Sunnas Tid Växer

Nu är det ett faktum. Tiden på dygnet då Sunna visar sig växer. Hon är på väg tillbaka.
Här är de första kapitlen om Gudinnan Sunna, om Energi, Kvinnors vänskap och Skölden som skyddar oss:

I Gudinnans Tjänst

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i att lägga tarot. Det har alltid stört mig att det är jag – och inte den läggningen handlar om – som tar del av bilderna och sensationerna som korten genererar. Å andra sidan är det lätt att hamna i rollen av den som ska bevisa något. Bevisa vad för vem undrar jag. Om folk vill söka sig till den andliga verkligheten är det väl deras sak, och inte min, att finna bevis för dess existens.
Jag har heller aldrig riktigt blivit sams med olika former av healing. Därför att dom sorter jag kommit i kontakt med lägger agerande energin hos Helaren och gör patienten till … ja, just en patient. Den som tar emot. En passiv mottagare.
Jag pratade nyligen med en kamrat om vad rollen för en modern häxa är. Vilka tjänster, vilket andligt arbete kan vi som arbetar med Gudinnan förväntas utföra? Vilka vill vi utföra? Jag vet åtminstone att jag inte vill agera siare, eller helare. Inte på det sätt jag upplevt det hitintills.
I söndags arrangerade jag en inre resa för en ny lekkamrat. Genom en blandning av trumma, berättelse och sång lotsade jag henne genom inre landskap där hon träffade varelser hon behövde träffa och hade konversationer hon behövde ha. Hon gick vägen, jag öppnade dörren. Det var hon och inte jag som såg bilderna, förde samtalen, även om jag höll rummet och skapade ramarna.
Jag har arrangerat en hel del trumresor i mina dar, men formen av ramberättelse, sångsekvenser samtidigt som trumman får ljuda är ännu roligare. Utrymme för att ändra berättelsen måste finnas om det krävs utifrån Vandrarens behov. Det går lätt, det faller sig naturligt. Som om jag gjort det i alla dagar. Jag hjälper gärna till att diskutera symboler och betydelser efteråt. Men det viktigaste är att upplevelsen, bilderna och sensationerna upplevs av den som faktiskt behöver dem. Inte av mig. Jag är bara en Vägvisare, en Dörröppnare och en kompis som går steget bakom i sagans landskap.
Jag insåg nyligen att det är det här som är min roll, mitt samhällsarbete i Gudinnans tjänst. Att leda människor in i de inre landskapen där de kan möta sig själva. Skapa träffplatser mellan människor och Krafterna.
Genom sången och berättelsen, genom guidade meditationer och trummans slag. Men också genom ceremonin och sejden, genom att öppna heliga lundar och aktivera gamla kraftplatser. Allt beroende på hur vana utövare man har att göra med. Ett roligt och heligt arbete, som ibland görs själv och ibland tillsammans med kollegor. Men aldrig, aldrig åt någon. Den som vill ta del får själv ta steget in i den magiska verkligheten.
Alla människor har möjligheten att röra sig i den mytiska världen, liksom att bidra till sin egen hälsa. Jag tror att det finns gott om Siare och Helare i världen som arbetar för att göra siandet och helandet till ett möte; en styrkegivande gemensam erfarenhet. Men jag är inte en av dem. Jag är en Öppnare av Dörrar, En Väktare vid Korsvägen, en Gränsdragare mot den yttre verkligheten, en Vägvisare i den inre. En roll jag trivs i. Det är mitt sätt att arbeta för Gudinnan.

Isbjörnen - Uthållig, Andlig Förkämpe

Isbjörnen delar Björnens drag allmänt. Men den Stora Vita i Norr har egenskaper som är förstärkt av djurets vita färg och karga omgivning. Isbjörnen står mitt i ett brett spektrum av rå överlevnadstalang å ena sidan och upphöjd helighet å andra sidan. Magiskt är han sinnebilden för att klara sig länge i svåra, sterila omgivningar och med styrka simma genom emotionellt, turbulenta vatten. Men Isbjörnen är också sinnebilden för fred och visdom. Hos Inuiterna finns en legend om Qup-qu-gi-aq: en isbjörn med tio ben som avsäger sig sina fyrbenta familjemedlemmars våldsamhet och försöker skapa ett samhälle byggt på fred och kärlek.
Susan Seddon Boulet (1941-97) hade en nära relation till Isbjörnen. Bilden ovan har hon döpt till Dancing the Bear Dream.

Björnen - Shamaners Lärare

I Finland, Sibirien och Japan anses björnen vara ett heligt djur och shamaners lärare. Eftersom björnen går i idé och drar sig undan från världen för att återkomma till våren; symboliserar hon regeneration, livs och dödscykler samt pånyttfödelse.

För moderna människor allmänt och kvinnor i synnerhet är denna koppling mellan gammal visdom och förmågan att dra sig undan oerhört viktig. Kvinnor – särskilt om dom har barn – kan finna det svårt att hitta tiden att lära sig magi och gammal kunskap. Men utan egen tid blir kunskapen ytlig och kan inte djupna till visdom. Möjligheter finns i cyklerna; barn är brillianta lärare, om man tillåter sig följa i deras rytmer. Samtidigt finns det gott om kvinnor som tyvärr kan behöva påminnas om att det är en sak att lägga sina egna behov åt sidan en tid för småbarn, och en helt annan sak att göra det för tjugoåriga avkommor och fullt kapabla, vuxna män.

I norden var björnen associerad med Tor och Oden. Odens bärsärkar var dock övertagna från Frejas krigare och Frejakult. Bärsärk betyder Björnsärk; det vill säga att ta på sig björnens stryka och stridsvilja. Men Björnen i norden associerades också med kvinnliga väsen som bar på månen och vattnets energier.

Som Kraftdjur och Drömdjur bidrar björnen med styrka, tålamod och uthållighet. De är starka beskyddare och attackerar vid hot. Björnen kan hjälpa sin människa att hitta lugn och balans, liksom platser att vila och ta emot meddelanden. Vidare kan björnen lära ut visdom som kommer ur kontakt med cyklerna och Drömvärlden: transformation genom att gå in i grottan och återfödas: kontakt med vattnet och månen.

Indigo, Silver och Skinande Vitt

Från den tolfte december till den första januari pågår mina Yule och Nyårshelger. Jul och Yule är så lätt att väva samman; solsymboler och julkulor, Yulegåvor och julklappar. Julen är så hednisk den kan bli redan i barndomsformen.
Jag behövde en lång tids helger i år när vi går från mörker till ljus, från ett år till ett annat. För högtider är sällan en ceremoni för mig, en dag eller ett datum. Ceremonin är utagerandet och fokuserandet. Högtiden är en period, en passage, en övergång. Och ingen övergång är så delikat som den från ett år till ett annat.
Den faktiska övergången är nära nu. Dagarna är som allra, allra kortast. Nätterna som allra, allra längst. Och snart, snart vänder det.
I socialantropologin pratar man om det liminala tillståndet; tröskeln, det som är mellan rummen, ett vare-sig-eller tillstånd. Då, mitt i transformationen är vi som mest sårbara, som skörast.
Den här högtiden kräver fingertoppskänsla.
Jag fick fyra Mari Boine skivor av en Vän. De har gått nästan dygnet runt. Tonerna lyfter själen och jag seglar genom dagarna. Jag mediterar Indigo, Silver och Skinande Vitt i hela Auran och Energikroppen. Jag klistrar in vackra bilder i Svarta boken och skriver saker om det kommande året som jag kommer att behöva. Jag gör smycken som bär fokuserande energier och byter ut saker i min garderob. Jag rensar i huvudet och i den kommande kalendern redan innan jag skriver in något. Jag söker friden. Och finner den, bland gamla sagor och vädrandet av frisk luft.
Jag drog Dagazrunan som årsruna. Det är perfekt. Lika strålande ljus som själen behöver vara nu när mörkret ligger som tätast.

Gå på Stjärntråden

Lagom in mot Vintersolståndet, ligger det nya året och skälver förväntansfullt i sin linda. Då tänker jag mycket på Ödet; vad mitt sanna Arbete är, och hur jag ska gå så nära min egen Stjäntråd som möjligt.
Det känns bra då att skriva klart kapitlet om Nornorna; den nordiska mytologins egna ödesspinnare. En liten del saknas fortfarande och det är en ceremoni för Höstdagjämningen. Jag insåg att det var så länge sen jag firade just denna högtid i gemenskap med andra att jag inte har något vettigt att skriva. Inte som jag kommer ihåg. Men det är långt dit, och jag får fundera. Eller så får jag bida min tid. För Ödet har gett mig gott om vackra, roliga ceremonikamrater inför året.

Ceremoni vid Vintersolståndet

Lite före vår tid, men med en koppling till den gamla kalendern, firade jag och mina kamrater Vintersolståndet på Lucianatten, Fullmånen och Frejas dag.
Vi började redan i köket där vi gjorde figurer av zenitlera som representerade det vi ville lämna bakom oss. Med figurerna i en korg, fårskinnsfällar, trummor och en mängd andra attrialjer tågade vi iväg ut i skogen till det vägskäl som skulle vara vår ceremoiplats. Det var ett vägskäl som passande nog gick mot alla väderstrecken. Väl där byggde vi en spiral av 52 ljus för årets veckor, i mitten placerade vi en spegel, en runpåse och lite annat smått och gott. .Vi började med en individuell vandring ut i mörkret för att lämna bort våra figurer. Och ja, jag tänker vara så detaljrik att jag talar om att vi kissade på dem. Det var absolut nödvändigt. Det som ska bort, ska bort.
Tillbaka vid spiralen började den uppbyggande delen av ceremonin. Var och en gick vi in och hade en orakelstund vid spegeln under det att de andra trummade. Den som var i mitten drog en runa, snurrade en flaska på speglen och offrade månvatten och örter. Lite klokare tände vi upp en del av ljusen på väg ut. Siste kvinna tände dom sista och nu brann 52 ljus i en spiral, plus extra ljus inne i centrum. Det var vackert. Vi satt runtom och sjöng. Plötsligt dök en sen vandrare upp sina hundar. Vi trummade högre, hundarna skällde, men vandraren vek av och tog hundarna med sig.
Nu stod vi runtom och mötte det nya året. Var och en med sina intentioner. Två välkomnade den aspekt av Gudinnan som valt att vandra med dem året framöver. En riktade energi mot projekt som ska genomföras. Spegeln i mitten var porten mellan framtid och nutid.
Det var mycket tacksamhet och en hel del offer under kvällens gång. Framför allt var det en kväll full av tillförsikt och en del pirrande värme inför vad året har att bringa.
En underbart rolig - och god - middag och ett par glas vin var precis vad deltagarna behövde efterråt. Vi var alla mycket nöjda då vi gick i säng. En känsla som höll i sig nästa dag, och för min del; som håller i än.

