Hels Afton

Hels Afton och Förmödrars Fest. En högtid att söka det söta på oväntade ställen. En dag att leva och låta dö.

Slöjorna mellan Världarna är tunn. Vi hör rösterna från dem som gick före oss. Har de någon kunskap att ge? Vi hör sången från den Svarta Gudinnan. Hon flyttar sig uppåt denna tid, kommer närmare, kryper intill. Snart ska hon rida först i den Vilda Jakten med spöken och knytt i hasorna.

Fladdermusen är en av hennes allierade, liksom Vakthunden och den svarta ormen. Svart som synden, vit som benknotor, blekt lila som höstens blommor och orange som den brinnande pumpan. Färgerna är sköna och har sin egen styrka.

Vi avslutar det som måste avslutas. Släpper taget om gamla gräl och föråldrade begränsningar. Släpper taget om intellektet och känner svaret som studsar mot våra kroppa. Kalla och taggiga må vi vara. Men vi är äkta när vi står nära Andra sidan. Vi hör, vi känner och vi släpper taget.

Mörkermåne i Skorpionens Tecken

Svartmåne, Mörkermåne, Hels måne, Skorpionens tecken. Blodmånad, Oktober månad, Offermånad. Ett sting här och en droppe blod där. Lite svart ur själen. I dom djupaste kratrar finns dom största krafterna. Även tystnaden har en ton, sa en Vän. Tonen är skir och stark på samma gång.

Svartmåne, Mörkermåne, Hels måne, Skorpionens tecken.

Det regnar och blöter. Om jag slapp gå ut skulle jag sitta på fårskinnet hela dagarna. Det är den enda plats som är varm nog. På fårkinnet eller tätt intill kraftdjurets blanka päls. Bara där finns styrka nog för den här tiden. Så jag ber honom gå nära, nära och jag nynnar helt tyst:

Svartmåne, Mörkermåne, Hels måne, Skorpionens tecken.

Mer Ran

Här kommer lite mer Ran.

http://www.sofiaaxelsson.se/gudinnor%20foto%20ran.html

(Bilden av Brian Froud, från Runes of Elfland)

Människan är ett Rasande Vackert Djur

En stilla dag. Utan pretentioner. Funderar lite. Sett psykoser och depressioner - på praktiken. Så sköra vi är ändå. Och så mycket styrka vi genererar. Så mycket kraft som går åt - att få ut vår sanning - eller dölja den.

En regnig dag. Men inte kall. Funderar lite. På kärlek, ja på allt. Värme är en särskild gåva. Men inte särskilt svår att ge.

En mörk dag. Med gnistrande galenskap i kanterna. Människan är ett rasande vackert djur. Det kan bli både rätt och fel.

(bilden kommer från Fables)

Mer Hel

Texter till Helsidan har tillkommit:

http://www.sofiaaxelsson.se/gudinnor%20foto%20hel.html

Väl mött

Den Långa Vägen Ner

Oktobermånen avtar. Vi går mot mörkret.
Jag är Gammelhäxan idag, med olikfärgade strumpor, lappad tröja och allskön dingeldangelsmycket och långa kjolar.
Jag går mot den sjätte riktningen, ned i Underjorden.
Följ med.
Vägarna neråt kan man sjunga många sånger om. Sjunga och tända bloss för dom som irrar runt därnere. Vissa vägar är blankslitet berg. Vissa vägar är igenvuxna av rötter och slingrande murgröna. Minnen vilar under varje sten. Förmödrar och förfäders fält dyker upp där du minst anar. Svartalvernas rike måste du muta dig igenom. De tycker om glitter och kakor, de små i jorden, men mjölk och honung ännu mer.
Djupt nere i Underjorden väntar den Svarta Gudinnan. Det sägs att Oden slängde ner henne där att styra över nio riken, tills Ragnarök kommer. Och visst hänvisade patriarkerna och deras söner ner Hel i Underjorden. För hennes kunskaper var farliga för varje makthavare. De mest egalitära kunskaperna av alla. Alla ska vi åldras, alla ska vi dö, alla är vi jämlika och beroende.
Den svarta Gudinnan är en tålamodig härskarinna. Hon väntar på oss. I årtusenden, i århundraden och i månader. Hon sitter stillsamt med händerna i knät. Hennes leende liknar inget annat.
Kom, vi går. Hel väntar. Det är dags för resan inåt.

Fullmånesång

När fullmånen genom dagen bräcker. När fullmånen nattens himmel väcker. Då ska jag hela dom tårar som rann, då ska jag läka dom trådar som brast.

Och Hon stiger upp från havets vågor. Hon vaknar ur det inres lågor.

(bild av Susan Seddon)

Vända Sig in mot Sig Själv

I veckor - ja, kanske månader - har jag skrivit, diskuterat och kommunicerat. Jag har träffat nya och gamla kamrater. Träffat människor som berättat livsberättelser för mig. Jag har frågat, lyssnat och lärt.
Nu tar Hel mig stadigt i handen och manar till tystnad. Mellan Nornornas ödesvävar och Hels stilla grotta hänger jag i rymden och ser Drömfloden flyta förbi. Släpper taget och ramlar ner i vattnet.
Sanna drömmar bygger världar. Det är i tystnad och mörker dessa drömmar gror. Vad är starkt, vad är utslitet, vad är möjligt, vad är för arbetssamt?
Det handlar inte om att vända världen ryggen, utan att dra manteln tätare intill sig och se vad som är. Doften av kaffe när ögonen är trötta, mjuka ugglefjädern genom auran när dagen varit lång. Ben, senor och muskler. Bakade äpplen och kanel. Den människa man har framför sig och ingen annan. Den sång som trillar över läpparna och inget annat ljud.
Drömtid, sångtid, tystnadens tid. Dom ord som sägs vägs på våg. Dom ord som skrivs vägs mot en fjäder. Det är Höst och Hel breder ut sin kappa.
(bild av Brian Froud ur Runes of Elfland)

SpindelVäven och Samarbete

Hos de flesta moderna magiutövares återkommer en viktig men svår fråga: Vem kan man samarbeta med och hur? För vissa är idealet den nära, nära gruppen; ett slags coven där inga hemligheter finns och alla stöttar varandra genom allt. För vissa är drömmen enbart att ha någon - kanske bara en enda person - att fira högtider tillsammans med. Och för ytterliggare någon är en ständigt växande, öppen cirkel det ultimata.
Nästan alla nyhedningar som hållit på ett tag har berättelser om samarbeten som exploderat, krackelerat eller helt enkelt runnit ut i sanden i brist på energi.
Hur ska vi får det att fungera? Vad består ett gott och stadigt samarbete av?
Jag tror att det stadiga samarbete består av förändring; av ständig rörelse, att närma sig och släppa lös. Samarbetspartners kommer och går. Och ibland kommer de tillbaka. Alla lär en något viktigt. Med vissa växer man flera mil. Man kan låta några komma riktigt nära och ha ett helt nät av bekantskaper. Alla måste inte vara bästa kompisar för att de firar högtider tillsammans. Jag tror på att växla mellan det professionella och det intima. Att ha rimliga förväntningar och vara öppen för det oväntade.
Jag tror Spindeln är samarbetets beskyddare. Den tillåtande, arbetssamme Vävaren. Som helt enkelt väver nytt om en väv rivs ned. Som använder de sega rådarna att fånga feta byten. Cirklar och länkar, cirklar och länkar. Det roliga med att se samarbete som en spindelväv är att inte veta hur många vi är sammanbundna med. Den har arbetat med den som arbetat med den ... Vissa träffar massor av individer, vissa utgör starka knutpunkter med ett några nära relationer och ytterliggare någon stärker vävens trådar genom att fara hit än dit, och lämna stjärnbeströdda energitrådar efter sig.
Om du vill boosta ditt samarbete med hedniska vänner, hitta nya, eller avbryta ett partnerskap utan strid. Kalla på Spindeln. Hon hjälper dig och hon vet hur man gör.

Svart, Svart, Måne

Svartmåne i Vågens tecken.

Koltrasten

Det är Stilla. Månen blir svartare och svartare. Jag vänder mig inåt. I morse hörde jag koltrasten utanför fönstret, tidigt på morgonen. Dess sång påminde mig om någon annan värld: min barndom, ett tidigare liv, en annan dimension. Sången drillades upp och ner, tills en kråkfågel barskt svarade. Jag lyssnade på deras samtal, den välljudande och den hesa. Jag lyssnade, log och somnade om.

Den jag älskar skulle iväg med tåget, och jag kysste honom adjö i sömnen. Älskaren är inte mycket för att resa, men nu är han iväg och jag är ensam. Jag är ensam. Jag är ensam. Det är underbart stilla. Jag vänder mig inåt. Det är Hels, Hellas, mor Holles dag.

Jag tvättar. Jag tänder ljus: orange för den inre elden, lila för den djupa, helande kunskapen, roströda för höstens glöd och jordens värme. I sysslorna finns en brunn närvarande, en mörk yta av stilla vatten. Ibland virvlar ett minne upp. Jag andas djupt. Allt vi är rädda för har redan hänt. Om framtiden vet vi inget. Utom att det ofta är samma mönster som upprepas. Men den avtagande månens Väktare är en notorisk tärningsspelare. Ibland måste vi chansa. Ta en risk. Spela högt. Visa en oväntad sida.

Nu blir dammen stilla. Och det är det bästa av allt. Kanske är det Urds brunn, där minnen bubblar upp för att sedan sjunka tillbaka. Koltrastens andevingar snuddar min kropp. Jag hör sången i mitt inre. En ledsagare till en annan värld. Den avtagande månens helande värld.

(Bild: Black elf av Brian Froud)

Efter Höstdagjämningen - Ödestiden

Nornorna är stjärnkraften och ödet, den kraft som binder disparata händelser i vårt liv samman och tvingar oss in på vår individuella väg. I klara stunder kan de låta oss se en skymt av nätet vi klättrar på och vi förstår sammanhanget, vår plats i väven. Det är skrämmande för den del av oss som vill vara förmer än andra; skrämmande för vårt uppblåsta ego då vår väg vare sig är mer eller mindre värd än någon annans. Vi är alla små spindlar som klättrar på en tråd. Men paradoxalt nog är nornorna också skrämmande om vi vill göra oss mindre än andra. Att se vårt öde är att ta ansvar för det; att förstå att vår väg är viktig och att ingen annan kan leva det.

