kroppen likaså. Det som återstår är en stark längtan efter renhet. Så jag tackar Sunna som lyser på den vita snön och suger i mig av de renaste elementen. Lånar den klara bergskristallen från nattygsbordet och håller den över hjärtat, mot solen, mot sinnet.
Av is och eld skapades världen i Arla urtid. Och ibland måste vi återvända dit, till det absolut rena, tysta för att nytt ska kunna skapas. Passa på nu när Sunna lyser och Skadi tassar vit över kalla marker.
Om isen - och dess mineralsyster bergskristallen - sägs bland annat att den skapar klarhet och driver oss in mot vårt sannaste jag. Ur bergskristallen kan vi också skapa regnbågsprismor om vi håller upp den mot ljuset. Varje färg, varje vibration har sin betydelse och sin styrka.
Det klagas mycket på mörker och kyla bland dom som bor norröver, men vi gör klokt i att minnas att varje plats har sin särskilda megin, sina kraftkällor. Snön och isen är starka allierade. Liksom Sunna vars strålar tripplas mot de ljusa ytorna. Särskilt nu, när vi haft tiden att rota runt i oss själva behöver vi dessa rena element, denna skapelsekärna.
Jag tar en stund och låter inom mig lysas upp och bli starkt.

Bland Vintervargar och Gudinneljus

Snart ska jag åka till en vacker plats nära isbelagt vatten, med snö på träden och knarr i natten. En hednakamrat och jag har hyrt en stuga där jag har arbetat magi förut. Det är en bra plats, fylld med sejdkraft och vilda väsen. Det finns också möjlighet att laga mat, plats att sitta och trumma eller transresa; att arbeta med kraften, det som finns runtomkring och det som finns inombords.
Det är lyxigt, på gränsen till högtidligt, att få ha denna hednavän, denna syster för sig själv, för hon är stark och vacker i såväl själen som viljan. Samtidigt kommer vi såklart att vara allt annat än högtidliga. Det är knappast vår stil - eller vår natur.
Men vi respekterar kraften, liksom vi respekterar varandras styrkor och svagheter. Och det är kort och gott grunden för allt gott och effektivt gemensamt magiskt arbete.
Magin finns alltid tillgänglig i det mest vardagliga för den som tittar, men emellanåt behöver jag ramla rakt in i den där världen utan hårda kanter och samhällskrav - den där världen som är mytisk och stor och just nu fylld av vintervargar och Gudinneljus. Jag känner redan hur krafterna drar och kittlar. Håller ihop vardagsjaget en liten stund till för att lämna en ordnad tillvaro bakom mig innan jag sätter mig på tåget och far mot Sagas land.

Stjärnor Syns Bättre

Stjärnor syns bättre i mörkret. I natten ljuset jag följer.
Tassar tyst över vita ängar.
Tassar tyst på bar mark under trädens täta kronor.
Tyst, tyst i natten.
Det ligger ett hjärta intill stigen; under trädets rötter pulserar det
- lyser grönt som sol genom löven, eller din kärlek i dess tystaste stunder.

Stjärnor syns bättre i mörkret. Liksom stora hjärtan - starka, bultande.
Var inte rädd. Det här kan dom aldrig förstöra.
För det här kan dom aldrig nå.
Det är ditt och mitt, och allas sköna

Tassar tyst, tyst genom natten.
pulserande ljus flackar över mitt ansikte
grön puls reflekteras i min svans

Jag känner dig, jag känner dig
precis nu, när du är långt bort
Var inte rädd, var inte rädd
det här kan dom aldrig förstöra,
det här kan dom aldrig nå

Det är ditt och mitt, all världens sköna
våga dig ut i mörkret, stjärnor syns bättre
i tystnaden den gröna

Flyter iväg och börjar om till toner

Tack o lov för nya uppfinningar, när man har lite skralt i kassan, men stora behov av - för mig - ny och fräsch musik. Lyssnar på Spotify; njuter, dansar och tränar till:

albumen: Faery archive vol. I av och med High priestess och Song of the sea av och med Sharon Knight, liksom Knight and the Pandemons album Tempel of dreams live.

Lyssnar vidare på soundtrack till Where the wild things are med Karen O bl a. särskilt gladgörande All is love och lätt hypnotiska Where the wild things are. Yogar en stund till vackra Avatar soundtracket. Plockar ihop mig och samlar mod till Dead man's chest.

Glöm inte musiken. Glöm inte musiken. Glöm inte musiken.

Livet och Jag

Livet är ändå det svåraste av allt och det är lite synd om oss som vi krånglar till det.
"Jag vill ha det här och det här och det här" ropar jag ut i rymden, och sen när det kommer bökar jag in huvudet i kudden och ropar alldeles tyst, så bara jag hör,
"Men jag är nog inte riktigt, riktigt redo än ... "

Livet bryr sig inte. För hon tycker att vi får stå för vad vi ber om. Och det har hon alldeles rätt i. Så jag ställer mig framför altaret och säger tyst,
"Får jag hålla någon i handen då, nu när allt det där jag bett om bar kom rusande allt på en gång?"
"Nej!" säger Livet strängt. "Nu sträcker du på ryggen, och gör allt det här, alldeles, alldeles själv. Det är verkligen på tiden."
Så jag sträcker på mig och tänker,
"Jo men visst, jag är en stor flicka. Visst klarar jag detta, och detta, och detta. Det ska nog gå bra, ett steg i taget, en sak åt gången jada, jada." Tänker på allt jag klarat förr, och hur mycket bättre utgångspunkt jag har idag än många gånger tidigare, och så växer jag faktiskt, växer bara så där, flera centimeter. Kroppen fylls med beslutsamhet och gul, lätt kittlande förväntan.

Och precis då, när jag är redo, om än fortfarande lite rädd, lutar sig Livet fram och viskar mjukt i mitt öra,
"Men precis nu syrran, är det trots allt helg, varför tar du inte och leker en stund och låter morgondagen komma med vad den månde? Det finns ingenting du behöver ta tag i idag."
Tacksam - så tacksam blir jag att öronen rodnar - . Leker, och Livet är på gott humör och kluckar av skratt åt krumsprång och fånerier. Hon är inte alltid så svår att komma överens med trots allt.
(fotn från Himalaya: privata)