Lodjur, Rovdjur, Moddjur

Lodjuret är den Skadi-naviska stora katten i skogen. Trots att lodjursstammen mår ganska så bra idag är det få som har sett denna katt i det vilda. Djuret är skyggt och bra på att gömma sig. Särskilt bra är den på att gömma sig i träd.
Frejas vagn dras av katter och i vissa versioner är dessa katter lodjur. Lodjuret kan sägas vara Frejas djur och även om Vanadis har många djur kopplade till sig är den sensuella, älskvärda, örontoffsbeprydde en särskilt bra manifestation av den Kvinnliga Magiska Kraften.
Lodjurets magiska egenskaper som Drömdjur och Kraftdjur är försiktighet, uppmärksamhet, och skarp syn. Djuret kan leda vägen till förståelse för gamla mysterier och ockulta hemligheter. Hon sägs kunna bevara dessa kunskaper, och hon kan även röra sig genom Tid och Rum. Lodjuret hjälper även sin människa att utveckla sina psykiska förmågor.


(bild, konstnär tillfäligtvis okänd)

Kattiga Älskade Vänner

I och med kattfamiljen går jag in på mer familjärt område. För med all respekt och beundran för hundfamiljens medlemmar har de aldrig tassat rakt in i mitt hjärta, eller arbetat direkt med mig. Det har därmot medlemmar ur kattfamiljen, både i den verkliga och den astrala verkligheten.
Katten är en gammal Gudinneföljeslagare. Tillsammans med Vargen, Ugglan, Fladdermusen och Ormen har Hon följt Gudinnan, liksom hennes arbetare genom sekler och sekler. Vare sig dessa arbetare kallat sig prästinnor eller häxor, exorsister eller helare.
Bilden av den galna, ensamma, gamla kvinnan i huset med massor av katter är i högsta grad levande och skrämmer många. Det är naturligtvis en bild av Haggan som är menad vara avskräckande för fina flickor och ömma mödrar. Personligen tycker jag att det är en perfekt pensioneringsplan. Lägg till en god flaska konjak och mörka cigariller och jag är där vid åttio.
Kattens egenskaper som Drömdjur eller Kraftdjur inkluderar självständighet, magi, att kunna se i mörker, sensualism, att se andar och att veta när man ska slåss eller fly. Katten är även en stark beskyddare.

(the Swamp King av Julieanne Aubry)

Vargen kommer

Hundens vilda anmoder är en komplex arketypisk gestalt. Ensamvargen och det sociala flockdjuret; Sinnebilden för vildhet och grundare av civilisationer; Den som när och skyddar och den som sliter sönder och förstör.
Den fornnordiska mytologin har gott om vargar och flera har destruktiva drag. Vi kan spekulera om utifall detta är en omvärdering av Asatron eller om Vargen även under Vanerna ansågs som en destruktiv varelse. Jättinnan Angerbodas Vargson Fenrisulven sägs vara en del av Ragnarök. Vargarna Sköll och Hati jagar solen och månen över himlavalvet. När Ragnarök kommer ska de svälja himlakropparna och världarna går in i Fimbulavinten. Men här finns också Odens vargar, Gere och Freke, som är Stavbärarens ständiga sällskap. Möjliga översättningar av deras namn är den glupske och den spjuthuggande. Som vargsyster har även Hel starka associationer till Vargen. Valkyriorna sades ibland rida på vargar då de hämtade själar på slagfältet. Här finns länken mellan den kvinnliga kraften, vargen och döden. Även varulven - det vill säga, den till varg hamnskiftande männsikan - finns i nordisk myt och dyker upp i bland annat Völsungasagan.
Enligt D. J. Conway står vargen för följande egenskaper som Drömdjur eller Kraftdjur:
Lisighet, förmåga att undfly jägare, förmåga att undslippa faror genom att vara osynlig, att vara smartare än dom som vill skada dig, att kunna slåss när det behövs. Vidare sägs vargen stå för vishet, jakt, magi, drömmar, introspektion, intuition och transformation.


(bild The Secret av Susan Seddon)

Hundfamiljens Röda Vän

Flera medlemmar ur Hundfamiljen är gamla följeslagare till Gudinnan. Artemis kallades bland annat Great Bitch och uttrycket "son of a bitch" stammar förmodligen från Artemis trakter som en benäming på dem som följde Gudinnetron.
Hundar i den mytologiska världen har ofta kopplingar till Underjorden, och agerar vakthundar i porten mellan de levande och de döda. Den nordiska Hel har den väldiga hunden Garm som skräckinjagande vakthund med en blodig bringa vid ingången till Helheim. I den Vilda jakten - som också är kopplad till Hel/Holda liksom till Oden - finns stora svarta bestar till hundar med ögon stora som tefat.
Till hundfamiljen hör en av djurvärldens mest förslagne Tricksers - Räven.
Som Drömdjur kan Räven hjälpa mänskliga varelser att utveckla sin listighet. Hon kan också lära ut förmågan att få aggressiva fiender att framstå som fånar, liksom att förbli osedd under det att man iakttar andras handlingar och motiv. Visdom och osynlighet ligger också inom rävens domän. (källa: Animal Magick av D.J. Conway)
En av de vackraste berättelser jag läst handlar om en räv. Det är The Dream Hunters, skriven av Niel Gaiman och illustrerad av Yoshitaka Amano. I denna är räven även en ung kvinna. Räven/Kvinnan förälskar sig i en munk. Båda måste under berättelsens gång söka upp Morfeus, Drömmarnas herre. Boken tillhör Sandman serien.

(Bild: Fox Maiden av Susan Seddon)

Inspiration och energi

Vissa kvinnor inspirerar bara genom att finnas till. Och så klart genom vad dom skapar och att dom är modiga nog att visa upp det. Här har vi en härlig varelse som dessutom visar stegen i hur hon målar tillsammans med andra. Titta o njut.

http://www.dwayneedwardrourke.com/Pages/SUNMAKER/PAGES/THEINDEX.html

Riktigt vintriga, gnistrande Skadihälsningar på er därute

Sofiamedsvansen

Ödet på Väg

Har precis lagt upp lite texter om Nornorna.

Här kan man hitta dem:

http://www.sofiaaxelsson.se/gudinnor%20foto%20nornorna.html

Allt gott på Väven

Sssssssssssssssss

Djuriska Rikedomar

För hedningen är det självklart att arbeta så nära jordens alla varelser som möjligt. Gränserna mellan människa och djur, människa och växt eller till och med människa och sten är inte fasta utan flytande. Allt levande har ande och allt som har ande kan kommunicera.

För den som har jobbat med sina kraftdjur intensivt och i många år kan det vara utvecklande att närma sig andra energiformer, andra Drömdjur och Hjälpdjur. Det handlar om att uppleva rikedomen i Skapelsen, men också att tillfälligt tillåta sig inspireras av fler Moder jord varelser. Därför har jag de senaste dagarna suttit och fladdrat med vingarna som en fjäril på en äng, simmat djupt, djupt nere i havet med en val och drömt om koltrastens sång och vad den betyder. Jag har simultant arbetat på fyra sånger om olika bevingade eller fyrbenta varelser. Jag ser ständigt och ofta oväntat klara bilder av landskap och platser i naturen. Det finns en glädje i detta som liknar barnets gränslöshet. En glädje som jag märker att jag kan ta med mig överallt. En sång till frukost. En resa innan jag somnar. En bild som stannar kvar på näthinnan.

Egentligen har jag inte mindre att göra nu än sist jag skrev. Men den skira månskäran glimmade till. Något inspirerade mig att leka mitt i arbete och skola. Och Skapelsen svara med att ge och ge och ge.

Snart ska jag skriva ner mina intryck i Svarta Boken och kanske prova på att vara en ........... en ål, eller en bofink. Allt är möjligt, världen är gränslös och omtumlande vacker.

(Bild: Augri av Lindy Kehoe)

Den Animaliska Kraften

Det är Svartmåne i Skyttens tecken. Skytten som är oberäkneligt, äventyrligt och rolig.
Själv känner jag mig mer svart än äventyrlig. Mer tillknäppt än rolig. Så svartmånen regerar.
Jag är lite grinig för att veckorna varit packade och det inte funnits tid för lek. "All work and no play makes Fia ...."
Då är jag tacksam för de varelser som ger mer kraft än råd; som delar med sig av sina överlevnadsinstinkter och knep. Jag pratar så klart om Kraftdjuren, om Drömdjuren och Hjälparna från djurriket.
Fjärran fåfänga och högmod lär de oss ta oss fram i världen utan att gå sönder. Ovärderliga på en trumresa visst; men lika ovärderliga i VarDagsLivets kringelikrokar. Vi kan orma oss igenom trassliga situationer, nosa oss fram där vägen är osäker, vädra och spetsa öronen, hellre fly än skada sig i slagsmål, hellre gömma sig än bli upptäckt och behöva springa, vila så fort vi blir trötta, ta oss fram med minsta möjliga ansträngning, finta när vi måste, höra andetagen bakom orden, se rakt in i våra fienders hjärta - och finna oss själva därinne, som vi var eller riskerar bli.
När månen är svart och dagen tung går Mitt Kraftdjur så nära att jag känner pälsen mot benen. Ibland släpar han mig i nackskinnet över marken. Han är mitt Hjärta. Jag är hans människa. Tillsammans har vi vandrat över många marker. Och vandrar många dagar än. Hans päls mot mina fingrar, och allt känns lättare. En sång för honom och dagen börjar ljusna.
Det finns trick, det finns sätt. Fjärran fåfänga och högmod. Vi vandrar, äter, vilar och sover nos mot nos. Dag för dag, timme för timme, sekund för sekund. Genom svartmånar och fullmånar, när det finns gott om byte och när tiderna är knappa. En enda rytm. Två hjärtan som slår som ett.