Nornorna kan visa sig som stjärntecken på himlen, där ditt öde är en del av stjärnbilderna, där mönstren levs om och om igen och binder oss samman med våra förmödrar och förfäder, med mytologiska väsen, gudinnor och gudar. Samtidigt finns möjligheten att välja nya vägar och det är Nornornas viktigaste budskap. Om vi kan se våra ödestrådar - bara för en stund - har vi möjlighet att väva nya trådar, mot nya framtider. Nornornas uppgift är inte att binda oss fast utan att lära oss hur vi väver utan att göra våld på andras vävar. Då får vi skapa tillsammans med dem.

(Bilden heter De tre nornorna och är gjord av Marie Johansson.)

Och lite passande i tiden har jag lagt till Nornorna bland de Nordiska Gudinnorna:

http://www.sofiaaxelsson.se/gudinnor%20foto%20nornorna.html

Söndag - Solens och Sunnas dag

Vem gillar inte söndagar, den där extra lata vilodagen. För många. Själv jobbar jag ofta på söndagar och kan därför avslöja att de känns lika lata, varma och goda ändå.
Söndagen är Solens dag. Sunnas livgivande krafter hyllas och vi kan njuta av värme och livsnerv. Att dra energi in i systemet, att vila upp sig, att socialisera och umgås, att göra praktiska saker i lugn och ro; allt detta passar på söndagen.
Det brinnande klotet i himlen - vår alldeles egen stjärna - är en förutsättning för livet på jorden. Att vi har ljus och kan se vad som är vad. Det här är ingen hemlighetsfull dag. Tvärtom. Det är en dag då allt ligger i öppen dager, då vi väljer med klart öga.
All magi som behöver en extra pusch av positiv energi passar idag. Liksom all typ av skyddsmagi. Sunna bär skölden, och vi bygger upp sköldar med lilla solen i magen. Den som känner sig sliten och kraftlös kan sitta och bara andas solar plexus; återställ energinivån, återställ skyddet runt energikroppen. Det är lätt. Det är gult. Det är glatt. Det är Sunnadag.

Skadi är Tillbaka

Det är vinterhalvår nu och det är en anledning att Skadi dragit mig i armen under en tid. Men det beror också på att hon vill att jag ska sträcka mig utöver mig själv, prova nya saker som jag inte vågat förr. Hon är välkommen, som en kär gammal vän dyker hon upp när jag som minst väntar det och hon som bäst behövs.
Hednakamraterna träffas denna helg för att arbeta med sig själva och markerna, men jag har avböjt. Jag hade helt enkelt för mycket att göra här hemma och för lite pengar. Det är bra att avstå från saker ibland. Då får man desto mer gjort med annat. Jag har passat på att skriva klart kapitlet om Skadi vilket gör det till det första helt färdiga kapitlet om de nordiska gudinnorna. Som en liten hyllning, och ett välkomnande av hösten och vintern.

www.sofiaaxelsson.se/gudinnor%20foto%20skadi.html

Fullmåne i Fiskarnas Tecken

Måndag: Månens och Vattnets dag. Och det är Fullmåne. Och inte bara det, det är fullmåne i Fiskarnas tecken. En synnerligen blöt och plaskig dag vill säga. Den som har sitt soltecken i Fiskarna kan med fördel titta djupt i sitt jag och upptäcka alla möjliga innerliga och kanske väl dolda sidor.
Med den här vattensidan måste allt arbete som har med känslor, andlighet, mystik, vänskap, familj och romatik passa utmärkt. Fast man får passa sig för att ta sig vatten över huvudet - så att säga.
Fullmånesken ger extra energi till alla sorters amuletter och ting som ska vibrera fram behov och önskningar. Själv ska jag måndag kväll skapa ...

All magi ska man inte prata om. Det äventyrar resultatet. Silver Raven Wolf säger att det beror på att det som finns, finns för att vi är överens om det. Så fort det kommer in tvekan, dubbeltydighet och misstro blir det svårt att manifestera. Men om vår önskan är ren och klar och bilden vi ser entydig, då har den redan slagit rot i universums väv och kommer så småningom att växa sig stark.

Och så lite hemsida

Nu har jag gjort om Fotogalleri - den som är uppmärksam ser att om man för pilen över bilderna får man också en liten berättelse ...
www.sofiaaxelsson.se/Fotogalleri.html

Gudinnan Skadi har också fått mer text o några bilder till
www.sofiaaxelsson.se/gudinnor%20foto%20skadi.html


Väl mött

Odens dag, Vindarnas dag

Onsdagen är Odens dag. Magikerns, intellektets och talets dag. En dag för vindar och luftelementet. Det är vitt, grått och blått. Ibland gult.
När jag reste på Assrunan - den runa som oftast ses som Odens runa, och står för luft och tal - trodde jag att jag skulle få en lektion i talets kraft. Istället bar mig trumman till en bergstopp där jag fick lära mig att lyssna.
Ass står för kommunikation och den ena halvan är lätt att glömma. Särkilt för en sån som mig som tycker att det är roligt att skriva, tjattra och sjunga. Men stora öron är en en gåva. Och det viktigaste jag lärde mig på denna resa är att om vi lyssnar - riktigt noga och förutsättningslöst - så händer det något med den vi lyssnar på. Vi kan också lyssna på världen, låta den tala, säga vad den vill, vad den längtar efter och vad vi kan göra för den. Vi kan lyssna på vindar, sus och jordens mullrande. Där finns all kunskap vi behöver. Och vi kan lyssna på våra medmänniskor, vilket är det svåraste av allt, och försöka glömma oss själva för en stund, inte läsa in allting utifrån vårt eget behov att bli bekräftade, utan höra. Verkligen höra.
Odens dag är bra för promenader och frisk luft. Att blåsa ut tankarna och göra dem klara. Det är en dag för ord, särskilt att använda orden med respekt. Mycket kan göras med tal och skrift. Och det är såklart en bra dag för all typ av luft - och vindmagi. Här är en egenskapad favorit:
Var utomhus och ha med såpbubblor. Blås bubblor som en gåva till luftandarna. Se när dom seglar i väg och far runt. Så skapar du en bild av dig själv som du vill vara. Låt bilden komma av sig själv, växa och låt den bli så rolig, spännande och stor som möjligt. Säg till luftandarna att det här är din dröm om dig själv, det här är ditt sanna jag. Blås bubblor och tacka luftelementet att det kommer hjälpa dig uppnå denna bild.... varje gång du känner att du fastnat ta en sväng ut och blås bubblor som tack. Tacka för det som redan håller på att hända.

Väl mött

Torsdagen; Blixtar och Dunder

Torsdagen är himlens, blixtarna och stormarnas dag. Dagen är namngiven efter guden Tor som sägs fara över himlen i sin vagn dragen av getter, svingandes torshammaren så att det blixtar och dundrar. Och det gör han säkert ibland. Men eftersom Tor inte har någon framstående plats i min panteon, har jag dedikerat torsdagen till häxornas dag. Energin som ligger i dagens sfär är ändå av samma sort - hur man än beskriver den.
På häxornas dag rullar åskan in, det kan slå ner en blixt här och var med all den urladdning det innebär. Konfrontationer och okonventionellt beteende dyker upp när man minst anar det. Torsdagen är en hemskt rolig dag, om man tillåter den. Häxorna regerar iklädda sina mest arketypiska drag. Kacklande, skränande och skriande far de runt bland trädtopparna på kvastar med färgranna trasor fladdrande runt benen. Kanske snor de in i våra hem och sopar ut både det ena och det andra innan vi vet ordet av.
Det är Förvandlingarnas dag. Om man tillsätter mycket energi till något kommer det att förändras. Det kan explodera, implodera, börja snurra, ändra färg, fara iväg, studsa eller lysa upp i en klar stund av allvetande. Alla akter av förvandling får en extra skjuts av torsdagens energier. Allt som sitter fast kan stöttas upp med ett vilt skratt, en galen dans eller bubblande drycker i svarta kittlar. Lek och lev. Lev och lek. Imorgon får vi sopa upp efter oss igen.

För att se en livslevande häxa och klok kvinna i Väven
kolla in:
www.freewebs.com/oonaingasdotter/

Måndag, Måne, Minnen, Drömmar och Djup

Måndag är Månens och Vattnets dag. Här finns rytmer, känslor och tårar. Gudinnan Ran rör sig djupen. Svallvågor, ringar på vattnet, drömmar, minnen, vänner och familj. Inte konstigt att många tycker att det är jobbigt att gå till arbetet en dag då det omedvetna låter allehanda varelser röra sig upp mot ytan. Måndagen ser jag som den mest lämpliga dagen för vila och återhämtning. För en stunds isolering å ena sidan, eller nära samvaro med universums varelser, oberoende av dimension eller ras.
Jag har aldrig klarat att jobba nio till fem jobb. För det har rytmerna dragit för mycket i mig. Rullande schema, kvällsjobb och helgjobb. Det passar mig. Därför är jag ledig idag, efter en intensiv vecka. Jag tar till mig måndagens energier och klär mig i blått och grönt. Jag ska ta mig ut i parken, hitta en fin bänk vid dammen och blåsa såpbubblor. Läsa av molnen, låta känslor flyta till ytan. Vandra under träden och sjunga en stump. Kika efter stjärnorna inatt och bada i ljuset. Helt enkelt utöva den ädla konsten att göra ingenting som till synes är duktigt eller vettigt.
Månens dag är en dag att låta drömmarna flyta till ytan. Sanna drömmar kommer från djupa vatten. För att höra dem måste vi ta oss tid. För att integrera och känna igenom allt som händer omkring oss behövs också tid. Det här är en perfekt dag. Sjörået sjunger för den som lyssnar noga.

Svartmånetvätt

Svartmåne på lördagen den Svarta Gudinnans dag. Så passande. Själv avslutar jag en reningsprocess som pågått i ett månvarv, från svartmåne, över fullmåne och till svartmåne igen.
Ren i varje liten hjärncell och klar i hela blodomloppet. Det är perfekt att avsluta denna tvätt på lögaredagen.