Vad är Kraft

Jag har blivit inspirerad att tänka mer på min kost. En mage som ofta krånglar tar bort en del av orken, vilket är onödigt. Så jag gjorde bovetegröt till frukost, och åt med frukt, bär och havremjölk. Det smakade helt ok, och var som sammet i magen. Tittade på inspelat komediprogram till frukosten tillsammans med den - jag - älskar. Vi är insnöade på allt som får oss att skratta.
Hur väcker vi kraften?
Alla delar måste få sitt; magen, glädjen, kärleken.
Tar oss iväg till Simhallen trots att det tar emot lite. Väl där njuter jag av att låta vattnet bära mig, att snurra, simma ryggsim och bröstsim; molnen spricker upp och vattenytan glittrar plötsligt av solsken. Magen lyser varmt gul av ett glatt solar plexus.
Var hittar vi kraften?
I elementen, i det som är, i rörelsen, genom att inte arbeta mot, utan med. Vatten omfamnar, lösgör, bär och bevarar. Elden väcker vår energi och våra cellers ugnar.
Jag simmar så att andetagen måste djupna, avslutar simturen med att stretcha ut kroppen. Sen duschar jag varmt, tar inpackning i håret och sätter mig i bastun. Jag tänker på alla kulturer som haft och har olika former av bastu som metod att stärka både kropp och själ. Gör en chakrameditation i värmen. Efter bastun duschar jag kallt.
Hur bevarar vi kraften?
Genom disciplin och enkelhet. Göra det som tar emot lite, när vi vet att det lyfter oss. Flyta med i skeenden och plocka upp det goda när det kommer i vår väg. Minnas det som är klokt, och ta del av det. På vårt eget sätt.
På bussen hem pratar vi om politik och miljö. Om visionen av en bilfri innerstad och ett friskt Östersjön. Lösa idéer om vad som krävs och vilka metoder som kan användas. Jag konstaterar att om jag får uppleva dessa två ting innan jag dör så kommer jag att dö lugn. För det innebär att världen faktiskt ha förändrats till det bättre.
Hur inspirerar vi till att gå utöver oss själva.
Allt måste få sitt: intellekt, tanke, framtidsvison. Vi måste ha hopp att saker kan förändras till det bättre. Annars tar hopplösheten över och luckrar upp vår sparade energi och vår vilja.
När vi kom hem gjorde jag en liten borstning av auran med svanfjäder, ugglefjäder och salvia. Nu ska jag snart gå och arbeta. Få ihop lite pengar till tak över huvudet och mat. Det är en bra sak att jag kan göra det, och baschakrat lyser stadigt av den vetskapen.
När är kraften närvarande?
När varje chakra lyser klart och är fyllt av energi. När kroppen är stark och väl omhändertagen. När auran är ren och skir. När anden pulserar och tror på en fortsättning. När rötterna går djupt och man minns all klokskap som funnits före.
Ett litet steg i taget. En liten bit i taget. Och kraften växer stadigt. Sakta, men stadigt.

(Bild: the snake within av Sara Glass)

Frejas Krigare

Jag känner riktiga miljökrigare. Såna där människor som är en riktig Pain in the Ass för exploaterande företag och arbetstillfälles-religionen. Som ifrågasätter, tar reda på, talar om, ringer, skriver artiklar, protesterar utanför byggnader. Ja, allt man kan tänka sig. Några av de mest eminenta kämpar sedan en tid tillbaka arbetar för ett område som heter Ojnare på Gotland. Skog och mark som har en alldeles särkild biotop på flera sätt. Den ena är det fantastiska ekosystemet; det andra är att det bor drakar där. Jag svär det är sant.
Ojnarekämparna behöver fler medlemmar till sin förening. Det kostar femtio kr. Mer miljökrig för denna ynka summa går inte att hitta.
Postgiro: 228961-9
mer info på Föreninges blogg
http://ojnareskogen.blogspot.com/
och på den livfulla bloggen
http://trummaforojnare.blogspot.com/

Allt gott i rusket för alla Krigare, alla Varma och Godhjärtade varelser

Kanske åker vi till Gotland en dag och träffar Du-vet-vilka

Sofia

Det ligger i Tiden - Ljusmagi

När det är mörkt vill vi tända många stearinljus för både värme och skönt ljus. Passa på och utför extra mycket ljusmagi.
Jag har tre altare i mitt hem, var och ett med sin betydelse. Varje gång jag tänder ljusen på dem lyser jag upp altarets mening och position.
Att arbeta med ljusmagi är att arbete med Eldelementen. Energi, värme, mod och beskydd behöver vi för det mesta. Vi kan helt enkelt tända ett stearinljus med en bön att bli välsignad med Eldens goda egenskaper. Det går också att ladda ljuset med önskningar och särskilda energier. När ljuset tänds sprids dessa önskningar och energier genom etern.
Doft, form och färg är effektiva sätt att förstärka ett särkilt syfte. Jag droppar aromoljor i blockljus och värmeljus för doftens skull såväl som den särkilda aromoljans egenskap. Kanelen är värmande och ger både kraft och mod. Den förstärker eldelementet och passar till att göra hemmet tryggt och välkomnande. Apelsin sprider glädje och välmående. Även den harmoniserar med eldelementet. Eucalyptus brukar ses som den ultimata healingoljan och är bra om man känner sig krasslig. Rosmarin har stärkande och läkande egenskaper. Här blandas eld och vattenelementen.
Ljusets färg påverkar så klart. Om det inte finns något särkilt pockande behov brukar jag låta årstiden styra över färgval. Vad behövs och passar under vissa årstider? I mitt hem har de orange ljusen brunnit upp, de svarta är på sluttampen och benvita liksom mörkröda har tagit över.
Formen på ljuset har jag tidigare inte tänkt så mycket på. Men till fullmåne köpte jag ett klotrunt, benvitt ljus. Och tala om att det såg ut som en liten fullmåne när det tändes. Det är extra roligt att det nu är ett ljus i avtagande - helt i samklang med månen - efter hand det brinner upp. Det finns också avancerat stöpta ljus i olika former: jag har sett ljus av Jungfru Maria, ljus i form av djur och blommor. Förr tänkte jag att det kändes lite hemskt att dessa små stearinstatyetter smälte ner. Men nu tänker jag att man så att säga frigör formen och gör den rörlig. Ett Marialjus kan symbolisera Gudinnekraft, en stearinuggla visdom etc. Genom att sätta dem på våra altare och låta dem brinna sprider vi dessa krafter.

En av de bästa sidorna jag känner till kring örter, växter och oljor är Shenet:
http://www.shenet.se/

Det här är en okomplicerad och bra sida om färgernas betydelse:
http://www.puser.se/F%C3%A4rgernas%20betydelse.htm

Tänd ett ljus, viska en önskan, dra in doften, beundra färgen. Svårare än så behöver det inte vara.

Hel och Adjö

Här är då ett mer eller mindre klart Helkapitel (för nu). Och med det så känner jag att Hels tid, enligt min egen cykel mellan mig själv, Årshjulet och gudinnorna, snart är till ända.

http://www.sofiaaxelsson.se/gudinnor%20foto%20hel.html

Väl mött

Den just nu hårt arbetande

Skönhet, helande, magisk kraft - Fullmånedag och fullmånenatt

Att bara ta emot. Det är svårt nog. Att sitta och tanka månkraft så här på fullmåne. Vilken utmaning för en aktiv en.
"Men ska jag inte göra någonting".
Jag och ett par kamrater hade prickat in en förmiddags fullmånemeditation på distans. Vi bestämde att vi framför allt skulle ta emot det fullmånen har att ge: skönhet, helande, magisk kraft. Det blev en skön stund. Men det var ändå svårt.
Det är svårt, därför har jag bestämt mig för att fortsätta hela dagen. Stund per stund stanna till och känna in: Skönhet obegränsat, och överallt. Helande för kropp som själ. Magisk kraft: rytmisk, växande, suggestiv, lekfull.
Det finns där: nära och tillgängligt. Det krävs inga konstigheter eller mystiska ritualer. Bara en stunds stillhet, några djupa andetag och vissheten att månen är lyser klart och stadigt.
Även om den gömmer sig bakom molnen.
Djupt andetag
Skönhet
Djupt andetag
Helande
Djupt andetag
Magisk kraft
Så enkelt.
Meditationen innehöll också ett moment där vi skickade positiva önskningar mot ett gemensamt mål. Jag visualiserade solrosor som växte, vissande, tappade sina frön, blev nya solrosor. Så fick jag ändå göra något trots allt. Men det tänker jag inte fortsätta med. Det här kan bli en skön vana. Nu när jag börjar bli van.
Djupt andetag
Skönhet
Djupt andetag
Helande
Djupt andetag
Magisk kraft

En underbar dag, med lite övning.
(bild: Harpgirl av Lindy Kehoe)

Återställare för Kropp och Själ

När man har en kropp som skulle diagnostiseras som "bränn och värk kärring" (fast med finare ord) om man brydde sig om diagnoser, och dessutom har ett sinne som gärna befinner sig på minst tre ställen samtidigt. Då behöver man återställa sig ofta. Ibland blir återställare en upplevelse i sig. Så här kan det gå till en dag som denna:
Jag sätter mig i på fårskinnet i Vita fåtöljen med trumman i knät. Altarljusen är tända. Försöker trumma, men orkar inte utan far direkt iväg på en resa. Vandrar i tanken i vacker skog, hittar knivskarp metall på marken. Förstår vad den betyder så jag ställer mig och drar upp långa, kantiga, vassa metallbitar. Det tar tid. Men det är värt tiden för när jag äntligen har en jättehög brevid mig och marken är ren så vet jag att något tråkigt i mig är borta för alltid. Jag ber dom som vet hur man smider att ta hand om metallen. Jag slutar nu se bilder och vilar bara i ett vitt brus av energi. När jag kommer tillbaka till fåtöljen är det dags för trumma. Jag trummar och sjunger på en nykläckt sång; orden hamnar mer och mer på plats.
Det var Anden, nu är det Kroppen tur. Sätter på Marie Bione på hög volym. I en timme gör jag fri dans/kraftdjursdans/hathayoga/kundaliniyoga i en enda låg rörelse. Kroppen talar om precis vad den behöver och jag följer efter.
Under tiden har det mörknat. Tänder fler ljus, men inga lampor. Tänder även värmeljus inne i badrummet. Häller Eucalyptusolja och Rosmarinolja på ljusen. Dofterna blandas med det varma vattnet från duschen. Av med allt gammalt. Ren och nöjd smörjer jag in mig med hemmagjord kräm. Den doftar underbart.
Nu är jag tillbaka i balans igen. Det måste få ta tid att återställa sig ibland. För både Kroppen och Själen.

Vargar, häxsystrar och andra magiska varelser

Det var en gång - för inte så länge sedan - tre kvinnor som träffades för att fira Hels afton. I en värld mellan de levande och döda, mellan den fysiska verkligheten och den andliga talade de tre med varelser av alla sorter. En av de tre berättade om en bild av röda vargögon som lyste i kylan och mörkret.
De avslutade ceremonin och firade kvällen med mat och vin och prat och skratt - som sig bör en kväll när de döda söker människovärme och människoljus.
De delade på sig och var och en återgick till sitt. Men en av dem kunde inte glömma bilden av de röda vargögonen. Hon såg dem innan hon skulle somna på kvällen, de lyste klara i mörkblå dimmor och hypnotiserade henne. Och hon tittade närmare och närmare, tills hon såg vem de tillhörde. Nästa dag kom sagan till henne och hon skrev ner varje ord. Här är den. Inspirerad av en häxsyster, eller kanske av Hel själv. Det var en gång en varg, och vargen hette Fenris ...

http://www.sofiaaxelsson.se/mellan%20is%20och%20eld.html

Drömtiden

Varje år upptäcker jag med förtjusning att vissa tidsperioder är bättre än jag trott, och vissa blir bättre för varje år. Så den gamla höstmänniskan har börjat tycka om våren, dyrka sommaren, blivit barnsligt förtjust i julen. Kanske är det åldern, kanske är den magins friska vibrationer som blåser nytt liv i varje årstid. Nu har turen kommit till den här tiden. Den som är så anonym att den nästan inte har ett namn. Efter Hels afton och innan Yule. Den svartaste och mörkaste; när höstens sprakande färger bleknat, men utan att vinterns gnistrande kyla kommit. Med Hel har jag gått ner mot underjorden och mött döden. Jag skulle ljuga om jag påstod att det varit helt lätt att koncentrera sig på uppgifter som involverat många människor; eller att skriva halvakademisk lingo med sinnet riktat mot den Svarta Gudinnans domäner. Men nu är tiden vid praktikplatsen slut och jag återgår för en stund till mitt ensamma kvälls och natt jobb. Och uppsatsen är inlämnad. Hel har jag mött. Vid Yule föds ljuset åter. Vad är däremellan?
Drömtiden. Som jag just vaknat till. Jag är klarvaken, men ser tydligt kosmoskatter som tassar runt knuten och drakar blåser mig i nacken. Sagor och myter rör sig i mitt liv, som vore dom människor av kött och blod. Stjärngudinnan öser ljus ur sin skål och gör eoner av tid till ögonblick bara. Jag är klarvaken och ser vilka varelser jag har runtomkring mig. Ser vilka dom är under skalet, vem dom varit och vilka dom ska bli.
Med Hel somnade jag. Till Drömtiden vaknade jag, och här ska jag vara till ljuset kommer åter. Färgerna är starka och luften frisk. Ni kanske tror ni ser en alldeles vanlig kvinna, men ni har fel. Jag är Drömmerskan nu; sagor och myter lever hos mig; strömmar genom mitt blodomlopp; gör mig frisk och ny. Snart ska jag berätta en av dessa sagor för dig.

(bild: The cat and the dragon, av Lindy Kehoe)

Hels Afton

Hels Afton och Förmödrars Fest. En högtid att söka det söta på oväntade ställen. En dag att leva och låta dö.

Slöjorna mellan Världarna är tunn. Vi hör rösterna från dem som gick före oss. Har de någon kunskap att ge? Vi hör sången från den Svarta Gudinnan. Hon flyttar sig uppåt denna tid, kommer närmare, kryper intill. Snart ska hon rida först i den Vilda Jakten med spöken och knytt i hasorna.

Fladdermusen är en av hennes allierade, liksom Vakthunden och den svarta ormen. Svart som synden, vit som benknotor, blekt lila som höstens blommor och orange som den brinnande pumpan. Färgerna är sköna och har sin egen styrka.

Vi avslutar det som måste avslutas. Släpper taget om gamla gräl och föråldrade begränsningar. Släpper taget om intellektet och känner svaret som studsar mot våra kroppa. Kalla och taggiga må vi vara. Men vi är äkta när vi står nära Andra sidan. Vi hör, vi känner och vi släpper taget.

Mörkermåne i Skorpionens Tecken

Svartmåne, Mörkermåne, Hels måne, Skorpionens tecken. Blodmånad, Oktober månad, Offermånad. Ett sting här och en droppe blod där. Lite svart ur själen. I dom djupaste kratrar finns dom största krafterna. Även tystnaden har en ton, sa en Vän. Tonen är skir och stark på samma gång.

Svartmåne, Mörkermåne, Hels måne, Skorpionens tecken.

Det regnar och blöter. Om jag slapp gå ut skulle jag sitta på fårskinnet hela dagarna. Det är den enda plats som är varm nog. På fårkinnet eller tätt intill kraftdjurets blanka päls. Bara där finns styrka nog för den här tiden. Så jag ber honom gå nära, nära och jag nynnar helt tyst:

Svartmåne, Mörkermåne, Hels måne, Skorpionens tecken.

Mer Ran

Här kommer lite mer Ran.

http://www.sofiaaxelsson.se/gudinnor%20foto%20ran.html

(Bilden av Brian Froud, från Runes of Elfland)

Människan är ett Rasande Vackert Djur

En stilla dag. Utan pretentioner. Funderar lite. Sett psykoser och depressioner - på praktiken. Så sköra vi är ändå. Och så mycket styrka vi genererar. Så mycket kraft som går åt - att få ut vår sanning - eller dölja den.

En regnig dag. Men inte kall. Funderar lite. På kärlek, ja på allt. Värme är en särskild gåva. Men inte särskilt svår att ge.

En mörk dag. Med gnistrande galenskap i kanterna. Människan är ett rasande vackert djur. Det kan bli både rätt och fel.

(bilden kommer från Fables)

Mer Hel

Texter till Helsidan har tillkommit:

http://www.sofiaaxelsson.se/gudinnor%20foto%20hel.html

Väl mött

Den Långa Vägen Ner

Oktobermånen avtar. Vi går mot mörkret.
Jag är Gammelhäxan idag, med olikfärgade strumpor, lappad tröja och allskön dingeldangelsmycket och långa kjolar.
Jag går mot den sjätte riktningen, ned i Underjorden.
Följ med.
Vägarna neråt kan man sjunga många sånger om. Sjunga och tända bloss för dom som irrar runt därnere. Vissa vägar är blankslitet berg. Vissa vägar är igenvuxna av rötter och slingrande murgröna. Minnen vilar under varje sten. Förmödrar och förfäders fält dyker upp där du minst anar. Svartalvernas rike måste du muta dig igenom. De tycker om glitter och kakor, de små i jorden, men mjölk och honung ännu mer.
Djupt nere i Underjorden väntar den Svarta Gudinnan. Det sägs att Oden slängde ner henne där att styra över nio riken, tills Ragnarök kommer. Och visst hänvisade patriarkerna och deras söner ner Hel i Underjorden. För hennes kunskaper var farliga för varje makthavare. De mest egalitära kunskaperna av alla. Alla ska vi åldras, alla ska vi dö, alla är vi jämlika och beroende.
Den svarta Gudinnan är en tålamodig härskarinna. Hon väntar på oss. I årtusenden, i århundraden och i månader. Hon sitter stillsamt med händerna i knät. Hennes leende liknar inget annat.
Kom, vi går. Hel väntar. Det är dags för resan inåt.

Fullmånesång

När fullmånen genom dagen bräcker. När fullmånen nattens himmel väcker. Då ska jag hela dom tårar som rann, då ska jag läka dom trådar som brast.

Och Hon stiger upp från havets vågor. Hon vaknar ur det inres lågor.

(bild av Susan Seddon)

Vända Sig in mot Sig Själv

I veckor - ja, kanske månader - har jag skrivit, diskuterat och kommunicerat. Jag har träffat nya och gamla kamrater. Träffat människor som berättat livsberättelser för mig. Jag har frågat, lyssnat och lärt.
Nu tar Hel mig stadigt i handen och manar till tystnad. Mellan Nornornas ödesvävar och Hels stilla grotta hänger jag i rymden och ser Drömfloden flyta förbi. Släpper taget och ramlar ner i vattnet.
Sanna drömmar bygger världar. Det är i tystnad och mörker dessa drömmar gror. Vad är starkt, vad är utslitet, vad är möjligt, vad är för arbetssamt?
Det handlar inte om att vända världen ryggen, utan att dra manteln tätare intill sig och se vad som är. Doften av kaffe när ögonen är trötta, mjuka ugglefjädern genom auran när dagen varit lång. Ben, senor och muskler. Bakade äpplen och kanel. Den människa man har framför sig och ingen annan. Den sång som trillar över läpparna och inget annat ljud.
Drömtid, sångtid, tystnadens tid. Dom ord som sägs vägs på våg. Dom ord som skrivs vägs mot en fjäder. Det är Höst och Hel breder ut sin kappa.
(bild av Brian Froud ur Runes of Elfland)

SpindelVäven och Samarbete

Hos de flesta moderna magiutövares återkommer en viktig men svår fråga: Vem kan man samarbeta med och hur? För vissa är idealet den nära, nära gruppen; ett slags coven där inga hemligheter finns och alla stöttar varandra genom allt. För vissa är drömmen enbart att ha någon - kanske bara en enda person - att fira högtider tillsammans med. Och för ytterliggare någon är en ständigt växande, öppen cirkel det ultimata.
Nästan alla nyhedningar som hållit på ett tag har berättelser om samarbeten som exploderat, krackelerat eller helt enkelt runnit ut i sanden i brist på energi.
Hur ska vi får det att fungera? Vad består ett gott och stadigt samarbete av?
Jag tror att det stadiga samarbete består av förändring; av ständig rörelse, att närma sig och släppa lös. Samarbetspartners kommer och går. Och ibland kommer de tillbaka. Alla lär en något viktigt. Med vissa växer man flera mil. Man kan låta några komma riktigt nära och ha ett helt nät av bekantskaper. Alla måste inte vara bästa kompisar för att de firar högtider tillsammans. Jag tror på att växla mellan det professionella och det intima. Att ha rimliga förväntningar och vara öppen för det oväntade.
Jag tror Spindeln är samarbetets beskyddare. Den tillåtande, arbetssamme Vävaren. Som helt enkelt väver nytt om en väv rivs ned. Som använder de sega rådarna att fånga feta byten. Cirklar och länkar, cirklar och länkar. Det roliga med att se samarbete som en spindelväv är att inte veta hur många vi är sammanbundna med. Den har arbetat med den som arbetat med den ... Vissa träffar massor av individer, vissa utgör starka knutpunkter med ett några nära relationer och ytterliggare någon stärker vävens trådar genom att fara hit än dit, och lämna stjärnbeströdda energitrådar efter sig.
Om du vill boosta ditt samarbete med hedniska vänner, hitta nya, eller avbryta ett partnerskap utan strid. Kalla på Spindeln. Hon hjälper dig och hon vet hur man gör.