Tisdag - Tyrs dag

Guden Tyr var en av de riktigt stora gudarna långt tillbaka, men tappade sin position med tiden och hamnade mer i bakgrunden. Tisdagen är dock döpt efter honom och vittnar om hans forna glans.
Om Tyr vet vi att han fjättrade Fenrisulven genom att lägga sin hand i bestens gap som lösen. Tyr blev av med handen och Ulven blev fjättrad. Eftersom Tyr arketypsikt står för den andlige krigaren - framför allt den manliga - har många tolkat denna berättelse som offret som måste göras för att krigaren ska binda det vilda inom sig. Men tänk om det istället är en berättelse om hur den manlige krigaren förminskades och blev handikappad. En berättelse som säger att när det vilda fjättrades förlorade mannen en vital och viktig del av sig själv. Blev han mindre- styrd av behov att kontrollera, mäta och binda fast.
I de gamla folksagorna finns berättelser om avhuggna händer som växer tillbaka. För att det ska hända krävs att hjälten ger sig djupt in i skogen och möter både skogens väsen och sig själv. Kanske finns här en länk till den nye krigaren, den nye mannen - som hedrar vargen lika mycket som hjorten. Som accepterar att natur måste vara rik, ta plats och få leva på egna villkor. Den som accepterar att mycket inte kan förstås, utan att låta kaos ta över sinnet. Heder är att följa sina egna principer utan skada eller hålla fast, att acceptera sin egen sårbarhet och andras.
Det sägs att när Fenrisulven släpps lös är Ragnarrök över oss. Och som världen ser ut behöver vi ett visst mått av kaos, utslitna maktstrukturer behöver raseras. Om Tyr släpper Fenrisulven frivilligt är chansen större att hans hand växer ut igen. Att han blir hel och får igen det han förlorat. Att han blir den store krigare han var en gång, med två händer att skapa, beskydda och smeka med.

Lördagen - den Svarta Gudinnans Dag

Lördagen är Hels, Pertras, Nornornas och den Svarta Gudinnans dag. En dag att sluta sig i sig själv, sakta ned på takten och syssla med introspektion. En skön akt efter en hektiskt vecka för min del. Planeten Saturnus sägs influera lördagen och denna himlakropp står för regler, lag, begränsningar, fördrivning, beskydd och helande i utdrivande bemärkelse.
Ordet Lördag kommer från lögardagen, dagen man tvättar och tvättar sig. Det passar bra att rensa och rena idag. Jag fick en silverkanna till mig för en tag sen. Den är mycket vacker men behöver putsas, så det blir dagens praktiska magiska akt - att putsa och inviga kannan som jag ska göra brygder i (här inflikas ett infernaliskt häxskratt).
Den som vill jobba med lördagens energier kan ha hjälp av färgerna svart, grått, midnattsblå och lila. Runor som bär de mörka energierna är bland annat Hagalrunan och Klipprunan. Myrra, cypress och patchouli doftar som svart, rik mylla. Trevägskäl förstärker all lördagsmagi. All typ inåtblickande, vila och magi av det renande, sammandragande och avslutande slaget passar bra. Du vet vad vi säger: Om det inte skadar någon, gör vad du vill.

(Bild av Brian Froud, från Runes of Elfland)

Fullmåne och Månförmörkelse

Fullmåne!!!!!!

Månförmörkelse!!!!

Hels dag!!!!

Svart och Vit magi!!!!

Lycka till!!!!!

Fredag, Frejadag, Festivaldag

Fredag står för Frejas dag. Den stora Modern intar scenen, Älskarinnan skrattar ogenerat, Krigarinnan putsar lugnt sin dubbelyxa. En dag att lyfta hvudet och älska världen. Men framför allt att hålla sitt eget huvud högt och njuta av att vara i sin kropp, att välja och vraka bland kärlekar, mat, kläder och oljor.
I Staden är det Festival. Frejas dagar är alltid Festivaldagar, men lite mer så när det finns fullt med artister, månglare och mattält överallt. Så jag klär mig i mörkbrunt, rött och rosa, i sammet och kattöga. Firar Härskarinnan, låter sensualismen smita in. Målar ett nytt lager rött på tånaglarna och gnider in lite pepparmynta på vaden.
En riktigt härlig Frejadaga önskar jag världen. Dra på det där klarröda läppstiftet och lys upp augustinatten. Särkilt om du är man. Alla firar Gudinnan efter eget huvud.

Augusti är en Fest

Hemkommen från Storfamiljen, med kanotfärd, skratt, lite gräl, och massor av kräftor. Familj är något att vara tacksam för.
Jag har spenderat dagen med att kommunicera med vänner på olika sätt. Vänner är något att vara tacksam för.
Det är sol ute och den där stilla väntan med gyllene övertoner som nästan bara uppstår i Augusti månad. Tidsskiftningar är något att vara tacksam för.
Jag har ätit på serveringen i Parken, och rabatterna har aldrig varit så vackra som när jag gick hem därifrån. På vägen hem handlade jag ekologisk, god mat. Tillgångar, föda, människlig innovation, människa och natur i samklang är flera saker att vara tacksam för.
Om en vecka börjar min praktik där akut psykiskt sjuka människor är vardag. Jag är nervös, pirrig och ser fram emot det med mild fasa. Utmaningar är något att vara tacksam för.
På gården torkar skinnet som jag och pappa jobbat med i veckan, och med lite tur blir det så småningom en trumma. Kreativitet är något att vara tacksam över.
Snart ska jag göra sambo sällskap i vardagsrummet och slappa mig fram genom kvällen. Att få vila är något att vara tacksam över.
Sen ska jag sova och drömma. Att ha en säng, tak överhuvudet, vara trygg och få vara i skymningslandet. Det är också något att vara tacksam över.

Svartmåne, Nymåne, Mörkermåne

Svartmåne, mörkermåne, nymåne, Hels måne
allt ska rasa en gång
ner i Ginnungagapet
ramla i Intet,
förstöras, förgöras
såväl kropp som sinne

Kanske sker Ragnarök ständigt
Sunna förmörkas och Nagelfar seglar
vågor slår hårt mot svarta stränder
till LivModern måste vi alla återvända

Jag minns nu, minns hur det är
när världen förmörkas och allt vi håller kärt
måste passera genom nålens öga
och det som inte tål den Urgamlas blick
måste få dö, måste vi lämna
Svartmåne, nymåne, mörkermåne, Hels måne
och världen rämnar

Skördetid är Tacksamhetstid

Onsdag är Odens dag: en dag för magi och ord, för luft och intellekt, en dag att hänga en dekoration på vandringsstaven. Jag har varit vid havet och vid havet har jag hittat möjligheten att låta vindarna blåsa auran ren, både igår och idag. Luft och vatten renar både inom och runtom.
Jag har också varit och hälsat på en nygammal kamrat. Hon är den sorten som påminner mig om vem jag är, vilka mina livsuppgifter är, och att det ska bli roligt att utföra dem.
Mycket händer, mycket är på gång. På fredag är det svartmåne och en solförmörkelse är på ingång: mörka krafter och egots tillfälliga utplåning. Då behöver man komma ihåg vem man är och vart man är på väg. Vilka djupa önskningarna som känns självklara när själen är stor och vibrerande.
Snart börjar tacksägelsehelgerna och det är tid för tacksamhet. Jag håller en mängd människor nära hjärtat och är tacksam för dem: familjen, vännerna, kamraterna. För att de definierar mig, utmanar mig, tvingar mig att bli större, och påminner mig om vad som är viktigt.

Fullmånen lyser upp Mytens rike

Fullmåne, Fredag, Frejas dag. Den 18:e Juni är en riktigt strålande magidag i Gudinnans tecken.
Eld, Jord, Luft och Vatten är oftast fasta, men om det femte elementet råder det delade meningar. För en del är det Eter. För en del Is. Och för ytterliggare andra består det femte elementet av Månsken. En-klok-en viskade en gång i mitt öra att fullmånesken lyser upp den mytiska världen och visar oss världens baksida. Inte bara våra inre arketyper och symboler, utan hela världens mytiska varelser träder fram i månljuset. Det är därför älvor dansar i fullmånesken och varulven inte längre kan trängas in i sitt mänskliga, alltför civiliserade skinn när fullmånen träder fram. Om kollektivet trängt undan animaliska, blodtörstande eller sexuella impulser för länge kan de gömmas under dagen, men inte under fullmånenatten.
Mycket magi kan stärkas av fullmånens ljus, men ibland räcker det med att vara uppmärksam. Vem knackar på i ditt sinne? Varför ler du på det sättet? Vem är det som kräver blodrött vin fast du brukar föredra svalt och vitt? Varför valde du den där färgen just idag?
Släpp fri det inre och se vad som händer.
Mycket magi kan stärkas i fullmånens ljus, men ibland räcker det med att vara uppmärksam. Vilka tecken står skrivna i vinden? Såg du varelsen bakom stammen där? Vem skrattar bakom din älskades leende? Brukar din mors röst vara så mörk?
Världen är alltid magisk. Men ibland är den mer magisk än vanligt. Fullmåne, Fredag, Frejas dag. En strålande dag för magi i Gudinnans tecken. Världen vecklas utochin och visar sin baksida.

Vandring

På lördag ska jag och en kompis ta på ryggsäckarna och gå från Staden till gamla Stensättningar vid havet. Det kommer att ta en två, tre dagar och vi ska sova under bar himmel. Eller i övernattningstuga om det öser ner.
Vandringsleder är en fantastisk uppfinning. Vandring är däremot inte direkt någon ny uppfinning utan ett sätt att ta sig fram. Men ett sätt som blir allt vanligare igen, när allt verkar gå fortare. Jag tror vi är många som inser att man inte kommer så långt för att man rör sig fort. Själen lämnas bakom oss då vi tar oss fram i raketfart; så vi är inte riktigt där... eller där ... eller där. Men om vi lugnar ner oss. Om vi går. Då kan själen följa med på resan, uppleva allt, dela allt.
Det här blir förvisso en kort promenad. Jämförelsevis. Jag har modiga Vänner som gått pilgimsleden genom Spanien och Frankrike. Dom var sig inte lika när dom kom hem, vare sig till kropp eller själ. "Det är tiden" sa en av dem fundersamt efteråt. "Tiden blir annorlunda när man rör sig långsamt. Tiden rör sig långsammare."
Så dom som fortsätter resa med flygplan och bil. Dom som springer som skållade råttor mellan uppdragen. Dom har liksom missat hela grejen. Man hinner inte mer, utan mindre. När man rör sig snabbt, rör sig tiden snabbt. Men när man rör sig långsamt, dras tiden ut, blir längre- vidare - och för ett ögonblick oändlig. Eftersom själen är med.