Svart, Svart, Måne

Svartmåne i Vågens tecken.

Koltrasten

Det är Stilla. Månen blir svartare och svartare. Jag vänder mig inåt. I morse hörde jag koltrasten utanför fönstret, tidigt på morgonen. Dess sång påminde mig om någon annan värld: min barndom, ett tidigare liv, en annan dimension. Sången drillades upp och ner, tills en kråkfågel barskt svarade. Jag lyssnade på deras samtal, den välljudande och den hesa. Jag lyssnade, log och somnade om.

Den jag älskar skulle iväg med tåget, och jag kysste honom adjö i sömnen. Älskaren är inte mycket för att resa, men nu är han iväg och jag är ensam. Jag är ensam. Jag är ensam. Det är underbart stilla. Jag vänder mig inåt. Det är Hels, Hellas, mor Holles dag.

Jag tvättar. Jag tänder ljus: orange för den inre elden, lila för den djupa, helande kunskapen, roströda för höstens glöd och jordens värme. I sysslorna finns en brunn närvarande, en mörk yta av stilla vatten. Ibland virvlar ett minne upp. Jag andas djupt. Allt vi är rädda för har redan hänt. Om framtiden vet vi inget. Utom att det ofta är samma mönster som upprepas. Men den avtagande månens Väktare är en notorisk tärningsspelare. Ibland måste vi chansa. Ta en risk. Spela högt. Visa en oväntad sida.

Nu blir dammen stilla. Och det är det bästa av allt. Kanske är det Urds brunn, där minnen bubblar upp för att sedan sjunka tillbaka. Koltrastens andevingar snuddar min kropp. Jag hör sången i mitt inre. En ledsagare till en annan värld. Den avtagande månens helande värld.

(Bild: Black elf av Brian Froud)

Efter Höstdagjämningen - Ödestiden

Nornorna är stjärnkraften och ödet, den kraft som binder disparata händelser i vårt liv samman och tvingar oss in på vår individuella väg. I klara stunder kan de låta oss se en skymt av nätet vi klättrar på och vi förstår sammanhanget, vår plats i väven. Det är skrämmande för den del av oss som vill vara förmer än andra; skrämmande för vårt uppblåsta ego då vår väg vare sig är mer eller mindre värd än någon annans. Vi är alla små spindlar som klättrar på en tråd. Men paradoxalt nog är nornorna också skrämmande om vi vill göra oss mindre än andra. Att se vårt öde är att ta ansvar för det; att förstå att vår väg är viktig och att ingen annan kan leva det.

Nornorna kan visa sig som stjärntecken på himlen, där ditt öde är en del av stjärnbilderna, där mönstren levs om och om igen och binder oss samman med våra förmödrar och förfäder, med mytologiska väsen, gudinnor och gudar. Samtidigt finns möjligheten att välja nya vägar och det är Nornornas viktigaste budskap. Om vi kan se våra ödestrådar - bara för en stund - har vi möjlighet att väva nya trådar, mot nya framtider. Nornornas uppgift är inte att binda oss fast utan att lära oss hur vi väver utan att göra våld på andras vävar. Då får vi skapa tillsammans med dem.

(Bilden heter De tre nornorna och är gjord av Marie Johansson.)

Och lite passande i tiden har jag lagt till Nornorna bland de Nordiska Gudinnorna:

http://www.sofiaaxelsson.se/gudinnor%20foto%20nornorna.html

Söndag - Solens och Sunnas dag

Vem gillar inte söndagar, den där extra lata vilodagen. För många. Själv jobbar jag ofta på söndagar och kan därför avslöja att de känns lika lata, varma och goda ändå.
Söndagen är Solens dag. Sunnas livgivande krafter hyllas och vi kan njuta av värme och livsnerv. Att dra energi in i systemet, att vila upp sig, att socialisera och umgås, att göra praktiska saker i lugn och ro; allt detta passar på söndagen.
Det brinnande klotet i himlen - vår alldeles egen stjärna - är en förutsättning för livet på jorden. Att vi har ljus och kan se vad som är vad. Det här är ingen hemlighetsfull dag. Tvärtom. Det är en dag då allt ligger i öppen dager, då vi väljer med klart öga.
All magi som behöver en extra pusch av positiv energi passar idag. Liksom all typ av skyddsmagi. Sunna bär skölden, och vi bygger upp sköldar med lilla solen i magen. Den som känner sig sliten och kraftlös kan sitta och bara andas solar plexus; återställ energinivån, återställ skyddet runt energikroppen. Det är lätt. Det är gult. Det är glatt. Det är Sunnadag.

Skadi är Tillbaka

Det är vinterhalvår nu och det är en anledning att Skadi dragit mig i armen under en tid. Men det beror också på att hon vill att jag ska sträcka mig utöver mig själv, prova nya saker som jag inte vågat förr. Hon är välkommen, som en kär gammal vän dyker hon upp när jag som minst väntar det och hon som bäst behövs.
Hednakamraterna träffas denna helg för att arbeta med sig själva och markerna, men jag har avböjt. Jag hade helt enkelt för mycket att göra här hemma och för lite pengar. Det är bra att avstå från saker ibland. Då får man desto mer gjort med annat. Jag har passat på att skriva klart kapitlet om Skadi vilket gör det till det första helt färdiga kapitlet om de nordiska gudinnorna. Som en liten hyllning, och ett välkomnande av hösten och vintern.

www.sofiaaxelsson.se/gudinnor%20foto%20skadi.html

Fullmåne i Fiskarnas Tecken

Måndag: Månens och Vattnets dag. Och det är Fullmåne. Och inte bara det, det är fullmåne i Fiskarnas tecken. En synnerligen blöt och plaskig dag vill säga. Den som har sitt soltecken i Fiskarna kan med fördel titta djupt i sitt jag och upptäcka alla möjliga innerliga och kanske väl dolda sidor.
Med den här vattensidan måste allt arbete som har med känslor, andlighet, mystik, vänskap, familj och romatik passa utmärkt. Fast man får passa sig för att ta sig vatten över huvudet - så att säga.
Fullmånesken ger extra energi till alla sorters amuletter och ting som ska vibrera fram behov och önskningar. Själv ska jag måndag kväll skapa ...

All magi ska man inte prata om. Det äventyrar resultatet. Silver Raven Wolf säger att det beror på att det som finns, finns för att vi är överens om det. Så fort det kommer in tvekan, dubbeltydighet och misstro blir det svårt att manifestera. Men om vår önskan är ren och klar och bilden vi ser entydig, då har den redan slagit rot i universums väv och kommer så småningom att växa sig stark.

Och så lite hemsida

Nu har jag gjort om Fotogalleri - den som är uppmärksam ser att om man för pilen över bilderna får man också en liten berättelse ...
www.sofiaaxelsson.se/Fotogalleri.html

Gudinnan Skadi har också fått mer text o några bilder till
www.sofiaaxelsson.se/gudinnor%20foto%20skadi.html


Väl mött

Odens dag, Vindarnas dag

Onsdagen är Odens dag. Magikerns, intellektets och talets dag. En dag för vindar och luftelementet. Det är vitt, grått och blått. Ibland gult.
När jag reste på Assrunan - den runa som oftast ses som Odens runa, och står för luft och tal - trodde jag att jag skulle få en lektion i talets kraft. Istället bar mig trumman till en bergstopp där jag fick lära mig att lyssna.
Ass står för kommunikation och den ena halvan är lätt att glömma. Särkilt för en sån som mig som tycker att det är roligt att skriva, tjattra och sjunga. Men stora öron är en en gåva. Och det viktigaste jag lärde mig på denna resa är att om vi lyssnar - riktigt noga och förutsättningslöst - så händer det något med den vi lyssnar på. Vi kan också lyssna på världen, låta den tala, säga vad den vill, vad den längtar efter och vad vi kan göra för den. Vi kan lyssna på vindar, sus och jordens mullrande. Där finns all kunskap vi behöver. Och vi kan lyssna på våra medmänniskor, vilket är det svåraste av allt, och försöka glömma oss själva för en stund, inte läsa in allting utifrån vårt eget behov att bli bekräftade, utan höra. Verkligen höra.
Odens dag är bra för promenader och frisk luft. Att blåsa ut tankarna och göra dem klara. Det är en dag för ord, särskilt att använda orden med respekt. Mycket kan göras med tal och skrift. Och det är såklart en bra dag för all typ av luft - och vindmagi. Här är en egenskapad favorit:
Var utomhus och ha med såpbubblor. Blås bubblor som en gåva till luftandarna. Se när dom seglar i väg och far runt. Så skapar du en bild av dig själv som du vill vara. Låt bilden komma av sig själv, växa och låt den bli så rolig, spännande och stor som möjligt. Säg till luftandarna att det här är din dröm om dig själv, det här är ditt sanna jag. Blås bubblor och tacka luftelementet att det kommer hjälpa dig uppnå denna bild.... varje gång du känner att du fastnat ta en sväng ut och blås bubblor som tack. Tacka för det som redan håller på att hända.