Det Finns Något

Det finns något under träden. Jag har sett ögon bland rötterna i mina drömmar. Sjunger för att locka fram.
Det finns något i trädets krona. Jag har hört fnitter när jag somnat under grenarna, i skuggande, strilande sol.
Det finns något i vattnet. Jag har sett virvlar utan vind, och en blänkande fjällbeklädd hand.
Det finns något i gravkumlet under granen. Jag har känt dimmornas hetta och kyla, då de dansar upp från springor mellan stenarna.
Sjung för det som vaknar. Sjung för varelser från förr. Sjung för nymfer, sjörå och förfädersandar. Dansa en stund i en glänta, kisa med ögonen och se; en björkjungfru, vit som synden med ögon sneda, svarta. Dansa en stund och le. Lägg den runa som betyder ge och ta, med grenar i kors, gamla och mossiga. Prata en stund in i hålet i trädet. Yla för buskar och bären.
Det finns något under träden. Det finns något i trädets krona. Det finns något i vattnet. Det finns något. Lyssna och locka. Lyssna och se.

Mitt i Sunnas Rike

Det är varmt. Och jag har planterad plantor på min bakgård och hoppas att dom klarar alla grillningar och barntramp. Man får försköna så gott man kan när man kan.
Det är underbart att vara lite pluggojobb befriad. Mer tid att skapa. Det har och kommer att publiceras en del texter och bilder i dagarna; framförallt under Om gudinnor och Freja.
Och så lite politiskt inlägg på sluttampen: FRA-lagen är en katastrof. Alla som kallar sig liberaler och inte är emot lagen borde rodna djupt, samt förbjudas att använda ordet igen.

Den Blå Trollslända

Häromveckan spenderade jag min första semstervecka i hednakamraters sällskap. Det var trumma, sagoberättande och sejd om vartannat. Det var också vin på verandan, skratt och sång. Alla goda stunder till trots är det här det som starkast fastnat i mig:
Vi är tre stycken som bestämt oss för att rena våra sinnen sittandes i forsen. Ett litet, friskt vattendrag med stenar mitt i vattnet. Jag slår mig ner med fötterna i vattnet och snart driver mitt sinne med bruset och soldiset. När jag slår upp ögonen sitter en trollslända på en sten framför mig. Den liknar ingenting jag sett tidigare och sanningen att säga tror jag först det är en vision. Kroppen är lysande metallikblå och vingarna - vingarna är mörkt blå. Det är en sagoslända, en drömbärare, en livs levande illusion.
När jag sluter ögonen kan jag fortfarande se den, ibland i vanlig storlek och ibland med gigantiska vingar som breder ut sig över mitt huvud. Som en liten hyllning till denna tillfälliga vän i djurriket har jag rotat fram en gammal trollsländebrosch och fäst på min väst. Vad trollsländan viskar till mig är följande:
Det finns fortfarande platser där unika arter får finnas. För varje art som dör, dör en hel värld. Men än finns det hopp för en rik värld, med rik flora, rik djurvärld och många sorters sinnen. Än finns små reservat där artrikedomen är stor. Lev ditt eget naturliga reservat där den mänskliga artfikedomen tillåts froda. Var rädd om världen. Än finns nya sätt att upptäckas. Än finns tid. Kämpa för fler naturreservat. Allt i naturen speglas i människan, allt i människan speglas i naturen. Ge din energi till det ovanliga, det oväntade och skydda det. Bygg ut dom naturliga reservaten omkring dig. Artrikedom är överlevnad.

(Bild: Dragonflie av Ana Danielsson)

Sunnatid - Krigartid

Det vuxna kvinnans arketyp klyvdes för länge sedan i Horan och Madonnan. Det är en av nutida kvinnors Stora Arbeten att föra dem samman; att läka klyftan mellan den närande Modern och den självbejakande Älskarinnan.
Men ännu längre tillbaka i tiden, när samhället växte över sina ramar skedde en annan klyvning. Det är så länge sen att vi knappast minns vad vi förlorade. Då skars Krigarinnan av från kvinnans arketyp och ramlade ner i det omedvetnas djup. Det är dags att dyka ner efter henne.
Stå upp.
Det här är den vuxna kvinnans tid. Freja, Sunna och Ran lever och verkar när tiden är som rikast och varmast. Den vuxna kvinnan består av tre sammanflätade delar - Älskare, Moder och Krigare. Utan varandras näring, egocentrism och beskydd blir de svaga och utlämnade. Vi behöver dem alla. Från Krigaren alstras värden och normer, det vi tror på och förmågan att slåss för det. Om Freja bär dubbelyxan, bär Sunna skölden. Från solar plexus - den lilla solen - kommer kraften att beskydda, att skydda våra verk, vår tro och våra kära.
Stå upp.
Det bästa sättet att få kvinnor att glömma sin kraft är att hålla dem djävligt upptagna. Nu kommer soltider. Fyll dem inte bara med böcker, aktiviter och underhållning. Var rak i ryggen och leta inåt. Världen brinner. Vi behöver dom kvinnliga krigarna, vi behöver valkyrior och amazoner. Hitta dina värden och omfamna dem.
Stå upp. Var en Krigare. Välkommen tillbaka.

Sommarsolståndet

Ren energi, ljus, Sol, Sunna, dans, sång, upplysande, uppladdande, Vit, Gul, Röd, solskiva, solskepp, segla mot nya tider, renande energi, Grön, blomstrande, lysande, skön, snurrande kjolar, gyllene, sång, potens, vitalitet, skönhet, ren, stark, magi, se, klarhet, vacker, Natur ...

Packa är en Spådomsakt

Jag tycker om att packa. När jag lägger fram kläder och smycken kan jag se vad jag har tänkt mig och vad jag kan förvänta mig av min tripp. Är det svala eller heta färger? Vardagssmycken eller massor av stenar? Verkar det som om jag har behov av beskydd, eller känns det tryggt? För varje färg, halvädelsten, bild och symbol finns en indikation om vad som väntar. Den här gången är det mycket blått i käderna, lite gröna detaljer, stjärnor i hatten och i örhängena. Det verkar bli precis så fritt, vilsamt och högflygande som jag tänkt mig. Där finns också silverbjällror och bägare, så vattnet och det barnsliga hjärtat får vara med. En ny ceremoniklänning ska invigas liksom en ny häxhatt. Så det blir något som känns nytt och fräscht. Jag ser verkligen fram emot den här veckan.
Jag ska träffa min alldeles egna hedniska grupp, bo i långhus, arbeta i cirkel, berätta sagor, gå i markerna och sejda. Därför lär veckan bli lång. Magi har den effekten, den drar ut tiden till en mindre evighet. Jag kan inte tänka mig något bättre sätt att börja den dubbla ledigheten av sommarlov från skola och semester från jobb. I packningen finns också en bok som handlar om drakar och vampyrer. Vad det siar om bör jag nog inte tänka för mycket på.
Idag har jag fått upp lite nytt på hemsidan. Ran har tillkommit bland gudinnorna, och det finns nya foton i fotogalleri. Jag försvinner med gott samvete och lämnar också över till Sunnas varma, lysande tid. Nu ska jag rensa kameran och ladda batterierna.

Allt gott och en skön början på sommaren till alla

Svartmåne och Svalka

Mitt i värmen öppnar svartmånen en gång ned i den svala underjorden. Att stilla tankarna en stund; att lämna saker därhän; att njuta av tystnaden eller dramatiska, mörka toner. Häromdagen publicerade jag en nygammal berättelse om just underjorden i Sagor o Berättelser på hemsidan (under Döden och andra förvandlingsakter). Det passar i tiden. Lite svalka, lite lugn, en promenad ner i det tysta. Samla sig, vila i kraften, svalka sig, dyka i mörka vatten. Svartmånen ger en välbehövlig paus för den som tonar in på Hennes energier. Ett välbehövligt avstånd. Ett välbehövligt lugn.

Vatten

Igår gick jag vid Havet. Sen simmade jag mina tusen meter i bassäng. Idag har jag vattnat mina växter i värmen så att de kan frodas och jag dricker vatten ur mitt favoritglas. Vatten lugnar, svalkar, renar och ger liv. Det är också ett element som kan ta tid att förstå. Dess betydelse och djup kan lätt gömmas bakom bjällriga klichéer om kärlek och relationer. Eller, så tillskrivs varelser ur havdjupen livsfarliga, förföriska kvalitéer,vare sig det gäller havsrå, sjöjungfrur eller siréner.
Jag brukar inte tillskriva elementen manliga eller kvinnliga kvalitéer då jag tycker att det bidrar till den tradiga tudelning vi människor lätt applicerar på vår omvärld. Men i det här fallet tänker jag göra ett undantag. För jag ser Vattnet som det kvinnligaste av det Kvinnliga. Det är det djupt sensuella som gör att vi åtrår livet. Det är andligheten och känslorna som skapar mening och djup till varje liten sak. Det är i flera avseenden det starkaste elementen. Vattnet släcker elden och droppen urholkar stenen. Det delar sig och omfamnar varje vapen, slukar allt som forcerar. Men trots sin styrka är det också känsligt. Det är till syvende och sist föroreningar som tar livet av Vattnet. Gift och skräp i hav och sjö. Arrogans, elakhet och dumhet i människovärlden. Det är också girighet som gör att syret och livet tar slut. Utfiskning och hänsynslös förstörelse i Haven. Uttnyttjande och emotionell/ andlig utsugning i människovärlden.
Så många människor är andligt och emotionellt utarmade. De söker känsla i kickar och dyra upplevelser, men misslyckas och måste uttnyttja sin omvärld änmer.Jag tänker att det finns en koppling mellan den i det närmaste desperata exploatering av kvinnans sexualitet, liksom hennes vänlighet och tröst, och tillståndet i det förgiftade, döende Vattnet.
För den som lärt känna Vattnet och tagit elementet till sig, badat i det, och drunknat sig i vågorna, är det annorlunda. Vattnets kvalité är så djupt erotiskt att det svallar i kroppen och ger ständigt liv. Det är en enda utdragen, långsam, kosmisk orgasm. Det är ett element värt att lära känna väl. På djupet. I djupen. Du kanske drunknar, men det är det värt.
(bild av Brian Froud, från Runes of Elfland)

Rena gator - den nya Staden

Klimax heter de nya hjältarna. Särskilt om man är stadshäxa. Många gånger har jag gått hem en tidig helgdag från jobbet och undrat för mig själv vad som är fel i Staden; varför går det att ta djupa andetag, varför hör jag fåglarna så väl, varför är det så stilla, så harmoniskt, så ..................... underbart. Sen hör jag vrålen som sätter igång: frustande, brummande, avgasspyende kreatur sätter igång och raskt tar över Staden. Bilarna, som inte bara för oljud, stressar oss, ger oss blodproppar, hjärnskador och skapar markozon med akuta anfall av astma som följd, utan som också effektivt skär av varje bit av Staden mot en annan. Sjukhusområdet från Parken, Marknaden från pubarna, restaurangerna från vägen hem. Överallt ska vi stanna och vänta under det att vi andas avgaser och oroligt håller i barnen.
Klimax har en annan vision: en innerstad avstängd för persontrafik. Det är ingen vision att stilla bedja om, utan en vision att gå i demonstrationståg och blockera gator för. Klimax är dessutom fredliga, roliga, ofta utklädda, har mycket trummor och goda kontakter med polisen. En kul stund med allvarliga och utvecklande syfte med andra ord. Kolla när dom har något på gång i Din Stad på -
www.klimatet.org

Fullmåne - rening och heliga föremål

Idag är det Fullmåne. Efter ett nätt 36 timmars pass i helgen (jo då, jag har kunnat sova på jourtimmarna) påbörjade jag fullmånefirande redan igår på det lataste och skönaste sätt. Rening och skapande av heliga föremål var kodorden. Att rena sig kring fullmåne är passande och skönt för kropp och själ. Ordet rening låter som om vi är smutsiga och kräver såpa och borste. Men jag tänker mig snarare rent och smutsigt på ett klassiskt Mary Douglas sätt (socialantropolog 1921 - 2007). Smuts är helt enkelt det som befinner sig på fel ställe. Att rena sig är därmed att låta saker hamna rätt och ta bort det som hamnat fel. För det krävs tid. Och eventuellt fullmånestrålar som lyser upp det inre och visar oss vägen.
Cloud skriver i sin bok The cirkle is sacred att den som vill lära känna någon kan göra ett heligt föremål till denne. Jag kan bara intyga att det är sant. Jag har gjort masker, smycken och skrivit sagor till människor, och fått många märkliga inblicker i dessa personers sinnen. Ibland kan jag tänka att det vore trevligt om någon gjorde ett föremål eller en berättelse till mig. Så att jag kan få lite insikter om min egen person. Men sen iner jag att jag har massor av heliga föremål som är mina. Det är bara att jag själv har gjort dem. Och nu gör jag nya saker. Med det följer nya insikter. För första gången på länge gör jag en mask till mig själv. Den handlar om det Magiska barnet, det gränslösa alviska jaget, som är befriad från normer, mönster och begränsningar.
Det är spännande. Det är fullmåne. Det är fullt av kraft att ta av. Men det finns andra sidor av fullmånen. Idag är jag rastlös så att tänderna gnisslar. Det blir utgång ikväll. Och en öl eller två. Kanske poppar det magiska barnet upp och sjunger en månenföllomkull visa. Vem vet? Inte jag, inte du. Men den som lever får se. Mycket syns i fullmånesken.

Trollramsa för kraft

Krafter ur djupen
dras upp i mötet mellan rena chakran
dras upp i mötet av varelser, från skilda världar
dras upp genom tårna, till stam och krona
Krafter från djupen
och från himlakroppars rörelse
när levande Själar möts
när Tvillingar står samman
när mor och dotterbanden sluts
när Underjorden Ovanvärlden famnar

Mellan Beltane och Sommarsolståndet

Tiden mellan Beltane och Sommarsolståndet driver på all form av växande och kreativitet. Det sprudlar av liv och doftar så gott, till och med mitt i stan, från blommande träd och rabatter. När jag går/springer min morgonrunda är bokbladen en sinnebild för hjärtchakrat och himlen ovanför halsens strålande chakra. Vad gör man, förutom umgås, älskar och ser ut? Man går i spinn eller skapar något. Så jag skapar och mina projekt växer. Från målade skinnpåsar där mina stenar ska bo, till texter om urgamla varelser som vaknar igen.
Jag läste nyligen igenom anteckningar från en sejdkurs där jag rest på Betydelsen av Tid för Magiskt arbete. I denna resa - som var en trumresa - fick jag upp bilden av Tiden som ett hjul. Såhär stod det i mina anteckningar.

Hjulet börjar röra sig (medsols). På hjulets högra sida finns den nedåtgående rörelsen. På vänster sida den uppåtgående. Nedbrytande och uppbyggande. Nu läggs fler hjul till i bilden. Årshjul, dygnshjul, eonhjul, månvarvshjul, osv. Det finns även tidshjul som tillhör personer och andra varelser. Hjulen rör sig i förhållande till varandra. Som för att förtydliga får jag se en bild av ett urverk. Det är av vikt att tiden är mekanisk – den fungerar efter sina egna lagar. Om man vill arbeta magiskt är tidpunkten viktig i förhållande till hur mycket motstånd som sätts upp gentemot det magiska målet. Man kan antingen följa med i hjulens rörelse och ex-vis arbeta med nedbrytande ting vid Samhain eller svartmåne, eller kämpa emot och arbeta uppbyggande. Men viljan är svag i förhållande till tidshjulens rörelse och energi går förlorad. Det finns så klart alltid många hjul i rörelse på en gång som befinner sig i olika faser. Ju fler hjul som synkar med magiarbetet, desto mindre motstånd och mer effektivt arbete. Det finns också tidpunkter då massor av hjul rör sig åt ett håll och kan man pricka in dessa tidpunkter kan även ganska enkelt magiskt arbete få kraftfull effekt.

När jag såg den här bilden framstod det magiska arbetet så enkelt. Att fokusera på växande då tiden befinner sig i uppgång på flera kuggar, som vinterhalvåret är ungefär som att klättra uppför ett rullande kvarnhjul. Det kanske går. Man kanske hinner. Men det tar en xxla massa energi. Men om vi följer rörelsen i rätt ögonblick, behöver vi bara lägga in ett uns av vilja och resten sköter sig själv. Eftersom magi är livets puls och kärna fungerar det på allt.
Just nu går många hjul uppåt och banar väg för det växande, kreativa och närande. Det stora årshjulet fortsätter uppåt fram till sommarsolståndet då det vändet och vandrar nedåt igen. Månen växer just nu, och med det våra drömmar och önskningar. Den som lägger ett uns av vilja på att utöka saker i sitt liv och att skapa behöver bara att lägga in ett korn av kraft och sen hänga med när det händer. Det blir inte bättre än så här. Tills liknande tider kommer igen. För det gör dom. Allt vi behöver göra är att uttnyttja dom när dom är här.

Beltane

Beltane - lyser Rött, rött, rött och djupaste grönt, smaragd och skog. Allting pulserar och exploderar i ohämmade livsorgasmer. Vi firar kroppen, passionen, kraften, och kärleken. Gudinnan säger,
- Allt som görs i kärlek och i njutning är mina ritualer.
Vi firar alla våra relationer och dom band som håller oss samman. Därför flätar vi och tvinnar; för att påminna om att det som binds samman är starkare än det som är ensamt. Kärleken mellan Älskare, kärleken mellan Vänner, kärleken mellan Föräldrar och Barn, mellan Mor o Farföräldrar och Barnbarn, kärleken som finns i alla vördade Familje - Släktskaps - och Vänskapsband. Röda blodsband och Blå andliga band, Gula glädjeband och Gröna kreativitetsband. Bandet mellan Helaren och den som blir helad, mellan Läraren och Eleven, mellan Givaren och Mottagaren. Vad vi gör med dessa band är Beltanes ritualer.
Jag klär mig i rött och håller min Älskare nära. Jag klär mig i grönt och öppnar för nya Vänskaper, för nya band. Jag klär mig i flätade band och lägger allt åt sidan för att förnya gammal Vänskap.
Och i mina ritualer lägger jag in en bön för dem som inte vågar, får eller kan leva med dem de älskar, på det sätt de önskar. Jag ber om en öppnare värld, där allt som görs i kärlek och njutning är heligt. Där Gudinnans ritualer är allas ritualer.

Hell Freja, Hell Beltane, Hell Alla-mina-relationer

Tid och Skapande - fortsatt fokus

Att ta bort ett ständigt flöde från, radio, TV och tidningar har flera fördelar. Hjärnan blir klarare, liksom drömmarna. Det finns mer utrymme för skapande och för den magiska verkligheten. Men i tystnaden kan särskilda distraktioner flyta till ytan. Sådant vårt medvetande gärna håller sig sysselsatt med, oberoende om det är konstruktivt eller inte. Minnesbilder som stör oss eller öppnar för sentimentalitet. Ständig planering och mentalt listskrivande. Och det kanske svåraste att undvika - gnagande tankar på sådant som retar oss. Må det vara oron över miljön, eller bara irritation över kompisen som betedde sig illa. Vrede kan i allra högsta grad vara rättmätig och en sporre för handling. Men när vi ständigt gnager och gnager på redan utslitna ben, då distraherar den oss. Då stjäl den energi som vi skulle kunna kanalisera.
Genom att släppa små tankar, listbenäget kontrollbehov och ständiga irritationer finns mängder av energi att hämta. Energi och tid. I tystnaden som följer hittar vi fokus för vårt skapande. Till och med på arbetet, på bussen, eller i kön till kassan kan vi stundtals vila i större idéer, djupare insikter och kreativa lösningar. Om vi placerar skapandet i centrum så är det i centrum det kommer att befinna sig. Om den magiska verkligheten är den vi erkänner som den största, så kommer den att vara det.
Små distraktioner är tidsätare. Många små distraktioner tar mängder med energi. Om vi släpper dessa pyttigheter får vi fokus. Då har vi större möjligheter att välja. Jag väljer att skapa. Jag väljer min egen verklighet som den främsta - och den verkligheten är fylld av magi.