Väl mött

Torsdagen; Blixtar och Dunder

Torsdagen är himlens, blixtarna och stormarnas dag. Dagen är namngiven efter guden Tor som sägs fara över himlen i sin vagn dragen av getter, svingandes torshammaren så att det blixtar och dundrar. Och det gör han säkert ibland. Men eftersom Tor inte har någon framstående plats i min panteon, har jag dedikerat torsdagen till häxornas dag. Energin som ligger i dagens sfär är ändå av samma sort - hur man än beskriver den.
På häxornas dag rullar åskan in, det kan slå ner en blixt här och var med all den urladdning det innebär. Konfrontationer och okonventionellt beteende dyker upp när man minst anar det. Torsdagen är en hemskt rolig dag, om man tillåter den. Häxorna regerar iklädda sina mest arketypiska drag. Kacklande, skränande och skriande far de runt bland trädtopparna på kvastar med färgranna trasor fladdrande runt benen. Kanske snor de in i våra hem och sopar ut både det ena och det andra innan vi vet ordet av.
Det är Förvandlingarnas dag. Om man tillsätter mycket energi till något kommer det att förändras. Det kan explodera, implodera, börja snurra, ändra färg, fara iväg, studsa eller lysa upp i en klar stund av allvetande. Alla akter av förvandling får en extra skjuts av torsdagens energier. Allt som sitter fast kan stöttas upp med ett vilt skratt, en galen dans eller bubblande drycker i svarta kittlar. Lek och lev. Lev och lek. Imorgon får vi sopa upp efter oss igen.

För att se en livslevande häxa och klok kvinna i Väven
kolla in:
www.freewebs.com/oonaingasdotter/

Måndag, Måne, Minnen, Drömmar och Djup

Måndag är Månens och Vattnets dag. Här finns rytmer, känslor och tårar. Gudinnan Ran rör sig djupen. Svallvågor, ringar på vattnet, drömmar, minnen, vänner och familj. Inte konstigt att många tycker att det är jobbigt att gå till arbetet en dag då det omedvetna låter allehanda varelser röra sig upp mot ytan. Måndagen ser jag som den mest lämpliga dagen för vila och återhämtning. För en stunds isolering å ena sidan, eller nära samvaro med universums varelser, oberoende av dimension eller ras.
Jag har aldrig klarat att jobba nio till fem jobb. För det har rytmerna dragit för mycket i mig. Rullande schema, kvällsjobb och helgjobb. Det passar mig. Därför är jag ledig idag, efter en intensiv vecka. Jag tar till mig måndagens energier och klär mig i blått och grönt. Jag ska ta mig ut i parken, hitta en fin bänk vid dammen och blåsa såpbubblor. Läsa av molnen, låta känslor flyta till ytan. Vandra under träden och sjunga en stump. Kika efter stjärnorna inatt och bada i ljuset. Helt enkelt utöva den ädla konsten att göra ingenting som till synes är duktigt eller vettigt.
Månens dag är en dag att låta drömmarna flyta till ytan. Sanna drömmar kommer från djupa vatten. För att höra dem måste vi ta oss tid. För att integrera och känna igenom allt som händer omkring oss behövs också tid. Det här är en perfekt dag. Sjörået sjunger för den som lyssnar noga.

Svartmånetvätt

Svartmåne på lördagen den Svarta Gudinnans dag. Så passande. Själv avslutar jag en reningsprocess som pågått i ett månvarv, från svartmåne, över fullmåne och till svartmåne igen.
Ren i varje liten hjärncell och klar i hela blodomloppet. Det är perfekt att avsluta denna tvätt på lögaredagen.

Tisdag - Tyrs dag

Guden Tyr var en av de riktigt stora gudarna långt tillbaka, men tappade sin position med tiden och hamnade mer i bakgrunden. Tisdagen är dock döpt efter honom och vittnar om hans forna glans.
Om Tyr vet vi att han fjättrade Fenrisulven genom att lägga sin hand i bestens gap som lösen. Tyr blev av med handen och Ulven blev fjättrad. Eftersom Tyr arketypsikt står för den andlige krigaren - framför allt den manliga - har många tolkat denna berättelse som offret som måste göras för att krigaren ska binda det vilda inom sig. Men tänk om det istället är en berättelse om hur den manlige krigaren förminskades och blev handikappad. En berättelse som säger att när det vilda fjättrades förlorade mannen en vital och viktig del av sig själv. Blev han mindre- styrd av behov att kontrollera, mäta och binda fast.
I de gamla folksagorna finns berättelser om avhuggna händer som växer tillbaka. För att det ska hända krävs att hjälten ger sig djupt in i skogen och möter både skogens väsen och sig själv. Kanske finns här en länk till den nye krigaren, den nye mannen - som hedrar vargen lika mycket som hjorten. Som accepterar att natur måste vara rik, ta plats och få leva på egna villkor. Den som accepterar att mycket inte kan förstås, utan att låta kaos ta över sinnet. Heder är att följa sina egna principer utan skada eller hålla fast, att acceptera sin egen sårbarhet och andras.
Det sägs att när Fenrisulven släpps lös är Ragnarrök över oss. Och som världen ser ut behöver vi ett visst mått av kaos, utslitna maktstrukturer behöver raseras. Om Tyr släpper Fenrisulven frivilligt är chansen större att hans hand växer ut igen. Att han blir hel och får igen det han förlorat. Att han blir den store krigare han var en gång, med två händer att skapa, beskydda och smeka med.

Lördagen - den Svarta Gudinnans Dag

Lördagen är Hels, Pertras, Nornornas och den Svarta Gudinnans dag. En dag att sluta sig i sig själv, sakta ned på takten och syssla med introspektion. En skön akt efter en hektiskt vecka för min del. Planeten Saturnus sägs influera lördagen och denna himlakropp står för regler, lag, begränsningar, fördrivning, beskydd och helande i utdrivande bemärkelse.
Ordet Lördag kommer från lögardagen, dagen man tvättar och tvättar sig. Det passar bra att rensa och rena idag. Jag fick en silverkanna till mig för en tag sen. Den är mycket vacker men behöver putsas, så det blir dagens praktiska magiska akt - att putsa och inviga kannan som jag ska göra brygder i (här inflikas ett infernaliskt häxskratt).
Den som vill jobba med lördagens energier kan ha hjälp av färgerna svart, grått, midnattsblå och lila. Runor som bär de mörka energierna är bland annat Hagalrunan och Klipprunan. Myrra, cypress och patchouli doftar som svart, rik mylla. Trevägskäl förstärker all lördagsmagi. All typ inåtblickande, vila och magi av det renande, sammandragande och avslutande slaget passar bra. Du vet vad vi säger: Om det inte skadar någon, gör vad du vill.

(Bild av Brian Froud, från Runes of Elfland)

Fullmåne och Månförmörkelse

Fullmåne!!!!!!

Månförmörkelse!!!!

Hels dag!!!!

Svart och Vit magi!!!!

Lycka till!!!!!

Fredag, Frejadag, Festivaldag

Fredag står för Frejas dag. Den stora Modern intar scenen, Älskarinnan skrattar ogenerat, Krigarinnan putsar lugnt sin dubbelyxa. En dag att lyfta hvudet och älska världen. Men framför allt att hålla sitt eget huvud högt och njuta av att vara i sin kropp, att välja och vraka bland kärlekar, mat, kläder och oljor.
I Staden är det Festival. Frejas dagar är alltid Festivaldagar, men lite mer så när det finns fullt med artister, månglare och mattält överallt. Så jag klär mig i mörkbrunt, rött och rosa, i sammet och kattöga. Firar Härskarinnan, låter sensualismen smita in. Målar ett nytt lager rött på tånaglarna och gnider in lite pepparmynta på vaden.
En riktigt härlig Frejadaga önskar jag världen. Dra på det där klarröda läppstiftet och lys upp augustinatten. Särkilt om du är man. Alla firar Gudinnan efter eget huvud.

Augusti är en Fest

Hemkommen från Storfamiljen, med kanotfärd, skratt, lite gräl, och massor av kräftor. Familj är något att vara tacksam för.
Jag har spenderat dagen med att kommunicera med vänner på olika sätt. Vänner är något att vara tacksam för.
Det är sol ute och den där stilla väntan med gyllene övertoner som nästan bara uppstår i Augusti månad. Tidsskiftningar är något att vara tacksam för.
Jag har ätit på serveringen i Parken, och rabatterna har aldrig varit så vackra som när jag gick hem därifrån. På vägen hem handlade jag ekologisk, god mat. Tillgångar, föda, människlig innovation, människa och natur i samklang är flera saker att vara tacksam för.
Om en vecka börjar min praktik där akut psykiskt sjuka människor är vardag. Jag är nervös, pirrig och ser fram emot det med mild fasa. Utmaningar är något att vara tacksam för.
På gården torkar skinnet som jag och pappa jobbat med i veckan, och med lite tur blir det så småningom en trumma. Kreativitet är något att vara tacksam över.
Snart ska jag göra sambo sällskap i vardagsrummet och slappa mig fram genom kvällen. Att få vila är något att vara tacksam över.
Sen ska jag sova och drömma. Att ha en säng, tak överhuvudet, vara trygg och få vara i skymningslandet. Det är också något att vara tacksam över.

Svartmåne, Nymåne, Mörkermåne

Svartmåne, mörkermåne, nymåne, Hels måne
allt ska rasa en gång
ner i Ginnungagapet
ramla i Intet,
förstöras, förgöras
såväl kropp som sinne

Kanske sker Ragnarök ständigt
Sunna förmörkas och Nagelfar seglar
vågor slår hårt mot svarta stränder
till LivModern måste vi alla återvända

Jag minns nu, minns hur det är
när världen förmörkas och allt vi håller kärt
måste passera genom nålens öga
och det som inte tål den Urgamlas blick
måste få dö, måste vi lämna
Svartmåne, nymåne, mörkermåne, Hels måne
och världen rämnar

Skördetid är Tacksamhetstid

Onsdag är Odens dag: en dag för magi och ord, för luft och intellekt, en dag att hänga en dekoration på vandringsstaven. Jag har varit vid havet och vid havet har jag hittat möjligheten att låta vindarna blåsa auran ren, både igår och idag. Luft och vatten renar både inom och runtom.
Jag har också varit och hälsat på en nygammal kamrat. Hon är den sorten som påminner mig om vem jag är, vilka mina livsuppgifter är, och att det ska bli roligt att utföra dem.
Mycket händer, mycket är på gång. På fredag är det svartmåne och en solförmörkelse är på ingång: mörka krafter och egots tillfälliga utplåning. Då behöver man komma ihåg vem man är och vart man är på väg. Vilka djupa önskningarna som känns självklara när själen är stor och vibrerande.
Snart börjar tacksägelsehelgerna och det är tid för tacksamhet. Jag håller en mängd människor nära hjärtat och är tacksam för dem: familjen, vännerna, kamraterna. För att de definierar mig, utmanar mig, tvingar mig att bli större, och påminner mig om vad som är viktigt.