Fullmånedans

En riktigt härlig dans under fullmånen önskar jag till världen i största allmänhet, och alla hedningar i synnerhet. Att tillbringa i full ceremoni, i solitär dyrkan eller helt enkelt bara njuta av strålarna. Skönt att tänka på att det samlas häxor och alver, småfolk och nornor, asatroende och gudar på kullar och i sänkor runtom i världen; alla firandes efter eget tycke. Men vi anar varandra i Väven ändå.
Hell Frejaoch Måne klara, som får så högt över jorden fara.

Skapande och Tiden - fokus

Tid för skapande är inte bara styrt av almanackan och klockan. Det handlar också om vad vi lägger vårt fokus på. Vad som upptar våra tankar, våra funderingar, och vår koncentration. Det vill säga, vad som upptar en stor del av vår tid vare sig vi reflekterar över det eller inte. Allting omkring oss kan vi så klart inte styra. Men vissa saker har vi makt över. Som media exempelvis. Tv:n kanske står och går och radion åker på så fort det blir tyst. Om så är fallet tar vi in ett städigt flöde av nyheter, idéer, och intryck. Vi registrear och reagerar, mer eller mindre medvetet. Den tiden kan vi lika gärna lägga på något vi bryr oss om. Något vi väljer. Som vårt skapande till exempel. För man behöver inte praktiskt skapa för att påbörja och ge näring åt skapandeprocessen.
Jag har satt mediaförbud på mig själv sen en vecka tillbaka, vilket jag gör med jämna mellanrum. Ingen tv eller radio, vare sig hemma eller på jobbet. Detta förbud kommer att fortsätta en bra stund framåt. Musik går bra och jag kommer på mig själv med att jag lyssnar bättre nu när jag väljer mellan musiken och tystnaden. Och i tystnaden dyker märkliga tankar upp, som gjorda för att bygga vidare på, som gjorda för att bygga berättelser, eller ta inspiration ifrån.
Det finns dom som menar att den som inte lyssar på nyheter och följer med i samhällsdebatten är ointresserad av sin omgivning, kanske till och med en dålig medborgare. Det är inte sant. Ens intresse för samhället mäts inte i hur många gånger om dagen man lyssnar på ekot. Det mäts i helt andra saker. Den som är orolig för att hamna utanför nutidsdebatten kan gå till biblioteket och plöja samhällsmagasin med jämna mellanrum Det brukar jag göra, och jag får så mycket mer mattnyttig information än vad som ryms i debattkåta dags - och kvälls tidiningar. Tills nästa bibliotekspromenad ska jag fortsätta att släppa in mer och mer rymd för mitt skapande, och mindre och mindre utrymme för journalisers, debattörers, reklammakares och regissörers framentariska bilder av verkligheten.
Om en knapp vecka är det fullmåne. Från Månens dag, till Solens dag växer Hon och magin gör det också. Varje dag lägger jag in en önskan om mer rymd, mer plats, mer utrymme till skapandet. Samtidigt bränner jag svarta ljus som bidrar till att ta bort distraktionerna. Om vädret tillåter går jag till havet på söndag och firar. Firar att det är fullmåne, firar att livet är fyllt med rymd att skapa och att jag kan lägga fokus på det jag väljer.

Skapande och Tiden

För en halv vecka sedan la jag upp min första längre text om Nordiska Gudinnor på hemsidan (under länken Intro.) Jag jobbar nu vidare med texter om Freja. Det är hur kul som helst. Äntligen finns en av Idunbilderna på bloggen och senare i veckan ska fler bilder plus introduktionstext läggas till min version av de moderna och urgamla gudinnorna i norr. Jag skriver och skapar; mitt bland brödfödejobb, studier, vardagssysslor och sociala förväntningar.
Jag tänkte skriva några inlägg om Skapandet och Tiden. Hur hittar vi utrymme att skapa fast vi inte måste? Hur hittar vi utrymme att skapa när vår själsliga och emotionella överlevnad kräver det? Hur förklarar vi för älskade vänner att vi inte ringer därför att vi prioriterar svarta bokstäver på vitt papper? Hur motstår vi att sjunka ned i en mjuk soffa sent på kvällen och istället sätta oss att redigera bilder? Hur lämnar vi alla vi älskar en stund för att låta händerna sjunka in i kall lera?
Jag skriver och skapar - därför att jag är för gammal för att låta bli. Om jag inte gör det nu kommer jag aldrig att göra det. Jag skriver och skapar - därför att jag är för ung för att inte göra det. Det ger mig värme, näring och själ.
Det finns Tid. Men ibland måste vi vrida den ur vanornas grepp, brotta ned den och vägra släppa taget. Det finns mängder av trick, mängder av offer. Jag ska skriva om det. Så fort jag inte kan låta bli.

Symboler i hemmet - del 3

Hemmets altare är i bästa fall en reflektion av det vi är och vill bli. Det är också en hyllning till de krafter vi tjänar och till världarnas existens. Det finns mängder med beskrivningar i wiccansk/hednisk litteratur hur ett altare kan se ut. Och även om kreativitet och självständighet är något av hedniska kännetecken, finns det förvånandsvärt ofta idéer om vad som bör finnas på ett altare. Det kan handla om symboler för varje element, en representation av Guden och Gudinnan, eller en bild av den som skapat altaret. För flera år sedan försökte jag följa vissa av dessa råd. Jag lärde mig bara ett säkert sätt att hämma min egen röst - och därmed min kontakt med det andliga. Altaret är djupt personligt såväl som djupt kosmiskt. Det kan inte inskränkas till bestämda förlagor som alstras ur andra personers tillfälliga tyckande.
Hemmets altare måste också få förändras vid behov. För mig passar det att uppmärksamma årets cykler, men inte så mycket att altaret känns rörigt och instabilt. Lika viktigt är förändring i förhållande till mina egna cykler - liksom känslan i hela hemmet och dess invånare. Sen en tid tillbaka är mitt altare mycket enkelt: helt klätt i mörkt rött finns enbart ett blockljus, en kristallkula och två bergskristaller. Vid högtiderna tillkommer ofta något. Just den här enkelheten har länge passat mig, men nu börjar jag längta efter någon riktigt maffig statyett som representerar min särskilda tro. Och det är roligt att få vara ute och leta, att riktigt tänka efter vad som bäst representrar det jag känner för och identifierar mig med.
Altaret är viktigt. En särskild plats avsedd enbart för ren symbolik och ren hyllning. Det är värt att se till att altaret verkligen stämmer med dem vi är. Det får vi igen varje gång vi tänder ljuset, ber eller mediterar framför det.

tips om kloka människor i Väven, kolla in:
www.korpmor.se

Virvlande

Våren virvlar på. I fåtöljen ligger en färsk blå sejd/ceremoniklänning som väntar på att få användas första gången. Samtidigt skriker hemsidan på mig; jag har lovat att lägga upp mina första Gudinnetexter i mars (det blir nog april) och Idun ska till kollektionen nu som den vårgudinna hon faktiskt är. Men jag vigde föregående vecka till att springa spåret och sy. Bland annat. Så är det. Det är vår och tiden virvlar. Men den här veckan kan ovanstående kanske bli av. Mitt bland studier, brödfödejobb och annat. Länge leve det levande livet!

Vårceremoni i all enkelhet

Det är Vår. Solen skiner och på mitt altare, liksom i köket har påskliljorna slagit ut. Musik från högtalarna blandas med fågelkvitter utifrån.
Jag har spenderat hela helgen med att fira in våren tillsammans med märkliga, starka och fria människor. Så vårdagjämningen har fått passera i en känsla av slött rus, - vilket inte heller är fel. I helgen har jag sått frön, sjungit, bankat på trumman, ätit gott, druckit väl och skrattat mycket. Men som i all förvandling och återuppståndelse har även funnits förlust och sorg.
Det är jord, frö, gult och grönt. Det är solljus, kyla och värme. Det är friskt, nytt, hoppfullt och fruktansvärt. Det är fullt av spirande liv och vi gnuggar oss yrvaket i ögonen. Det är vår helt enkelt.
I helgen fick jag binda in drömmar, förhoppningar och önskningar i band och skicka det över de stora vattnen tillsammans med blomblad och solbild. Jag lånar inspiration av det jag fick lära mig och delar med mig av följande ceremoni:
Något man kan göra när det finns behov att samla sina tankar och sin energi till nya ting: Använd band i väderstreckens fyra fäger. En färgsättning är öster - gult, norr - vitt, väster - svart, rött - söder. Med detta skickar du ut dina önskningar i alla fyra väderstrecken. Bind trådarna till en fyrfläta eller i mer avancerad form om du vet hur. Ramsa samtidigt dina önskningar så att de biter sig fast i trådarna. Ju bättre ramsa, desto bättre resultat. Skicka bandet till den magiska verkligheten i en port av något slag - släpp det i ett vattendrag, häng det högt upp i ett träd, gräv ner det i marken.
Enkelt, effektfullt och vackert.
En riktigt skön Vår och mycket förnyelse önskar jag alla där ute.

Vårdagjämning

Det är vår, tänkte Cecy. I natt

ska jag bo i varje levande väsen i

världen.”

Ray Bradbury

Symboler i hemmet - del 2

Det vi ser speglas i vårt inre och aktiverar impulser, önskningar, vetskap och minnen. Mycket kan vi inte styra över och vi bombarderas dagligen av oönskade bilder. Vad det gör med vårt inre vill jag knappast tänka på. Men det finns motgift.
Hemmet är Magikerns och Häxans universum. Vi vet vart väderstrecken ligger och har det i åtanke när vi möblerar. Vi hittar en plats i centrum av hemmet och placerar vårt altare. Det är inte för uppvisning vi fyller hörnen med trummor och väggarna med masker. Det beror på en önskan att trigga rätt saker i vårt inre: att aktivera just de impulser, önskningar, vetskap och minnen som vi vill ha, inte sådana som valts åt oss.
Det har varit populärt med inredningsprogram under en tid, och jag välsignar som vanligt att tv antennen är trasig och aldrig lagas. Inredningsprogrammen är en antites till betydelsen av symboler i hemmet. I det förstnämnda är det ren yta som avses; att ett hem är snyggt och beundransvärt. Det är i och för sig inget fel att vilja ha en estetiskt tilltalande omgivning. Men inredning med symbolisk betydelse är något annat. I sagans och arketypernas värld finns inspiration för ting, som i sin tur inspirerar den inre världen där våra krafter härbärgeras. Därför är Ugglan välrepresenterad i både bild och form kring min skrivarplats. Något av Hennes kunskap slinker förhoppningsvis in mellan orden. Därför är stearinljuset på altaret nästan alltid tänt då jag är hemma. Elden är själen, energin och skapelsen - vi står hela tiden i samband med vårt kreativa jag. Därför står Väktare av olika slag runtom i rummen. Vi bär alla på saker som är värt att skydda.
Det är viktigt att välja noggrant, för det vi ser påverkar oss ända ned i vårt djupaste jag. Det påminner oss om vilka vi är, och vilka vi strävar efter att bli. Det aktiverar krafter som gör det möjligt att orka med de budskap som bombarderar oss - och styrkan att välja annorlunda.

Symboler i hemmet - del 1

Till jul fick jag en jättefin så kallad båtlampa. Det är trångt i min lilla lägenhet och lampan har inte riktigt funnit sin plats än. Tanken är att den ska få vara utomhus så fort det är dags att inta bakgården. Därför har jag placerat den lite här och där beroende på var den är minst ivägen. Så föll det sig för ungefär två veckor sen att jag ställde den på golvet brevid min sejdstav. Så när jag sitter där i köket och tittar på konstellationen sejdstav och gaslykta ser jag Eremitens bild framför mig. Och även vad hennes attribut betyder. Behovet att få vandra själv, lysa sig fram i mörkret och se vad man hittar. Att gå på inre och yttre äventyr där ingen annan mänsklig varelse går; där tystanden ekar, där själen får ro, där tanken har tid att djupna.
Och ju mer jag tittade, desto mer förstod jag att det var det jag behövde. Vad jag längtade efter. Så jag drog ur telefonjacket under några dagar, lämnade mailen och bloggen åt sitt öde. Gick ut på promenader och satt i ett tyst vardagsrum och stirrade in i väggen. Det var oerhört skönt och mycket helande. Precis vad jag behövde. Efter några dagar var jag redo att sätta i jacket igen. Efter ytterliggare en tid kunde jag åtminstone läsa mailen. Och nu går det bra att skriva både här och där.
Att ha rätt symboler omkring sig; att ha ett hem som talar till en är bättre än vilken tarotkortlek som helst. Den fysiska verkligheten har sitt eget språk, det gäller bara att vara lite uppmärksam.

Kläder och Själavård

Igår under fullmånekväll färgade jag en kjol på spisen. Den blev lila, den blev mörkblå och så slutligen någon sorts pepprig blandblå. På kjolen ska jag måla Kunskapsträdet med Häxans fem utgångspunkter i runskrift. Så kan jag bära det med mig närhelst jag vill.
Kläder är en av de enklaste och mest hudnära uttrycksformer vi har. Ändå ser jag mycket likriktning och kopior vart jag än går. Varför lämnas det vi visar utåt till klädföretag och självutnämnda modevetare? Varför utgår vi från rådande normer med det vi bär på kroppen, som ungdom, skönhet, lagom sexuell attraktionskraft och makt.
Med kläder kan vi uttrycka många saker: sorg, revolution, barnslighet, humor, sårbarhet, galenskap, konstnärskap, kraft, vilja. Som hedning kan man också passa på att hylla den cykel man vill framhäva: närmaste årshögtid, dagens gud eller gudinna, månens fas. Eller den kraft man arbetar med; Att vägra klä sig i något annat än svart i ett halvår hjälper till att dra Dödsgudinnan till sig, liksom att visa andra vart man befinner sig, till exempel. Som hedning kan man passa på att föra lite magi in i världen och visa sina troskamrater att man finns. Varje gång jag ser en kvinna i långa kjolar som dryper av pentagram blir jag glad och tänker: "Där är Du". Om jag ser en man som klär sig dylikt blir jag ännu gladare.
Det finns hedningar som är mycket noggranna med att hålla isär det profana och det heliga. Ceremonikläderna får inte smutsas ner med daglig verksamhet. Vardag är vardag och där behöver ingen veta vika de är och vad de står för. Jag har full förståelse för behovet av rena ceremonikläder, men kan inte låta bli att tycka att det är synd att inte fler uppenbara hedniska kamrater syns på stan. Och om man nu lever ett liv där torshammare om halsen eller runbältet om midjan skulle göra att jobbet och det sociala livet är i fara. Borde man inte tänka över vilken omgivning man vill ha omkring sig?
Det finns också individer som gärna påtalar att det viktiga och sanna finns på insidan, inte på utsidan. Varför då? Jag sniffar patriarkal splittring här, där kroppen och det fysiska är lite sämre än ande och själ. Tänk om vi kan spegla anden med tyg. Tänk om det vi bär speglas in till själen och förändrar den.
Hedning eller inte. Om du vill göra mig glad: Röj i second-hand butikerna, blanda tidsepokerna, sy om och måla på dina kläder, bär symboler som skyddar och stärker, var motsträvig, driv med stereotyper, vägra idealen, eller omfamna dem om det passar. Om inte annat - Alltid retar det någon.

Cirkel:
www.ettklickforskogen.se

Tidiga Vårkänslor

Dagsljuset växer och månen växer. Det känns i varje cell att våren är om hörnet och samtidigt håller den kalla världen sitt grepp och manar oss stilla. Nog för vem som helst att gå i spinn.
I det växande kalla ljuset syns allt alltför tydligt. Så det vårstädas i det här hemmet. Och på fönsterblecket ligger ugglefjädern som används flitigt på energikroppen. I samma fönster hänger kristallen som brukar vila i halsgropen och lapar sol efter ett reningsbad. Det mesta behöver renas och luftas nu.
Samtidigt kräver de djupa Berättelserna att få komma till tals; de privata, de som vill komma på pränt, andras berättelser som vill höras. Det är Sagas tid och jag lyssnar mitt i städning och under långa promenader.
På gården står nyinköpt, begagnad cykel och väntar på ett lager färg och framlykta. Det blir snart långa turer med trumman i cykelkorgen och fika på pakethållaren. Men ett tag till ska jag lyssna; rensa ut även bland Berättelserna och bestämma vilka som ska fångas upp och vilka som ska få virvla vidare, vilka som ska släppas och vilka som ska levas.

Svartmånar och Morgonböner

Svartmåne: slänga, bränna, ge bort, göra sig av med. Rensa en av pappershögarna på skrivbordet, gå igenom den där lådan och kasta det som är trasigt eller ta en kasse kläder till Myrorna. Det är också en utmärkt tid att laga trasiga plagg, lappa, stoppa hål i strumporna. Nål och tråd är heliga verktyg om de används rätt.
Jag fick en förfrågan om jag kan dela med mig av min morgonbön. Och visst kan jag det. Dessutom vill jag inte säga nej till Wynja, som betyder glädje och inte ska förnekas.
Morgonbönen är en av de få dagliga ceremonier jag inte hoppar över. Det krävs disciplin för att få ut något av ett magiskt liv, men det får inte bli alltför inrutat och stelt. Men morgonbönen tror jag på för det sätter så att säga tonen för dagen. Oberoende om jag ska till brödfödejobb eller göra trumresor hela dagen ger ett samtal med krafterna något att ta med sig. Vilka böner eller sånger det rör sig om har varierat över tid. För tre-fyra år sedan sjöng jag en lånad sång om Solens resa över himlen och ner i Underjorden. Det var en djupt transformatorisk sång som passade mig under en ganska så besvärlig period. Sen blev morgonsceremonin en hälsning till alla krafter jag arbetade med. För inte så länge sedan kände jag behov av mod och uppmuntran då jag var ifärd med att börja visa upp texter och åsikter för fler än skrivbordslådan. Då kom följande bön till mig som har följt mig sen dess.

Varje chakra lyser klart,
ryggen är stark och rak.
Saga berättar, Hel vet
Audhumblas mjölk strömmar ned.
Freja - lev i min kärlek,
Skadi - värna min frihet,
Och Oden du gamle, du gamle från Öst,
runorna du sände vilar tryggt i mitt bröst.
Så ska jag möta världen
jag har allt jag behöver för färden.