Fullmånen lyser upp Mytens rike

Fullmåne, Fredag, Frejas dag. Den 18:e Juni är en riktigt strålande magidag i Gudinnans tecken.
Eld, Jord, Luft och Vatten är oftast fasta, men om det femte elementet råder det delade meningar. För en del är det Eter. För en del Is. Och för ytterliggare andra består det femte elementet av Månsken. En-klok-en viskade en gång i mitt öra att fullmånesken lyser upp den mytiska världen och visar oss världens baksida. Inte bara våra inre arketyper och symboler, utan hela världens mytiska varelser träder fram i månljuset. Det är därför älvor dansar i fullmånesken och varulven inte längre kan trängas in i sitt mänskliga, alltför civiliserade skinn när fullmånen träder fram. Om kollektivet trängt undan animaliska, blodtörstande eller sexuella impulser för länge kan de gömmas under dagen, men inte under fullmånenatten.
Mycket magi kan stärkas av fullmånens ljus, men ibland räcker det med att vara uppmärksam. Vem knackar på i ditt sinne? Varför ler du på det sättet? Vem är det som kräver blodrött vin fast du brukar föredra svalt och vitt? Varför valde du den där färgen just idag?
Släpp fri det inre och se vad som händer.
Mycket magi kan stärkas i fullmånens ljus, men ibland räcker det med att vara uppmärksam. Vilka tecken står skrivna i vinden? Såg du varelsen bakom stammen där? Vem skrattar bakom din älskades leende? Brukar din mors röst vara så mörk?
Världen är alltid magisk. Men ibland är den mer magisk än vanligt. Fullmåne, Fredag, Frejas dag. En strålande dag för magi i Gudinnans tecken. Världen vecklas utochin och visar sin baksida.

Vandring

På lördag ska jag och en kompis ta på ryggsäckarna och gå från Staden till gamla Stensättningar vid havet. Det kommer att ta en två, tre dagar och vi ska sova under bar himmel. Eller i övernattningstuga om det öser ner.
Vandringsleder är en fantastisk uppfinning. Vandring är däremot inte direkt någon ny uppfinning utan ett sätt att ta sig fram. Men ett sätt som blir allt vanligare igen, när allt verkar gå fortare. Jag tror vi är många som inser att man inte kommer så långt för att man rör sig fort. Själen lämnas bakom oss då vi tar oss fram i raketfart; så vi är inte riktigt där... eller där ... eller där. Men om vi lugnar ner oss. Om vi går. Då kan själen följa med på resan, uppleva allt, dela allt.
Det här blir förvisso en kort promenad. Jämförelsevis. Jag har modiga Vänner som gått pilgimsleden genom Spanien och Frankrike. Dom var sig inte lika när dom kom hem, vare sig till kropp eller själ. "Det är tiden" sa en av dem fundersamt efteråt. "Tiden blir annorlunda när man rör sig långsamt. Tiden rör sig långsammare."
Så dom som fortsätter resa med flygplan och bil. Dom som springer som skållade råttor mellan uppdragen. Dom har liksom missat hela grejen. Man hinner inte mer, utan mindre. När man rör sig snabbt, rör sig tiden snabbt. Men när man rör sig långsamt, dras tiden ut, blir längre- vidare - och för ett ögonblick oändlig. Eftersom själen är med.

Det Finns Något

Det finns något under träden. Jag har sett ögon bland rötterna i mina drömmar. Sjunger för att locka fram.
Det finns något i trädets krona. Jag har hört fnitter när jag somnat under grenarna, i skuggande, strilande sol.
Det finns något i vattnet. Jag har sett virvlar utan vind, och en blänkande fjällbeklädd hand.
Det finns något i gravkumlet under granen. Jag har känt dimmornas hetta och kyla, då de dansar upp från springor mellan stenarna.
Sjung för det som vaknar. Sjung för varelser från förr. Sjung för nymfer, sjörå och förfädersandar. Dansa en stund i en glänta, kisa med ögonen och se; en björkjungfru, vit som synden med ögon sneda, svarta. Dansa en stund och le. Lägg den runa som betyder ge och ta, med grenar i kors, gamla och mossiga. Prata en stund in i hålet i trädet. Yla för buskar och bären.
Det finns något under träden. Det finns något i trädets krona. Det finns något i vattnet. Det finns något. Lyssna och locka. Lyssna och se.

Mitt i Sunnas Rike

Det är varmt. Och jag har planterad plantor på min bakgård och hoppas att dom klarar alla grillningar och barntramp. Man får försköna så gott man kan när man kan.
Det är underbart att vara lite pluggojobb befriad. Mer tid att skapa. Det har och kommer att publiceras en del texter och bilder i dagarna; framförallt under Om gudinnor och Freja.
Och så lite politiskt inlägg på sluttampen: FRA-lagen är en katastrof. Alla som kallar sig liberaler och inte är emot lagen borde rodna djupt, samt förbjudas att använda ordet igen.

Den Blå Trollslända

Häromveckan spenderade jag min första semstervecka i hednakamraters sällskap. Det var trumma, sagoberättande och sejd om vartannat. Det var också vin på verandan, skratt och sång. Alla goda stunder till trots är det här det som starkast fastnat i mig:
Vi är tre stycken som bestämt oss för att rena våra sinnen sittandes i forsen. Ett litet, friskt vattendrag med stenar mitt i vattnet. Jag slår mig ner med fötterna i vattnet och snart driver mitt sinne med bruset och soldiset. När jag slår upp ögonen sitter en trollslända på en sten framför mig. Den liknar ingenting jag sett tidigare och sanningen att säga tror jag först det är en vision. Kroppen är lysande metallikblå och vingarna - vingarna är mörkt blå. Det är en sagoslända, en drömbärare, en livs levande illusion.
När jag sluter ögonen kan jag fortfarande se den, ibland i vanlig storlek och ibland med gigantiska vingar som breder ut sig över mitt huvud. Som en liten hyllning till denna tillfälliga vän i djurriket har jag rotat fram en gammal trollsländebrosch och fäst på min väst. Vad trollsländan viskar till mig är följande:
Det finns fortfarande platser där unika arter får finnas. För varje art som dör, dör en hel värld. Men än finns det hopp för en rik värld, med rik flora, rik djurvärld och många sorters sinnen. Än finns små reservat där artrikedomen är stor. Lev ditt eget naturliga reservat där den mänskliga artfikedomen tillåts froda. Var rädd om världen. Än finns nya sätt att upptäckas. Än finns tid. Kämpa för fler naturreservat. Allt i naturen speglas i människan, allt i människan speglas i naturen. Ge din energi till det ovanliga, det oväntade och skydda det. Bygg ut dom naturliga reservaten omkring dig. Artrikedom är överlevnad.

(Bild: Dragonflie av Ana Danielsson)

Sunnatid - Krigartid

Det vuxna kvinnans arketyp klyvdes för länge sedan i Horan och Madonnan. Det är en av nutida kvinnors Stora Arbeten att föra dem samman; att läka klyftan mellan den närande Modern och den självbejakande Älskarinnan.
Men ännu längre tillbaka i tiden, när samhället växte över sina ramar skedde en annan klyvning. Det är så länge sen att vi knappast minns vad vi förlorade. Då skars Krigarinnan av från kvinnans arketyp och ramlade ner i det omedvetnas djup. Det är dags att dyka ner efter henne.
Stå upp.
Det här är den vuxna kvinnans tid. Freja, Sunna och Ran lever och verkar när tiden är som rikast och varmast. Den vuxna kvinnan består av tre sammanflätade delar - Älskare, Moder och Krigare. Utan varandras näring, egocentrism och beskydd blir de svaga och utlämnade. Vi behöver dem alla. Från Krigaren alstras värden och normer, det vi tror på och förmågan att slåss för det. Om Freja bär dubbelyxan, bär Sunna skölden. Från solar plexus - den lilla solen - kommer kraften att beskydda, att skydda våra verk, vår tro och våra kära.
Stå upp.
Det bästa sättet att få kvinnor att glömma sin kraft är att hålla dem djävligt upptagna. Nu kommer soltider. Fyll dem inte bara med böcker, aktiviter och underhållning. Var rak i ryggen och leta inåt. Världen brinner. Vi behöver dom kvinnliga krigarna, vi behöver valkyrior och amazoner. Hitta dina värden och omfamna dem.
Stå upp. Var en Krigare. Välkommen tillbaka.

Sommarsolståndet

Ren energi, ljus, Sol, Sunna, dans, sång, upplysande, uppladdande, Vit, Gul, Röd, solskiva, solskepp, segla mot nya tider, renande energi, Grön, blomstrande, lysande, skön, snurrande kjolar, gyllene, sång, potens, vitalitet, skönhet, ren, stark, magi, se, klarhet, vacker, Natur ...

Packa är en Spådomsakt

Jag tycker om att packa. När jag lägger fram kläder och smycken kan jag se vad jag har tänkt mig och vad jag kan förvänta mig av min tripp. Är det svala eller heta färger? Vardagssmycken eller massor av stenar? Verkar det som om jag har behov av beskydd, eller känns det tryggt? För varje färg, halvädelsten, bild och symbol finns en indikation om vad som väntar. Den här gången är det mycket blått i käderna, lite gröna detaljer, stjärnor i hatten och i örhängena. Det verkar bli precis så fritt, vilsamt och högflygande som jag tänkt mig. Där finns också silverbjällror och bägare, så vattnet och det barnsliga hjärtat får vara med. En ny ceremoniklänning ska invigas liksom en ny häxhatt. Så det blir något som känns nytt och fräscht. Jag ser verkligen fram emot den här veckan.
Jag ska träffa min alldeles egna hedniska grupp, bo i långhus, arbeta i cirkel, berätta sagor, gå i markerna och sejda. Därför lär veckan bli lång. Magi har den effekten, den drar ut tiden till en mindre evighet. Jag kan inte tänka mig något bättre sätt att börja den dubbla ledigheten av sommarlov från skola och semester från jobb. I packningen finns också en bok som handlar om drakar och vampyrer. Vad det siar om bör jag nog inte tänka för mycket på.
Idag har jag fått upp lite nytt på hemsidan. Ran har tillkommit bland gudinnorna, och det finns nya foton i fotogalleri. Jag försvinner med gott samvete och lämnar också över till Sunnas varma, lysande tid. Nu ska jag rensa kameran och ladda batterierna.

Allt gott och en skön början på sommaren till alla

Svartmåne och Svalka

Mitt i värmen öppnar svartmånen en gång ned i den svala underjorden. Att stilla tankarna en stund; att lämna saker därhän; att njuta av tystnaden eller dramatiska, mörka toner. Häromdagen publicerade jag en nygammal berättelse om just underjorden i Sagor o Berättelser på hemsidan (under Döden och andra förvandlingsakter). Det passar i tiden. Lite svalka, lite lugn, en promenad ner i det tysta. Samla sig, vila i kraften, svalka sig, dyka i mörka vatten. Svartmånen ger en välbehövlig paus för den som tonar in på Hennes energier. Ett välbehövligt avstånd. Ett välbehövligt lugn.

Vatten

Igår gick jag vid Havet. Sen simmade jag mina tusen meter i bassäng. Idag har jag vattnat mina växter i värmen så att de kan frodas och jag dricker vatten ur mitt favoritglas. Vatten lugnar, svalkar, renar och ger liv. Det är också ett element som kan ta tid att förstå. Dess betydelse och djup kan lätt gömmas bakom bjällriga klichéer om kärlek och relationer. Eller, så tillskrivs varelser ur havdjupen livsfarliga, förföriska kvalitéer,vare sig det gäller havsrå, sjöjungfrur eller siréner.
Jag brukar inte tillskriva elementen manliga eller kvinnliga kvalitéer då jag tycker att det bidrar till den tradiga tudelning vi människor lätt applicerar på vår omvärld. Men i det här fallet tänker jag göra ett undantag. För jag ser Vattnet som det kvinnligaste av det Kvinnliga. Det är det djupt sensuella som gör att vi åtrår livet. Det är andligheten och känslorna som skapar mening och djup till varje liten sak. Det är i flera avseenden det starkaste elementen. Vattnet släcker elden och droppen urholkar stenen. Det delar sig och omfamnar varje vapen, slukar allt som forcerar. Men trots sin styrka är det också känsligt. Det är till syvende och sist föroreningar som tar livet av Vattnet. Gift och skräp i hav och sjö. Arrogans, elakhet och dumhet i människovärlden. Det är också girighet som gör att syret och livet tar slut. Utfiskning och hänsynslös förstörelse i Haven. Uttnyttjande och emotionell/ andlig utsugning i människovärlden.
Så många människor är andligt och emotionellt utarmade. De söker känsla i kickar och dyra upplevelser, men misslyckas och måste uttnyttja sin omvärld änmer.Jag tänker att det finns en koppling mellan den i det närmaste desperata exploatering av kvinnans sexualitet, liksom hennes vänlighet och tröst, och tillståndet i det förgiftade, döende Vattnet.
För den som lärt känna Vattnet och tagit elementet till sig, badat i det, och drunknat sig i vågorna, är det annorlunda. Vattnets kvalité är så djupt erotiskt att det svallar i kroppen och ger ständigt liv. Det är en enda utdragen, långsam, kosmisk orgasm. Det är ett element värt att lära känna väl. På djupet. I djupen. Du kanske drunknar, men det är det värt.
(bild av Brian Froud, från Runes of Elfland)

Rena gator - den nya Staden

Klimax heter de nya hjältarna. Särskilt om man är stadshäxa. Många gånger har jag gått hem en tidig helgdag från jobbet och undrat för mig själv vad som är fel i Staden; varför går det att ta djupa andetag, varför hör jag fåglarna så väl, varför är det så stilla, så harmoniskt, så ..................... underbart. Sen hör jag vrålen som sätter igång: frustande, brummande, avgasspyende kreatur sätter igång och raskt tar över Staden. Bilarna, som inte bara för oljud, stressar oss, ger oss blodproppar, hjärnskador och skapar markozon med akuta anfall av astma som följd, utan som också effektivt skär av varje bit av Staden mot en annan. Sjukhusområdet från Parken, Marknaden från pubarna, restaurangerna från vägen hem. Överallt ska vi stanna och vänta under det att vi andas avgaser och oroligt håller i barnen.
Klimax har en annan vision: en innerstad avstängd för persontrafik. Det är ingen vision att stilla bedja om, utan en vision att gå i demonstrationståg och blockera gator för. Klimax är dessutom fredliga, roliga, ofta utklädda, har mycket trummor och goda kontakter med polisen. En kul stund med allvarliga och utvecklande syfte med andra ord. Kolla när dom har något på gång i Din Stad på -
www.klimatet.org

Fullmåne - rening och heliga föremål

Idag är det Fullmåne. Efter ett nätt 36 timmars pass i helgen (jo då, jag har kunnat sova på jourtimmarna) påbörjade jag fullmånefirande redan igår på det lataste och skönaste sätt. Rening och skapande av heliga föremål var kodorden. Att rena sig kring fullmåne är passande och skönt för kropp och själ. Ordet rening låter som om vi är smutsiga och kräver såpa och borste. Men jag tänker mig snarare rent och smutsigt på ett klassiskt Mary Douglas sätt (socialantropolog 1921 - 2007). Smuts är helt enkelt det som befinner sig på fel ställe. Att rena sig är därmed att låta saker hamna rätt och ta bort det som hamnat fel. För det krävs tid. Och eventuellt fullmånestrålar som lyser upp det inre och visar oss vägen.
Cloud skriver i sin bok The cirkle is sacred att den som vill lära känna någon kan göra ett heligt föremål till denne. Jag kan bara intyga att det är sant. Jag har gjort masker, smycken och skrivit sagor till människor, och fått många märkliga inblicker i dessa personers sinnen. Ibland kan jag tänka att det vore trevligt om någon gjorde ett föremål eller en berättelse till mig. Så att jag kan få lite insikter om min egen person. Men sen iner jag att jag har massor av heliga föremål som är mina. Det är bara att jag själv har gjort dem. Och nu gör jag nya saker. Med det följer nya insikter. För första gången på länge gör jag en mask till mig själv. Den handlar om det Magiska barnet, det gränslösa alviska jaget, som är befriad från normer, mönster och begränsningar.
Det är spännande. Det är fullmåne. Det är fullt av kraft att ta av. Men det finns andra sidor av fullmånen. Idag är jag rastlös så att tänderna gnisslar. Det blir utgång ikväll. Och en öl eller två. Kanske poppar det magiska barnet upp och sjunger en månenföllomkull visa. Vem vet? Inte jag, inte du. Men den som lever får se. Mycket syns i fullmånesken.

Trollramsa för kraft

Krafter ur djupen
dras upp i mötet mellan rena chakran
dras upp i mötet av varelser, från skilda världar
dras upp genom tårna, till stam och krona
Krafter från djupen
och från himlakroppars rörelse
när levande Själar möts
när Tvillingar står samman
när mor och dotterbanden sluts
när Underjorden Ovanvärlden famnar

Mellan Beltane och Sommarsolståndet

Tiden mellan Beltane och Sommarsolståndet driver på all form av växande och kreativitet. Det sprudlar av liv och doftar så gott, till och med mitt i stan, från blommande träd och rabatter. När jag går/springer min morgonrunda är bokbladen en sinnebild för hjärtchakrat och himlen ovanför halsens strålande chakra. Vad gör man, förutom umgås, älskar och ser ut? Man går i spinn eller skapar något. Så jag skapar och mina projekt växer. Från målade skinnpåsar där mina stenar ska bo, till texter om urgamla varelser som vaknar igen.
Jag läste nyligen igenom anteckningar från en sejdkurs där jag rest på Betydelsen av Tid för Magiskt arbete. I denna resa - som var en trumresa - fick jag upp bilden av Tiden som ett hjul. Såhär stod det i mina anteckningar.

Hjulet börjar röra sig (medsols). På hjulets högra sida finns den nedåtgående rörelsen. På vänster sida den uppåtgående. Nedbrytande och uppbyggande. Nu läggs fler hjul till i bilden. Årshjul, dygnshjul, eonhjul, månvarvshjul, osv. Det finns även tidshjul som tillhör personer och andra varelser. Hjulen rör sig i förhållande till varandra. Som för att förtydliga får jag se en bild av ett urverk. Det är av vikt att tiden är mekanisk – den fungerar efter sina egna lagar. Om man vill arbeta magiskt är tidpunkten viktig i förhållande till hur mycket motstånd som sätts upp gentemot det magiska målet. Man kan antingen följa med i hjulens rörelse och ex-vis arbeta med nedbrytande ting vid Samhain eller svartmåne, eller kämpa emot och arbeta uppbyggande. Men viljan är svag i förhållande till tidshjulens rörelse och energi går förlorad. Det finns så klart alltid många hjul i rörelse på en gång som befinner sig i olika faser. Ju fler hjul som synkar med magiarbetet, desto mindre motstånd och mer effektivt arbete. Det finns också tidpunkter då massor av hjul rör sig åt ett håll och kan man pricka in dessa tidpunkter kan även ganska enkelt magiskt arbete få kraftfull effekt.

När jag såg den här bilden framstod det magiska arbetet så enkelt. Att fokusera på växande då tiden befinner sig i uppgång på flera kuggar, som vinterhalvåret är ungefär som att klättra uppför ett rullande kvarnhjul. Det kanske går. Man kanske hinner. Men det tar en xxla massa energi. Men om vi följer rörelsen i rätt ögonblick, behöver vi bara lägga in ett uns av vilja och resten sköter sig själv. Eftersom magi är livets puls och kärna fungerar det på allt.
Just nu går många hjul uppåt och banar väg för det växande, kreativa och närande. Det stora årshjulet fortsätter uppåt fram till sommarsolståndet då det vändet och vandrar nedåt igen. Månen växer just nu, och med det våra drömmar och önskningar. Den som lägger ett uns av vilja på att utöka saker i sitt liv och att skapa behöver bara att lägga in ett korn av kraft och sen hänga med när det händer. Det blir inte bättre än så här. Tills liknande tider kommer igen. För det gör dom. Allt vi behöver göra är att uttnyttja dom när dom är här.