Imbolc/Disablot

Det keltiska Imbolc och det nordiska Disablot var länge för mig helt okända fenomen. Nu har årscykeln ruckats i det medvetna och högtiden har tillsammans med Samhain blivit den viktigaste. Det beror på att jag lägger löften som kommer att påverka mitt liv ett helt år framöver. Jag frågar också en Gudinna om hon vill gå med mig under året och det påverkar energierna fundamentalt. Men det är också något mer i denna högtid, som inte låter sig förklaras, men som känns i luften och marken. En renhet, ett löfte, poesi och helande. Kvinnliga andeväsen börjar röra sig i vattnet, i flamman och i träden och viskar - snart, snart, snart.
Jag ska beskriva en reviderad version av en ceremoni jag lärde mig av en mäktig kvinna för sex -sju år sedan som jag firat sedan dess. Det är ett förslag på firande men alla gör på det sätt som passar dem bäst, vilket är självklart. Den är skriven för kvinnor, men kan med några enkla ändringar användas även av män. Ceremonin går bra att göra själv, eller tillsammans med andra. Det går bra att göra hela inkallningsceremonin, eller bara dra en enkel cirkel och andas djupt för fokusering. Jag skulle rekommendera att man har koll på väderstrecken, för det finns en poäng i att ställa sig mot det väderstreck som den "valda" Gudinnan kan tänkas komma ifrån.
Förberedelser: Passande färg är blå, elementen eld och vatten, utsmyckning klara kristaller och prismor samt vita och blå ljus. En skål med vatten kommer att behövas, gärna i något naturligt material. Ställ ett eller flera ljus i vattnet som är högt/höga nog att brinna, alternativt flytljus. Häll några droppar olja i vattnet, gärna med doft, frankincence eller cypress doftar superbt.
Ceremonin: Gör alla förberedelser med ceremonikläder och utsmyckning efter tycke. Kalla in eller dra en enkel cirkel. Fokusera. Tänd ljuset/ljusen i skålen, känn flamman i din egen bröstkorg. Ta en droppe av vatten och olja på fingrarna, rör vid pannan och säg:
- Jag är xx, dotter till xx och dotterdotter till xx. Jag initierar mig själv som Häxa och väljer att följa Gudinnans väg.
Ta en droppe av vatten och olja, smörj på fötterna och säg:
- Jag går i Gudinnans fotspår.
Ta en droppe, smörj in händerna och säger:
- Jag arbetar med Gudinnans händer.
Avge nu dina löften för året. Berätta hur du ska arbeta med Gudinnekraften, för dig själv och för andra. Skriv ner löftena senare så du kan se hur bra det har gått.
Tacka förra årets Gudinna på lämpligt sätt och släpp Henne. Vänd dig mot det väderstreck där du tycker att din Gudinna hör hemma. Be Henne högt och tydligt att komma till dig. Lova mänsklig energi och existens i utbyte mot kunskap och arketypisk energi. Känn om Hon kommer och ta emot henne. Om Hon vägrar dig, var inte ledsen. Det var inte dags för det. Be Gudinnan om råd och välj på nytt.
Meditera gärna en stund och låt Henne sätta sig i ditt system. Sjung med Henne. Dansa med Henne. Avsluta efter tycke.

Så kan man göra. Man kan också göra på tusen andra sätt.
Allt gott och en riktigt härlig högtid.

Blå tid och Integrering

Månen avtar och om sex dagar är Hon svart. Samtidigt ökar ljuset med årscykeln och även om det är grått i större delen av landet sedan länge nu känns löften om det ljusa halvåret. Med Månen kan vi minska på det vi inte vill ha, för att förgöra det vid Svartmåne. Med årscykeln kan vi bygga upp det vi vill åstakomma. Det börjar bli dags att förbereda sig inför Imbolc/Disablot. Vilka planer vill vi hänge oss åt? Vilka cirklar ska vi bygga? Vad ska vi offra av oss själva? Vilken Gudinna ska vi fråga om sällskap på vägen?
Månen avtar och dagarna blir ljusare. Allt är cykler, allt är föränderligt.
Jag tänkte skriva några ord om Häxkonst och Integrering. Det är 10-12 år sedan jag började arbeta med häxkonsten på ett medvetet och systematiskt sätt. Sen dess har jag varit med i mängder med ceremonier, sett samarbetscirklar skapas och upplösas, lärt känna hedniska kamrater som kommer att bli livslånga, lärt mig nya tekniker, gjort oräkneliga trumresor, visualiseringar, masker, gudinnesmycken, sånger, runor, mm. Ändå är det på den senaste tiden som de stora utmaningarna är på gång. Det är nu jag försöker integrera häxkonsten till vardagslivet, magin till det profana, det gamla livet till det nya livet.
Det finns en grupp hedningar som lever ett liv ganska så avskilt från resten av samhället. De har placerat sig i en stuga i skogen och blivit självförsörjande intill björksavsmjödet. Det finns också dom som lever på att lära ut hedniska riter eller shamanska tekninker och som därmed arbetar dagligen med magin. Detta är gott och väl, men de flesta hedningar lever inte så. För oss är varje dag ett balanserande. Och idag ser jag det som den verkliga skolan, som det största testet om mina kunskaper håller nämare granskning.
Det handlar om små saker: att placera ett altare på arbetsplatsen, att veta väderstrecken vart man än befinner sig (kompass i fickan), att bära ceremoniklänningen på julafton med familjen, att sjunga morgonbönen även om man sovit borta osv.
Det handlar om stora saker: att omorganisera Tiden att ge mer plats till det djupt andligt och mindre plats till det platta, bland mycket annat.
Den här bloggen kommer att handla mycket om denna integrering. Och på lördag kommer det att vara ett av mina löften till Gudinnan - Att Integrera magin i Var Dag.

Cirkel: Vanasamfundet Moder Jord
ett registrerat samfund som utgår från ekologi, balans och Gudinnan som skapare
www.moderjord.org

Häxkonsten och Systraskapet

Det är Fullmåne. Helande och klargörande. Den enklaste av enkla riter är att sitta stilla, med händerna i knät och låta fullmånens energier fylla hela kroppen. Det går bra att göra inomhus, men ännu hellre utomhus när kläder och väder tillåter. Jag har gjort om vardagsaltaret till ett fullmånealtare och mediterat där en stund. Full av månenergier är jag fortfarande lite vimsig. Men det gör ingenting. Det tillhör också den mytiska månen; brist på kontroll, att slippa självdisciplinen och öva sig i att det ingenting gör. Så länge man inte släpper fram vampyren eller vargulven och tar ihjäl andra vill säga. Där går gränsen, även för mig.
Jag tänkte skriva några rader om Systraskapet. Det är en helt avgörande del för mig, både i häxkonsten och alla andra delar av livet. Det finns som jag ser det ett nästan missbrukat systerskap, eller snarare, missanvänd. Det feministiska systerskapet, som kan uppfattas så att alla kvinnor per automatik ska stå upp för varandra och tycka om varandra. Det är så klart direkt löjligt. Ingen kvinna kommer någonsin att älska alla kvinnor, och alla kvinnor är inte direkt älskvärda. Det finns kvinnor som är mördare och pedofiler, som misshandlar, manipulerar och beter sig allmänt jävligt. Det bör knappast vare sig uppmuntras eller accepteras. Men om man istället ser det feministiska systerskapet på en högst abstrakt nivå tror jag det kan ha sitt syfte. Det räcker med att förstå att alla kvinnor befinner sig i en patriarkal värld och på olika plan påverkas av detta. Om man har detta i bakhuvudet då man bedömmer en kvinna kan mycket räddas. Och mycket förstås. Det räcker långt.
Systerskapet som ligger närmare hjärtat är annorlunda. Det påverkar oss in i hjärteroten och kan vara några av våra viktigaste relationer. Själv har jag den enorma turen att ha två biologiska systrar som jag älskar högt och rent. Det speciella med den biologiska familjen är att de fortsätter vara familj även om man flyr till andra sidan världen. Mina systrar och jag har inte flytt till andra sidan världen, däremot har vi rest dit och vi har gjort det tillsammans i olika konstellationer.
De andliga systrarna är annorlunda för man väljer varandra. Det gör relationen både stark och skör. Häxkamrater och andra kvinnliga nära vänner kan revolutionera ens liv. En riktigt nära kvinnlig vän är en platonsk kärleksaffär; allt intensifieras, allt blir roligare, allt verkar ödesbestämt. Mycket står på spel. Mycket kan gå fel.
Kvinnliga vänskaper uppmuntras inte till den grad de borde. Kvinnor ska traditionellt ha sin fokus på så mycket annat - föda barn, ta hand om barnen, ta hand om männen, ta hand om de sjuka och gamla. Kort sagt, det finns inte mycket nytta med kvinnlig vänskap ur ett patriarkalt perspektivt. Ända från att vi är små får vi veta att den kvinnliga vänskapen är både bedräglig och oviktig. Tyvärr internaliserar många kvinnor dessa åsikter.
I spänningsfältet mellan revolutionerande kvinnliga vänner och inlärda svaga förväntningar ska vi försöka skapa cirklar av kvinnor att leka och arbeta med. Och precis utifrån dessa förutsättningar får vi utgå. Balansera på lina mellan att ge utrymme och hålla nära. Ge, ge och ge mer till den som är osäker, men sätta ner foten då någon vill sluka oss.
Systrarna - genom blodsband och andliga band - är värda alla ansträngningar.

Hels måne - en början

Det är halvmåne - Hels måne - en sida ljus, en sida mörk. Precis så balanserat som magi ska vara. Uppbyggande och nedbrytande, från den magiska världen till den var dagliga världen. Och tvärtom.
Ingen balans, ingen häxkonst.
Det är också Skadis och Isens tid. Ett perfekt tillfälle att låta saker komma samman, gå långsamt och värka fram. Frustrerande för många i en jäktad era. Men det är deras förlust. Den som inte har makt över sin tid har inte makt över sitt liv. För den som ändå lider av kyla och mörker är Eld och Vatten bästa element allierade. Tända ljus i massor och varmt vatten i badkaret, med blad och dofter från sommaren. Det lättar, jag lovar.

Jag hade tänkt skriva något om Häxkonst och Cirklar denna vecka.
Det är så självklart att häxor arbetar i cirkeln, egalitärt gentemot både arbetskamrater och krafter. En häxa ser aldrig upp till någon (och helst inte ner heller), men hon ser gärna på, och ibland igenom. I cirklen kan hon hålla kraften och använda efter egen vilja.
Men det finns en annan aspekt av Cirklar. Det är de tillfälliga samarbeten som krävs idag för att föra viktiga frågor framåt. Miljöorganisationer, feministiskt arbete, rättvisefrågor och biståndsfrågor, bland annat. Man behöver inte tycka lika i allt för att stödja vissa frågor tillsammans. Jag tror stenhårt på organisationer som arbetar för göra världen till en vackrare och mer levnadsvänlig plats. Den som inte tycker att "någon gör något", bör ta en titt på alla fantastiska organsiationer och nätverk med deltagare som år efter år oförtrutet arbetar vidare. Eller högst tillfälliga cirklar där massor av människor skriver på listor för att tala om för politiker vad de tycker.
Har detta med häxkonst att göra? Absolut. En häxa utan engagemang är som ett ljus utan veke. En häxa utan vilja att förändra det som är fel är som ett land utan rovdjur - tamt och tandlöst.
Nedan står två absoluta favoritcirklar. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, och många tillsammans kan åstakomma riktigt, riktigt stora ting.

Naturskyddsföreningen
http://www.snf.se/

Svenska Rovdjurs föreningen
http://www.rovdjur.se/index.html

Väl mött, jag återkommer vid Fullmåne